SvenskaFans rankar: 8. Detroit Red Wings
Svenskkolonin Detroit har en av ligans äldsta spelartrupper, trots att flera gamla rävar slutade under sommaren, och det är fortfarande rutinen som ska ta Red Wings till nya framgångar. Ankrade av Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk finns möjligheten – men är övriga truppen tillräckligt bra?
Med en av NHL:s äldsta spelartrupper går Detroit mot en ny säsong, där det slutgiltiga målet – precis som vanligt – är att lyfta Stanley Cup. Den gångna säsongen slutade med ett uttåg ur slutspelet i andrarundan, och Red Wings är givetvis revanschsugna.
Under sommaren har det hänt en hel del i Detroit. Inte mindre än 4233 NHL-matchers rutin och totalt elva Stanley Cup-ringar försvann från laget när Chris Osgood, Brian Rafalski, Kris Draper och Mike Modano hängde upp skridskorna.
Ett hårt slag för många organisationer, även om kvartetten inte längre var på samma nivå som för några år sedan – men i Detroit hittar vi alltjämt mängder med rutin. Den överlägset mesta rutinen står ingen mindre än Nicklas Lidström för.
När ”Lidas” bestämde sig för att spela vidare ytterligare en säsong drog hela Detroit en lättnadens suck. Lidström, som vann sin sjunde Norris Trophy i somras, signerade ett nytt ettårskontrakt och efter Rafalskis pensionering höjs nu 41-åringens betydelse avsevärt. Ian White, Rafalskis ersättare, är klart kompetent men kan också vara väldigt ojämn i sitt agerande.
Annars får som vanligt Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk ett stort ansvar hos Red Wings, och duon ger alltid laget två säkra toppkedjor, oavsett kedjekamrater. I sin bottom-6 har general manager Ken Holland som vanligt samlat på sig energifyllda grinders, som dessutom gör sig bra i special teams.
Forwardsbesättningen är således stark, och så länge Zetterberg och Datsyuk håller sig friska kan de mäta sig med ligans bästa i offensiven. Powerplay håller även det en väldigt hög nivå, och lär fortsätta göra så.
Däremot finns det vissa frågetecken i försvarsbesättningen. Nicklas Lidström är inte längre den högklassiga shutdown-försvarare han en gång var, vilket gör att Detroit nu får lägga ännu mer vikt på att matcha Niklas Kronwall och Brad Stuart mot motståndarnas toppspelare. Inte heller det förmodade tredjeparet, bestående av Jonathan Ericsson och Jakub Kindl, skrämmer.
Samma sak kan sägas om målvaktspositionen. Jimmy Howard är inte alltid den mest pålitliga målvakten och kan då och då få mentala kollapser. Ännu har han inte visat sig vara kapabel att leda Detroit fullt ut i slutspelet. Nye backupen Ty Conklin kan gå in och göra bra ifrån sig, men ingen man vill ha mellan stolparna vid händelse av en långtidsskada på Howard.
Detroit är inte längre den defensivt pålitliga organisationen som man var för några år sedan. I dag får man snarare främst förlita sig på offensiven – och där håller man alltjämt en väldigt god klass. De stora namnen måste leverera framåt, samtidigt som Kronwall-Stuart är redo att stå emot motståndarnas stjärnor och Howard hittar tillbaka till formen han hade säsongen 09/10.
Då kan Red Wings återigen bli ett lag som utmanar om Stanley Cup-titeln, annars kommer man ännu en gång att åka i första- eller andrarundan av slutspelet.
Målvakter:
Målvaktspositionen hos Detroit är ett frågetecken. Jimmy Howard har ännu inte visat sig vara den fantommålvakt som många Red Wings-fans tror, utan visar snarare upp tendenser till att vara en målvakt med väldigt hög högstanivå och väldigt låg lägstanivå.
Under säsongen 09/10, hans rookiesäsong, visade han vissa indikationer på att kunna bli ett pålitligt förstaval hos Red Wings, men nådde inte den klassen i fjol. Detroits försvarsbesättning har försvagats något över sommaren och ett stort ansvar kommer nu att vila på Howards axlar. 27-åringen måste nå formen från 09/10 om organisationen på allvar ska kunna utmana i slutspelet.
Bakom Howard hittar vi efter Chris Osgoods pension Ty Conklin, som i somras återvände till Detroit efter två säsonger i St. Louis. 35-åringen har en förmåga att kliva in med långa mellanrum mellan matcherna och storspela. Tvingas man överspela honom på grund av skador kommer Conklin dock snabbt ner på jorden.
Även 31-årige Joey MacDonald finns tillgänglig i AHL.
Backar:
Detroits försvarsbesättning ser svagare ut än på många år. Nicklas Lidström är givetvis fortfarande en mycket kompetent försvarare, men sommarens Norris Trophy fick han snarare tack vare sitt namn än de faktiska prestationerna på isen.
