Pittsburgh slog ut Washington i match 7
Det satt oerhört långt inne, men allt som gick fel i match 5 och 6 var som bortblåst och ett skrämmande beslutsamt Pittsburgh Penguins knep segern mot Washington Capitals i match 7.
I natt så var det inte snabbhet, finlir, snygga dragningar eller superstjärnor som spelade den avgörande rollen mellan Capitals och Penguins. I natt så var det förmågan att komma tillbaka som blev avgörande. Förmågan att vända seriens momentum efter två riktigt sunkiga matcher och komma ut med en enorm viljestyrka och envishet. Pittsburgh kom till matchstart idag med den där viljan och till skillnad från i match 5 och 6 så syntes den i spelet också.
Redan i första perioden så märktes det att match 7 skulle bli annorlunda än de två tidigare. Efter att ha varit tillbakapressade i några darriga minuter så reste sig Pittsburgh igen och hade för första gången i serien mer skott på mål än vad Washington hade efter 20 minuters spel. Backarna följde med upp i anfallszonen och lyckades försvåra Washingtons uppspel genom att stöta aggressivt längs sargkanterna. Farten var med från start och istället för att bara dumpa ut pucken ur försvarszonen lyckades man nu hitta fram med passningar för att kontrollerat kunna ta sig upp över isen. Och sist men inte minst så var Marc-André Fleury strålande igen.
Washington Capitals insåg snabbt att det inte var samma Pittsburgh på isen i match 7 som i match 6 och fick försöka anpassa sitt spel efter det och all heder till Washington, dom gjorde ingen dålig insats. Men hur dom än försökte, hur dom än fick pucken på mål, returer och farliga studsar så var det som att alla hockeygudar och fru Fortuna hon själv lagt sina händer på Marc-André Fleury i natt.
Länge såg det ut som att detsamma även gällde Braden Holtby, men efter att Ian Cole höll kvar pucken i anfallszonen och Crosby, Guentzel och Rust fick lite tid framför kassen så fanns det inte mycket som Holtby kunde göra. 1-0 Pittsburgh gjordes ungefär 9 minuter in i andra perioden och Brian Rust fick lyfta in ledningsmålet assisterad av Guentzel och Crosby.
Pittsburgh fick energi av ledningsmålet och tajtade till spelet defensivt och hittade snabba omställningar in i anfallszonen. Spelet flödade över isen och Washington och Pittsburgh hade ett par farliga chanser men ingen lyckades peta in pucken i mål. Det skulle dröja ända tills 4 minuter in i sista perioden innan något mer mål gjordes. Denna gång var det Patric Hörnqvist som fick chansen efter att Justin Schultz hållit kvar pucken i zonen. Hörnqvist fick med sig pucken in i slottet, la över den på sin backhand och snärtade in pucken via Holtbys plockhandske upp i krysset, inte helt olikt några av backhandmålen Sidney Crosby gjort under säsongen.
Efter 2-0 målet så kändes det i hela mitt enorma Pittsburgh hjärta att det var klart. Det fanns inte på kartan att dom skulle tappa det här och inte en chans i helvetet att Ovechkin och kompani skulle få lyfta en Stanley Cup pokal i år. För en gångs skull så hade jag rätt också, Fleury fortsatte storspela och stängde dörren helt, alla i laget åkte skridskor in i det sista, täckte skott och tog smällar för att kunna spela ut pucken. 2-0 stod det på jumbotronen inne i Verizon Center när det var 30 sekunder kvar och hemmapubliken började bua ut sitt egna lag. Det krävdes kanske två matcher mer än vad jag ville att det skulle göra, men jag tackar och tar emot iallafall. Om Pittsburgh bara kan fortsätta att spela som dom gjorde i match 7 mot Capitals, då kanske vi kan börja hålla tummarna för en dubbel!
