Har Tortorellas filosofi skördat ännu ett offer?
Succémannen från förra vårens slutspel, Chris Kreider, skickas återigen tillbaka till AHL och Connecticut Whale. Kreiders prestationer så här långt har lämnat mycket mer att önska. Vad beror det på att offensivt lagda talanger har svårt att få speltid i Rangers under Tortorellas filosofi och är verkligen Tortorella rätt man att leda årets upplaga av NY Rangers?
Det har bara blivit 11 matcher och 2 poäng för den 21 åriga forwarden Chris Kreider den här säsongen. Något som måste ses som en stor besvikelse då han inte alls levt upp till de förväntningar som han själv till stor del byggde upp under förra säsongens slutspel. Inför säsongen pratades det, från flera håll, om honom som en potentiell vinnare av ”Calder Trophy” som årets rookie 2013. Detta trots att han inte heller under lockouten, då han spelade i AHL, producerade speciellt bra. Frågan är vad som egentligen har hänt med den Kreider vi såg i slutspelet förra våren och om hans potential har överskattats eller om han helt enkelt bara inte har levt upp till den? En kombination av många faktorer skulle jag säga, då han helt klart har de offensiva kvaliteterna som krävs för att lyckas i NHL. Han har ett bra och rappt handledskott, fin skridskoåkning och är tack vare sin storlek också bra på att skydda pucken. Däremot så är han långt ifrån den mest pålitliga spelaren defensivt. Detta i kombination med att han verkar ha ytterst svårt att hitta rätt i Rangers positionsspel, ligger bakom beslutet att återigen skicka ner honom till AHL. Den krävande Tortorella känner sig helt enkelt inte bekväm att spela honom på grund av sina defensiva brister.
I Tortorellas hockeyfilosofi finns det väldigt lite utrymme för en offensiv talang att utvecklas och bli bättre. Det spelar ingen roll vad du gör offensivt om du inte behärskar det defensiva spelet som Rangers numera står för. Norrmannen Mats Zuccarello är ett ypperligt exempel på en spelare vars offensiva kvalitéer mer än väl håller måttet för vad som krävs för en NHL-spelare medan hans defensiva kvalitéer lämnar mer att önska. Att Zuccarello på egenhand höjde nivån på Rangers powerplay avsevärt och dessutom, trots sin begränsade istid, producerade över 0,5 poäng per match under sin sejour på Manhattan spelade ingen roll, Tortorella ville inte spela honom.
Filosofin om försvarsspel i första hand kan givetvis kritiseras på många sätt där det kanske vanligaste är att det leder till en väldigt tråkigt hockey och att det lämnar väldigt lite utrymme till offensiv kreativitet. Faktum är dock att det är den filosofin som gjort Rangers till ett vinnande LAG de senaste säsongerna. Det och Henrik Lundqvist. Den här säsongen har dock förluster av ett flertal spelare, som varit perfekt kompatibla med den typen av hockey inneburit att den vinnande filosofin fått se sig rejält försvagad.
Nu återstår det att se om Tortorella har några andra kort i rockärmen och om han verkligen har det som krävs för att även göra denna upplaga av Rangers till ett vinnande lag. Om inte, så kan nog Rangers få en ny coach tidigare än många tror.
