Tankar och reflektioner från Game 4
Hur ett så pass bra lag som detta Blackhawks-lag kan implodera så fullständigt som man gjorde i den söndagens match är verkligen ganska anmärkningsvärt. Kanske är det dock helt naturligt för ett lag som innan istället kanske hade spelat betydligt mognare hockey än vad lagets snittålder antyder att man är kapabla att göra.
Mycket har redan sagts om detta Detroit-lag. Men att kunna kontrollera en match på bortaplan i en Conference-final utan sina två bästa spelare på det sätt som man gjorde i söndagens Game 4, är otroligt imponerande.
När Jonathan Toews lyckades lirka in Blackhawks 1-3-reducering så kändes det som att Chicago skulle vara rätt glada att man fortfarande vara med i matchen överhuvudtaget.
Sedan tog det ju dock bara tolv sekunder innan Marian Hossa - i mitt tycke - dödade matchen med sitt andra mål för kvällen.
För att få ett mål emot sig och återigen befinna sig i ett tremålsunderläge måste verkligen ha tagit död på all den positiva energi som fanns på Chicago-bänken i och med reduceringen. Det var verkligen det absolut sista som fick hända, och trots att det var 36 minuter kvar av matchen så kunde undertecknad när det hände inte se någon som helst väg tillbaka in i matchen för det unga Blackhawks.
- Det enda som var mer pinsamt än Cristobal Huets insats i Chicago-målet var egentligen Chicago-spelarnas uppträdande efter mer eller mindre varenda avblåsning från starten av den andra perioden och framåt. Crosscheckings, slashings och annat skit var mer regel än undantag när de unga hökarna valde att ta ut sin frustration över hur matchen artade sig på Detroit-spelarna istället för att försöka göra något konstruktivt.
- Har sagt det förr och säger det igen: Detroits Valtteri Filppula är en framtida superstjärna. I Detroit så anser man redan att finländaren har alla förutsättningar för att bli lika bra som Henrik Zetterberg, och med insatser som den igår så är det svårt att inte hålla med.
- Efter matchen så satt Calle Johansson - som väl i och för sig har tittarsiffror att tänka på - i Canal+ studio och sa att denna matchserie inte alls är över och verkade nästan lite förbluffad över det påståendet. Nu kanske man inte ska säga för mycket, men undertecknad hade vid denna tidpunkt lite svårt att hålla sig för skratt.
- Varför spelar inte Marian Hossa så här i varje match? Undertecknad skrev redan innan säsongen att slovakens ankomst i alla fall garanterar att en spelare i laget kommer att vara beredd att gå över lik för att få vinna Stanley Cup. Så har det dock knappast sett ut hittills under slutspelet då Hossa till och från faktiskt sett riktigt loj ut.
Märkligt nog så har Hossa gjort sina två bästa matcher - Game 4 mot Ducks och Game 4 mot Hawks - i årets slutspel när han spelat med Valtteri Filppula i mitten istället för Pavel Datsyuk, trots att de två - Datsyuk och Hossa - annars nästan uteslutande spelat med varandra. Kanske något för Mike Babcock att tänka på i fortsättningen.
- Det var skönt att idag (måndag) få se och höra en mer samlad Joel Quenneville. Blackhawks coachen slängde nämligen, för de som inte hörde det, ur sig dynga för en hel matchserie efter matchen igår, söndag. Han kallade bland annat den tvåminutersutvisning som Matt Walker drabbades av i slutet av den andra perioden för "det värsta domslutet i idrottshistorien". Den uppretade Quenneville sade också att detta domslut förstörde matchen och var mycket nära att få det att låta som man (Chicago) förlorade matchen på grund av detta, något som nog knappast ens den mest inbitna Hawks-supportern kunde hålla med om.
Idag gjorde dock Quenneville en pudel och medgav att det sades en del saker i stridens hetta under presskonferensen efter Game 4.
- Chicagos Kris Versteeg hade nog lätt att hålla sig för skratt när han idag tänkte tillbaka så sin insats under Game 4. -2, 14 utvisningsminuter och tre skott mot mål varav två blockades, och därför aldrig ens nådde fram till Osgood, var den unge Rookie of the Year-kandidatens facit.
Det som Joel Quenneville borde ha riktat sin ilska mot, istället för att bara hålla på och skylla på domarna, var de fruktansvärt dumma utvisningar som bland andra Versteeg tog när han först, helt oprovocerat välte omkull Ville Leino efter avblåsning och sedan så fort han suttit av sina två minuter åkte rakt fram till Jiri Hudler och lika oprovocerat slog omkull tjecken. Något som bara gav Versteeg ytterligare två minuter att tänka över sina misstag. Han avslutade sedan matchen i förtid när han med fem minuter kvar av matchen snackade sig till en tiominuters-misconduct och snällt fick marschera in i omklädningsrummet.
- Antalet utvisningsminuter för Chicago under söndagens match var för övrigt 56. Lycka till - önskas samtliga lag i ligan - att vinna en match mot Detroit med den siffran.
Spelledigt
Nu väntar alltså två dagars spelledighet innan Detroit ska försöka avgöra matcherien hemma i The Joe natten mot torsdag (01.30) svensk tid.
På skadefronten så verkar det i nuläget som att kapten Lidas bör kunna vara tillbaka men det att fortfarande finns tveksamheter kring Pavel Datsyuks medverkan.
Det skott som träffade på foten och skadade Detroits poängkung i Game 2 gör fortfarande att han inte har lyckats få på sig ett par skridskor.
Kris Draper som fortfarande lider av en ljumskskada kommer i alla fall inte att kunna medverka, så mycket står klart redan nu.
Chris Osgood, som lämnade söndagens match under den andra periodpausen, gjorde så på grund av uttorkning och ska vara tillbaka i mål till Game 5.
