Boston - Toronto 4-1: Bruins övertygar direkt
Det var ett stort ögonblick för alla Leafsare, såväl spelare som fans. Av någon anledning styrdes mina tankar tillbaka till mina första NHL-minnen då Leafs spelade mot Canucks i Conf.finalen, må det ha varit 1994.
Och tänka sig, laget kunde inte ha fått en bättre start. Matchen var inte ens två minuter gammal när man fick ett power-play, och anförda av Phil Kessel kunde van Riemsdyk trycka i pucken från nära håll efter ett par bra räddningar av Tuuka Rask. Ingen Bruinsare markerade James. Svagt. Men, det var också allt Leafs skulle få idag.
Om det var målet eller någonting annat som väckte Boston låter jag var osagt. Sanningen är att Bruins dominarde Leafs resten av matchen; man tacklade, vann lösa puckar, öste Reimer med skott och var bättre på precis allt. Innan perioden var slut hade man redan vänt till 0-1 till 2-1, inklsive ett power-play mål.
Wade Redden.
Det här är bra märkligt. Den 35-årige backen vars karriär föll som en sten och som var tveksamt till att få starta i natt kom att bli rubrikernas man. Snubben gör mål och får därtill en assit - hans första slutspelsmål på sex år.
En lös puck når ut till Redden som laddar och Reimar är på den, borde nog ta den, men lyckas inte.
I periodens sista minut känns det hur detta kommer att sluta och vems dag det är. Leafs kontrar i boxplay och efter en snygg förflyttning får Komarov fritt från nära håll. Prickar stolpen. Boston tar hand om pucken och Redden avlossar ett skott som Horton styr ner snyggt och sätter 2-1. Också mentalt viktigt för Bruins att på ett mål i spel fem mot fyra.
Slagsmålen uteblev men det fysikisa spelet fanns där från båda lagen. Boston visade dock mer pondus och såg lite starkare ut.
3-1 är inget vackert mål. Det försegås av stort slarv i egen zon - Torontos backar får helt enkelt inte bort pucken och Reimer kan ingenting göra, Krejci (1+2 idag och matchens första stjärna) sprätter upp pucken i mätmaskorna.
Nästa mål tycker jag Reimer bör kunna ta. Det kommer egentligen ifrån ingenstans när en droppass vid blålinjen släpper lös Johnny Boychuks bössa. Skottet är grymt hårt men Reimer tycks ha fri sikt. 4-1 efter två perioder. Game over.
Boston vinner skotten dubbelt upp, 40-20!
Det är inte Leafs dag idag. Visst dominerar Bruins men Leafs kunde haft lite mindre oflax. En stolpskott mindre och en mer skärpt Reimer hade ökat lagets chanser. Personligen måste dock ändå Dion Phaneuf tillses den mest svidande kritiken. Han såg stundtals rädd och klen ut och klev inte in fullt ut i duellerna och agarade inte som någon förebild i mina ögon. Svagt som kapten.
Boston däremot, påminner mig idag om det lag som vann Stanley Cup för bara två år sen. Nästan svårt att avgöra om Leafs var rent ut sagt dåliga. Snarare bör man se till Boston och hur bra de är. Leafs har en del att tänka på.
Match två spelars lördag mot söndag, också den i Boston.
Matchfakta från NHL.com
1ST PERIOD
01:54
TOR PPG - J. VAN RIEMSDYK (1) BACKHAND - ASST: C. FRANSON (1) AND T. BOZAK (1)
1 - 0 TOR
16:20
BOS W. REDDEN (1) SLAP - ASST: G. CAMPBELL (1) AND D. PAILLE (1)
1 - 1 TIE
19:48
BOS PPG - N. HORTON (1) TIP-IN - ASST:W. REDDEN (1) AND D. KREJCI (1)
2 - 1 BOS
2ND PERIOD
10:25
BOS D. KREJCI (1) WRIST - ASST: M. LUCIC(1)
3 - 1 BOS
15:44
BOS J. BOYCHUK (1) SLAP - ASST: D. KREJCI(2) AND M. LUCIC (2)
4 - 1 BOS
3RD PERIOD
NONE
GOALIE STATS
J. REIMER
SA: 40 TOI: 60:00
SAVES: 36 EV: 22 - 25
PIM: 0 PP: 13 - 14
SV%: .900 SH: 1 - 1
T. RASK
SA: 20 TOI: 60:00
SAVES: 19 EV: 16 - 16
PIM: 0 PP: 3 - 4
SV%: .950 SH: 0 - 0