Brian Rafalski ut och Ian White in är ingen nämnbar förbättring, och i tredjeparet kommer troligtvis Ruslan Salei att saknas mer än man tror. Den numera avlidne vitryssen var inte alltid klockren i egen zon, men agerade fysiskt och blockerade många skott.
Trots att Lidström inte längre är den ultimata försvararen, utan sakta men säkert går mot en uttalad powerplay-specialist, kommer han dock att bli otroligt viktig för sitt Red Wings. I powerplay är han en kraft att räkna med och blev ligans tredje bästa poängplockare i den spelformen.
I defensiven har dock 41-åringen tappat och kan inte längre plocka ner motståndarstjärnor på samma vis som tidigare. När han nu dessutom förväntas paras ihop med nyförvärvet White blir det backparet lite väl endimensionellt. 27-årige White är jämbördig med Rafalski i offensiven – men ett klart nedköp i defensiven, vilket också säger en del om Whites förmåga där.
Nyckeln för Detroits defensiv blir istället shutdown-paret bestående av Niklas Kronwall och Brad Stuart. 30-årige Kronwall är i praktiken en komplett försvarare som inte är tillräckligt bra på något för att nämnas med de största namnen. Kan svensken bara minimera hjärnsläppen när han ger sig ut för att leta en saftig tackling och därmed går bort sig i positionsspelet är han pålitlig.
Stuart är i stort sett en liknande spelartyp som Kronwall. Han är inte dålig på något, men inte heller riktigt högklassig på något annat. Tillsammans med Kronwall lär han bilda ett stabilt defensivt backpar, men ska Red Wings gå bra i slutspelet måste duon överprestera.
Även i Detroits tredje backpar hittar vi en svensk, nämligen Jonathan Ericsson. Den storvuxna försvararen har under sin karriär i NHL inte varit i närheten av att nå samma nivå som han höll under slutspelet 08/09, och var under stora delar av den gångna säsongen en defensiv säkerhetsrisk. Till mångas förvåning fick dock Ericsson ett nytt välbetalt treårskontrakt i somras.
Vid sin sida lär han få antingen Jakub Kindl eller Mike Commodore, troligtvis den förstnämnda. Kindl är en stor tvåvägsförsvarare med såväl bra skridskoåkning som fysik, och när han väl lär sig NHL kommer han att bli en effektiv försvarare.
Commodore köptes ut av Columbus i somras efter några svaga år i den organisationen och kan mycket väl vara en effektiv sjundeförsvarare på ett billigt kontrakt. Även Garnet Exelby och Doug Janik finns tillgängliga.
Forwards:
Offensiven i Detroit kretsar kring två högklassiga centrar – föga förvånande Pavel Datsyuk och Henrik Zetterberg. Det är två spelare som – oavsett kedjekamrater – ger Detroit en topp-6 av klass och som vid behov utgör en giftig duo tillsammans.
Datsyuk har en klockteknik och speluppfattning utöver det vanliga. Dessutom visar han hela tiden upp ett tålamod och tilltro på sig själv när han har pucken vid klubban. Han gör sig allra bäst i numerärt överläge, men är givetvis mycket kompetent även i even strength.
Zetterberg å sin sida är en liknande spelartyp som Datsyuk, men förlitar sig något mer på speluppfattningen än en enastående klubbteknik. 30-åringen har inga svagheter och brukar höja sig när det gäller som mest. Med 56 passningspoäng blev han en av ligans främsta framspelare under den gångna säsongen.
Om försäsongens träningsmatcher är någon indikation på hur Detroits head coach Mike Babcock kommer formera sina kedjor kan vi konstatera att Zetterberg får en landsman och en finländare i sin kedja. Johan Franzén är en oglamorös och hårt arbetande winger god för 30-talet mål och bra tvåvägsspel.
Vid sin vänstersida lär Zetterberg få Valtteri Filppula. 27-åringen är en kompetent tvåvägsforward, men gör sig kanske allra bäst som center. Att Filppula därför skulle få rollen som tredjecenter känns troligt – framför allt då det är en position där Red Wings inte blir extremt starka med finländaren som winger.
Datsyuk å sin sida lär få kampera ihop med energiknippet Dan Cleary och enigman Jiri Hudler. Cleary har tekniska begränsningar men arbetar alltid oklanderligt och är god för runt 20 mål jämte en toppcenter.
Hudler gjorde sig impopulär bland Wingsfansen när han lämnade NHL för KHL efter säsongen 08/09, och när han återvände inför den gångna säsongen var han en besvikelse. På 73 matcher mäktade Hudler bara med tio mål och totalt 37 poäng och måste höja sig ett snäpp eller två den här säsongen.
Skulle Hudler bli en fortsatt besvikelse, eller om Filppula trots allt får ta hand om centerplatsen i tredjekedjan, så har Detroit två kompetenta alternativ för topp-6 i veteranerna Todd Bertuzzi och Tomas Holmström.
Det går inte längre lika fort på rören för duon, som dessutom börjar brytas sönder så sakteliga efter långa och tunga karriärer i NHL. Framför allt är dock Holmström alltjämt en viktig kugge i Detroits framgångsrika powerplay och bara tre forwards spelade mer än Bertuzzi i even strength under den gångna säsongen.
