SvenskaFans rankar NHL: 3. Pittsburgh Penguins

En hektisk sommar ska resultera i en enda sak, slutspelsframgång.

Alla kan historien vid det här laget: Pittsburgh har två av världens bästa spelare; de dominerar i grundserien, men lyckas inte komma någonstans i Stanley Cup-slutspelet. Kan det sluta annorlunda den här säsongen?

Förra årets slutspel var en förbättring på en tidigare svajande lagpunkt, målvaktssidan. Marc-André Fleury var inte den ihåliga ursäkten för en målvakt som han varit under tre tidigare slutspelen. Han var till och med lagets bästa spelare under några matcher. Däremot visade Fleury även upp sina mindre begåvade sidor, exempelvis i Match 3 mot Columbus Blues Jackets. Penguins besegrade Blue Jackets i sex matcher innan de antog sig New York Rangers i andra slutspelsrundan av Eastern Conference. Penguins spelade sin bästa slutspelsmatch på flera år när de besegrade Rangers med 3-0 i andra matchen i Consol Energy Center. Laget var tajta defensivt, disciplinerade offensivt, och ägde pucken i stort sett hela matchen.

Penguins vann två raka matcher och i den första periodpausen av Match 5 i Madison Square Garden hade de nollat Rangers i sju raka perioder. Rangers var slagna, nere i brygga. Allt Penguins behövde göra vara att fullfölja matchen på samma sätt som de spelat i 140 minuter. När laget kom in i den andra perioden hade de bytt färg. De såg kaxiga ut, som om de redan gått vidare till nästa omgång. Spelarna var lama, lätta och odisciplinerade. Penguins förlorade sedan tre raka matcher och föll med 4-3 i matcher mot Rangers. Sättet laget hade agerat på var oförlåtligt. Faktum är att Penguins inte var nära i någon av de tre avslutande matcherna, oberoende hur mycket folk tjatade om hur bra Henrik Lundqvist spelat eller att det bara skiljt ett mål i vissa matcher, eller att det varit en oturlig studs hit eller dit.

Efter ytterligare ett tidigt uttåg ur Stanley Cup var det omöjligt att förneka att det behövde ske förändringar inom klubben. General manager Ray Shero och headcoach Dan Bylsma fick sparken och ersättarna blev Jim Rutherford och Mike Johnson. När Johnson blev presenterad som ny headcoach presenteras också den nya planen för hur Penguins ska spela: ett snabbt, puckägande system med koncentrerad puckbehandling och disciplinerat positionsspel. Sedan dess har Rutherford jagat efter spelare som på bästa sätt ska kunna passa in. Rutherfords största agerande skedde under NHL-draften när han bytte James Neal mot Patric Hörnqvist och Nick Spaling. En annan stor satsning var att plocka in Christian Ehroff från free agency när både Brooks Orpik och Matt Niskanen erbjudits mosterkontrakt av Washington Capitals.

Målvakter:

Marc-André Fleury är en av ligans bästa grundspelsmålvakter. I slutspelet däremot har han varit en av ligans absolut sämsta i tre säsonger. Förra säsongens Stanley Cup var ovan ett steg i rätt riktning, men Fleury är inne på det sista året av sitt kontrakt och hans framtid hänger i luften. Det kommer dröja en lång tid innan Penguins fans glömmer Fleurys slutspelsblundrar och om han vill ha deras stöd i framtiden behöver han förmodligen leda laget till minst en ny Stanley Cup- final.

Så sent som igår annonserades det att Thomas Greiss har spelat till sig backuprollen och att Jeff Zatkoff placerats på waivers. Zatkoff hade en mycket svår inledning av fjolårets säsong men spelade ganska snabbt upp snabbt och avslutade året riktigt starkt. Greiss har visat att han håller NHL-klass under flera säsonger bland annat med sitt spel i San José Sharks. Om Fleury återigen fallerar är Greiss ett tryggare namn att slänga in än Zatkoff.

Backar:

Förra säsongens snackis var självklart Kris Letangs chockerande stroke. Plötsligt var Penguins bäste backs framtid i fara. Skulle han någonsin spela hockey igen? 10 veckor senare var Letang återigen på isen, till allas förvåning. Men det var inte samma spelare som Penguins fans lärt sig älska. Han såg osäker ut, obeslutsam. Inte alls den spelare som spelat sig till en Norris Trophy nominering säsongen innan. I den avslutande delen av slutspelet spelade dock Letang upp sig. Från att ha blivit bänkad av Dan Bylsma i de första matcherna klättrade Letang upp på backlistan och tillslut var han tillbaka till sina dryga tjugo minuter per match. De pengar Penguins inversterat i Letang gör honom till en nyckelspelare. Den form han visade upp 2012/2013 gör honom till potentiellt en av ligans bästa backar. Pittsburgh Penguins behöver en Letang i form för att nå långt i år. De behöver honom i ett förstabackpar, i powerplay, och i boxplay. De behöver att Letang växer till en ledare i ett försvar som genomgår ett generationsskifte.

