SvenskaFans rankar NHL: 9. New York Rangers

Ett känslomässigt tåg bar New York Rangers, mot alla odds, hela vägen till Stanley Cup-finalen i våras. Kan Rangers, som kantats av en del spelarflykter under sommaren, göra om bedriften att ta sig till finalen? Det är förhoppningarna på Manhattan - fast nu ska det avslutas med en seger.

Säsongen 2013/14 var ett märkligt år för New York Rangers som kommer att skrivas in i historieböckerna. De högsta hönsen inom klubbledningen hade inför säsongen valt att gå separata vägar med huvudtränaren John Tortorella vars aggressiva stil, mot både spelare och media, hade gått alldeles för långt. Som ersättare plockades Alain Vigneault. Alain hade spenderat de sju senaste åren i Vancouver där han lyckades ta klubben till en Stanley Cup-final, samt vunnit pris som ligans bästa tränare vid ett tillfälle. Rangers hade bytt identitet och det andades optimism och förväntan runt klubben när man för tredje året i rad inledde säsongen med en lång bortaturné.

Optimismen förvandlades snabbt till förtvivlan och mörka moln. Tränarbytet tog hårt på laget som hade stora problem med att anpassa sig Alain Vigneaults nya snabba, puckförande spelstil och efter bara några veckor ekade rop från arga supportrar att klubben minsann skulle göra sig av med sin nya huvudtränare. Det syntes fort att laget inte lärt sig den nya spelstilen under försäsongen och det kostade. Försvarsspelet var skrattretande, spelarna hade inget självförtroende och det fanns knappt någon positivt punkt att peka på. Till och med målvaktsspelet, som varit Rangers starka sida under de senaste decenniet, var under all kritik.

Under hela säsongen omgärdades laget kring bytesrykten och jobbiga kontraktsförhandlingar. Tre av klubbens nyckelspelare i Henrik Lundqvist, Dan Girardi och Ryan Callahan satt alla med utgående kontrakt och att det påverkade balansen i omklädningsrummet behöver man inte vara någon psykolog för att förstå. Någon vecka efter att Lundqvist satt pennan på pappret för ytterligare sju år i New York började laget komma igång. Det var som att en stor sten föll från Rangers bröst och man kunde nu äntligen blicka framåt igen. Laget började spela en underhållande hockey, vinna matcher och klättra i tabellen med en rasande fart. New York Rangers gick som tåget och de mörka molnen var nu bort blåsta sedan länge. Några veckor senare var Dan Girardi nästa man att förlänga sitt kontrakt, men Ryan Callahan fortsatte att vara envis och gav sig inte vika i sina förhandlingar.

Vid sista bytesdagen i mars tröt Glen Sathers tålamod och Callahan skeppades ut till Tampa Bay, med två förstarundsdraftval, i utbyte mot Martin St Louis. Sather har gång på gång visat att han har svårt att hålla handen borta från kakburken och vill se fullt med superstjärnor på isen på Manhattan. Att se lagkaptenen lämna var svårt för många fans, men samtidigt var de flesta ivriga att se vad St Louis kunde uträtta. De senaste åren har många stora namn kommit till Rangers och floppat. Listan kan göras lång på namn som Scott Gomez, Chris Drury, Wade Redden, Brad Richards och till viss mån även Rick Nash, om man vill vara aningen hård, och ett tag såg det ut som att Martin St Louis skulle gå samma öde till mötes. För kanadensaren började inte sin sejour i Rangers på något vidare sett med enbart ett mål på 19 matcher under grundserien.

