Vad behöver Islanders göra för att ta nästa steg?
Hur ser det ut i laget? Vilka förändringar kan komma att ske?
Det blev ju som väntat ingen Stanley Cup final, men vi stretade emot länge mot ett väldigt bra Tampa bay. Vad var det då som saknades? I Tampa Bay levererade toppspelarna Kucherov och Point för att nämna några. I Islanders levererade inte toppspelarna Barzal, Lee och Eberle utifrån vad de borde. Vi förlorade flera jämna matcher i förlängning, vilket är förstås tillfälligheter. Mot Philadelphia och Washington förde vi flera matcher medan mot Tampa Bay blev vi tillbakapressade i nästan alla matcher. Islanders powerplay var inte speciellt imponerande medan Tampa Bays ägde. Den sista anledningen till att vi förlorade: Tampa Bay är ett bättre lag än Islanders.
Hur ser det ut i truppen just nu?
Tre spelare är s.k. restricted free agents, Mathew Barzal, Devon Toews och Ryan Pulock.
Barzal är den största stjärnan i Islanders organisation och en viktig spelare för framtiden. Det kommer förstås kosta men vara värt varenda dollar. Runt 8-9 miljoner dollar per säsong kan vara rimligt. Man kan förstås enas om ett kortare bridgekontrakt på runt 6 miljoner.
Pulock är den största stjärnan i backlinjen och även han är redo för en löneförhöjning. Frågan är bara hur mycket. Ett längre kontrakt runt 6 miljoner eller ett kortare runt 4 miljoner dollar kan vara att vänta.
Toews får nog kallas en late bloomer då han nu vid 26 års ålder faktiskt har chansen till en rejäl löneförhöjning. Senaste säsongens lön låg på 700 000 dollar och ett 3 års kontrakt runt 2 miljoner dollar kan vara att vänta.
Fem spelare är s.k. unrestricted free agents, Derick Brassard, Thomas Greiss, Andy Green, Matt Martin och Tom Kuhnhackl.
Derick Brassard gjorde en säsong över förväntan men har varit bänkad stora delar av slutspelet. Han har haft en låg caphit men i dagsläget kommer man nog inte att förlänga men honom.
Thomas Greiss har gjort det bra under säsongen och de gånger han fått chansen i slutspelet så har han inte behövts skämmas. Islanders har dock skrivit kontrakt med Sorokin, kanske den bästa målvakten utanför NHL. Greiss får nog tyvärr se sig om efter en ny arbetsgivare.
Andy Green tradade Islanders till sig innan deadline och han har varit riktigt bra i slutspelet. Han bär dock med sig en caphit på 5 miljoner dollar och om han kan tänka sig att gå ner rejält i lön kanske Islanders är intresserade.
Matt Martin har gjort ett väldigt fint slutspel med 5 mål. Han spelar dock i fjärdelinen och 2,5 miljoner dollar är mycket pengar. Tveksamt om man resignar honom, möjligen för en billig penning.
Tom Kuhnhackl har inte visat något som ska belönas med nytt kontrakt.
Vilka talanger kan utmana om en startplats?
Islanders största talang är Noah Dobson som har potentialen att bli en toppback i NHL. Skulle man inte resigna Green så är det inte ett stort problem med Dobson som kommer utmana om en startplats.
I skymundan av Dobson så finns tre riktigt bra forwardtalanger i Kieffer Bellows, Oliver Wahlstrom och Otto Koivula. Bellows har redan provat på hetluften 8 matcher och 3 poäng och även Koivula som gjort 12 matcher dock ingen poäng. Någon av dessa två herrar skulle nog kunna ersätta Brassard på sikt men långt ifrån säkra kort men de måste ju få chansen någon gång.
Vad behöver Islanders göra för att ta nästa steg?
1. Värva en målskytt.
Islanders behöver en toppspelare som kan göra mål. Powerplayspelet haltar och kan behöva en målskytt av rang. Taylor Hall är väl drömspelaren men mer realistiskt är kanske Mike Hoffman om vi kikar på de spelare som är unrestricted free agent. Om Islanders ska lyckas värva någon av dessa herrar så måste man göra sig av med dyra kontrakt. En annan väg att gå är att trada till sig en toppspelare. Just nu cirkulerar det ett rykte om att Winnipeg och Islanders diskuterar en trade som involverar Patrik Laine. Även där finns två alternativ.
a) Trevägstraden
Islanders får Laine men ger bort Komarov, Leddy och Wahlstrom till Winnipeg
Winnipeg får Cirelli från Tampa bay men ger bort Brossoit och 1 val i första rundan till Tampa
b) Rakatraden
Islanders får Laine men ger bort Komarov, Leddy, Koivula och ett val i fjärderundan.
Om det finns någon sanning i ryktet återstår att se men Laines kontrakt går ut efter nästa säsong och Winnipeg är i behov av att få in en skicklig back som t.ex. Leddy.
2. Bort med dyra kontrakt.
Islanders sitter på flera dyra kontrakt med spelare som inte lever upp till lönen. Ut med några av dessa spelare och in med yngre mer hungriga spelare. Andrew Ladd har en caphit på 5,5 miljoner. I dagsläget platsar han inte och har mest spelat farmarlagshockey. Cal Clutterbuck med en caphit på 3,5 miljoner. I sina bästa stunder är Cal en perfekt spelare för Islanders men skador har fått honom att spela mindre. I år blev det 37 matcher i grundserien. Johnny Boychuk med en caphit på 6 miljoner. Johnny är en kämpe men åldern har tagit ut sin rätt. Spelade tidigare i första backpar men har denna säsong spelat i tredje backpar och i sluspelet blev han utkonkurrerad av Andy Green. Leo Komarov med en caphit på 3 miljoner. Nyttig spelare i boxplay men trots allt en dyr boxplayspelare. Till sist Tom Hickey med en caphit på 2,5 miljoner. Tom är en duktig hockeyspelare men har blivit utkonkurrerad och mest spelat farmarlagshockey denna säsong. Flera av dessa bör köpas ut eller tradas till lag med capspace, dock är de inte så attraktiva på marknaden i dagsläget.
3. Utveckla spelet i powerplay.
Islanders powerplay är för enkelt att läsa. När plan A inte funkar borde det finnas en plan B och kanske en plan C. Detta syntes mot Tampa Bay som ägde Islanders i boxplay. Kanske bör man anställa en ny powerplay coach med lite nya fräscha ideér.
4. Utveckla de unga spelarna.
Islanders har en hel del unga spelare som kan utvecklas. Barzal, Beauvillier, Toews, Sorokin, Dobson samt yngre farmarlagsspelare som Holmqvist, Wahlström, Bellows och Wild behöver alla få skolning i hur man spelar hockey i Islanders under Barry Trotz.
5. Vinnarkultur
Framgång föder framgång säger man. Det ligger något i det och Head Coach Barry Trotz tillsammans med general manager Lou Lamoriello har jobbat hårt med att skapa trygghet, en vinnande spelidé och självförtroende. Man bygger ett lagmaskin där alla drar åt samma håll och det är en grunden till en vinnarkultur, Vi är inte där ännu men på god väg. Laget är större än den enskilda individen.
