Second Intermission Report
Del 2 av 3 i en mer övergripande artikelserie för säsongen 2014/15.
Nästa fiasko är ett faktum
När jag läser första sammanfattningen av säsongen - First Intermission Report - faller det sig som om den avhandlat ett helt annat lag, från en helt annan tid. Det finns inga spår kvar av det lag som var Toronto fram till julen 2014. Vad hände? Och hur kunde det hända? Förvisso är NHL idag en så pass tuff liga att ingen match garanterar en given utgång men tre segrar på den nitton senaste matcherna är ändå en så fatal kollaps att det saknar motstycke. Stommen i laget har nu upplevt tre enormt tunga nederlag: Slutspelsförlusten i den avgörande matchen mot Boston 2013; 2014 års sena kollaps som innebar missat slutspel och så denna kris, som innebär detsamma, fast som är ännu djupare. Psykiskt sett måste spelarna må enormt dåligt och att vända på myntet och få till ens en enda seger blir inte lättare för var förlust som inkasseras. Visst spelar laget bättre defensivt men vart tog offensiven vägen? Fram till fallet var Leafs hela NHL's målgladaste lag - vilket var på både gott och ont, men jag tror ingen kunde förutse en svacka av sådan kaliber som denna.
Vad händer härnäst?
Det spekuleras vilt och vitt omkring huruvida utvecklingen kommer se ut framöver. Ska man bygga om helt igen? Vem eller vilka får vara kvar? Carlyle var den förste att ryka. Svaren kommer kanske inte till förren sommaren. Att panikagera nu är egentligen onödigt. Spelarnas aktier står ju i och med svackan också lågt. Främst tror jag att man satsar vidare på att skapa en stark defensiv och få så högt draftval som möjligt. Största hoppet ligger ändå till de få procents chans man har till att få välja McDavid eller Eichel i draften. Det bör vara de första prioriteringarna. Den intressanta frågan är ändå vilka spelare man väljer att ha kvar. Ska man satsa vidare på Kessel, Kadri, Phaneuf, Franson, Gardiner..? Vilka erbjudande ifrån andra klubbar man får kommer förstås också spela roll. KAN man flytta på Phaneuf och Gardiner skulle jag personligen tycka det vara bra, så till vida att man inte tar in andra allt för dyra kontrakt i utbyte. Är Franson en del av framtidsplanen krävs det att någon välbetald flyttas, så enkelt är det. Förmodligen tappar vi, i utbyte mot ett par draftval, nyttiga spelare såsom Winnik, Santorelli och kanske Komarov. Clarkson lär, ironiskt nog, vara den som sitter säkrast i båten.
Nonis måste få gå - hur länge orkar Shanahan?
Personligen ser jag att GM Nonis blir det första att lämna. Jag skulle dock tro att han blir sittande året ut men att han på egen hand inte kommer att få genomföra några spelarbyten. Det blir en komittee, inkluderande Shanahan, som tar besluten härefter. Han har ju i stort sett på egen hand sabbat allt det som Brian Burke byggde upp under sin tid, med feta och ogenomtänkta kontraktsförlängningar som inte håller måttet för ett framtida lagbygge. Frågan är också hur länge Shanahan blir kvar i organisationen. Med ett ägarskap som aldrig har tålamod kan det mycket väl vara så att Shanahan inte får kicken, utan helt enkelt säger upp sig. Bli inte förvånade i så fall. Ge det ett år, om möjligt.
Nytt blod ett måste
Hur väl man än kan tycka om spelarna på ett individmässigt plan finns det bara ett sätt att fortsätta på. Ett lag som tycks lyckas med att få historien upprepad gång på gång kräver nytt blod, så är det bara. Men måste man köra klubben i botten, rensa i alla leden (en gång till) för att komma på fötter igen? Kanske är det så. För nästa säsong kan vi komma att se ett helt nytt lag på pappret. Förmodligen föryngrat och därmed försvagat (försvagat? knappast - för hur kan man blir mer försvagat än nu?)? Det finns ett par spelare jag tycker man ska hålla hårt i: Rielly, Bernier, JvR, Nylander och kanske några till. Den största frågan rör Kessels och Phaneufs vara eller icke vara - de är ändå lagets ledare på isen som ska göra den stora skillnaden och hittills har de inte gjort det jobbet på en konsekvent nivå. Det är faktum. Om ledningen har aspiranter på en ny coach lär det också finnas tydliga preferenser på vilka spelare man ska behålla. Den näst största frågan är att få in en riktig förstecenter. Kanske i utbyte mot just Kessel?
Kaptensfrågan
Inte för att ämnet är aktuellt i dagsläget, men den lär bli det snart. Jag skulle gärna se att Leafs gör som Sharks gjorde i somras rörande frågan, oavsett om Phaneuf finns kvar då eller inte, att inte utnämna någon ny kapten utan köra med tre "A" istället. Vi kan även se på Canadiens som ett lysande exempel på att en kapten inte är en nödvändighet för att lyckas. Så kan man gärna vänta tills man han någon som är stensäker och gjord för rollen. Att få en ny Sundin till laget är väl att drömma men låt det ta den tid det kräver. Det här är trots allt Toronto så för mycket uppståndelse är inte bra (särskilt så länge det går dåligt resultatmässigt), det ser vi ju med all den kritik Phaneuf fått ta (som han inte tycks hantera).
Spelet då?
Slutligen ett ord om spelet. Inte har det sett snyggt ut de senaste tio matcherna. Men det finns ett nytt system som implenterats under tillförordnade coach Horachek. Ett system där försvaret är grunden och tack och lov, äntligen. Sen duger förstås inte anfallsspelet. Man har haft mycket stolpe ut ska också sägas men det är som om försvarstänket tagit upp all plats i spelarnas hjärnor och offensivkunskaperna trängt ut... Jag lider med spelarna men tror att man slagit in på rätt väg ur ett långsiktigare perspektiv. Enligt min mening är lagen som vunnit SC eller nått finalen under min tid som hockeyfän, i 90% av fallen, de lag med bäst målvakt och bäst försvar. Så jag stöttar systemet och tror det förr eller senare ger utdelning. Nu har man 30 matcher på sig att öva och har all rätt att förlora så många matcher som möjligt. En intressant framtid följer.
Efter grundserien kommer Third Intermission Report som summerar den sista tredjedelen. Däremellan kommer förhoppningsvis en del mindre artiklar, i och med trade deadline bl.a. Håll till godo!