I slutspelet ställdes Rangers först mot Philadelphia Flyers där man drog det längsta strået i sju matcher och avancerade vidare mot en annan rival i Pittsburgh. Penguins gick snabbt upp i en 3-1-ledning, men inför den femte matchen skedde något hemskt som fick hela laget att komma tillsammans. Nyheten om att Martin St Louis mamma gått bort efter en tids sjukdom slog ned som en sten. Martin fanns med på isen i den nästkommande matchen och stod för det matchvinnande målet och resten är historia. Rangers hoppade upp på ett nytt tåg av sorten emotionellt och blev ostoppbara. Laget vände underläget mot Pittsburgh och avancerade vidare ännu en gång. I konferensfinalen väntade Montreal. Ett lag som Rangers, och framförallt Lundqvist, haft allvarliga problem med tidigare. Men gruppen som numer blivit så stark tog relativt enkelt ner sitt spöke i Montreal på jorden och var klara för Stanley Cup-final mot Los Angeles. Kings var ett nummer för stort och den väloljade maskinen från Kalifornien kunde inte besegras. Rangers kämpade dock fruktansvärt väl och tog tre av fem matcher till övertid, men man var inte tillräckliga.

Rangersspelarna har nu plågats en hel sommar av minnesbilder där Anze Kopitar med flera firar med pokalen och bör vara mer revanschsugna än någonsin. Men faktum är att vi kommer att få se ett ganska annorlunda New York Rangers gentemot ifjol. Nyckelspelare likt Anton Strålman och Brian Boyle, som var otroligt viktiga för Rangers under slutspelet, har lämnat klubben och flyttat söderöver. Brad Richards har köpt ut från sitt monsterkontrakt och Benoit Pouliot valde även han att lämna då Edmonton lockade med en skattkista modell skrattretande stor. Rangers har plockat in en del rutinerade spelare i Dan Boyle, Ryan Malone, Lee Stempniak och Matt Lombardi, men är det en sommar där Rangers har lappat ihop luckorna väl eller har man helt enkelt blivit ett sämre lag? Spelare som tog stora steg i rätt riktning ifjol i Mats Zuccarello och Chris Kreider kommer i år att bli ännu viktigare och visst borde väl Carl Hagelin och Derrick Brassard kunna ta ytterligare ett kliv i utvecklingen.

Frågorna är många till kommande säsong. Är Rangers, som sagt, starkare eller svagare i år? Kan man ta sig långt i slutspelet? Kan Martin St Louis undvika att bli en ny fallande stjärna på Broadway? Och hur länge till klarar Henrik Lundqvist att bära laget på sina axlar? På förhand känns New York Rangers anno 2014/15 väldigt ovisst. Det kan bli en succésäsong när laget nu äntligen slipper att inleda med en lång bortaturné, men man kan även bli ett lag som får svårt att ta sig till slutspel i en Metropolitan Division där, på förhand, vad som helst kan hända.

Så i ren Ingvar Oldsbergs-anda ställer undertecknad frågan: På tio poäng, vart är New York Rangers på väg?

Målvakter:

Den starkaste lagdelen i New York Rangers är utan tvekan målvaktssidan. I Henrik Lundqvist har Rangers en av världens absolut bästa burväktare som trots att han börjar komma upp i åldern, bara blir bättre och bättre. Men Lundqvist visade under inledningen av den föregående säsongen att även solen kan ha fläckar då hans spel inte höll samma nivå vi har vant oss att se, men likt hela laget spelade svensken upp sig ju längre säsongen led och var snart sitt gamla vanliga jag igen. Henrik skrev under hösten på ett nytt sju-års kontrakt, som kickade igång under sommaren, vilket gör att det ser ut som att den svenske stjärnmålvakten kommer att tillhöra Rangers under sin hela NHL-karriär – en klubb han har lyft och burit på sina axlar i snart tio års tid. ”King Henrik” ger sitt lag chansen att vinna matcher kväll efter kväll med ett ständigt gediget målvaktsspel och svensken blev under den föregående säsongen den Rangersmålvakt som har vunnit flest matcher och även hållit mest nollor i klubbens 88-åriga historia. Ett minst sagt imponerande rekord.

Lundqvist har under de senaste åren nästan fått spela alldeles för många matcher under en säsong, men han har numer en väldigt pålitlig backup i 26-årige Cam Talbot som säkerligen kommer att logga upp mot 20-25 matcher i år. Cam flyttades upp från farmarlaget Hartford efter några få veckor in på förra säsongen då Martin Biron valde att lägga plockhandsken på hyllan och tacka för sig. Kanadensaren kom in och spelade otroligt bra då Lundqvist och resten av laget genomgick en formsvacka modell större och Talbot bibehöll en hög nivå under den resterande delen av säsongen och var en av anledningarna till att Rangers säsong inte höll på att gå i stöpet totalt innan årskiftet.

I Henrik och Cam har Rangers ett av ligans bästa målvaktspar som kommer att sätta skräck bland många anfallare. Som tredje alternativ hittar vi ny inplockade Cedrick Desjardins. 28-åringen har mestadels huserat i AHL under sin karriär och det är i Rangers farmarlag vi lär hitta honom även i år. Cedrick har sex NHL-matcher på sitt CV och kommer enbart vid skador eller sjukdomar att bli uppkallad till den stora ligan som backup.

Backar:

Den spelaren som har mest ansvar och får logga tyngst minuter i försvaret är Ryan McDonagh. Amerikanens utveckling har gått i raketfart sedan han äntrade ligan för snart fyra år sedan och det är inget snack om saken att Ryan är ledaren och stöttepelaren bland backarna i årets upplaga av New York Rangers. Det mest imponerande med Ryan är hans förmåga att vara lika bra i både defensiven som offensiven och de flesta förväntar sig att Ryan snart utnämns till lagkapten för Rangers. McDonagh stod förra året för sitt personbästa inom i stort sett alla statistiska kategorier vilket ledde till att han hamnade på en fin åttonde plats i omröstningen för ligans bästa back och med tanke på att han bara tjänar knappt fem miljoner dollar under de kommande fem åren är Ryan värd sin vikt i guld för Rangers.

Vid sin sida kommer Ryan att paras ihop med arbetshästen Dan Girardi. Dan går in i sin nionde säsong i Rangers och NHL och har vuxit ut till en av de mer respekterade spelarna i Rangers. Han är ingen jätte offensiven, utan utmärker sig mer i det defensiva spelet. Dan blockerar skott som att hans liv hängde på det och man hittar honom alltid långt upp i listorna om vem som täcker flest puckar. Han spelar långt över 20 minuter varje kväll och är den spelaren som först kastas in på isen när det vankas boxplay. Dan kompletterar Ryan McDonagh väldigt bra då det ger den senare chansen att följa med upp i anfallen och Dan kan fokusera på att vara fallskärmen hemåt i banan.

Som tidigare år förväntas Marc Staal att leda det andra backparet. Marc hade ifjol en halvdan säsong, men spelade upp sig ju längre säsongen gick. Staal är en defensiv försvarare som passade utmärkt med sin backpartner Anton Strålman, som numer har flyttat till soligare breddgrader i Tampa. Som ersättare för Strålman har Rangers inte direkt plockat in någon duvunge i den väldigt erfarne Dan Boyle. Dan, som senast kommer ifrån San Jose, behöver knappast någon närmre presentation för NHL-publiken. Den tidigare Stanley Cup-mästaren och OS-guldmedaljören tar med sig ett stort bagage av rutin och ger Rangers ett farligt vapen från blålinjen i framförallt powerplay. Det enda frågetecknet med Boyle är ifall han har tillräckligt med krut kvar i benen för två säsonger i Rangers och förmodligen även hans två sista år i ligan.

I det sista backparet hittar vi Kevin Klein som under den föregående säsongen hämtades in via trade från Nashville. Kevin är en stabil pjäs i defensiven som väldigt sällan går bort sig. Han utmärker sig i princip aldrig offensivt, men det är heller inte hans jobb. Kevin blev en injektion i lagets spel i numerärt underläge som hackade lite ifjol och kanadensaren kommer att få dra ett hästlass där även i år. Vid sin sida kommer Kevin att ha den unge amerikanen John Moore. John skrev på ett nytt ettårskontrakt precis innan träningslägret startade och går nu in i sin andra hela säsong med Rangers. John är en offensiv försvarare med sin fantastiska skridskoåkning som sin allra starkaste attribut. Det forna förstarundsvalet har fortfarande mycket kvar att utveckla, men han kan helt klart bidra med fem mål och 20 poäng i år.

Rangers plockade under sommaren in Mike Kostka och Matt Hunwick från free agency. Mike Kostka har under de senaste åren tillhört Toronto, Chicago och nu senast Tampa Bay. Han lär få spela ett 20-30-tal matcher och kommer att bidra med en hel del aggressivitet i en annars tämligen snäll trupp. Även Matt Hunwick kommer att få en del speltid vid skador och rotationer, men får annars förvänta sig en plats på läktaren eller spel i Hartford. Matt är rutinerad och en bra utfyllnadsspelare som inte sticker ut särskilt mycket. Positionssäker och fint spel i boxplay kan nämnas om honom, men ingen spelare som samlar på sig poäng. De båda spelarna kommer att få tampas med varandra om vem som kommer att vara sjunde back i truppen.

Om vi istället vänder blickarna till AHL hittar vi Dylan McIlrath. Den brutalt aggressive 22-åringen fick ifjol en stor roll i Hartford och gjorde väl ifrån sig och fick även känna på spel med Rangers i två matcher. Skadebekymmer och operationer under sommaren har gjort att träningen inte har gått som förväntat, utan Dylan lär få spendera mestadels av säsongen i Hartford återigen och det är bara att hoppas att han en dag kan bli en NHL-spelare då Rangers, mycket konstigt, offrade ett första val på honom för fyra år sedan. Ytterligare spelare som bör nämnas som kan komma att få lite speltid under säsongen är Conor Allen och Steven Kampfer.

Forwards:

Det har funnits gott om spelare under de senaste åren som ska kunna producera mängder av poäng, men ändå har den där stora produktionen allt som oftast uteblivit. Spelaren som ska leda anfallstrupperna på Manhattan i år heter Martin St Louis. Den evigt unge kanadensaren får nu chansen att starta om på en ny kula efter den inte så helt lyckade grundserien under vårkanten. Trots att han har börjat bli till åren, minst sagt, så verkar poängproduktionen inte att stoppa och Rangers stora förhoppningar är att den kommande säsongen inte ska bli något undantag. Martin utgör ett ständigt hot som är svår att stoppa med sin låga tyngdpunkt och fina blick för spelet och visst bör han kunna nå mellan 60-70 poäng i år. Det förväntar sig i vilket fall som helst Rangers.

St Louis partner i mitten kommer att bli Derek Stepan. Centern led länge av måltorka under fjolårssäsongen men kom, likt övriga laget, igång runt nyår och stod för sin poängbästa säsong när han tillslut landade på 57 poäng. Derek är i många experter och fans ögon inte den komplette första centern då han saknar den där möjligheten att bära fram sitt lag på sina axlar, men förhoppningarna är att Derek tar ytterligare ett kliv i utvecklingen i år och han kommer att få mer ansvar när klubben nu har köpt ut Brad Richards. Amerikanen drabbades av en fraktur på vadbenet under träningslägret och kommer att missa den inledande månaden av säsongen, vilket kommer att bli första gången någonsin som Derek missar en match i grundserien.

En spelare som fick sitt stora genombrott ifjol var Chris Kreider. Den amerikanske powerforwarden tacklade sig in i Rangersfansens hjärta direkt med sin orädda och fartfyllda spelstil som ledde till 17 mål och 37 poäng, men samtidigt hade han problem med disciplinen och drog på sig alldeles för många onödiga utvisningar till fansens stora frustration. Chris fullkomligt flyger fram på isen och skapar mängder med chanser framför motståndarnas bur och när han i år ser ut att få speltid i första kedjan med St Louis och Stepan borde inte många bli förvånade ifall han kan göra runt 30 mål – potential för det finns där utan tvekan.

När New York Rangers plockade in Rick Nash från Columbus för två somrar sedan var han tänkt att bli den stora offensiva katalysatorn, men om vi skall vara ärliga har han inte helt rosat den hårda marknaden i ’The Big Apple’ än. Rick missade ifjol 17 matcher på grund av en hjärnskakning och var alldeles för ojämn efter skadan. I vissa matcher blixtrade han till och stod för tre poäng, medan han i andra gled runt med en hand på klubban och såg ut att drömma sig iväg – något som syntes väldigt tydligt i slutspelet där han var förskräckligt tam och vilsen på isen. Rick bör starta säsongen starkt, annars lär det inte dröja länge innan burop kan ramla ner från läktarna i Madison Square Garden.

När Brad Richards inte längre finns att centrera andra kedjan kommer Derrick Brassard att flyttas upp en plats i hierarkin. Derrick är en finurlig och teknisk center vars förmåga att höja sig i de stora matcherna är guld värd för Rangers. Derrick har jobbat hårt på att förbättra sitt spel i defensiven och han har överlag höjt sig ett eller två steg sedan flyttlasset från Columbus gick för snart två år sedan. 27-åringen, som en gång sågs som ett väldigt stort framtidslöfte, har inte helt haft den NHL-karriär han hoppats på, men i år borde antalet poäng öka från de 45 som kom ifrån hans klubba ifjol.

Den avslutande spelaren i topp sex är puckmagikern Mats Zuccarello. Den lille norrmannen har en gudomlig teknik och hade ett makalöst fjolår när han stod för 59 poäng och också vann Rangers interna poängliga. ”Zucc” är bland de minsta spelarna i ligan, men backar inte undan för det utan är totalt orädd för att smälla på motståndare som är två huvuden längre än honom själv. 27-åringen skrev på ett nytt ettårskontrakt i somras och kommer vara en vital del av Rangers i år, framförallt i power play där han kommer att styra och ställa.

I Carl Hagelin har Rangers en av ligans snabbaste skridskoåkare som borde få byta skridskor lika ofta som en formel-1 bil får byta däck. Svensken är hyperfarlig när han får pucken i fart på vänsterkanten och blåser allt som oftast förbi motståndarna innan de har fattat vad som hänt. Carl stod ifjol för 17 mål och 33 poäng, men det borde ha blivit betydligt fler. Han är duktig på att arbeta sig till målchanser, men han missar alldeles för många klara chanser och i år bör han nå över 20 mål.

Som center i tredje kedjan lär unge J.T. Miller att ges chansen i år. J.T. draftades av Rangers i första rundan 2011 och har ännu inte fått en riktigt ärlig chans av lagledningen att bevisa vad han går för. 21-åringen beskrivs som en teknisk spelare med känsliga passningshänder som i år måste ta vara på den chans han kommer att få om det inte ska bli ytterligare en säsong i AHL. Miller sägs ha lagt på sig en del muskler under sommaren och ska ha imponerat på ledningen under träningslägret. Det är dags att ta det där klivet över tröskeln i utvecklingen nu.

På högerkanten i tredje kedjan har Rangers plockat in en riktig veteran i Lee Stempniak. 31-åringen går nu in i sin tionde NHL-säsong in sjätte klubb. Lee har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig säsongen ut och kommer att ge laget nyttig secondary scoring och även logga istid i box play. Stempniak kommer senaste ifrån en kort sejour i Pittsburgh och även om åldern har börjat ta ut sin rätt till en viss del, är Lee en stabil värvning som mycket väl borde kunna bidra med 15 mål och 30 poäng under säsongen.

Fjärde kedjan kommer att ledas av veteranen Dominic Moore. Dominic, som en gång i tiden inledde sin NHL-karriär i Rangers, förnyade sitt kontrakt med klubben i somras efter att han var en av lagets viktigaste spelare i slutspelet. Amerikanens uppgift är inte att vara ett hot i offensiven, utan det är i defensiven som han lyser som starkast. Dominic är väldigt duktig i tekningscirkeln och är en utmärkt box play-spelare, samt att han är aggressiv i forecheckingen. Helt enkelt en drömspelare för en tränare att ha i fjärde kedjan som tar ett stort ansvar med ett leende på läpparna.
På en av kanterna om Moore kommer nyförvärvet Tanner Glass att placeras. Tanner är spelmässigt ingen NHL-spelare, utan kommer att få rollen som lagets polis och är den som ska kasta handskarna och stå upp för laget när det är dags för fighter. Då Alain Vigneault egentligen inte gillar att spela med en uttalad fighter i truppen, lär Tanner även få spendera en hel del matcher på läktaren.

Det är fortfarande oklart vem som kommer att ta hand om platsen på högerkanten i fjärde kedjan, då tränarna har en mängd spelare att välja på. En som definitivt kommer att få chansen under säsongen är svenske Jesper Fast. 21-åringen inledde säsongen i NHL ifjol, men fick sedermera spendera hela året i Hartford. Jesper, som går under smeknamnet ”Quickie”, är snabb på skridskorna och kämpar över hela banan med ett underskattat handledsskott. En annan spelare som kommer att speltid i fjärde kedjan är veteranen Ryan Malone som signerade ett ettårskontrakt för någon vecka sedan. Ryan har hamnat i blåsväder under sommaren efter att han blev gripen av polisen för fyllekörning och kokaininnehav, men ges en andra chans i New York. Malone bidrar med, förutom sin rutin, en hel del styrka och tyngd och kommer att få titulera sig som rollspelare som inte kommer att få äta så värst mycket minuter under matcherna.

I New York tror man mycket på nyförvärvet Kevin Hayes. Kevin kan, likt Jesper Fast, mycket väl att få starta säsongen i Rangers beroende på sina prestationer under träningslägret. Kevin hämtades in i somras som free agent efter att han spenderat de senaste fyra åren på den anrika skolan Boston College. Kevin ses som en stor talang som mycket väl i framtiden kan bli en powerforward för de två toppkedjorna. Hans styrka, skridskoåkning och skott håller mycket hög klass, men om Kevin är redo för spel i NHL när startskottet går får framtiden utvisa.

Ytterligare spelare inom organisationen som kan få en del speltid under året är Oscar Lindberg, Matthew Lombardi, och Danny Kristo. Rangers tror en hel del på Oscar Lindberg som ifjol huserade i AHL och gjorde mycket bra ifrån sig. Centern kommer att leda någon av Hartfords två första kedjor under säsongen, men kan säkerligen räkna med att bli uppkallad för någon match här och där.

---

Nyckelspelare:

Henrik Lundqvist, Ryan McDonagh, Martin St Louis

Nyförvärv:

Cedrick Desjardins – från Tampa Bay – free agent
Dan Boyle – från San Jose – free agent
Mike Kostka – från Tampa Bay – free agent
Matt Hunwick – från från Colorado – free agent
Steven Kampfer – från Minnesota – free agent
Lee Stempniak – från Pittsburgh – free agent
Kevin Hayes – från Boston College – entry level-kontrakt
Tanner Glass – från Pittsburgh – free agent
Matthew Lombardi – från Genevé-Servette – free agent
Ryan Malone – från Tampa Bay – free agent
Chris Mueller – från Dallas – free agent

Förluster:

Antron Strålman – till Tampa Bay – free agent
Stu Bickel – till Minnesota – free agent
Justin Falk – till Minnesota – free agent
Derek Dorsett – till Vancouver – trade
Benoit Pouliot – till Edmonton – free agent
Brad Richards – till Chicago – utköpt
Brian Boyle – till Tampa Bay – free agent

Svenskar:

Henrik Lundqvist, Carl Hagelin, Oscar Lindberg, Jesper Fast, Ulf Samuelsson

Coach:

Alain Vigneault

Preliminär laguppställning:

Chris Kreider – Derek Stepan – Martin St Louis
Rick Nash – Derick Brassard – Mats Zuccarello
Carl Hagelin – J.T. Miller – Lee Stempniak
Tanner Glass – Dominic Moore – Ryan Malone

Ryan McDonagh – Dan Girardi
Marc Staal – Dan Boyle
Kevin Klein – John Moore

Henrik Lundqvist (Cam Talbot)

Andra notabla spelare: Cedrick Desjardins, Mike Kostka, Dylan McIlrath, Matt Hunwick, Connor Allen, Steven Kampfer, Kevin Hayes, Oscar Lindberg, Jesper Fast, Matt Lombardi, Marek Hvirek, Danny Kristo, Ryan Bourque

---

Bästa nyförvärvet: Dan Boyle

Han har hunnit bli 38 år gammal, men den rutinerade försvararen är fortfarande hungrig att jaga hem ytterligare en Stanley Cup-ring med sin vän Martin St Louis i New York. Dans roll är att vara quarterback i Rangers powerplay och han ska vara den spelaren som används vid uppspel från egen zon, men hur länge orkar hans ben egentligen?

Värsta förlusten: Brian Boyle

Många lär påpeka att Anton Strålman är Rangers värsta förlust, men inte undertecknad. Brian Boyle kommer att bli saknad vilket säkerligen kommer att märkas ett fåtal matcher in på säsongen. Brian var en otroligt underskattad rollspelare som var kung i tekningscirkeln – han förlorade nästan aldrig någon i egen zon. Hans spel i box play var utmärkt och även om han inte var snabb på skridskorna, så var han alltid rätt positionerad och blockerade skott väl. Brian var en stor ledare i omklädningsrummet och på isen som kommer att lämna ett tomrum efter sig.

Årets poängkung: Martin St Louis

Inhämtad vid trading deadline för ett enda syfte – hämta hem Stanley Cup till New York. Den ärrade veteranen inledde inte sin Rangerskarriär lysande med endast ett mål på 19 matcher under grundserien, men fick igång produktionen i slutspelet när Rangers föll på målsnöret. St Louis fyllde 39 år under sommaren, men har fortfarande mängder med hockey kvar i sig och lär vara lagets poängkung när vi summerar grundserien två veckor in i april.

Årets nykomling: Kevin Hayes

Kevin var jagad av 29 lag när han beslutade sig för att inte skriva på ett entry-level kontrakt med Chicago. Valet föll på Rangers och att Kevin är en spännande talang är skrivet i sten. Kevin är en powerforward med näsa för att göra mål och ju fortare han växer in i NHL-kostymen desto fortare kommer fansen i Madison Square Garden att ha en ny publikfavorit.

Årets genombrott: J.T. Miller

Smekmånaden är sedan länge över för J.T. Miller och det har nu blivit dags att ta klivet till en ordinarie NHL-spelare för det forna första rundsvalet. Jonathan Tanner har åkt jojo mellan NHL och AHL under de senaste två åren och har vid få tillfällen blixtrat till då han har fått chansen, men ännu inte tillräckligt. Talangen finns där och potentialen likaså, men amerikanen måste få chansen att visa upp sig och då även ta den.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. NY Rangers
10. San José
11. Dallas
12. Minnesota
13. Colorado
14. Philadelphia
15. Columbus
16. Detroit
17. Washington
18. Vancouver
19. Nashville
20. Arizona
21. Toronto
22. New Jersey
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo