Lagbanner
SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 2. Toronto Maple Leafs

SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 2. Toronto Maple Leafs

Två stora förändringar i Toronto, men är det två avgörande förändringar?

I Toronto har det mesta sedan säsongen tog slut mot Boston i slutspelets första omgång handlat om två stora förändringar: Kyle Dubas har tagit över som general manager och hans första stora framgång innebar att John Tavares skrev på ett kontrakt med klubben han hejat på sen han var barn.
 
När det gäller valet av general manager så stod valet för Brendan Shanahan som är högste boss mellan att ersätta Lou Lamoriello med antingen den assisterande general managern Kyle Dubas eller Mark Hunter som varit ansvarig för scoutingen och även chefat över det framgångsrika OHL-laget London Knights. Valet föll på den unge Dubas vilket fick en besviken Hunter att återvända till OHL.
 
Det är givetvis lite väl tidigt att kunna utvärdera Dubas insatser men man kan konstatera att han inte har riktigt samma stil som ”Old school Lou” utan uppvisar ett betydligt mer progressivt och modernt sätt att sköta en klubb. Spelarna har exempelvis redan uppvisat – i några fall – framgångar i att odla skägg, något som inte var tillåtet under Lamoriello. Dubas har även börjat anställa kvinnor och det var väl inte en dag för tidigt i nådens år 2018. Återstår dock att se hur han löser kontraktsförhandlingarna med William Nylander, Mitch Marner och Auston Matthews som alla tre ska ha kontrakt snart med Nylander först ut. Hur de förhandlingarna går kommer sannolikt i mångt och mycket staka ut vägen för klubben de kommande sju till tio åren.
 
Den andra stora förändringen, eller snarare tillskottet, var att John Tavares skrev på ett kontrakt över sju år med elva miljoner dollar i caphit. Tillskottet av Tavares gör en redan stark forwardsuppställning ännu bättre och det ska bli oerhört intressant att se vad resultatet blir av en av de största free agent-transaktionerna på väldigt länge. Till skillnad från hur Toronto historiskt har skrivit kontrakt med free agents så känns det här betydligt bättre och tryggare.
 
Laget hoppas nu att några av platserna i årets trupp kommer att tas i besittning av spelare som var med om att vinna AHL tillsammans med Toronto Marlies och konkurrensen på forwardssidan är verkligen stenhård medan backsidan fortfarande är lite svajig.
 
Glädjande är också att det finns en mängd spännande svenskar varav några garanterat kommer att synas i NHL i år och några andra kommer att få stå på tillväxt och då särskilt de två senaste årens val i förstarundan: Timothy Liljegren och Rasmus Sandin. Båda ser ut att gå en mycket ljus framtid till mötes och kommer förhoppningsvis att bidra med mycket gott på backsidan under många år framöver.
 
Sammanfattningsvis är känslan runt laget bra, man har en extrem spetskompetens på vissa områden men också några frågetecken som behöver rätas ut för att det ska kunna gå från bra till mycket bra. Frågan är således hur långt det faktiskt kommer att räcka för ett lag som vissa experter har tippat kommer att gå så långt som till final.
 
---
 
Målvakter:
 
Det var länge sen (och då menar vi verkligen längesen) som Toronto hade en riktigt bra förstamålvakt. Sedan ett par säsonger finns den långe dansken Frederik Andersen och han är förvisso inte kattpiss men det är inte heller en outstanding förstamålvakt. Stabil ja, men med en riktigt bra målvakt i form hade laget kunnat rädda sig vidare från första rundan i slutspelet de två senaste säsongerna.
 
Med det sagt så är ändå Andersen en fullt duglig sista utpost. Det känns också skönt att det finns en så pass uttalad förstamålvakt. Den ”stora” frågan handlar istället om vem som ska kunna avlasta under grundsäsongen.
 
Förra säsongen spelade åldermannen Curtis McElhinney rollen som backup i 18 matcher. Och medan han faktiskt spelade rätt bra de få chanser han fick så är det ändå så att Maple Leafs har två spännande alternativ som är tio år längre ifrån pensionsåldern (vilket förmodligen Mike Babcock struntar i). Garret Sparks vann pris som AHL:s bästa målvakt och Calvin Pickard är, för att vara målvakt, något av ett prospekt som klubben tog gratis från waivers och som presterade bra under de 33 matcher han spelade i AHL förra säsongen.

