SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 5. Winnipeg Jets
Framtiden ser fantastisk ut i Winnipeg. Men är framtiden redan här?
Det blev ingen Auston Matthews för Winnipeg – men ett hyggligt tröstpris i form av Patrik Laine. Finländaren ansluter till en redan stark prospect pool, kanske ligans starkaste, och Winnipeg går en högintressant framtid till mötes.
Ett gäng spelare har redan presenterat sig i NHL och den här säsongen förväntas en ny kull introduceras. Patrik Laine är så klart det stora namnet och dragplåstret, men även namn som Kyle Connor, Josh Morrissey, Nic Petan, Brendan Lemieux och Jack Roslovic kan få mer eller mindre speltid.
Utöver de namnen har redan en yngre generation – Mark Scheifele, Nikolaj Ehlers, Connor Hellebuyck, Jacob Trouba och Marko Dano – gjort avtryck i NHL. Med Bryan Little, Blake Wheeler, Dustin Byfuglien och Tyler Myers i spetsen har Winnipeg nu lyckats få ihop en bra kombination av veteraner och unga, lovande spelare i olika faser av sin utveckling.
Flytten från Atlanta till Winnipeg har inte direkt blivit någon sportslig succé för organisationen. De första tre säsongerna slutade alla utanför slutspelsplatserna och när man väl gick till slutspel 14/15 blev det respass efter fyra raka förluster. Den gångna säsongen var man nio poäng från slutspel och kom sist i Central Division.
Men Winnipeg plågades också av skador under säsongen. Kommer man nu in i 16/17 i gott slag, veteranerna håller i och man får förväntad utveckling på sina prospects kan man definitivt utmana om en slutspelsplats. Paul Maurice är en bra coach, medan organisationen har visat tålamod och byggt underifrån.
Framtiden ser alldeles fantastisk ut i Winnipeg. Frågan är bara om framtiden redan är här eller om Jets får vänta ytterligare en säsong innan man är slagkraftiga.
Målvakter:
Det blir spännande att se hur Winnipeg tacklar sin målvaktsfråga. Går man med det fega alternativet och satsar på en veteran eller släpper man loss Connor Hellebuyck? 23-åringen fick chansen redan förra säsongen och visade redan då att han är Winnipegs bästa målvakt. I 5-mot-5-spelet har han en räddningsprocent (94,07) som överträffar alla målvakter i ligan med minst 1000 spelade minuter.
Kvalitetsmässigt borde det inte finnas några som helst frågetecken om målvaktssituationen, men Hellebuyck är också det enda alternativet som Jets kan skicka ner till AHL utan att riskera tappa honom via waivers. Men inte kan väl en sådan sak hindra Winnipeg från att satsa på Hellebuyck? Rimligtvis borde förstaplatsen vara hans att förlora.
Michael Hutchinson gjorde mycket bra ifrån sig under säsongen 14/15, men lyckades inte riktigt upprepa samma bedrifter den gångna säsongen. 26-åringen fick dock ett nytt tvåårskontrakt i somras, vilket trots allt signalerar att organisationen fortfarande tror på honom i någon form.
Kvar i Jets finns även Ondrej Pavelec, tjecken som har haft så svårt att övertyga. Han går nu in på sitt sista år på ett förhållandevis välbetalt kontrakt – och just kontraktssituationen gör väl Pavelec tämligen given i NHL-laget.
Det rimliga vore att satsa på Hellebuyck med Pavelec som backup, och låta Hutchinson fostra Eric Comrie i AHL. Men märkligare saker har skett, och kanske vill inte Jets riskera att tappa en tillgång utan ersättning.
Backar:
Försvaret har många intressanta inslag – men ingen drar blickarna till sig som Dustin Byfuglien. Den väldige amerikanen är en poängmaskin som få. Över de senaste sex säsongerna är det till exempel enbart Erik Karlsson av ligans backar som har gjort fler poäng än honom. Med en P/60 på 1,25 placerade Byfuglien sig på fjärde plats bland alla backar med minst 1000 5-mot-5-minuter den här säsongen och hans possession-siffror tillhör även de ligans toppskikt.
Men visst finns det också lite frågetecken kring Byfuglien. Han är 31 år nu och kritade precis på ett välbetalt femårskontrakt. Hans i dagsläget mäktiga fysik behöver ju inte nödvändigtvis vara lika mäktig om några år…
Byfuglien hade flera olika partners den gångna säsongen, men bildade ett väldigt effektivt par tillsammans med Jacob Trouba. 22-åringen ligger för närvarande i full förberedelse inför World Cup, men han gör det utan något kontrakt. Hans entry level-kontrakt gick nämligen ut i somras och någon förlängning har alltså ännu inte blivit klar.
Trouba kombinerar storlek, skridskoåkning och skicklighet på ett så eftersökt sätt och har gott och väl etablerat sig i ligan. Men nu börjar det också bli hög tid att ta det där sista stora klivet…
När Winnipeg skickade iväg problembarnet Evander Kane för ett och ett halvt år sedan fick man bland annat Tyler Myers i utbyte. Den långe försvararen har sällan lyckats leva upp till hypen han omgärdades av under inledningen av sin karriär, men har fått lite ordning på sina grejer i Jets. Han har vettiga possession-siffror och näst bäst P/60 (1,01) av lagets backar.
Redan förra säsongen fick Josh Morrissey debutera i NHL, men det blev bara en match. Winnipegs förstaval från draften 2013 är ett finfint framtidsnamn och en mestadels komplett back. Kanske får 21-åringen fortsätta i AHL, men nog skulle det vara skoj att följa honom i Jets… och om så blir fallet bör han placeras in jämte Myers så att han faktiskt får chans att göra goda intryck.
Tobias Enström har gått från att vara en underskattad tvåvägsback till att mestadels äta upp cap space. Den numera 31-årige svensken har ytterligare två år kvar på ett kontrakt som ger honom $5,75 miljoner per säsong. Winnipeg ryktas vara intresserade av att göra sig av med honom, men det är lättare sagt än gjort.
Vid sin sida bör Enström rimligtvis få Mark Stuart, en annan veteran som har passerat bäst-före-datumet, men som inte är det enklaste att bli av med. Stuart har hunnit bli 32 år och även han har två år kvar på sitt kontrakt, men till den mer överkomliga summan $2,625 miljoner per säsong.
Skulle det visa sig att Morrissey får inleda säsongen i AHL kan vi skriva in Ben Chiarot, Paul Postma eller nyförvärvet Brian Strait i backbesättningen. 27-årige Postma har aldrig gjort en hel NHL-säsong, men duger som billigt alternativ längre ner i hierarkin. Strait kommer närmast från New York Islanders, där han har fyllt ut backbesättningen på ett hyggligt sätt. Chiarot, som gjorde 70-matcher för Jets förra säsongen, bör nog kunna ligga bäst till av den trion.
Forwards:
Winnipeg kommer till start med en förstakedja värd namnet – om än en något anonym sådan i det stora hela. Sakta men säkert har Mark Scheifele tagit kliv efter kliv och stod för ett rejält genombrott den gångna säsongen. Centern blev Winnipegs bästa målskytt med 29 fullträffar och kom tvåa i den interna poängligan med 61 poäng.
Scheifele hade bäst P/60 (2,51) i Jets och ligger på samma nivå som Sidney Crosby, Evgeny Kuznetsov och Joe Thornton i det avseendet. Han har gått och blivit en legitim toppcenter i ligan, men behöver bli en bättre tekare.
Precis som Scheifele så kommer även Blake Wheeler från karriärens bästa säsong. Han nådde sånär point-per-game med 78 poäng (26+52) på 82 matcher och har blivit något av en late bloomer. Som 30-åring är han god för minst 60-talet poäng – och med tanke på hur bra kedjan med Scheifele, Wheeler och Nikolaj Ehlers såg ut den gångna säsongen kan Wheeler mycket väl ligga kring point-per-game även kommande säsong.
Danske Ehlers är en fantastiskt underhållande spelare att titta på – och han är dessutom effektiv. Ehlers är enormt skicklig, flyger fram över isen och kan agera såväl playmaker som målskytt. Trion avslutade den gångna säsongen tillsammans och gjorde 34 poäng på drygt 215 5-mot-5-minuter. Det skulle förvåna oerhört mycket om de inte inleder säsongen tillsammans.
Paul Maurice bör som sagt sträva efter att hålla den trion intakt, vilket gör att Patrik Laine förmodligen får kliva in i andrakedjan. Winnipeg snappade upp finländaren med andravalet i sommarens draft och jublar fortfarande över det. Laine är nog det närmsta vi har kommit Alexander Ovechkin sedan ryssen klev in i ligan – och det om något bör få det att vattnas i munnen.
18-åringen är redan såväl fysiskt som spelmässigt mogen för NHL och det är inte omöjligt att vi får en försmak av vad som komma skall under World Cup. Kanske väljer Jets att lotsa in honom lite försiktigt via AHL, men förmodligen testas han omgående.
Ska man få ut mesta möjliga potential av Laine ska man lira honom i en offensiv omgivning, så att sätta in honom jämte Bryan Little och Drew Stafford vore logiskt. Little tog ett litet steg tillbaka i sin produktion den gångna säsongen, men är en fullgod andracenter i Jets och en av lagets bättre possession-spelare. Stafford anslöt i Tyler Myers-traden och gjorde fina 21+17 den gångna säsongen.
Winnipegs vänstersida kan bestå av absurd talang – i tredjekedjan kan vi nämligen få se Kyle Connor, ännu en av Jets alla topprospects. Winnipeg plockade upp honom i förstarundan 2015 och han dominerade fullkomligt i NCAA den gångna säsongen. Klubbtekniken och skridskoåkningen gör honom till en fröjd att skåda – och hans talang borde ge honom goda möjligheter att gå direkt in i NHL.
På högersidan kan vi hitta en annan intressant ungtupp, Marko Dano. Slovaken presenterade sig på allvar i Columbus säsongen 14/15, men hamnade i Chicago där han inte alls lyckades. I februari skickades han vidare till Winnipeg och skötte sig väl. Som så många av dagens unga spelare är skridskoåkningen på en fin nivå och Dano bör ha goda chanser att lyfta ännu ett snäpp i rätt omgivning.
Ska Winnipeg släppa ut Connor och Dano i samma kedja vill man förmodligen ha en pålitlig veteran mellan dem – så varför inte Mathieu Perreault? 28-åringen är god för 40-talet poäng och har haft mycket fina possession-siffror under hela sin karriär, oavsett lag.
Nyförvärvet Shawn Matthias kan mycket väl knipa en plats i tredjekedjan, beroende på vilka prospects som ska in i laget – men i den här uppställningen får han finna sig i att husera i fjärdekedjan. 28-åringen står sällan ut, men är en pålitlig spelare för bottom-6 och kan spela på flera positioner. Även Alex Burmistrov bör kunna räkna med en ordinarie plats, även om han – än så länge – inte har blivit den spelaren man kanske trodde för några år sedan.
Hur Winnipeg fyller ut sin roster i övrigt är svårt att sia om. Såväl Adam Lowry som Andrew Copp var ordinarie under förra säsongen… vilket även Chris Thorburn var. Faktum är att Thorburn var en av tre spelare som spelade samtliga 82 matcher. Han kan fortfarande slänga handskarna, men någon annan funktion fyller han inte och borde så klart inte vara i närheten av att vara ordinarie.
Trots att ett gäng intressant prospects redan har presenterat så har Winnipeg ännu fler i sin pipeline. Nic Petan, Brendan Lemieux, Jack Roslovic och Chase De Leo kan alla få känna på lite NHL-hockey under säsongen. Kanske kan till och med den förstnämnda få inleda säsongen i NHL.
Det dräller alltså av prospects i Winnipeg och mycket talar för att framtiden blir väldigt trevlig – frågan är bara hur långt bort den framtiden är?
---
Nyckelspelare:
Dustin Byfuglien, Blake Wheeler, Mark Scheifele
Nyförvärv:
Shawn Matthias – från Colorado Avalanche – free agent
Quinton Howden – från Florida Panthers – free agent
Brian Strait – från New York Islanders – free agent
Förluster:
Grant Clitsome – slutar
Svenskar:
Tobias Enström
Coach:
Paul Maurice
Preliminär laguppställning:
Nikolaj Ehlers – Mark Scheifele – Blake Wheeler
Patrik Laine – Bryan Little – Drew Stafford
Kyle Connor – Mathieu Perreault – Marko Dano
Shawn Matthias – Adam Lowry – Alex Burmistrov
Jacob Trouba – Dustin Byfuglien
Josh Morrissey – Tyler Myers
Tobias Enström – Mark Stuart
Connor Hellebuyck (Ondrej Pavelec/Michael Hutchinson)
Andra notabla spelare: Eric Comrie, Paul Postma, Brian Strait, Ben Chiarot, Joel Armia, Andrew Copp, Quinton Howden, Anthony Peluso, Chris Thorburn, JC Lipon, Brendan Lemieux, Nic Petan, Jack Roslovic, Chase De Leo
---
Bästa nyförvärvet: Shawn Matthias
Konkurrensen är inte direkt mördande, men Shawn Matthias är en kompetent spelare och bör i synnerhet kunna fylla en viktig funktion om Jets fyller upp sitt lag med ett gäng prospects.
Värsta förlusten: Grant Clitsome
Winnipeg står utan några tunga förluster och Grant Clitsome lär inte direkt saknas, även om han var ett hyggligt alternativ längre ner på en depth chart.
Årets poängkung: Blake Wheeler
Blake Wheeler har vunnit den interna poängligan under tre av de fem senaste säsongerna, de andra gångerna kom han tvåa. Med tanke på vilken mäktig säsong han kommer från är han givetvis förhandsfavoriten i den här kategorin.
Årets nykomling: Patrik Laine
Somliga ville se Patrik Laine som draftetta, så det är en fantastisk talang som Jets har fått in. Hans spel bör vara väl anpassat för NHL och finländaren kommer förmodligen göra avtryck direkt.
Årets genombrott: Jacob Trouba
Jacob Trouba har tre säsonger under bältet och är långt ifrån något misslyckande – men nu är det dags att ta klivet till en fullfjädrad toppback.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3.
4.
5. Winnipeg Jets
6. Minnesota Wild
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.