SvenskaFans rankar: 28. Winnipeg Jets

NHL-hockeyn är tillbaka i Winnipeg igen efter 15 års frånvaro. Atlanta Thrashers har blivit Winnipeg Jets, men precis som under Thrashers-åren får nog Jets räkna med att vara ett bottenlag – i alla fall om man får tro SvenskaFans skribenter.

Det har varit en händelserik sommar för det 28:e laget på SvenskaFans rankning inför NHL-säsongen 11/12. Misslyckandets öde slog i sinom tid ner på Atlanta Thrashers, som fick flytta på sig.

Den enes död är ju dock den andres bröd. När Atlanta gick miste om sitt Thrashers fick Winnipeg tillbaka sin NHL-hockey igen efter 15 års frånvaro.

Redan 1996 blåste misslyckandets vindar även över Winnipeg och i kombination med ekonomiska svårigheter fick Jets anno -96 flytta på sig. Vad är det då som talar för att NHL-hockeyn kommer överleva en andra runda i Winnipeg? Thrashers var ju till exempel det andra försöket i Atlanta.

Till att börja med är intresset i Winnipeg skyhögt. Folk stod på rad när biljetterna släpptes och de såldes slut omgående. Vidare har Jets även valt att sätta en lokal prägel på organisationen. Spelare – bland annat den numera avlidne Rick Rypien – och ledare som har ett samband till Manitoba och Winnipeg har plockats in.

Kortsiktigt vågar man nog påstå att Winnipeg – tack vare det enorma intresset som råder – har sitt på det torra, men i det långa loppet krävs det säkerligen framgång för att bibehålla intresset. Under elva säsonger i Atlanta gick Thrashers till slutspel vid ett enda tillfälle, 06/07, och då blev det respass redan i den första omgången.

Dessutom fick Thrashers genom åren se det ena stora namnet efter det andra lämna. Marc Savard, Dany Heatley, Marian Hossa och Ilya Kovalchuk huserar numera någon annanstans och dagens laguppställning saknar ett rejält affischnamn.

Andrew Ladd, Evander Kane, Alexander Burmistrov, Dustin Byfuglien, Tobias Enström, Zach Bogosian och Ondrej Pavelec är givetvis duktiga spelare – men det är inga namn som bär en organisation till framgång.

Den gångna säsongen var Thrashers 13 poäng från en slutspelsplats, trots en imponerande inledning. Verkligheten kom alltså så småningom ifatt laget och de sjönk till sin välbekanta plats utanför slutspelsplatserna efter ett 34-36-12 record.

Kan flytten och allt intresse kring det nya Jets bringa framgång till organisationen?

Målvakter:

Winnipeg har ingen fantastisk målvaktsduo, men det kunde onekligen vara betydligt värre. 24-årige Ondrej Pavelec visade under långa stunder framfötterna under den gångna säsongen och är ett namn för framtiden. Dock krävs det att den välväxta målvakten lyckas prestera på samma nivå som under genombrottet för att ge Jets en chans.

Bakom Pavelec hittar vi rutinerade Chris Mason, 35 år. Kanadensaren var under några säsonger en pålitlig målvakt i Nashville och St. Louis, men lyckades inte nå samma nivå under den gångna säsongen. Som komplement till Pavelec sköter han sig dock gott.

Jets har även bjudit in David Aebischer, med 214 NHL-matcher på meritlistan, till ett tryout-kontrakt under training camp.

Backar:

Försvarsbesättningen är kanske Winnipegs genomgående starkaste lagdel. De rejäla toppbackarna saknas förvisso, men man stoltserar med tre pålitliga backpar och ett godkänt djup.

I Tobias Enström hittar vi organisationens främsta försvarare genom tiderna. Med 171 poäng är han poängbäst av alla försvarare, och befinner sig dessutom på sjunde plats i organisationens poängliga genom tiderna. Om det är ett tecken på Enströms styrka eller på organisationens svaghet genom åren låter vi dock vara osagt.

Den 26-årige svensken svarade för 51 poäng, fördelat på tio mål och 41 assist, under den gångna säsongen. Merparten av poängen kom dock under säsongens inledande månader, och Enström svalnade av betydligt ju längre säsongen pågick. Vid sin sida lär han få unge Zach Bogosian.

