Reflektioner från de första två matcherna
Så vänder då matchserien till Kalifornien med ställningen 1-1 sedan Anaheim vunnit söndagens match. En matchserie som inledningsvis har varit precis så tight och spännande som alla hade hoppats på där de lägre seedade ankorna inte visat någon överdriven respekt för sina favorittippade motståndare.
Först och främst:
Wow, vilken match vi bjöds på från The Joe under söndagen!
Två lag som kämpade och slet som om det var en sjunde och avgörande match i Stanley Cup-finalen det handlade om.
- Skönt var det också att se att domarna lät spelarna avgöra matchen och inte blandade sig i saker och ting i onödan. Männen i randigt hade flera chanser åt båda hållen att vara lite för petiga och ta en utvisning, men valde allt som oftast att fria och det gynnade helt klart matchen.
- Undrar lite smått vad som har hänt med Pavel Datsyuk? Red Wings ryske Hart Trophy-kandidat har väl inte varit direkt dålig i någon match så här långt, men han går inte riktigt att känna igen och hans kedja och egentligen hela laget har blivit lidande av detta. Tre poäng och en delad elfteplats i den interna poängligan efter sex spelade matcher i slutspelet är inte direkt övertygande. Samma sak gäller ryssens nolla i plus/minus-statistiken.
- Då har istället Red Wings andrakedja med Zetterberg, Franzén och Cleary imponerat desto mer. En kedja som är helt otroligt komplett trots att den ju faktiskt består av ett gäng ”leftovers”. Cleary som kom gratis efter att Chicago, Edmonton och Phoenix gett upp hoppet om honom, Franzen som draftades som 24-åring och Zäta som togs först i sjunde rundan av draften 1999 som nummer 210 totalt.
- Ska bli spännande att se hur länge Ryan Getzlaf orkar spela så mycket som han gör för tillfället. I fredagens match så spelade Ducks poängkung över 27 minuter och i söndagens drabbning så steg denna siffra i och med övertiden till nästan 39 minuter.
- Getzlaf fortsätter dock att övertyga och hade innan Marchants matchavgörande 4-3-mål varit inblandad i samtliga sex Ducks-mål under de första två matcherna. Något som han måste fortsätta med eftersom lagets secondary scoring så här långt lyser med sin frånvaro.
- Ingen av de två målvakterna - Hiller i Ducks och Osgood i Red Wings - hade efter de inledande 2x60 minuterna tagit ledningen i ”målvaktskampen”. I övertiden så visade dock Hiller att han inte är vilken slutspelsrookie som helst.
- Ducks har än så länge lyckats väldigt bra med två väldigt viktiga delmoment i matchserien: Att hålla rent framför Hiller i målet och låta honom se skotten samt att inte ta för många utvisningar. Det måste man fortsätta med för att inte ge Red Wings alltför många målchanser.
- Ett område där Detroit dock har dominerat ankorna är i tekningscirkeln. Man vann 71% av tekningarna i Game 1 och 60% i Game 2. Den annars så suveräne Getzlaf har endast vunnit 27% (13 av 49) av de tekningar han tagit och rookien Andrew Ebbett är ännu sämre. Han har inte lyckats vinna en enda ev de 13 tekningar som han har ställts inför. Därför har istället Detroits flitigaste tekare Datsyuk och Zetterberg lyckats väldigt bra - båda med 63% vunna tekningar - men även lagets övriga tekare, Filppula (67%), Helm (60%) och Franzén (80%), har siffror på rätt sida om 50-strecket.
- I James Wisniewski så har Anaheim en spelare som man kommer ha väldigt mycket nytta av i väldigt lång tid framöver.
- Valtteri Filppula börjar äntligen att visa upp den enorma potential som han besitter. Finländarens skridskoåkning är nu nästan i klass med Datsyuks, och för de som inte vet det så är det en väldigt stor komplimang.
- Jonathan Ericsson har varit en trevligare överraskning än jag tror att någon i Detroit-lägret hade räknat med. Över 42 minuter var lagets svenska rookie på isen under Game 2 - tredje mest i laget - och han var dessutom den enda spelaren i laget som var +2.
Inte helt överens
Som avslutning måste jag säga att jag inte riktigt kan hålla med min Ducks-kollega Fransson angående analysen av söndagens match.
Personligen så tyckte jag att den första matchen var betydligt jämnare än den andra och att Red Wings borde ha vunnit gårdagens match.
Första perioden var helt jämn och i den andra så var kanske till och med gästerna lite bättre. Men efter det så var Detroit, precis som skotten antyder, klart bättre förutom i inledningen av den första övertidsperioden då ankorna etablerade ganska bra tryck.
Med tanke på det övertag man hade i skottstatistiken och antalet målchanser så borde Red Wings också ha avgjort matchen innan man lät Todd Marchant transportera pucken genom mittzonen och sprätta upp den i nätmaskorna bakom Ozzie.
Som Detroit-supporter så finns det, trots att det nu är ankorna som har fördel av hemmaplan, fortfarande flera anledningar att se positivt på fortsättningen.
Som till exempel att Ducks under årets grundserien var det tredje sämsta hemmalaget i väst (endast Avalanche och Oilers var sämre) och att Red Wings samtidigt var det bästa bortalaget i hela ligan.
Ducks var dessutom ett av endast tre lag - Oilers och Maple Leafs var de två andra - som faktiskt tog fler poäng på bortais än på hemmais under samma grundserie.
Ankorna kan ofta kännas stora och tunga att möta som lag, men om årets statistik är något att gå efter så är man alltså långt ifrån oslagbara hemma i Honda Center.
Det lär vara något som Red Wings-coacherna är mycket väl medvetna om och något som spelarna lär få höra fler än en gång när man nu behöver sprida lite positiva vibbar i laget.
På tisdag är det dags att ta tillbaka kommandot i matchserien.
