Räkna med Red Wings
Vare sig de spelat dåligt eller inte kan man alltid lita på att Dave Lewis manskap samlar ihop sig inför playoffs.
När nu röken lagt sig efter tisdagens deadline kan det konstateras att 1) Den store besten, i Pierre Lacroixs skepnad, spänner musklerna som vanligt 2) Senatorerna i Ontarios näst största stad tänker inte förlora en sjunde match igen och 3) Detroit Red Wings var lömskt inaktiva.
Just det faktum att Red Wings General Manager Holland INTE velat röra om i rostern tyder på gott självförtroende och stabilt fundament. Efter att Capitals centergigant Robert Lang inackorderade sig i Hockeytown för ett par veckor sedan har det varit tyst hos Red Wings. Man verkar belåten med det lag man har, vilket borde få de andra lagen att fatta misstankar. Brett Hull har gjort skäl för sin lön var tionde match, Brendan Shanahans ojämnhet har nått nya höjder i år och den annars så dominanta Nicklas Lidström har varit omänskligt mänsklig. Varför tror ändå Holland och coach Dave Lewis på laget?
1. Red Wings har haft samma kärna sen 1998 års triumferande. Shanahan, Yzerman, Lidström, Draper, Maltby, Homström och Darren McCarty är basvaran som kryddats av snipern Hull, teknikern Datsyuk, räven Chelios och PP-specialisten Ray Whitney. De är enormt samspelta och litar på varandra. Alla forwards kan i stort sett spela på samtliga positioner, vilket gör att laget inte är lika sårbart för skador.
2. Henrik Zetterberg har med bravu tagit Fedorovs centerplats och gjort den till sin egen. Även om han inte sprutat in poäng har han varit Red Wings bästa forward under långa stunder. Zetterbergs innovativa spelsätt kan få vilken avsomnad veteran som helst att hitta spelet igen. Lägg också till Kris Drapers flyt (24 mål!) och Mathieu Schneiders all-around spel från blå och Red Wings ser t o m bättre ut än 2002.
3. Antagonismen mellan Dominik Hasek och Curtis Joseph är äntligen över. De spänningar som dessa två herrar tog med sig ut på isen och in i omklädningsrummet är långt ifrån optimalt inför ett stundande slutspel. Efter att Hasek ånyo blev tvungen att lägga plocken på hyllan har "Cujo" slappnat av och delar nu målvaktssysslan med en lite timidare Manny Legace, som spelat strålande. Legace är förstavalet inför playoffs, vilket Joseph verkar ha accepterat.
4. Under medias bevakning av "kriget" mellan Colorado och Vancouver, som nådde sin kulmen i o m Bertuzzis privata slakt av Moore, har Red Wings smugit omkring i kulisserna, vilket verkar passa dem utmärkt. För första gången på sex-sju år är inte Detroit favoriter till Stanley Cup. I år är det ju äntligen dags för "drömfinalen" mellan Avalanche och Philadelphia Flyers, även om Ottawa och Toronto, som rustat upp med Leetch, Francis och Calle Johansson, vill ha ett finger med i spelet. Alla verkar ha glömt bort kapten Yzermans mannar - som likaväl som de fyra tidigare nämnda lagen kan få lyfta den åtråvärda pokalen i juni.
Hur väl rustat man än är, eller hur bra man än spelat tidigare, vill inget lag åka till Motortown och spela en avgörande match i Joe Louis Arena, detta kokande inferno av hockeykunnande som tar sig euforiska uttryck av sällan skådat slag. Ingen coach vill tvingas skicka ut sitt fyra man starka penaltykilling-crew mot kvintetten Lidström, Datsyuk, Zetterberg, Hull och Holmström. För då smäller det. Vare sig Holland varit aktiv eller inte runt den 9:e mars.
