Adam Oates – Den elegante passningskungen
Han gjorde efter Wayne Gretzky flest assist under hela 90-talet. Jag pratar inte om Mario Lemieux eller Ron Francis, utan om Adam Oates. I det som kallats den största busten i NHL’s historia tradades han från Detroit Red Wings till St. Louis Blues där han bildade ett fruktat anfallsvapen tillsammans med Brett Hull. Han gjorde sedan sex säsonger i både Boston och Washington innan han avslutade sin karriär med att representera tre klubbar i sina tre sista säsonger.
Den odraftade Adam Oates skrev 1985 på ett kontrakt med Detroit Red Wings och blev den då högst betalda rookien någonsin. Kanske var den stora hysterin kring Oates som gjorde att han aldrig blev särskilt omtyckt bland lagkamraterna och som sedan ledde till att han blev tradad fyra år senare. Tillsammans med Paul McLean, flyttade han till St. Louis Blues och i utbyte fick Red Wings Bernie Federko och Tony McKegney. Paul McLean gjorde fler poäng på sina två säsonger i Blues än vad Federko och McKegney gjorde tillsammans i Red Wings. Oates bildade tillsammans med Brett Hull ett fruktat anfallspar och var en stark bidragande orsak till Brett Hulls målproduktion 89-90 och de två efterföljande säsongerna. Hull gjorde 72, 86 respektive 70 mål, samtidigt som Oates hade 79, 90 och 59 i assiststatistiken. Efter att ha gjort 59 assist på sina 54 matcher säsongen 91-92 blev han tradad till Boston Bruins. Kontraktsbråk sades vara orsaken. Den enda möjliga anledningen kan tyckas, då Oates var en av ligans mest kompletta spelare och var definitivt inte en av de bäst betalda. I utbyte fick St. Louis Craig Janney och Stephane Quintal. Craig Janney gjorde visserligen 82 assist och 106 poäng efterföljande säsong, men Brett Hull sa att han ”aldrig var samma spelare utan Adam”.
Om kanadensarens relativt korta sejour i St. Louis kunde beskrivas med ordet ”succé”, så var det ordet det minsta man kunde säga om hans tid i Boston. Säsongen 91-92 avslutade han grundserien genom att göra 30 poäng på sina första 26 matcher i Bostontröjan. I Conferencefinalen förlorade Boston mot den blivande Stanley Cup-vinnaren Pittsburgh och efterföljande säsong gjorde Adam 142 poäng varav 97 assist och slutade 3:a i poängligan efter Mario Lemieux och Pat LaFontaine. Även nästa säsong landade han på en 3:e plats, denna gång var det Wayne Gretzky och Sergei Fedorov som låg före honom. Efter sina sex säsonger i Bruins ansåg ledningen att Oates gjort sitt i Boston-tröjan och de beslöt sig för att trada sin poängkung. Kanske tyckte de att den 35-åriga Oates var för gammal, eller så var det de unga talangerna som Washington erbjöd i utbyte, som lockade. Jason Allison, Anson Carter och Vezina Trophy-vinnaren Jim Carey skickades till Boston, och till Washington gick Adam Oates tillsammans med Bill Ranford och Rick Tocchet. Lagkapten Oates fortsatte leverera poäng, såväl mål som assist och ledde laget till en Stanley Cup final. En final som de förlorade mot Detroit Red Wings. Två säsonger senare gjorde Oates flest assist i ligan, 39 år gammal. Han upprepade bedriften efterföljande säsong och blev därmed den äldsta spelaren NHL:s historia att vinna ”assistligan”. En trofè för den spelare som gjort flest assist har ännu inte inrättats. Lite konstigt kan kanske tyckas, då det finns troféer för många andra, kanske inte lika omfattande, bedrifter.
Oates, tradades i Mars 2002 till Philadelphia Flyers. Hans besök blev dock bara 14 matcher långt och han skrev som free agent på för Anaheim Mighty Ducks. Än en gång ledde han ett lag till final. Även här blev det förlust. Efter en sju matcher lång serie korades New Jersey Devils till mästare. Skulle Adam någonsin få en titel? Anaheim valde att inte förlänga lagkaptenens kontrakt utan han skrev på för Edmonton Oilers inför säsongen 2002-2003. Han spelade 60 matcher för Edmonton innan han den 3:e April 2004 bestämde sig för att lägga skridskorna på hyllan.
Adam spelade i NHL:s All Star match 1991-1994 och 1997. Trots flera säsonger med över hundra poäng vann han aldrig någon stor titel. Han kom tvåa sex gånger i omröstningen om Lady Byng Trophy, utdelat till den spelare som visar bäst sportmanskap, både på och utanför isen. Många anser att Oates underskattas, då man inte ser några trofèer i hans meritlista. På 1337 grundseriematcher svarade han för 1420 poäng varav 1079 assist och 341 mål. I slutspelet blev det 156 poäng på 163 matcher. Han landade på en 15:e plats i maratontabellen vad gäller poäng, och 6:e plats över gjorda assist i karriären. Adam var inte bara en passningsläggare, utan även en målskytt som ofta hjälpte till i det defensiva spelet. Kanske har detta kostat några poäng framåt, men det har definitivt hjälpt laget.
Källor: legendsofhockey, en.wikipedia.org/wiki/Adam_Oates