21-årige Bogosian har ett högt anseende och förväntas utvecklas till en skicklig tvåvägsförsvarare. Han är ännu inte där – och det har dessutom pratats om en trade då han inte har utvecklats tillräckligt snabbt – men får han bara rejält med speltid, vilket inte alltid var fallet under den gångna säsongen, finns det en spännande potential i honom.

Det största namnet – i flera bemärkelser – i Winnipeg är sannolikt Dustin Byfuglien, med 20 mål och totalt 53 poäng under den gångna säsongen. Den väldige försvararen rapporteras nu vara 130 kilo tung, vilket är 15 kilo mer än under den gångna säsongen. Nog är det inte det mest ultimata för en spelare som redan har en bristfällig skridskoåkning?

Jämte den hårdskjutande 26-åringen hittar vi sannolikt Ron Hainsey, en försvarare som var hett eftertraktad för några år sedan. Flera starka säsonger i Columbus gjorde honom då jagad när free agency började sommaren 2008 och till mångas förvåning föll valet på Atlanta. 30-åringen har inte nått samma nivå som i Blue Jackets, men trots att poängskörden har minskat för varje år i Thrashers har prestationerna blivit bättre och han kompletterar Byfuglien väl.

I tredjeparet huserar underskattade Mark Stuart och Winnipegs andra svensk, Johnny Oduya. Stuart är en högst kompetent defensiv kugge och hävdar sig väl i egen zon, både fysiskt och spelmässigt. Det finns dock brister i spelet med puck. Oduya är en skridskostark tvåvägsförsvarare och får sköta de flesta uppspelen i detta backpar.

Under sommaren signade Winnipegs general manager Kevin Cheveldayoff två försvarare med rejält NHL-rutin för att förbättra djupet i försvarsbesättningen. Randy Jones – med 326 matcher för Philadelphia, Los Angeles och Tampa Bay – och Derek Meech – 126-matcher för Detroit på kontot – anslöt nämligen. Det är en duo som duger gott som extragubbar, men får de spela regelbundet blir det problematiskt.

Forwards:

Winnipeg mönstrar ingen skräckinjagande forwardsbesättning, men det finns ljusglimtar. Lagkaptenen och tvåfaldige Stanley Cup-mästaren Andrew Ladd är en sådan. 25-åringen är en tung och hårt arbetande winger som under den gångna säsongen noterades för karriärsbästa såväl gällande mål (29) som poäng (59). Han signerade ett nytt femårskontrakt med Jets i somras och är ett namn värt att bygga vidare kring.

Bryan Little förväntas ankra förstakedjan från sin centerposition, vilket i sig är en av anledningarna till att Winnipeg återfinns på 28:e plats på rankningen. 23-åringen är i det offensiva spelet kompetent och ska svara för 20-talet mål och 20-30 assist. Tvåvägsspelet är dock bristfälligt och precis som namnet indikerar är det ingen fysiskt vägvinnande center.

Tredjelänken i den förmodade förstakedjan blir ingen mindre än Blake Wheeler. 25-åringen har goda fysiska möjligheter för att utvecklas till en tung powerforward av klass, men var inte lyckosam i ett starkare Boston. Kanske kan dock en större roll och utökad speltid i Winnipeg sätta fart på karriären. Förutsättningarna finns onekligen.

En av ligans mer spännande framtidsnamn är Evander Kane. Vid 20 års ålder är han redan en rejält spelande forward som bara blir bättre. Fysiskt kan han redan hävda sig i ligan och med en ännu mer utvecklad skridskoåkning och förmåga att bedöma olika situationer har Winnipeg ett guldkorn i sitt stall.

En av de större frågorna kring Winnipegs forwardsbesättning handlar om vem som får rollen som andracenter – Alexander Burmistrov eller Nik Antropov. Det råder inget tvivel om att Burmistrov är ett större namn i det långa loppet, men sannolikt är Antropov ett pålitligare och jämnare alternativ i dagsläget. Men vem som hamnar var i hierarkin kommer troligtvis vara upp till prestationerna under training camp och rådande dagsform. Ett varningens finger ska dock höjas för 19-årige Burmistrov.

