Pens Bloggen - Organisationen, taktiken, skadorna och PP-spelet i fokus
Vi har kommit en bra bit in på säsongen. "All Star" helgen är över och NHL-lagen lägger nu all sin fokus på slutspurten i grundserien. Vi analyserar Pittsburghs Penguins säsong hittills samt vad laget behöver göra för att nå målet alla lag suktar efter - att få lyfta den åtråvärda bucklan uppkallad efter den forne brittiske guvernören över Kanada, Lord Stanley av Preston.
Sommaren 2014 - Lagledningen byts ut
Det kom inte precis som en bomb när Pittsburgh Penguins i somras bestämde sig för att ersätta Gm Ray Shero och omtyckta coach Dan Bylsma. När Lord Stanley gästade Pittsburgh 2009 hyllades duon för sina prestationer både vad gäller agerandet på transfermarknaden och lagets sätt att lira hockey.
Fem år senare hade organisationen nått en punkt där man stod och stampade på flera punkter.
Ända sedan cupåret ´09 hade förväntningarna varit skyhöga innan säsong och i grundserien har pingvinerna också presterat väl. Men det är resultat i slutspel som räknas på denna nivå.
Det hade nu knorrats länge och väl bland experter och fans.
Många var det som skyllde på målvakten Marc-André Fleurys återkommande slutspelskollapser medan andra pekade på coach Bylsmas oförmåga att förändra sin offensiva spelstil. Skador på nyckelspelare hade också blivit ett omdiskuterat och återkommande ämne. Mer om ämnet skador senare.
Jim Rutherford togs in som lagets nye Gm och rutinen spelade nog en avgörande roll i detta val. Egentligen var Carolina Hurricanes Gm på väg att pensionera sig från Gm-rollen men när Pens hörde av sig kunde han inte motstå denna sista utmaning i karriären.
Coachvalet föll till slut på Portland Winterhawks coach Mike Johnston.
NHL-meriterna var skrala, endast assisterande tränarroller i Kings och Canucks organisation.
Men Johnston hade imponerat med sitt sätt att tänka hockey och hans konstruktiva spelmodell i Portland Winterhawks drog alltså till sig nyfikna blickar från Pens ledning. Valet verkade spännande och logiskt.
Mike Johnstons sätt att spela hockey är med stort puckinnehav, skridskoåkning, högt tempo samt ett bra tvåvägs-spel. Ja, det låter ju suveränt i teorin. Endast framtiden skulle kunna avgöra hur hans filosofi skulle passa in i Pittsburghs organisation.
Det var framför allt det sistnämnda jag personligen var mest nyfiken på att se.
En av Pittsburghs stora bekymmer senaste åren är att de ofta spelat ”för offensivt” framför allt mot defensivt skickliga lag. I kombination med just detta och hög fysik i motståndarnas taktik har ofta resulterat i att pingvinerna fått det tufft i dessa möten. Speciellt när det kommer till slutspelstider då domarna helt klart gömmer pipan längre ner i fickan.
Sommaren 2014 - Truppen spikas
Bra eller medelmåttig coach? Vi vet ju alla som följer hockey att det är spelarnas prestationer som till slut avgör matcher.
Så hur analyserade då firma Rutherford/Johnston senaste årens slutspelskollapser?
Omdiskuterade burväktaren Marc-André Fleury fick omedelbart veta att ledningen hade stort förtroende på honom som förstaval och meddelade offentligt att han skulle stanna som lagets etta och att han hade sina bästa år framför sig.
Även om jag, liksom en hel del andra, vid olika tillfällen har haft mina tvivel på Fleurys utveckling, framför allt mentalt, kändes det ändå rätt att satsa vidare på 2003 års ”1:st pick overall”.
Annars handlade de första uttalandena om att se till att få in mer fysik i laguppställningen. Spelare som skulle kunna kliva fram och skydda stjärnor som Letang, Malkin och Crosby då de blev tagna hårt av motståndarna. Men också så att Pens själva skulle kunna mönstra en mer fysisk taktik vid behov.
De flesta experter är nog överens om att detta är en av de stora akilleshälarna i den uteblivna framgången sedan Stanley Cup-guldet 2009.
Pittsburgh signade då tuffingen Steve Downie vilket var en tydlig signal i just denna riktning.
Att finna en tuff spelartyp som Downie som samtidigt är en väldigt duktig hockeyspelare var ett riktigt kap av Pens ledning. När sedan Patric Hörnqvist och Nick Spaling anlände i en trejd med Nashville Predators i utbyte mot prickskytten James Neal började ännu fler pusselbitar att falla på plats. Pittsburgh skulle nu kanske kunna producera lite mer ”skitmål” framför kassen.
Blake Comeau togs också in för att aspirera på en topp-sex forwardsroll.