Under de två senaste säsongerna har Paul Martin var en försvarsklippa. Hans spel har stundtals varit fläckfritt och han har spela i alla former av nyckelsituationer för Penguins. Martin ledde till och med lagets poängliga ett tag under fjolårets slutspelet.

Något annat Paul Martin bidragit med är vara en mentor för Olli Määttä. Den finska rookien gjorde en helt fantastisk säsong 2013/2014. När man såg den finniga tonåringen gör intervjuer efter matcherna kunde man inte tro att det var samme mogne man med tröja nummer 3 på isen. Määttä spelade 78 matcher för Penguins under grundserien och samtliga slutspelsmatcher. En skadedrabbad backuppsättning i december/januari såg till att Määttä klev upp i första backparet, helt felfritt. En imponerande siffra är också att finnen endast ådrog sig 14 utvisningsminuter under hela grundserien.

Rob Scuderi var inte samme spelare som den som hjälpte Penguins att vinna Stanley Cup 2009. Han var några skär långsammare än alla andra förra säsongen, och dessutom rejält skadedrabbad. Scuderi var inte heller den backklippa han varit i Penguins boxplay utan bidrog till en av ligans absolut sämsta 4-mansuppställningar i slutspelet.

Penguins förlorade Brooks Orpik och Matt Niskanen till stora kontrakt under free agency (båda till Washington Capitals). Niskanen hade sitt stora genombrott förra säsongen och producerade 46 poäng under grundserien och 9 poäng under slutspelet. Han utgjorde ett förstabackpar med Paul Martin som var ett av ligans absolut bästa och ersatte Letang framgångsrikt i både boxplay och powerplay. Orpik har varit en coach- och publikfavorit i Pittsburgh ända sedan 2003/2004. Han har varit den självklara ledaren i backuppsättningen och en bekant röst i omklädningsrummet. Hans spel förra säsongen tydde däremot på att åldern börjat komma ikapp. Orpik har lyckats hålla sig relativt skadefri under stora delar av sin karriär, men missade den avslutande delen av slutspelet med en knäskada. Som ersättare lyckades Jim Rutherford överraskande signera Christian Ehroff efter att han blivit utköpt av Buffalo Sabres. Den tyskfödde backen är ett självklart namn i powerplay och har dominerat i backspelet i både Buffalo och Vancouver. I ett offensivt talangfullt lag som Penguins kan han slå sitt tidigare poängrekord på 50.

Forwards:

Sidney Crosby var inte samma spelare under slutspelet som den man lärt känna ekade det över hockeyvärlden. Penguins poängproduktionsproblem var däremot mer komplext än så. Nu i efterhand har det avslöjats att Crosby spelade med en skada handled, men även om han hade varit fullt frisk hade det inte räckt till. Penguin spelade med 4-6 spelare som egentligen håller AHL-kvalité i olika skeden av slutspelet. Det var anledningen till att Penguins blev så blottade, inte Crosbys flackande spel.

Jevgenij Malkin kommer få nya kedjekamrater efter att Jussi Jokinen förlorades i free agency och James Neal trejdats bort. Det har spekulerats att ersättarna skulle vara Beau Bennett och Patric Hörnqvist, men nu är det mer osäkert efter att Bennett missar 6 veckor med en benskada. Hörnqvist kommer säkerligen spela bland topp-6, men kommer säkert varva mellan Crosby- och Malkins kedjor. Spaling, Downie och Comeau är de spelarna som troligtvis kommer få vikariera i andrakedjan.

Trejden som skickade James Neal till Nashville i utbyte mot Patric Hörnqvist och Nick Spaling har fått ordentlig kritik. Personligen så applåderar jag den. James Neals målskytte är utbytbart och hans korkade utvisningar var oönskade. Men framförallt är det här ett byte som ska ge resultat i slutspelet. Penguins behövde killar som gör mål mitt framför kassen och inte i slottet, eftersom den största delen av målen i slutspelet görs nära inpå målvakten. Hörnqvist ger även Penguins alternativ i powerplay med sin högerfattning. Spaling gjorde sin bästa säsong ifjol och han är flera kliv upp från de forna tredjekedjespelarna.

Många av förlusterna på forwardssidan handlade helt enkelt om att Penguins inte hade råd att ha kvar dem. Det är priset du får betala när du har stjärnspelare som Jevgenij Malkin, Sidney Crosby och Kris Letang och det priset skulle alla GM:s i ligan betala.

Jim Rutherford ska ha kredit för att ha lyckats tappa dyrt och värva billigt. Steve Downie är värvad för att kunna skydda stjärnspelarna, men det är självfallet en risk att ha en sådan spelare i laget. Penguins nye assisterande coach Rick Tocchet är förhoppningsvis kapabel till att hantera Downie på samma sätt som han gjorde under sin tid i Tampa Bay. Bredden på forwardssidan är helt klart bättre än förra säsongen, men några skador kan ställa till det rejält. Rutherford kan bli tvingad att agera igen när trejddeadlinen närmar sig.

Kasperi Kapanen var Penguins förstaval i årets draft och han har visat framfötterna rejält under försäsongen. Kapanens mognad har förvånat och imponerat på coacherna i Pittsburgh, något som säkert är kopplat till att Kapanen spelade i finska högstaligan förra säsongen.

Penguins var gamla förra säsongen och fortsätter att vara gamla. Chris Kunitz visade tecken på sin ålder under andra halvan av förra säsongen. Pascal Dupuis missade större delen av säsongen med en allvarlig knäskada och hans 36 år gör det inte lättare att komma tillbaka. De båda kanadensarnas förmåga att hålla tempot med Sidney Crosby i förstakedjan är ett stort frågetecken. I brist på annat kan Malkin tvingas rotera upp på forwardssidan bredvid Crosby och det skulle lämna håll i laguppställningen precis som förra säsongen.

Nyckelspelare:

Sidney Crosby, Jevgenij Malkin, Kris Letang

---

Nyförvärv:

Patric Hörnqvist – från Nashville – trade
Nick Spaling – från Nashville - trade
Christian Ehrhoff – från Buffalo – free agent
Blake Comeau – från Columbus – free agent
Thomas Greiss – från Arizona – free agent
Taylor Chorney – från Edmonton – free agent
Steve Downie – från Philadelphia – free agent

Förluster:

James Neal – till Nashville - trade
Matt Niskanen – till Washington – free agent
Brooks Orpik – till Washington – free agent
Jussi Jokinen – till Florida - free agent
Tanner Glass – till NY Rangers - free agent
Harry Zolnierczyk – till NY Islanders - free agent
Joe Vitale – till Arizona - free agent
Deryk Engelland – till Calgary – free agent
Chris Conner – till Washington – free agent
Chuck Kobasew - till Bern (Schweiz) - free agent
Brian Gibbons – till Columbus - free agent
Lee Stempniak – till NY Rangers - free agent

Svenskar:

Patric Hörnqvist, Oscar Sundqvist, Philip Samuelsson

Coach:

Mike Johnston

Preliminär laguppställning:

Chris Kunitz – Sidney Crosby – Pascal Dupuis
Beau Bennett – Jevgenij Malkin – Patric Hörnqvist
Nick Spaling – Brandon Sutter – Steve Downie
Blake Comeau – Marcel Goc – Craig Adams

Christian Ehroff – Kris Letang
Olli Määtä – Paul Martin
Rob Scuderi – Robert Bortuzzo

Marc-André Fleury (Thomas Greiss)

Andra notabla spelare: Kasperi Kapanen, Simon Despres, Brian Dumoulin, Scott Harrington, Philip Samuelsson, Oscar Sundqvist, Jeff Zatkoff, Zack Still

---

Bästa nyförvärvet: Christian Ehroff

Ehroff är en beprövad back som passar in alldeles utmärkt i Penguins offensiva spel. Han kan äta upp de minuter som Matt Niskanen och Brooks Orpik lämnar efter sig och vara en ledare i den unga backuppsättningen. Rutherford lyckades också locka Ehroff till klubben på ett rätt så smärtfritt kontrakt.

Värsta förlusten: Matt Niskanen

Niskanen var ett monster förra säsongen. Han tillhörde topp-10 bland backarna i NHL när han spelade som bäst och var en stor del av Penguins lagbygge. Frågan är självklart om Niskanen skulle kunnat hålla upp det spel han levereade förra säsongen.

Årets poängkung: Sidney Crosby

Det enda som kan hindra Crosby från att återigen toppa Penguins och NHL:s poängliga är en skada. Oavsett hur väl hans kedjekamrater kommer spela, finner Crosby alltid ett sätt att producera. Om allt stämmer så får vi se en ny 100+ säsong från världens bäste spelare.

Årets nykomling: Kasperi Kapanen

Penguins brist på djup på forwardssidan kan öppna upp för klubbens första draftval. Kapanen har imponerat på alla under försäsongen och frågan är hur länge de kan hålla honom utanför laget. Kapanen bidrar med snabbhet, klubbteknik och framförallt en ung hunger som saknats på forwardssidan under flera år.

Årets genombrott: Beau Bennett

Ett måste för både Bennett och Penguins. Den unge amerikanen har visat sin potential under flera tillfällen när han fått chansen, bland annat i matchavgörande situationer. Bennett har däremot varit väldigt skadebenägen och är för tillfället borta i sex veckor. Om Bennett kan hålla sig på isen kan han spela bredvid Crosby i förstakedjan i slutet av säsongen.

###