Är det dags nu, Toronto?
Det är med stor entusiasm och glädje man följt Torontos inledning av säsongen 20/21 vars spelschema reducerats ner till 56 grundserieomgångar, vilket gör att en dryg fjärdedel av säsongen nu är avklarad. Den bästa inledningen i organisationens historia har nu tänt hoppet igen för hundratusentals Toronto-fans runt om i världen. Frågan många ställer sig, jag inkluderat: Är det dags nu?
Med sitt record på 13-3-2 toppar man i nuläget hela ligan och med ett poängsnitt på cirka 1,55 per match hade vi i det här tempot fått se dryga 127 poäng när en vanlig 82-matcher lång grundserie genomförts. Det hade varit den rent statistiskt bästa säsong i Toronto Maple Leafs 94 år långa vistelse i ligan. Denna härliga blandning av rutin, spets och arbetsmoral har med en konkurrenskraftig “taxi squad” levt upp till förväntningarna.
I skrivande stund har Toronto studsat tillbaka och vunnit två raka matcher efter ett ordentligt bottennapp där man bränt en 5-1 ledning på cirka 18 minuter mot ett svagt Ottawa Senators. Trots den ilska och frustration som medföljde efter denna slarviga insats kan vi bevisligen än sitta lugnt i båten och konstatera att you can't win ’em all.
Auston Matthews storspelar tillsammans med sin kedjekompanjon Mitch Marner och de två har varit frontfigurer i den fina starten. Djupet på forwardssidan är betryggande och har inledningsvis roterat och luftat flertalet spelare. I dagarna stod det även klart att flyttfågeln Alex Galchenyuk fortsätter sin minst sagt intressanta karriär i Toronto. Frederik Andersen har även han mestadels sett trygg och stabil ut i målet samtidigt som vi i år har en fullt duglig backuppsättning, vilket vad jag kan minnas typ aldrig hänt. Backuppsättningen som faktiskt varit lite för bra sett med svenska ögon då Rasmus Sandin endast fått spela en match den här säsongen.
TRE UTROPSTECKEN!
Stjärnorna levererar - För samtliga 31 lag krävs det att de bästa spelarna presterar. Det gör dem verkligen i Toronto. “The big 4”, Matthews, Marner, Tavares och Nylander har sett väldigt fina ut inledningsvis.
Gruppdynamiken - Men visst är det en annan känsla i år!? Det känns ju verkligen som att dem hittat rätt här. Utan att ha den blekaste aning om hur stämningen är i omklädningsrummet egentligen verkar det som att spelarna verkligen trivs med varandra. En elektrisk känsla som nästan går att ta på genom TV-rutan.
Nyförvärven - Först och främst, Wayne Simmonds. Wow. Vilken succé det blev! Otroligt nyttig på många olika sätt och har även fått offensivt förtroende som han verkligen förvaltat. Joe Thornton likaså, trots att han åkte på en revbensskada som hållit honom borta ett tag har han visat sig vara nyttig både på och utanför planen med all sin rutin och hunger efter en Stanley Cup buckla.
Som tidigare skrivit har nu en dryg fjärdedel av säsongen passerat och vi finner Toronto i toppen av ligan. Ska vi våga hoppas på att få lyfta Stanley Cup bucklan i år? hade den psykiska hälsan klarat av ännu ett tidigt uttåg i slutspelet? jag låter dem frågorna förbli obesvarade, men en sak är säker, Toronto är på allvar i år. Var så säkra.