Matt Niskanen och Brooks Orpik försvann på UFA. Men detta var väntat och planeringen redan klar.
Organisationen har sjukt bra täckning på backsidan vilket vi fick se en hel del av redan ifjol.
Nu var tiden inne för unga spelare som Simon Despres, Scott Harrington, Brian Dumoulin och Derrick Pouliot att kliva fram.
Christian Ehrhoff signades på UFA för att täcka upp erfarenhetsmässigt bakåt och många var i detta läge väldigt nyfikna på hur Penguins lagbygge skulle prestera när säsongen väl drog igång.
Penguins akilleshäl - Skadorna
En annan orsak till att Pittsburgh haft svårt att bibehålla kontinuitet i sitt spel senaste åren är alla skadebekymmer på nyckelspelare. Ibland har det känts som om Malkin, Letang och Crosby bytt av varandra i sjukstugan och har de spelat samtidigt har de ändå hämmats av någon typ av skada.
Redan förra säsongen tvingades laget till att flytta upp en hel del unga debutanter på framför allt backsidan.
Under en match vid juletider minns jag när Pens bästa back ifjol Matt Niskanen lämnade isen för att vårdas i omklädningsrummet mitt i andra perioden. De sex backar som var kvar på isen leddes då av ”veteranen” 24-årige Robert Bortuzzo och de andra fem var ”rookies” som kallats upp till A-laget.
Vid det tillfället var ALLA Pittsburghs topp sex-backar skadade samtidigt.
Det värsta bakslaget visade sig bli när Kris Letang drabbades av en stroke vid endast 26 års ålder. Framtiden var i det läget oviss för Pittsburghs tilltänkta backetta.
De unga skötte sig dock bra och visade att man höll god NHL-klass. Organisationens fina djup var därmed bekräftad. Taktiskt sätt skapar dock skador obalans i en trupp. Att matcha olika backpar varje ny match är aldrig en vinnande modell.
Läget säsongen 15/16 fram till ”All-Star Break”
Penguins startade säsongen oerhört starkt och körde formligen över allt motstånd inledningsvis. Laget såg hungrigt ut och powerplay-spelet fungerade som en väl inoljad maskin. Svenske Patric Hörnqvist gjorde succé både med sitt fina spel inklusive poängproduktion.
Hans sätt att gröta framför mål visade sig vara ett vägvinnande koncept och ingen saknade James Neals fina bössa. Lagkapten "Sid" visade vägen med ett spel utom denna värld och laget såg ett tag oslagbart ut.
Men......det dröjde inte länge förrän sjukstugan fylldes på......som vanligt.
När jag satt och tittade på Penguins nyårsmatch räknade jag till sammanlagt 156 ”Man games lost” för de tilltänkta A-lagsspelarna.
Spelare som Crosby, Malkin, Hörnqvist, Comeau, Downie, Martin, Sill, Maatta, Dupuis, Despres och Letang har avlöst varandra och rehab teamet har haft ett fullspäckat schema.
Pascal Dupuis och förra årets komet Olli Maatta har nog dessutom spelat färdigt denna säsong.
Nu vill jag sitta här och skylla allt på skador men det är ett faktum att Pittsburghs fina spel inledningsmässigt har dalat väsentligt i linje att skadorna tvingat coach Johnston att skapa nya kedjeformationer nästan dagligen. Den stora ledningen Penguins skaffat sig i Metropolitan Division är nu borta och laget har tappat några placeringar i tabellen.
Detta faktum gör också att det i nuläget är lite klurigt att sätta något betyg på Johnstons nya spelsystem. Men jag tyckte mig i alla fall inledningsvis på säsongen se mer koncentration i det defensiva spelet då just farliga spelvändningar, som sagt, varit Pittsburghs stora akilleshäl under senare år.
I linje med att laget har presterat sämre har också grundspelet halkat tillbaka lite till föregående års problem i defensiven. Pens motståndare får oftare öppnare mållägen med sina spelvändingar än Pittsburgh får i sina anfall då de oftast möter en gröt av spelare att ta sig förbi.
Faktiskt skulle jag vilja påstå att vore det inte för att Marc-André Fleury och backup Thomas Greiss spelat magnifikt så här långt skulle Pittsburgh ha straffats mycket oftare och poängskörden skulle då ha varit sämre. Därför väntar jag med att bedöma hur nye coach Johnston lyckats med sitt spelsätt tills dess laget är mer fulltaligt på daglig basis.
Vi får heller inte glömma att ligan är jämnare än någonsin och i Metropolitan Division imponerar just nu både Islanders och Rangers stort. Det är hela tiden 29 andra lag i ligan som försöker förbättra sig. Därför är det orättvist att enbart analysera Pittsburghs spel i sammanhanget.
