Krönika: Slutet gott, allting gott
Så var nu det sista - får man anta - ordet sagt i fallet med Jiri Hudlers övergång till ryska KHL och Dynamo Moskva. Samtliga parter, förrutom möjligtvis NHL, lär vara väldigt nöjda med slutresultatet eftersom det var det genomgående bästa som kunde hända.
När beslutet från NHL:s skiljedomstol i dagarna blev officiellt så är det bara en tidsfråga innan Hudler tar sitt pick och pack och gör den nu sedan länge - känns det instinktivt som i alla fall - omtalade flytten över Atlanten.
De enda som verkar ha något emot detta är NHL-ledningen, alla andra parter verkar vara väldigt nöjda med denna lösning.
Att beslutet i NHL:s skiljedomstol slutade på väldigt låga $5.75 miljoner över två säsonger ser man säkerligen som en jätteseger i motorstaden.
Summan är alltså lägre än den som Ken Holland själv sagt att han erbjudit Hudler, och då handlade det dessutom om fler år än de nu två som kontraktet lyder på.
Eftersom man dessutom fått indikationer från Hudlers agent Petr Svoboda att tjecken har för avsikt att återvända till NHL inom två år gör att detta - som jag tidigare konstaterat - var det absolut bästa som kunde hända, både för Red Wings och egentligen för Hudlers del också.
Tjecken har flera gånger upprepat att han inte är intresserad av att spela för något annat NHL-lag än Red Wings. Nu behöver han inte göra det. Han kommer att tjäna väldigt mycket pengar under de närmaste två åren och lär dessutom få en betydligt mer framskjuten roll i sitt nya lag. Om han inte trivs så verkar det som att han kan lämna Ryssland redan efter ett år eftersom hans kontrakt enligt de tidiga rapporterna ska innehålla en klausul som säger just det.
Red Wings å sin sida slipper se en spelare som de draftat och utvecklat spela för en potentiell Stanley Cup-rival. Man behåller dessutom hans rättigheter till ett pris som ligger u n d e r det som man faktiskt erbjöd honom tidigare under sommaren. När man om ett par år är av med ett par veterankontrakt så har man förhoppningsvis plats för Hudlers kontrakt. Att tjecken kanske är förlorad för alltid är en risk som man kan leva med, särskilt som man i min mening ändå inte hade fått in honom under lönetaket utan att göra sig av med viktiga rollspelare.
KHL gör ytterligare en prestigevärvning gentemot NHL i och med rekryteringen av en spelare som håller hög NHL:s klass och som kvalitetsmässigt utan någon som helst tvekan skulle ha kunnat stanna i Nordamerika. Med värvningarna av Alexander Radulov förra sommaren och nu Hudler så visar KHL att man inte bara kan locka spelare vars karriärer är på väg utför, utan att man på allvar tänker försöka konkurrera med NHL om världens bästa spelare.
Holland har också fått garantier från NHL:s vice kommissionär Bill Daly att Hudlers kontrakt nu kommer "frysas" och därmed inte börjar gälla förrän han återvänder till ligan. Han kommer då - förutsett att han nu återvänder - alltså att vara skyldig Red Wings två år innan han på nytt blir free agent.
Ända sedan Johan Franzén skrev på sitt nya jättekontrakt i våras så har jag menat att Red Wings troligtvis inte skulle lyckas behålla någon av Hudler, Marian Hossa eller Mikael Samuelsson. Något som man dock knappast behövde vara ett geni för att räkna ut eftersom det handlade om just det, att räkna.
Då lönetaket inte förväntades röra särskilt mycket på sig så var det bara en fråga om att titta på hur Red Wings lönestruktur såg ut.
Med tio forwards (Datsyuk, Zetterberg, Franzén, Filppula, Cleary, Holmström, Draper, Maltby, Leino och Helm), åtta backar (Lidström, Rafalski, Stuart, Kronwall, Lilja, Ericsson, Lebda och Meech) och två målvakter (Osgood och Howard) redan under kontrakt så fanns det endast drygt $2.5 miljoner dollar kvar under lönetaket.
Då behövde man alltså få in minst två forwards till i laguppställningen. Den som fick den lägsta snittlönen (Samuelsson) av Hossa, Hudler och Samuelsson fick $2.5 miljoner om året.
Enkel matematik: Det hade inte gått att få in någon av de tre.
Att Detroit skulle tappa några kvalitetsspelare denna sommar var väntat. Trots detta så har man på pappret i min mening ett av de - om inte det - bästa lagen i ligan. Man har i nuläget egentligen inte en enda överbetald spelare - Holmström är med sin svaga fjolårssäsong kanske den som närmast kan anses vara överbetald - och kommer uppenbarligen att ligga väldigt nära lönetaket.
Så mycket kvalité som Red Wings mönstrade säsongen 2008-09 är jag tveksam till att vi kommer att få se någon gång snart i NHL, men även ett något försvagat Detroit-lag kommer att vara väldigt konkurrenskraftigt.
Eller som Helene St. James i Detroit Free Press uttryckte det.
”Har inte det här laget fortfarande ligans kanske bästa backbesättning? Har inte det här laget fortfarande den bästa målvakten från vårens slutspel? Har inte det här laget fortfarande en forwardsbesättning som leds av stjärnor som Pavel Datsyuk, Henrik Zetterberg och Johan Franzén?”
Att man kommer att vara med och slåss om Stanley Cup även denna säsong är jag fullständigt övertygad om.
Skillnaderna mellan Red Wings säsongen 2009-10 och det lag som vann Stanley Cup för lite mer än ett år sedan är nämligen väldigt, väldigt små.
