Vinst i match fyra, kvitterat i matchserien
Jim Howard höll nollan i en mycket viktig match, där Phoenix var utan sin lagkapten Shane Doan.
I förra matchen skadade sig Phoenix lagkapten Shane Doan och kunde inte spela i nattens match i "The Joe". Kanske var detta en av anledningarna till att Detroit kunde styra spelet mer, och vara det betydligt vassare laget. Redan i första perioden hade svensklaget 17 skott på mål, dock utan resultat. Valtteri Filppula hade en puck som dansade på mållinjen men efter videogranskning syntes det att pucken aldrig var inne.
Andra perioden var betydligt jämnare. Phoenix vann skotten, men Detroit gjorde det enda målet.
I powerplay sköt Niklas Kronwall från blålinjen, och Henrik Zetterberg styrde läckert in 1-0. Även
nu tog man hjälp av repriser för att se huruvida Zetterberg gjorde mål med hög klubba eller ej.
En nervös publik i arenan fick slutligen beskedet att målet var godkänt.
Period tre stod och vägde, och inget av lagen lyckades gå till attack, förrän knappt 16 minuter in, då Lidström, Franzen och Datsyuk genomförde ett distinkt klappklapp-spel med den sistnämnde som avslutare, 2-0 Detroit. Segern kändes nära, och säkrades bara några sekunder senare när Zetterberg gjorde sitt andra mål för matchen, och sitt femte mål hittils i detta slutspel.
Jim Howard som jag halvt ifrågasatte efter förra matchen utsågs rättvist till matchens bäste spelare. Den jag vill se lyfta sig nu är Johan Franzen, vi vet alla vad han är kapabel till i slutspel.
På fredag har han chansen att ge Detroit ledningen när matchserien återvänder till Phoenix.