Det troliga är dock att kampen om andraspaden står mellan McElhinney och Sparks snarare än mellan Sparks och Pickard. Många fans hyser förhoppningen att Sparks, som är born and raised i Toronto, får chansen men erfarenheten säger att Babcock kommer gå på beprövad erfarenhet snarare än möjlig potential vilket betyder en 35-åring snarare än en 25-åring som nyligen vunnit AHL.
 
Backar:
 
På backsidan kvarstår samma problem som funnits de senaste säsongerna tillsammans med ett nytt frågetecken som uppstod under förra säsongen. Det är allmänt känt att TML behöver högerfattade backar – särskilt som laget coachas av en herre som är känd för att i princip prioritera ”rätt fattning” framför skicklighet oavsett sida.
 
Morgan Reilly har fortsatt växa in i sin roll och måste ses som lagets förstaback. Jake Gardiner är en bra back och till och med en fantastisk back i sina bästa stunder men fortsätter att blanda och ge, trots fina siffror om man tittar på advanced stats. Både Reilly och Gardiner stod för 52 poäng förra säsongen vilket är mycket starkt.
 
Ron Hainsey var en stabil kraft på blålinjen förra säsongen och gjorde framförallt ett mycket stort jobb i numerärt underläge. Han är inte snabb men han är som sagt stabil och han borde kunna hålla ett år till utan större problem.
 
Frågetecknet stavas Nikita Zaitsev. Första säsongen i klubben var bra och ingav hopp om en stor potential om han bara fick acklimatisera sig till spelet i NHL. Att han fick ett förlängt kontrakt var helt odramatiskt och somliga tyckte till och med att kontraktet på sikt skulle kunna utvecklas till att anses som riktigt billigt. Men från att ha varit ett utropstecken har den 27-årige ryssen istället kommit att bli ett frågetecken som behöver rätas ut. Det är inget fel på inställningen och man kan ju hoppas att säsongen 2017/18 bara var en klassisk ”sophomore slump” men det är verkligen upp till bevis nu!
 
Travis Dermott gjorde en helt ok säsong men behöver ta ett eller två steg till innan han verkligen etablerar sig som en stabil NHL-back. Skridskoåkningen och passningsskickligheten finns naturligt i honom men spelet i defensiv zon behöver förbättras, särskilt när det är Mike Babcock som bestämmer hur mycket istid som skall ges ut.
 
Om försäsongen har gett något vid handen så lär de två första backparen bestå av Reilly-Hainsey och Gardiner-Zaitsev. Lyckligtvis är både Roman Polak och Matt Hunwick borta sen ett tag så även med all vilja i världen kan inte det tredje backparet bestå av dessa puckodugliga backar.
 
Travis Dermott ligger helt klart bäst till av övriga för att ta en plats i det tredje backparet men vem som ska spela bredvid honom är öppet och kan eventuellt också förbli öppet en bit in på säsongen. Igor Ozhiganov har värvats från KHL och har spelat rätt bra på försäsongen, särskilt om man betänker att han inte har erfarenhet av spel på liten rink. Men det är hård konkurrens, förutom från Dermott så främst från svensken Calle Rosén som var uppe och testade spel på NHL-nivå redan förra säsongen. Dessutom finns Andreas Borgman som spelade ännu fler matcher än Rosén förra säsongen och som spelar med betydligt större tyngd, han känns som en potentiell Babcock-favorit om han lyckas ta ytterligare ett steg till i sin utveckling.
 
Förutom dessa finns även Connor Carrick som fortfarande väntar på att det verkligen ska lossna trots att han fått ett antal chanser. Det känns som att hans fönster för att på riktigt etablera sig som en NHL-back börjar krympa. Martin Marincin finns också att tillgå men förhoppningsvis försvinner han bort likt Polak och Hunwick till slut gjorde.
 
I samband med den här artikelns finputsning kom beskedet att Toronto har skickat ner både Borgman och Rosén till AHL så i premiärmatchen mot Canadiens kommer det stå mellan Travis Dermott, Ozhiganov och Carrick att fylla det tredje backparet. I kraft av att faktiskt ha spelat i ligan tidigare är det helt klart lägst odds på att det blir Dermott och Carrick som får chansen medan Ozhiganov får stå som sjunde back när säsongen väl drar igång.
 
Forwards:
 
Det börjar bli lite tjatigt att prata om det fantastiska djupet som finns på forwardssidan i Maple Leafs och med John Tavares som tillskott från förra säsongen så har laget om inte det bästa centerdjupet så åtminstone topp tre i hela ligan. Det kommer vara en mardröm för lag att försöka matcha kedjor mot Toronto – försöker man ta bort Tavares så finns Auston Matthews och även om båda skulle bli bortplockade så kommer Nazem Kadri få enorma ytor att skapa chanser på.
 
Som om inte det var nog så finns det ett koppel riktigt bra yttrar att spela bredvid den tunga centergruppen. Eftersom William Nylander inte skrivit på ett nytt kontrakt när den här texten skrivs är det inte helt solklart exakt hur kedjorna kommer att se ut men det verkar som att tanken är att de tre första kedjorna kommer bestå av paren Matthews-Nylander, Tavares-Marner samt Kadri-Connor Brown. Det verkar som att Zack Hyman eventuellt inte kommer fortsätta spela tillsammans till vänster om Matthews utan att veteranen Patrick Marleau istället får spela där medan Hyman får äran att spela med Tavares-Marner.
 
Det känns minst sagt bra på forwardssidan och extra roligt är att vi eventuellt kommer att få se en svensk som fjärdecenter i form av Pär Lindholm. Lindholm har spelat bra på försäsongen och stalltipset verkar vara att han också får chansen redan från start på säsongen, den största konkurrenten ser just nu ut att vara Frederik Gauthier. Andreas Johnsson som var fullständigt lysande i AHL-slutspelet när Marlies vann bör ligga mycket bra till att få spela i tredje eller fjärde kedjan. Kasperi Kapanen, Josh Leivo och Tyler Ennis kommer också göra allt de kan för att försöka sno åt sig en plats i den ordinarie uppställningen.
 
Forwardssidan är som sagt lysande och det ska bli oerhört spännande att se vad de kan uträtta och om eventuellt någon yngre förmåga kan överraska och göra laget ännu bättre. Att William Nylander inte skrivit på kontrakt känns inte optimalt men som alla vet kommer hans kontrakt i mångt och mycket bestämma hur Matthews men framförallt Marners kontrakt ser ut. Nylander ska givetvis få bra betalt men Marner och Matthews ska definitivt ha ännu mer då de ändå är på en ännu högre nivå.
 
---
 
Tre styrkor:
 
Powerplay
 
På försäsongen har laget ställt upp med Matthews-Tavares-Marner-Kadri-Reilly. Det är en tämligen sinnessjuk uppställning som känns fullt jämförbar med Penguins enastående powerplayuppställning. Aldrig har förutsättningarna varit bättre för att spel med en man mer ska kunna producera mycket och ofta.
 
Centerdjupet
 
Som tidigare nämndes är centerdjupet otroligt imponerande. Tavares har sett riktigt bra ut de första matcherna i den nya tröjan och Matthews flyger fram på isen i ännu högre fart än förra säsongen. Kadri har växt till en otroligt bra tvåvägsforward som kan mäta sig med de bästa i ligan när det gäller att spela mot motståndarnas toppkedjor.
 
Konkurrensen
 
Låt oss påminnas om att Marlies faktiskt vann AHL förra säsongen. Det finns ett gäng riktigt bra och unga spelare som bara väntar på att få chansen att visa upp sig på den högsta nivån. Andreas Johnsson kommer förmodligen spela i NHL hela säsongen och det finns fler som honom, exempelvis Jeremy Bracco, Trevor Moore, Mason Marchment och Adam Brooks. Framtiden ser ljus ut och laget bör kunna hålla spelet uppe även om laget drabbas av skador, något som man varit relativt förskonade från de senaste två säsongerna.
 
Tre svagheter:
 
Backbesättningen
 
Ingen nyhet, men faktum kvarstår att den svagaste lagdelen är backarna och särskilt högerbacksplatserna. Kanadensiska medier spekulerar dagligen i vem som ska bytas bort till fördel för en högerback men som vi alla vet växer inte sådana på träd. Återstår att se om ledningen tänker satsa på de som redan finns eller om man försöker sig på en trade.
 
Slutspelserfarenhet
 
Om vi ska vara ärliga så finns det inte särskilt mycket erfarenhet i truppen från att gå långt i ett slutspel. Hur bra John Tavares än är har han aldrig ens nått conferencefinal. Och att vinna AHL är ju fantastiskt på alla sätt och vis men det är till syvende och sist AHL och inte NHL. Har laget lärt sig de viktiga läxor som behövs från de senaste två årens tidiga uttåg för att kunna gå längre i år?
 
Penalty kill
 
Vem i det här laget ska spela i numerärt underläge? Frågan är faktiskt befogad, då det inte finns särskilt många givna spelare att använda i penalty killing. Mitch Marner gjorde förvisso ett fantastiskt jobb i en av matcherna mot Montreal men är det verkligen att använda honom optimalt? Om Per Lindholm får chansen som fjärdecenter kommer den platsen garanterat att komma tillsammans med ett stort ansvar i penalty kill. Tavares är inte heller oäven i spelformen men återigen – är det så man vill använda en toppcenter? Det ska bli mycket intressant att se hur Babcock löser denna delikata fråga. De enda två spelarna som känns givna just nu i spelformen är Kasperi Kapanen och Ron Hainsey.
 
---
 
Preliminär laguppställning:
 
Marleau-Matthews-Nylander
Hyman-Tavares-Marner
Johnsson-Kadri-Brown
Kapanen-Lindholm- Ennis
 
Rielly-Hainsey
Gardiner-Zaitsev
Dermott-Carrick
 
Andersen
McElhinney
 
Andra notabla spelare: Carl Grundström, Josh Leivo, Andreas Borgman, Timothy Liljegren, Justin Holl, Jeremy Bracco, Pierre Engvall
 
---
 
Säsongens poängkung:
 
Det kommer förmodligen bli knallhårt mellan Matthews, Marner och Tavares och sannolikt kommer Matthews bli poängkung men det är inte otroligt att Marner i kraft av sina många fantastiska assist faktiskt kan producera flest poäng av alla i laget.
 
Säsongens viktigaste spelare:
 
Auston Matthews har varit den viktigaste spelaren sen han anlände och det finns ingen anledning att ändra på det nu. Trots Tavares ankomst så är detta Matthews lag och ska så också vara.
 
Säsongens unga spelare:
 
Andreas Johnsson är en otroligt energisk spelare på isen och verkar vara en ännu bättre människa utanför isen. Han var enastående i AHL-slutspelet och det faktum att han är svensk gör bara saken bättre. Förhoppningsvis får han en plats i tredjekedjan så att han kan visa vad han går för och inte i fjärdekedjan som lär få begränsat med speltid.
 
Säsongens doldis:
 
Tyler Ennis har skrivit ett ettårskontrakt för att försöka återetablera sig som en NHL-spelare efter mycket skadebekymmer tidigare i karriären. I den här starka forwardsuppställningen så kommer han vara lite av en doldis men får han bara vara skadefri kan han göra ett kanonår och förmodligen spela till sig ett fint kontrakt till nästkommande år (dock inte i Toronto som kommer ligga alltför tätt mot lönetaket för att få plats med honom).
 
Säsongens besvikelse:
 
Patrick Marleau. Han såg förvisso inte ut att vara en dag över 31 förra säsongen men tiden talar emot honom. Klarar han hålla en nivå värdigt 6 miljoner dollar per år en säsong till? Människor kring och i laget säger att han kör ett rigoröst träningsupplägg som hjälper honom att ”hålla sig ung” men förr eller senare borde väl naturen ändå säga sitt?
 
---
 
Truppen:



---
 
Redaktionens rankning:
 
Atlantic Division
 
1.
2. Toronto Maple Leafs
3. Boston Bruins
4. Florida Panthers
5. Buffalo Sabres
6. Montreal Canadiens
7. Detroit Red Wings
8. Ottawa Senators
 
---
 
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
 
Vill du skriva om Toronto på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com

MATHIAS JOHANSSON2018-10-02 12:00:00

Fler artiklar om Toronto

Dubas inför Trade Deadline: “Kollar på alla möjligheter”