Säsongssummering: Besvikelse
Rangers säsong är över i en stor besvikelse. Laget nådde bara första rundan i slutspelet vilket inte är acceptabelt bland Rangers fansen. Nu kommer en återuppbyggnad av Rangers att inledas enligt John Tortorella.
Det har snart gått två veckor sedan Rangers blev utslagna ur Stanley Cup av Washington, men besvikelsen har inte lagt sig ännu. Att det bara behövdes en vinst till för att gå till semifinalen och att man tappade sin 3-1 ledning i matchserien, gör inte saken direkt bättre. Fast Washington var det bättre laget och förtjänade verkligen att gå vidare, även om det gör ont att säga.
Jag trodde på Rangers inför säsongen, kanske inte att dem skulle ta hem Stanley Cup pokalen, men att åtminstone gå längre än första slutspelsrundan. Det kändes som det var en härlig mix av olika spelare i laget. Chris Drury som den stora ledaren, Nikolai Zherdev som teknikern, Scott Gomez som playmakern, Paul Mara som försvarsgeneralen och lite som en pappa i laget och sen så klart lagets största stjärna och målvaktsfantom i Henrik Lundqvist. Sen fanns det flera unga hungriga spelare som Ryan Callahan, Brandon Dubinsky och Marc Staal som alla kommer att bli viktiga spelare för Rangers i framtiden.
Jag är en av många som kritiserar Rangers General Manager Glen Sathers stil att värva free agents och bygga upp sitt lag. För något år sedan sa han att Rangers skulle genomgå en generationsväxling, att han skulle föryngra sitt lag. Jaromir Jagr skrev inte på nytt kontrakt. Martin Straka, Brendan Shanahan och Michael Nylander var inte längre önskvärda och Matt Cullen byttes bort för att få tillräckligt med pengar mot lönetaket för att kunna värva free agents. Sather sa även att han skulle försöka undvika att skriva långtidskontrakt och no-trade klausuler med spelare som är lite äldre. Vad är det första han då gör herr Sather? Sommaren 2007 ger han Scott Gomez och Chris Drury kontrakt som sträcker sig i sju respektive fem år. Det är två riktigt duktiga spelare och det beslutet står jag bakom, men kanske lite väl för långa kontrakt.
Året därpå värvar han 35-årige Markus Näslund för fyra miljoner dollar per säsong. Näslund har under de senaste säsongerna inte alls spelat på den nivå han en gång under sin karriär gjort, och det var med ett frågetecken som man accepterade Sathers beslut. Samma dag ger han Wade Redden ett sju års kontrakt värt 6,5 miljoner dollar per säsong inklusive en no-trade klausul. Redden’s kontrakt är nog det mest idiotiska beslutet en GM för ett NHL-lag har gjort de senaste åren. Redden var bra för ett par säsonger sedan och alla vet att han inte längre spelar på sin bästa nivå. Glen Sather var helnöjd med sitt nyförvärv och sa att han har värvat backen som är en av de bästa i ligan på att lägga första passet upp ur försvarzon. Det såg man inte ofta, istället bjöd han på massa individuella misstag på offensiv blå och nere i egna zonen var han allt som oftast helt vilse i positioneringen.
Sen har Sather även hostat upp ett guldkantat kontrakt för Michal Rozsival på fem miljoner dollar per säsong i fyra år. Rozsival spelade bra under förra säsongen, men i år har han inte alls gått att känna igen.
Tyvärr så lär Glen Sather sitta kvar som General Manager ett tag till. Rangers ägare Jim Dolan och Sather umgås privat utanför jobbet och har några års vänskap i bagaget.
Rangers började som bekant sin säsong i Prag med ett dubbelmöte mot Tampa Bay Lightning. Där man vann båda matcherna och där med tog full pott med två stycken 2-1 vinster. Rangers öppnade sin säsong fantastiskt bra och vann de fem första matcherna. Totalt sett under oktober månad vann man 10 av 13 matcher, en av förlusterna var efter förlängning. Då var man väldigt optimistisk om fortsättning för säsongen, men vad hände egentligen?
I slutet av november tappade Rangers sin första plats i Eastern Conference till Boston Bruins och i december tappade man sin ledning i Atlantic Division till rivalerna på andra sidan Hudson River, New Jersey Devils. Det var något som inte stod rätt till i organisationen. Rangers målskytte kom aldrig riktigt igång någon gång under säsongen. Man gjorde sex mål i en match som mest, det var mot Colorado Avalanche i slutet av februari och de släppte in förnedrande tio mål borta mot Dallas Stars i början av samma månad. Samtidigt som offensiven strulade, så var spel i power play en total katastrof under hela säsongen. Rangers hade 13,9% i power play vilket är uruselt.
Fansen började tappa förtroendet för Glen Sather och Tom Renney och man skrek efter deras avgång på hemmamatcherna i februari. Den 23 februari fick Rangersfansen som de ville, förlusten mot Buffalo Sabres var droppen som fick bägaren att rinna över. Tom Renney fick sparken med omedelbar verkan tillsammans med sin assisterande coach Perry Pearn, som hade tagit hand om lagets power play under säsongen.