Powerplay-spelet
En annan stor anledning till att Pittsburghs fina resultat uteblivit på sistone är gruset powerplay-spelet.
Inledningsvis körde man över allt motstånd med en man mer på isen. Men på senare tid är spelet med en man mer helt enkelt, utan att linda in det, bedrövligt.
Spelarna har helt frångått det förut så framgångsrika spelsystemet och ser ut att vilja göra det ”snyggt” istället för effektivt.
Tillbaka till grunderna är nog det som gäller för coach Johnston och hans mannar.
Jag måste dock, när vi nu ändå tar upp ämnet, nämna att jag inte anser varken Malkin eller Crosby tillhöra ligans bästa spelare i just spelformen powerplay. Tålamod tillhör inte deras främsta egenskaper och detta gör att det ofta kan se lite slarvigt ut när de lägger sina diagonalpass i anfallszon. När allt funkar är spelet men en man mer oerhört effektivt för Penguins men när det går lite troll, och man möter på duktiga ”penalty killers”, visar det sig ganska snart att laget också har en svaghet i denna spelform.
Pretty vs Getting dirty
Det är målen som räknas i hockey. Pittsburgh Penguins har offensiva spelare som kan producera väldigt vackra mål. Men vad som saknats en hel del i laget på senare år är de ack så viktiga ”skitmålen”. Coach Johnston är dock väl medveten om detta och hans drag att plocka in spelare som Patric Hörnqvist och Steve Downie samt ge spelare som tuffe Zach Sill mer speltid visar ändå att han försöker ändra på detta. Men Rom byggdes ju inte på en dag. Tålamod!
Studera Winnipeg Jets om ni får chansen att se en av deras matcher. Deras taktik går i princip endast ut på att dumpa puck ner i sarghörnen, skrinna ner och vinn puck, pass tillbaka till back och avslut på mål med spelare framför kassen. Jag är av den bestämda uppfattningen att ska man vinna titlar måste man kunna dra fram detta ”kort”, åtminstone vid vissa tillfällen.
Det finna andra bra kort att kunna dra fram om det offensiva spelet låser sig. Och nu studerar vi New York Rangers sätt att lira hockey. Pittsburgh har haft fruktansvärt tungt på senare tid mot ”Kung Henrik” och hans mannar p.g.a. deras blixtsnabba spelvändningar. Detsamma gäller matcherna mot Rangers grannar på Long Island. Båda dessa lag är grymma på filosofin: Hold...........Hold............Hooooooooooold........Go!!!
Inte snyggt alla gånger men effektivt som attan. Man måste naturligtvis ha spelartyperna för att kunna lira på detta sätt men jag anser att Pens har ett lag som kan lära sig att bemästra de flesta taktiker tillgängliga. Råkvalitén i lagets uppbyggnad råder det i alla fall inga som helst tvivel om.
Variationen kan alltså fortfarande bli bättre vad gäller den taktiska delen i dagens Pittsburgh Penguins. Dock skall påpekas att när det gäller den fysiska delen av spelet har man kommit långt. I matcher mot tuffa lag som Flyers, Bruins och Jets ser man att Pittsburgh nu har möjlighet att sätta hårt mot hårt.
Summa summarum är organisationen på rätt väg. Jag tror på nya ledningen och får man jobba långsiktigt med denna grupp kommer man att kunna utmana om Stanley Cup-bucklan i många år framöver.
David Perron – Ett smart drag
Avslutningsvis vill jag hylla Gm Rutherfords senaste drag när han plockade in David Perron till organisationen. Detta är en topp-sex forward av rang. Pittsburgh behövde dessutom inte ge upp speciellt mycket i trejden med Edmonton Oilers. Perron kommer att bidra med såväl fysiskt spel som med sin fina poängproduktion.
26-årige Perron har annars kommit tillbaka starkt efter att han en match i november 2010 knockades väldigt brutalt av San José Sharks Joe Thornton. Hjärnskakningen innebar att det till slut landade på 97 missade matcher för Perron som länge hade ordentliga problem med huvudvärk.
Jag minns än idag den hemska tacklingen.
En tackling i klass med gamle Scott Stevens värsta överfall på den tiden då ”headshots” tydligen var tillåtna. Men Perron tog sig lyckligtvis tillbaka till hockeyn.
Resten av säsongen 14/15
Får Pittsburgh tillbaka friska spelare och kan mönstra sin bästa lineup blir laget definitivt att räkna med i ett kommande slutspel. Men då måste också målvakt Fleury fortsätta sitt fina spel under grundserien, powerplayspelet måste börja producera igen samt den där gnutta turen infinna sig i avgörande moment. Då finns definitivt en chans att ta tillbaka Stanley Cup till Pittsburgh redan i år.
