Kanonen har tystnat
En tung vecka för NHL-älskare som fått se framtida Hall of famers som Scott Stevens och Vincent Damphousse lägga skridskorna på hyllan, kulimnerade idag då Al MacInnis valde att gå samma väg.
Så kom då beslutet som alla Bluesfans väntat med fruktat.
Al "Chopper" MacInnis lägger av som en följd av de ögonskador han ådrog sig i säsongsupptakten 2003-04.
Macinnis, 42, är en legend i både Calgary Flames och i St.Louis Blues organisationer.
Han lämnar karriären som nummer 3 totalt bland backar när det gäller poäng. Endast slagen av Ray Borque och Paul Coffey.
Karriären som sträcker sig över 23 säsonger innebar 1416 matcher, 340 mål, 934 assists och 1274 poäng. Big Al satt även utvisad under 1511 minuter.
Al MacInnis är främst känd för sitt oerhört hårda skott och visst, Mats Näslund har fortfarande ett ärr på smalbenet efter att ha kommit i vägen för en projektil från MacInnis, men man vinner inte Conn Smythe Trophy som slutspelets bästa spelare 1988-89 samt en Norris Trophy som bästa back 10 år senare bara för att man kan skjuta hårt.
MacInnis var även en riktigt bra defensiv kraft och en ledargestalt på och vid sidan av isen. En ovärderlig pjäs i powerplay.
Legenden om Big Al's bössa startade ironiskt nog i en match mellan de enda två klubbar han skulle representera i sin karriär. Den 17 januari 1984 kom Al in vid ett linebyte, drog på ett skott från utanför blå-linjen som träffade St.Louis Blues målvakt Mike Liut i hjälmen som sprack och pucken gled över mållinjen. Det är så myter skapas.
1989 kom Al's stoltaste ögonblick när han fick höja Lord Stanleys pokal som mästare i Calgary.
Efter över ett decennium i Calgary tradades han till fansens stora sorg till St.Louis Blues i utbyte mot Phil Housley.
I St.Louis fortsatte karriären uppåt och Al satte klubbrekord för backar på löpande band.
MacInnis tillskrivs även stor del i utvecklingen av Chris Pronger från en lovande, men oputsad yngling till en superstjärna i NHL. Han hjälpte även Blues nya backklippa Barrett Jackman till en Calder Trophy 2002-03.
En sagolik karriär avslutas i en match mot Nashville Predators den 16 oktober 2003.
Al har en elakartad ögonskada som tvingar honom att ta timeout från hockeyn på obestämd tid. Dagens efter opereras han. Drygt två år senare kommer beskedet, efter en lockout-säsong, att Al lägger klubban på hyllan.
För St.Louis Blues är beskedet ett dråpslag. På en månad har man blivit av med klubbens genom tiderna två bästa backar. Inte för att man räknade med MacInnis på fullaste allvar men med tanke på att öppningen fanns och att Al tycktes bli bättre och bättre för vart år som gick, så hoppades man.
Al kommer i framtiden att ägna sig åt sin fru Jackie, sina tre söner Carson, Ryan och Riley och dottern Lauren. Han coachar sonen Carson, 13, i ett av Blues ungdomslag som klassas som ett av landets absolut bästa. En tränarkarriär inom Blues organisation är inte helt utesluten.
###
Al's karriär:
11 Juli, 1963: Föds i Port Hood, Nova Scotia.
1966: Åker som tre-åring skridskor för första gången
10 juni, 1981: Draftas av Calgary Flames som nummer 15 totalt.
Spelar den första av tre säsonger 1980-81i Kitchener i OHL. 198 poäng på lika många macther drar Al ihop.
30 December, 1981: Spelar sin första NHL-match för Flames mot Boston Bruins.
20 November, 1982: Gör sitt första NHL-mål i en match mot Hartford Whalers.
1982-83: Tangerar Bobby Orr's rekord med 38 mål av en back i OHL.
1984-85: Gör sin första hela säsong i NHL. Tas ut till NHL's All star match. Blir sexa totalt i Calgarys poängliga med 66 poäng på 67 matcher.
1988-89: Erhåller Conn Smythe Trophy som slutspelets bästa spelare när Calgary Flames vinner Stanley Cup.
4 Juli, 1994: Tradas tillsammans med ett val i fjärde rundans draft 1997(Didier Tremblay) till St.Louis Blues i utbyte mot Phil Housley och två andra rundeval 1996 och 1997 (Steve Begin och John Tripp).
1998-99: Erhåller sin första och enda Norris Trophy som NHLs bästa back. Leder NHL i alla offensiva kategorier för backar.
2002: Vinner en Guldmedalj i OS i Nagaon för Team Canada.
16 oktober 2003: Spelar sin sista match i karriären mot Nashville Predators.
9 september 2005: På en presskonferens meddelar Al Macinnis att karriären definitivt är över.
###
OHL First All-Star Team (1982, 1983)
NHL Second All-Star Team (1987, 1989, 1994)
Conn Smythe Trophy (1989)
NHL First All-Star Team (1990, 1991, 1999, 2003)
Canada Cup All-Star Team (1991)
James Norris Memorial Trophy (1999)
Spelade i NHLs All-Star Game (1985, 1988, 1990, 1991, 1992, 1994, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2003)
Streaker:
Mål: 4 matcher i rad (2X) 10/07/1993-10/16/1993 (4 mål)
Assists: 11 matcher i rad (1X) 10/10/1990-11/01/1990 (19 assists)
Poäng: 12 matcher i rad (1X) 03/21/1988-10/17/1988 (5 mål-18 assists)
Matcher i rad: 160 04/05/1987-03/31/1989