Winnipegs stora sommarvärvning stavas Eric Fehr. 25-åringen hämtades in från Washington när Capitals behövde göra sig av med lite lönekostnader, och blir en omedelbar förstärkning för Winnipeg. Med en skadedrabbad kropp har han inte lyckats nyttja sina goda fysiska förutsättningar fullt ut, men håller han sig bara någorlunda frisk ska han kunna bidra med 15-20 mål, och lika många assist, för Jets.

Bakom Winnipegs topp-6 finns det inte många namn som skrämmer. I tredjekedjan kommer – förutom en av Burmistrov eller Antropov – troligtvis även ökände Patrice Cormier att hittas. 21-åringen har bra tvåvägspotential, men hans första tid i NHL har överskuggats av några uppmärksammade armbågstacklingar. Med sig i tredjekedjan får Cormier troligtvis Chris Thorburn, en tung och hårt arbetande forward som dessutom är viktig i penalty killing.

Fjärdekedjan kommer med största sannolikhet att centras av Jim Slater, en defensivt pålitlig veteran som fick stora delar av den gångna säsongen förstörd av en hjärnskakning. Tuffe Tanner Glass, ett av nyförvärven, och lille Tim Stapleton fyller sedan ut fjärdekedjan.

Det finns även tillgång till pålitlige Ben Maxwell, en spelare som inte är riktigt bra på något, men som inte heller utgör någon säkerhetsrisk. Winnipeg har även bjudit in fightern David Koci och Janne Pesonen på tryout-kontrakt till sitt training camp. Kanske kan även Carl Klingberg konkurrera om en plats, men troligtvis får han inleda i AHL.

Nyckelspelare:

Andrew Ladd, Tobias Enström, Ondrej Pavelec

Nyförvärv:

Derek Meech – från Detroit – free agent
Tanner Glass – från Vancouver – free agent
Randy Jones – från Tampa Bay – free agent
Eric Fehr – från Washington – trade
Kendall McArdle – från Florida – trade

Förluster:

Anthony Stewart – till Carolina – free agent
Angelo Esposito – till Florida – trade
Eric Boulton – till New Jersey – free agent

Svenskar:

Tobias Enström, Johnny Oduya

Coach:

Claude Noel

Preliminär laguppställning:

Andrew Ladd – Bryan Little – Blake Wheeler
Evander Kane – Alexander Burmistrov – Eric Fehr
Patrice Cormier – Nik Antropov – Chris Thorburn
Tanner Glass – Jim Slater – Tim Stapleton

Tobias Enström – Zach Bogosian
Dustin Byfuglien – Ron Hainsey
Mark Stuart – Johnny Oduya

Ondrej Pavelec (Chris Mason)

Andra notabla spelare: Ben Maxwell, Carl Klingberg, Kendall McArdle, Randy Jones, Brett Festerling, Derek Meech

---

Bästa nyförvärvet: Eric Fehr

Lyckas 25-åringen bara slippa de skadeproblem som har plågat honom tidigare kommer han bli en omedelbar injektion för Winnipeg. Fehr och Blake Wheeler borde komplettera varandra bra som rightwingers för topp-6 och 15-20 mål för Fehr är ett rimligt krav.

Värsta förlusten: Anthony Stewart

Anthony Stewart ut – Eric Fehr in är ett scenario som Winnipeg vinner på, så länge Fehr håller sig frisk givetvis. Därmed inte sagt att Stewart är dålig. Han är en tung och hårt arbetande winger som dessutom bidrar i poängprotokollet.

Årets poängkung: Andrew Ladd

Lagkaptenen Andrew Ladd noterades för karriärsbästa i flera statistikkategorier under den gångna säsongen, och lär fortsätta på den inslagna vägen. 30 mål och minst lika många assist är en rimlig målsättning för 25-åringen.

Årets nykomling: Patrice Cormier

Cormiers potential har överskuggats av de uppmärksammade armbågstacklingarna och diverse skadeproblem har även stått i vägen för honom. Fysiken, skridskoåkningen och inställningen håller redan god klass, nu ska bara jämnheten och en bättre kontroll på humöret infinna sig också så går rookien mot en härlig karriär.

Årets genombrott: Alexander Burmistrov

I Burmistrov har man en ung center med en kreativitet och puckkontroll som imponerar stort. Skridskoåkningen och ansvarstagandet är på en bra nivå, men frågan är om han är såväl mentalt som fysiskt redo att prestera över en hel säsong.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators