En anmärkningvärd inledning
Redan har en fjärdedel av grundserien avverkats. Jag har följt Leafs på nära håll och årets lag ser på många sätt annorlunda ut än tidigare år. Efter en blandad inledning med segrar och förluster omlott har man i skrivande stund nått fyra raka segrar. Någon som minns sist Leafs hade en så lång streak?
Årets upplaga innehåller en handfull nyheter, likväl överraskningar.
På förhand såg Leafs målvaktstendem på pappret ut som den kanske svagaste i ligan.
Ben Scrivens och James Reimer har båda skött sig utomordentligt men den senare skadades i segermatchen mot Flyers och blir borta minst en vecka, troligen längre. Jussi Rynnes har kallats upp.
Man har sänks andelen insläppta mål per match från förra säsongens 3.20 till 2.50.
Javisst, det är ännu tidigt på säsongen men en stor del av förbättringen stavas utespelarna. Reimers skada må oroa många, men inte mig. Det har surrats mycket om en trade med Vancouver (Luongo) och snacket lär bestå. Scrivens har spelat bra men det är som sagt inte hela sanningen.
Vem hade inför säsongen hört talas om spelare som Mark Fraser och Michael Kostka?
Två backar som i stort sett gått rakt in i laget och levererat. Fraser mer sparsamt medan Kostka alltid loggar mellan 20-25 min/per match och parats ihop men Phaneaf. Kostka hade aldrig spelat en NHL-match i sitt liv inför säsongen. Gunnarsson och Gardiner skadades tidigt men ingen tycks minnas eller sakna dem nu. Cody Franson spelar lysande och unge Korobian Holzer sköter sig väl. Micheal Liles avrundar klustret medan Mike Komisarek spelats sparsamt.
Leafs forwards ser ut att ha nått en ny nivå tack vare nytt blod. Nazem Kadri har fått förtroende på heltid och poängmässigt är den som levererat allra mest. Ihop med Matt Frattin, som ersatte skadade Joeffrey Lupul blott tre matcher in och som levererat konstant, har Leafs en frisk ny energi att tillgå som förhoppningsvis ännu inte nått sin fulla potential. Dessa ungtuppar har varit magnifika och ser ut som lagets framtid.
I Leo Komarov har man en riktig krigare. Arbetar arslet av sig och bidrar även offensivt. När han gjorde sitt första NHL-mål och reportrarna efteråt frågade hur det kändes fick de till svar "Jag har gjort mål förut så det är inget nytt för mig". Lite av en delux-version av Mike Brown som nu loggar mycket istid ihop med sina "landsmän" Mikhail Grabovski och Nikolai Kulemin.
Den stora snackisen i Leafs-nation har ändå handlat om Phil Kessels oförmåga att hitta nätmaskorna. Han har avfyrat mest skott i ligan men bara måttat med två mål. Å andra sidan har van Riemsdyk och Frattin levererat hårdvara och laget vinner matcher trots Kessels måltorka. Övriga forwards som spelats är Jay McClement, Clarke MacArthur och Tyler Bozak. Tränare Randy Carlyle har även gett utrymme till två tungviktare match efter match i Colton Orr och ifrån Sharks ny-tradade Frazer McLaren.
Även om laget just nu rider på en framgångsvåg, och jag är optimistisk - förstå mig rätt här - finns stora orosmoln på horisonten. Ett par inkassade förluster i rad kan snabbt sänka ett ungt och ännu inte helt samspelt lag. Skadelistan är diger. Med namn som Reimer, Gardiner, Gunnarsson, Lupul och Frattin borta en längre tid kan verkligheten komma att hinna ikapp Leafs. Dessutom lider inte bara Kessel av måltorka, det gör även Grabovski och Kulemin. Ett par skakiga insatser ifrån Scrivens och Leafs kan komma att offra framtid för en exempelvis dyr och gammal målvakt i Luongo. Låt oss hoppas att så inte blir fallet.
Be-Leaf!