John Tortorella som anställdes kom in i en svår tid. Rangers hade endast vunnit 2 matcher på de senaste 11 och stämning i laget var allt annat än perfekt. Redan i Tortorellas första match märkte man att det var ett helt annat lag som kom in på isen, man spelade mycket aggressivare med hög forechecking och mycket fysiskt spel, vilket man märke drygt sex minuter in i den första matchen med Tortorella bakom bänken. Att en spelare som Markus Näslund tar en fight, då vet man att det är mycket som Tortorella har förändrat i laget.
Vid trading deadline skeppade Rangers iväg tre spelare och ett draftval. Till Phoenix Coyotes bytte man bort Petr Prucha, Nigel Dawes och Dmitri Kalinin för att få Derek Morris. Ett byte som i efterhand helst skulle ha undvikts. Prucha kom aldrig riktigt igång i Rangers, men han slutade inte kämpa och hade säkert utvecklats med mer istid. Nigel Dawes är en liten duracellkanin med ett par mycket fina handleder som säkert kommer att bli en viktig spelare för Coyotes i framtiden.
Morris spelade stabilt i Rangers och användes en hel del i power play. Totalt spelade han 18 matcher i Blueshirts och det blev 8 assists från hans klubba.
Den andra spelaren som kom till Rangers vid trading deadline var centern Nik Antropov. Antropov gjorde mycket bra ifrån sig på sina 18 matcher i Rangers tröjan med sina 7 mål och 13 poäng. Hans kontrakt går ut i sommar och han kommer troligen inte att erbjudas något nytt från Rangers ledningen.
Rangers som i inledningen av säsongen såg ut som ett ohotat slutspelslag ramlade långt ner i tabellen och man säkrade en slutspelsplats i den 80:e omgången hemma mot Montreal Canadiens. Till slut hamnade laget på en sjunde plats i tabellen och ställdes mot Washington Capitals i slutspelet. En matchserie som de flesta trodde skulle ta slut fort för Rangers del.
Men man lyckades på något vis vinna de två första matcherna i Washington och tog ledningen med 2-0 i matcher. Den största och antagligen den enda anledningen till att man lyckades vinna matcherna var Henrik Lundqvist. Hans spel i dessa två matcher var något fenomenalt. Men tyvärr så kunde han inte vara omänsklig i alla matcher, Washington vann två matcher i Madison Square Garden och ytterligare två matcher hemma i Verizon Center och totalt vann man matchserien med 4-3.
Den sjunde och avgörande matchen måste ses som den bästa matchen för Rangers den här säsongen, ändå förlorade dem. Alla var verkligen taggade och spelade på sin högsta nivå (även Redden). När Nik Antropov forcerade in 1-0 efter drygt fem minuter trodde jag verkligen att Rangers skulle gå vidare. Men sen får Washington in ett riktigt skitmål som studsar på två Rangersspelare och ställer Lundqvist i målet. Resten är historia, Sergei Fedorov får iväg ett riktigt bra handledsskott som Lundqvist inte hinner reagera på i målet och 2-1 är ett faktum när bara några få minuter återstår.
Vad ska vi ta med oss från den här säsongen? För det första så har ynglingarna i laget stigit fram och utvecklats mycket bra. Ryan Callahan har utvecklats till en bra målskytt och kommer att bli en viktig spelar för Rangers i framtiden om man lyckas skriva kontrakt med honom innan den 1:a juli då han blir free agent. Callahan sa nyligen till media att han verkligen ser fram emot nästa säsong, så det kan man tolka som att han vill stanna kvar i Rangers. Även Brandon Dubinsky har utvecklats och blivit en duktig två-vägs spelare. Dubinsky har också ett kontrakt som går ut i sommar och han kommer troligen att sätta pennan på pappret för några ytterligare år på Manhattan.
Sedan måste vi hylla Henrik Lundqvist. Hans säsong har inte varit den bästa statistiskt sett, men hans förmåga att hålla Rangers kvar i matcherna och framför allt i kampen om en slutspelsplats gör att jag tycker att han borde bli nominerad till Hart Trophy. Hade det inte varit för Lundqvist, så hade Rangers missat slutspelet med stor marginal.
En annan sak att ta med sig är att det är en ny tränare i Rangers nu. En mycket mer hetlevrad människa som gärna skäller ut sina spelare och låter dem få höra hur dåliga dem har spelat om det behövs, något som Tom Renney hade svårt med. Nu har Tortorella en sommar på sig att bygga upp ett lag, tillsammans med Glen Sather och assisterande general managern Jim Schoenfeld, som han känner att han kan jobba med och ta till en Stanley Cup final. Tortorella har sagt att Rangers kommer att det är förändringar på väg och det kommer att bli en lång sommar för ledningen i laget. Det låter underbart tycker jag.