Rangers reducerade matchserien
Rangers var tvingade att vinna den tredje matchen mot Capitals för att inte hamna i ett omöjligt 3-0-underläge, och efter ett sent mål av Derek Stepan kunde Blueshirts tillslut vinna med 4-3.
Inför den första matchen på Manhattan meddelas den glada nyheten att Marc Staal är tillbaka i uppställningen efter den otäcka ansiktsskadan han drog på sig i början av mars. Ryane Clowe fortsätter att stå utanför laget till följd av en misstänkt hjärnskakning. Staals intåg i laget gör att Rangers formar sitt lag enligt följande:
Rick Nash-Derek Stepan-Ryan Callahan
Carl Hagelin-Brad Richards-Mats Zuccarello
Taylor Pyatt-Derick Brassard-Derek Dorsett
Darroll Powe-Brian Boyle-Arron Asham
Ryan McDonagh-Dan Girardi
Marc Staal-Anton Strålman
John Moore-Michael Del Zotto
Henrik Lundqvist
Bortalaget Washington å sin sida ställer upp enligt följande:
Marcus Johansson-Nicklas Bäckstrom-Alex Ovechkin
Martin Erat-Mike Ribeiro-Troy Brouwer
Jason Chimera-Mathieu Perrault-Eric Fehr
Matt Hendricks-Jay Beagle-Joel Ward
Karl Alzner-Mike Green
John Erskine-John Carlson
Jack Hillen-Steve Oleksy
Braden Holtby
Matchen börjar med Power Play för Rangers, efter att Ovechkin varit alltför brysk i sin behandling av Derek Stepan. Rangers spel i numerärt underläge är dock i vanlig ordning mediokert, och inget av intresse händer. Ett par minuter senare är det bortalaget som tar ledningen, när Nicklas Bäckström styr in ett blålinjeskott från Carlson, efter att han tidigare gjort ett riktigt hästjobb längs sargen, 1-0 Caps.
Bortalaget fortsätter vara det spelförande laget, och Chimera utnyttjar att Rangersspelarna hamnar på hälarna. Framför allt Darroll Powe, som efter en tackling var lite groggy och togs till omklädningsrummet för att inte återvända till matchen igen. Chimeras skott träffar dock ribban. Istället är det Rangers som får chansen 5 mot 4 när Joel Ward sätter klubban i ögat på Derick Brassard.
Om det första numerära överläget var mediokert är detta katastrofalt dåligt. I cirka 1:59, innan Brian Boyle bryter in och placerar in pucken vid den första stolpen och kvitterar till 1-1. Rangers får momentum av målet och ett till Power Play, och jämnar även ut spelet i 5 mot 5 mot slutet av perioden, men 1-1 står sig efter 20 minuter.
Den andra perioden börjar precis som den första, med ett Power Play för Rangers, den här gången efter att målvakt Holtby trippat Nash på väg runt målet. Den här gången lyckas dock hemmalaget utnyttja överläget när Zuccarello hittar Brassard som får stå helt ensam i slottet och prickskjuta in 2-1. Rangers fortsätter på den inslagna vägen, Richards kommer i ett två mot ett-läge och träffar stolpen.
Capitals fortsätter även de på den inslagna vägen, dvs. att ta utvisningar som inte är helt genomtänkta. På Beagles hookingutvisning är spelet med en man mer dock tillbaka på mediokert. Spelet blir givetvis väldigt sönderryckt i och med alla utvisningar, men när det är lika många spelare på banan är det Washington som är det bättre laget.
När de väl får spela med en man mer (Callahans andra onödiga för kvällen) är det Ovechkin som styr och ställer, men Lundqvist gör flera fina räddningar. Men till slut kan han inte stå emot Capitals offensiv, utan Mike Green får kliva långt fram och slänga upp ett dragskott i krysset, 2-2.
Tendensen i den andra perioden är tydlig. Det är tur för Rangers att Capitals tar många dumma utvisningar, för i spel fem mot fem är det ingen tvekan om vilket som är det bättre laget. Dessutom gör Henke i målet flera kvalificerade räddningar (det går inte att betona för mycket hur viktig han är) efter att det bedrivits hönsgårdsverksamhet i den blå zonen.
I den tredje akten är det Rangers som börjar bäst, man forecheckar stenhårt och jobbar bra längs sargerna, och till slut får Brassard fram pucken till Arron Asham, som Washingtonförsvaret helt glömt bort, och han kan peta in pucken i nättaket och ge tillbaka ledningen till Rangers.
Bortalaget får det nu lite jobbigt och det blir lite hönsgård även i deras zon, men så fort förstakedjan med Ovechkin-Bäckström-Johansson kommer in på banan skapas det chanser direkt. Och 3-3 kommer inte långt senare, när Hillen slänger iväg ett dragskott direkt efter tekning. Pucken studsar på ett par spelare innan den retfullt letar sig in bakom Lundqvist.
Precis när matchen står och väger, och när jag funderar som bäst på att skriva något syrligt om hur osynliga Rick Nash och Derek Stepan varit under matchen är det den förstnämnde som spelar fram den andre som kan styra in 4-3-målet med 6.35 kvar att spela. De sista minuterna skapar Washington ett gediget tryck, och med två minuter kvar åker Richards ut för slashing, och Caps får avsluta 6 mot 4. Man lyckas dock inte skapa just någonting, utan spelar mest runt pucken mellan varandra, och Rangers vinner matchen med 4-3.
Matchfakta
New York Rangers - Washington Capitals 4-3 (1-1, 1-1, 2-1)
Period 1:
0-1 04.06 Nicklas Bäckström (1) (Carlson, Erskine)
1-1 12.50 Bryan Boyle (1) (Brassard, Del Zotto)
Period 2:
2-1 01.23 Derick Brassard (1) (Zuccarello, Boyle) PPG
2-2 17.19 Mike Green (2) (Perreault, Chimera)
Period 3:
3-2 02.53 Arron Asham (1) (Brassard, Pyatt)
3-3 07.19 Jay Beagle (1) (Hillen, Ward)
4-3 13.35 Derek Stepan (1) (Nash, Zuccarello)
Skott: 30-31 (14-10, 8-11, 8-10)
Utv NYR: 3x2
Utv WSH: 6x2
