Upp och ner och upp igen när Pittsburgh äntligen får ordning på spelet.
Bitarna ser ut att äntligen falla på plats för pingvinerna efter en skön 2-3 seger mot Washington i natt.
Det fanns gott om frågetecken kring vad man kunde förvänta sig att se när man slog på kaffepannan och väntade på nedsläpp mellan Washington och Pittsburgh. Om man fick några svar? Ja, för en gångs skull så tror jag banne mig att man fick det. Bitarna i det lite småkrångliga lagpusslet som Mike Sullivan och Pittsburgh försökt lägga under försäsong och inledning tycktes dyka upp från ingenstans i natt.
Första perioden inleddes med snabba svängar, mycket undermåliga tekningar (från Pittsburghs sida) men faktiskt också med en känsla av säkerhet. Den känslan ska jag poängtera. För den fanns inte där i säsongsstarten mot St.Louis Blues och absolut inte i den totala kollapsen mot Chicago. Den kändes nästan närvarande i 4-0 segern mot Nashville senast, men idag var den definitivt där. Pittsburgh hade kontroll på spelet, man gav inte bort pucken i onödan, Murray bjöd inte på några gratismål och man skapade chanser framåt. Det kändes säkert helt enkelt. Men som alltid när man gästar Washington så kan man trots en bra magkänsla eller ej aldrig ta något för givet.
Det gjorde inte Pittsburgh idag. Laget rörde på fötterna och fick med sig några utvisningar åt rätt håll. I powerplay hade man kunnat klaga på onödiga pucktapp, slarvande i passningsspelet och liknande. Men 3 mål på 6 powerplay kan aldrig ses som underkänt i mina ögon, så skit i det. Kris Letang höll sig framme och lyfte in 0-1 målet som också blev det enda i period ett.
I andra perioden märktes det att Pittsburgh själva hade lagt märke till sina usla tekningar och från och med det vann man nästan varenda en. Spelet flöt på, lagen bytte chanser med varandra och Matt Murray fick visa upp sig litegrann. Knappt halvvägs in i andra så var det dags för ännu ett Powerplay och ännu ett mål. Den här gången var det Patric Hörnqvist som på sitt nästan patenterade sätt tröck in returen under Holtby i kassen och 0-2 Pittsburgh kändes ändå ganska rättvist. Men Washington hade inte tackat för sig riktigt ännu och med mindre än en minut kvar av perioden klev Christian Djoos fram och stänkte in 1-2 målet. Kul för honom eftersom det här var både hans första NHL mål och hans första NHL match i karriären.
Tredje perioden inledde Pittsburgh med ännu ett powerplay efter att ha pressat för en snabb replik i slutet av andra. En snabb replik blev det ändå när Conor Sheary stod på rätt plats vid rätt tillfälle och kunde vinkla in 1-3 målet. Alexander Ovechkin såg till att hålla spänningen på topp med sitt 8:e mål för säsongen med cirka sju minuter kvar av matchen. Denna gång assisterad av Djoos. Men Washington kom inte mycket närmre än så. Det var aldrig den där krypande obehagliga känslan av orolighet. Det var aldrig nagelbitande. Det kändes faktiskt ganska kontrollerat.
Matchen slutade 2-3 till Pittsburgh och här vill jag lyfta fram några nyckelspelare. Matt Murray visade att han är en målvakt att räkna med i år igen och gjorde ännu en stabil insats mellan stolparna. Olli Maatta som jag var skeptisk till tidigare i år har imponerat nå enormt! Han står rätt, han spelar rätt, han rör sig rätt. Ja han gör ju till och med lite mål ibland. Patric Hörnqvist som är tillbaka från sin operation av ena handen visade att han också är en kraft att räkna med för Pittsburgh. I och med hans närvaro på isen gavs Sullivan också möjligheten att prova lite olika kedjeformationer under matchens gång. Stort plustecken på Conor Sheary också som bara blir bättre och bättre.
Några spelare som kanske trots allt förtjänar ett litet minustecken idag är Kris Letang och Gregg McKegg. Letang har sett lite smådarrig ut stundtals och slarvat med uppspelen, något som man kanske till viss del kan skylla på lite rost i maskineriet, men han måste höja sig lite i nästa match. Gregg McKegg som har imponerat på mig tidigare, om vi bortser från den kollektiva och totala kollapsen mot Chicago, spelade även han slarvigt idag. Det var pucktapp efter pucktapp och halvdana ingripanden, skärpning där!
I överlag måste man ändå vara nöjd. Laget ser mer stabilt ut, planen ser mer stabil ut och framförallt så spelar man både smart och med fart och entusiasm. Inte som i säsongsöppningen där man enbart hade farten och entusiasmen.