Huserar Filppula som winger vid Zetterbergs sida kan Darren Helm mycket väl få rollen som tredjecenter. 24-åringen är en energirik grinder som inte tvekar att använda sin kropp Helm är dessutom viktig för penalty killing, och var den forward som fick mest istid i den spelformen i fjol.
I fjärdekedjan lär tre rejäla energiknippen husera, nämligen Drew Miller, Justin Abdelkader och Patrick Eaves. Alla tre har en stark skridskoåkning och, precis som Helm, får de ett stort ansvar i numerärt underläge.
Ken Holland har bjudit in två intressanta spelare till Detroits training camp – Fabian Brunnström och Ryan Johnson. Duon har fått en öppning in i laget då Jan Mursak, som förväntades få en plats i laget, har skadads och blir borta i tre månader. Faller experimentet med Brunnström väl ut kan han mycket väl få ett kontrakt och en topp-6-roll, vilket i så fall troligtvis skulle peta ner antingen Filppula eller Hudler i hierarkin.
Johnson å sin sida är en pålitlig veteran för en fjärdekedja. Han är stark i tekningscirkeln och kan utan problem ta sitt ansvar i penalty killing. GM Holland har hintat åt att en av Brunnström eller Johnson kommer få ett kontrakt, men de sista träningsmatcherna verkar få avgöra vem det i så fall blir.
I organisationen finns även Chris Conner, Tomas Tatar och Cory Emmerton att tillgå, och framför allt de två sistnämnda är namn att lägga på minnet.
Nyckelspelare:
Nicklas Lidström, Pavel Datsyuk, Henrik Zetterberg
Nyförvärv:
Mike Commodore – från Columbus – free agent
Ian White – från San José – free agent
Garnet Exelby – från Chicago – free agent
Chris Conner – från Pittsburgh – free agent
Ty Conklin – från St. Louis – free agent
Förluster:
Derek Meech – till Winnipeg – free agent
Ruslan Salei – till Lokomotiv Yaroslavl – free agent
Brian Rafalski – slutar
Chris Osgood – slutar
Kris Draper – slutar
Mike Modano – slutar
Svenskar:
Jonathan Ericsson, Niklas Kronwall, Nicklas Lidström, Johan Franzén, Tomas Holmström, Henrik Zetterberg
Coach:
Mike Babcock
Preliminär laguppställning:
Jiri Hudler – Pavel Datsyuk – Dan Cleary
Valtteri Filppula – Henrik Zetterberg – Johan Franzén
Todd Bertuzzi – Darren Helm – Tomas Holmström
Drew Miller – Justin Abdelkader – Patrick Eaves
Nicklas Lidström – Ian White
Brad Stuart – Niklas Kronwall
Jonathan Ericsson – Jakub Kindl
Jimmy Howard (Ty Conklin)
Andra notabla spelare: Jan Mursak, Cory Emmerton, Tomas Tatar, Chris Conner, Mike Commodore, Garnet Exelby, Doug Janik, Joey MacDonald
---
Bästa nyförvärvet: Ian White
Detroit var i stort behov av att få in en försvarare för topp-4 efter Brian Rafalskis pension, och Ian White är ingen dålig ersättare. Offensivt håller han god klass, men defensiven är ett frågetecken.
Värsta förlusten: Brian Rafalski
Visst var Brian Rafalski inte längre en toppback i ligan, men hans pensionering kom från ingenstans. Han var fortfarande god för över 40 poäng och ett respekterat namn.
Årets poängkung: Henrik Zetterberg
Dött lopp mellan Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk. Svensken vann poängligan i fjol då Datsyuk missade flera matcher på grund av skada. Vem som vinner i år, om båda är skadefria, beror troligtvis på hur kedjekamraterna presterar i even strength.
Årets nykomling: Cory Emmerton
Rookien Cory Emmerton lär få en plats i Detroits 23-mannatrupp då han måste passera waivers om han skickas ner, och Red Wings lär inte vilja riskera att förlora honom. Han är en smart playmaker som gör sig bra i rinkens alla tre zoner och som lär få en hel del istid.
Årets genombrott: Jakub Kindl
Jakub Kindl kommer få ett stort förtroende den här säsongen, men måste hitta jämnheten för att kunna behålla förtroendet. Han är stor, stark och har en bra skridskoåkning. Kommer bara jämnheten kommer också genombrottet.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Detroit Red Wings
9. Philadelphia Flyers
10. Tampa Bay Lightning
11. Buffalo Sabres
12. Anaheim Ducks
13. New York Rangers
14. Montreal Canadiens
15. Nashville Predators
16. New Jersey Devils
17. Columbus Blue Jackets
18. Calgary Flames
19. St. Louis Blues
20. Carolina Hurricanes
21. Toronto Maple Leafs
22. Phoenix Coyotes
23. Minnesota Wild
24. Colorado Avalanche
25. Florida Panthers
26. Dallas Stars
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators
