Kaosartat och galet underhållande när Pittsburgh tog emot Washington
Efter 3 tunga förluster i rad ute på bortaturné så kom Pingvinerna äntligen tillbaka till Pittsburgh för att ta emot Washington Capitals för sista gången under grundspelet denna säsong. Och Washington som till skillnad från Pittsburgh haft en fantastisk svit på sistone med 9 vinster i rad hade siktet inställt från start.
Pang och pang sa det bara och så ledde Washington matchen med 2-0 efter första perioden. Det var känslan under periodpausen iallafall. För trots att det tog 7 minuter tills att Andre Burakovsky gjorde matchens första mål och att det sedan dröjde 10 minuter till innan Nicklas Bäckström slog in det andra målet så var det ungefär det enda som hände i den första perioden. Washington hade pucken lite mer och var lite piggare nästan hela tiden, men i periodens sista minuter vaknade pingvinerna till och visade att matchen inte var över ännu.
När andra perioden sen drog igång så var matchen fortfarande lite avvaktande och när Washington gjorde 3-0 efter dryga minuten så var åtminstone jag beredd på att slå ihop datorn och lägga mig i sängen. Men jag höll ut i några minuter till och tur var väl det. För 5 minuter senare snärtade Malkin in 3-1 i spel fyra mot fyra och bara 50 sekunder senare så styr Conor Sheary in en drömpassning från Crosby till 3-2. Plötsligt var det liv i matchen igen och spelet blev mer intensivt, mer fysiskt, betydligt snabbare och mycket hetare.
3-3 kom knappt 2 minuter senare då Nick Bonino bröstade ner pucken till sig själv och slog in kvitteringen bakom Braden Holtby, som varit i princip oslagbar på sistone. Efter kvitteringen blev matchen mer och mer Pittsburghs och deras snabbhet nötte ner Washington försvaret som kämpade med att freda målet. Något dom lyckades med i cirka 5 minuter innan Brian Rust på något oförklarligt vis lyckades valla in pucken i målet via Alexander Ovechkins ena skridsko. 3-4 blev sen 3-5 när Malkin gjorde ett av sin karriärs konstigare mål och nu kändes matchen som att den nått sitt klimax, men inte det. Washington fick ny energi efter att Braden Holtby, som innan matchen hållit nollan i 3 av de 5 senaste matcherna, byttes ut. 30 sekunder senare kom 4-5 och knappt två minuter efter det så kom 5-5 genom Lars Eller i boxplay spel, men sen svängde det återigen då Malkin trampade in från sarghörnet och gjorde sitt första hattrick för säsongen.
När sen periodpausen kom och ställningen var 5-6 till fördel Pittsburgh var alla tankar på att lägga sig och sova helt bortblåsta ur huvudet och hela arenan i Pittsburgh, plus jag i min soffa var som i trans. Och när tredje perioden sen äntligen började var det återigen i ett helt osannolikt tempo. Det var smällar i varje närkamp och det var snabba spelvändningar som gällde. Fem minuter in var det just en tackling av Brian Rust som gjorde att Crosby nästan helt omarkerade kunde styra in en passning av Conor Sheary till 5-7.
Men Washington vägrade att vika ner sig och halvvägs igenom perioden pressade T.J. Oshie in 6-7 och med fem minuter kvar kom till sist kvitteringen till 7-7 genom Lars Eller och det skulle krävas förlängning för att avgöra den här drabbningen. Förlängningen dock blev en kort sådan och redan efter 34 sekunders spel kunde Conor Sheary pressa in sitt andra mål i matchen och avsluta både Pittsburghs förlustsvit och Washingtons vinstsvit.
Matchen var en av dom sjukaste matcherna i år och tempot var mordiskt högt. Alla på isen var efteråt överens om att det var en av dom konstigare tillställningarna på länge och 15 mål totalt är en siffra som talar för sig själv. Matchens lirare var enligt mig Evgeni Malkin som tröck in 3 oerhört viktiga mål, men även Sidney Crosby med sitt mål och 3 assist samt Conor Sheary med 2 mål och ett assist förtjänar en eloge.
