SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 6. Winnipeg Jets

Winnipeg tog stora kliv under den gångna säsongen – fortsätter man på den inslagna vägen?

Sakta men säkert har Winnipeg tagit steg i rätt riktning sedan Atlanta Thrashers blev just Winnipeg Jets inför säsongen 11/12. Framför allt har utvecklingen sett stark ut sedan Claude Noel fick lämna till förmån för Paul Maurice.

Maurice tog över Winnipeg i januari 2014 och fick så sakteliga ordning på Jets. Säsongen 13/14 innebar inte något större skillnad för Jets, men istället kom det stora klivet under den gångna säsongen.

Trots en del skadeproblem här och där gick Winnipeg starkt under merparten av säsongen. När 82 matcher var avklarade hade Jets lyckats roffa åt sig den sista Wild Card-platsen i Western Conference, före lag som Los Angeles och Dallas.

Staden Winnipeg fick därmed se slutspelshockey för första gången sedan 95/96 – säsongen innan det ”gamla” Winnipeg flyttade till Phoenix. Slutspelsäventyret blev däremot kortvarigt då Anaheim slog ut Winnipeg i fyra raka matcher.

Att Ta Winnipeg till slutspel är däremot en bra bedrift av Maurice och gänget – och bedriften blir än bättre när man gör det i tuffa Central Division. Tunga lag som Stanley Cup-mästarna Chicago, St. Louis, Nashville, Minnesota, Dallas och Colorado utgör resterande del av Central Division – och att placeras i botten av Central behöver alltså nödvändigtvis inte vara ett svaghetstecken.

Faktum är att Winnipeg gjorde fina resultat mot de andra lagen i Central Division, med ett record på 16-8-5. Mot hela Western Conference gick man 26-16-8. Man var ungefär lika effektiva hemma (23-13-5) som borta (20-13-8) och det var bara åtta lag som släppte in färre mål än Winnipeg.

En stor del av Winnipegs fina säsong stavas Ondrej Pavelec och Michael Hutchinson. Den tidigare så bespottade Pavelec har studsat tillbaka på ett vackert sätt under Maurice och bakom Pavelec har Hutchinson varit effektiv. Med två framträdande målvakter har Jets en god grund av stå på.

Försvarsbesättningen med Jacob Trouba, Dustin Byfuglien, Tobias Enström och Tyler Myers i spetsen håller god klass och bland forwards är bredden imponerande. Veteraner som Andrew Ladd, Blake Wheeler och Bryan Little leder laget, medan yngre förmågor som Mark Scheifele och Nikolaj Ehlers snart har rejäl stjärnstatus.

Under sommaren kom dessutom Alexander Burmistrov tillbaka till Winnipeg efter två säsonger i KHL. Det må vara svårt att avgöra vilken nivå Burmistrov ligger på nu – siffrorna i KHL är inte så värst mäktiga – men likväl är det en spännande återkomst. I övrigt har Jets mest plockat in spelare för djupet, men förlusten av underskattade Michael Frolik kan bli kännbar.

Winnipeg har alltså tagit små steg i rätt riktning och det finns ingenting som talar för att den utvecklingen helt plötsligt ska stanna av. Vill det sig väl för Jets kan den till och med få ny fart om Scheifele slår igenom med full kraft och Ehlers gör en Calder Trophy-värdig säsong.

Det ska mycket till om Winnipeg ska utmana om Stanley Cup-segern, men fortsätter Jets på den inslagna vägen kan man mycket väl bli ett obehagligt farthinder för de stora favoriterna.

Målvakter:

Man behöver inte gå tillbaka allt för lång tid för att hitta en period där Ondrej Pavelec var både utdömd och utskrattad, men under Paul Maurice har han kommit tillbaka starkt. Bland målvakterna med minst 2000 minuters speltid i 5-on-5 har Pavelec den elfte bästa räddningsprocenten (92,95 %). Det är bättre än exempelvis Jonathan Quick, Marc-Andre Fleury, Sergei Bobrovsky, Ben Bishop och Semyon Varlamov.

Fortsätter 28-åringen att ligga på den här nivån är förutsättningarna goda i Winnipeg – och nu har man dessutom styrkan av två duktiga målvakter. Michael Hutchinson gjorde det fenomenalt bra under några få matcher säsongen 13/14, och fortsatte att imponera även den här säsongen. Hutchinson kompletterar inte bara Pavelec, utan pressar även honom.

Bakom Pavelec och Hutchinson är såväl Connor Hellebuyck och Eric Comrie på uppgång. Den sistnämnde var bland annat med och vann JVM-guld med Kanada vid årsskiftet, medan Hellebuyck imponerade stort för USA under VM.

Backar:

Winnipegs försvar har varit lovande och spännande en längre tid – och det blev än bättre när man valde att skicka Evander Kane till Buffalo under den gångna säsongen. I samma veva tappade man förvisso Zach Bogosian, men istället kom Tyler Myers.

En skadedrabbad Bogosian – fortfarande en lovande framtidsman – hade stannat av lite bakom Jets övriga backar och det var inte helt ologiskt med en trade. I Buffalo hade något liknande hänt med Tyler Myers. Den numera 25-årige backen vann Calder Trophy 09/10, men hade sedan svårt att nå liknande höjder i ett svagt Sabres.

Såväl Bogosian som Myers ser ut att ha fått den eftersökta nytändningen efter traden, även om ett 20-tal matcher givetvis är för liten sample size för att slå fast något. Myers är i alla fall i grunden en mer eller mindre komplett back som kan tugga tunga minuter. Spelet med puck är bra och kombinationen av storlek och skridskoåkning attraherar säkert Jets. Lever Myers upp till sin potential har Jets hittat en toppback.

Efter traden spelade Myers mestadels med Tobias Enström och duon lär mycket väl kunna fortsätta kampera ihop. Enström är fortfarande en högst kompetent back, men når inte riktigt de nivåerna han låg på för några år sedan. Skridskoåkningen, puckhanteringen och skallen gör dock att han är en enkel spelare att spela med och allt som oftast sköter sig väl.

Jacob Trouba är en högintressant försvarare. 21-åringen spelar redan på en hög nivå och har exempelvis bäst CF% (54,4) bland Jets försvarare. Han går nu in på sin tredje säsong och även om han har etablerat sig på allvar väntar vi fortfarande på det där definitiva och slutliga genombrottet – det är trots allt bara en tidsfråga innan det sker. Trouba står utan uppenbara brister och med ett år kvar på sitt entry level-kontrakt vore det inte förvånande om Jets signar upp honom förhållandevis kvickt.

Bland de fyra stora namnen hittar vi sist, men absolut inte minst, Dustin Byfuglien. ”Big Buff” är en poängmaskin från blålinjen och ett konstant hot med sitt fantastiskt tunga skott. Det finns fortfarande frågetecken kring hans spel i egen zon, men producerar han 50-talet poäng kan man leva med det. 30-åringen går nu in på det sista året i sitt kontrakt och det har börjat ryktas så smått om en trade istället för en kontraktsförlängning. Det sistnämnda är bara en av flera anledningar till varför det blir intressant att följa Byfugliens säsong.

Hur Winnipeg väljer att formera sin backbesättning återstår att se, men Trouba spenderade nästan 900 av sina knappt 1100 5-on-5-minuter med Mark Stuart förra säsongen. Stuart är en defensivt inriktad veteran som mer än gärna slänger sig framför puckar och delar ut tacklingar.

Kvar är alltså platsen jämte Byfuglien, och där kan vi mycket väl hitta Ben Chiarot. Duon spelade en hel del tillsammans under förra säsongen, men 24-årige Chiarot har totalt bara gjort 41 NHL-matcher. Kanske väljer helt enkelt Paul Maurice mer rutin i form av Paul Postma eller Adam Pardy. Får Grant Clitsome ordning på sina ryggproblem – han förväntas missa hela eller delar av training camp – kan även han vara ett alternativ.

Kanske får vi även se Josh Morrissey i NHL den här säsongen. 20-åringen, som draftades i förstarundan 2013, går en finfin framtid till mötes men lär även må bra av inskolning via AHL.

Veteranen Jay Harrison kan vara aktuell för spel om skadeproblemen fortsätter för Winnipeg – förra säsongen var det inte en enda back som spelade samtliga 82 matcher. Mark Stuart mäktade med flest med 70.

Forwards:

Winnipeg har en stabil och pålitlig forwardsbesättning, men sannolikt är både spetsen och djupet för anonymt för att man ska kunna konkurrera om topplatserna i Central Division. Även om det är kollektivet som bär offensiven så saknas den där riktiga stjärnan.

Det finns däremot spelare som har kapaciteten för att bli den där stjärnan. Winnipeg har draftat bra de senaste åren och talangbanken ser attraktiv ut – men det största hoppet finns redan i NHL, nämligen Mark Scheifele. 22-åringen har sakta men säkert tagit steg för steg och 49 poäng (15+34) förra säsongen är fina siffror.

Scheifele är nu en fullt kompetent topp-6-center, men potentialen är stor och han kan utan tvekan bli så mycket mer än det. Blir det här säsongen då Scheifele tar det sista steget?

Det snurrades en hel del med Scheifeles kedjekamrater under den gångna säsongen, men han har ofta kamperat ihop med Blake Wheeler under sin tid i NHL. 29-åringen har tre stabila säsonger bakom sig. 19 mål under lockout-säsongen följdes upp med 28 fullträffar och den gångna säsongen gav 26 mål.

Wheeler har vunnit eller kommit tvåa i den interna poängligan under de fyra säsonger som Winnipeg Jets har varit just Winnipeg Jets och bör kunna producera väl även kommande säsong – framför allt om Scheifele tar det där steget.

Till vänster om Scheifele och Wheeler lär vi finna Mathieu Perreault. 27-åringen har blivit en stabil spelare för middle-6 och bör kunna bidra med 15-20 mål och 40-talet poäng, men lär också missa en del matcher på grund av skadeproblem.

I Andrew Ladd hittar vi sannolikt en av ligans mest underskattade spelare. Winnipegs lagkapten har för vana att göra strax under 30 mål och 50-60 poäng samtidigt som han spelar ett komplett spel. Precis som Dustin Byfuglien går Ladd nu in på sista året på sitt kontrakt, men inte kan väl Jets låta bli att förlänga med sin lagkapten?

Vid Ladds sida hittar vi Bryan Little, en annan spelare som nog är aningen underskattad. Han producerar bra siffror, är en pålitlig tvåvägsspelare och används i flera olika situationer. Little kompletterar Scheifele bra i topp-6 och är fortfarande tillräckligt ung – 27 år – för att kunna vara en viktig del av laget när Jets talanger kommer fram.

Det bör rimligtvis vara lite öppet kring den sista topp-6-platsen, men sannolikt är Drew Stafford en av förhandsfavoriterna för den. Stafford var en del av Myers-traden och smällde in nio mål och totalt 19 poäng på sina 26 Jets-matcher. Det gav ett nytt tvåårskontrakt under sommaren och Stafford gör inte bort sig.

Nikolaj Ehlers tros ha goda möjligheter att ta en ordinarie plats den här säsongen – och kan mycket väl knipa den sista topp-6-platsen, antingen direkt eller en bit in på säsongen. Dansken gick tidigt i förstarundan 2014 och var en av de mer framträdande spelarna i QMJHL under den gångna säsongen. Framtiden ser strålande ut – frågan är bara hur snabbt den kommer…

I Alexander Burmistrov har Winnipeg fått en intressant comeback. Efter två säsonger i KHL är nämligen Burmistrov tillbaka, och det blir skoj att se var han står nu. 23-åringen har inte riktigt nått hypen för några år sedan och siffrorna i KHL är inte direkt jätteövertygande. Det är dock på tok för tidigt att ge upp om honom.

Adam Lowry kommer från sin första NHL-säsong och det finns ingen anledning att tro att han inte behåller sin plats i laget. 22-åringen är stor, kraftfull och inte helt enkel att spela mot, och kan dessutom chippa in med 10-talet mål.

Winnipegs topp-6 håller fullgod klass och topp-9 bör inte alls innebära några problem. Orosmolnen finns istället lite längre ner i Jets depth chart. Talangbanken är som sagt mycket lovande, men få spelare lär vara aktuella för NHL-spel redan om några veckor, framför allt inte i en fjärdekedja.

Istället kan vi få se en Matt Halischuk och Chris Thorburn i fjärdekedjan. Halischuk fyller ingen större funktion och Thorburn är inte mycket bättre. För Jets bästa borde duon snarare vara extraforwards och inte ordinarie. Något liknande kan sägas om Anthony Peluso.

Kanske kan vi få se Andrew Copp i fjärdekedjan också – det finns ett litet hål på centerpositionen där, framför allt då veteranen Jim Slater inte verkar få något nytt kontrakt. 21-åringen gjorde en match förra säsongen och bidrar med viss tvåvägskompetens för den rollen.

Matt Fraser hämtades in från Edmonton i somras och Thomas Raffl – äldre bror till Philadelphias Michael Raffl – har fått ett tryout-kontrakt.

---

Nyckelspelare:

Dustin Byfuglien, Andrew Ladd, Blake Wheeler

Nyförvärv:

Alexander Burmistrov – från Ak Bars Kazan – RFA
Matt Fraser – från Edmonton Oilers – free agent
Andrew MacWilliam – från Toronto Maple Leafs – free agent
Thomas Raffl – från EC Salzburg – tryout
David Leggio – från Arizona Coyotes – tryout

Förluster:

TJ Galiardi – till Malmö – free agent
Michael Frolik – till Calgary Flames – free agent
Eric O’Dell – till Ottawa Senators – free agent
Will O’Neill – till Pittsburgh Penguins – free agent
Jim Slater – ny klubb ej klar – free agent
Peter Budaj – till Los Angeles Kings – tryout

Svenskar:

Tobias Enström

Coach:

Paul Maurice

Preliminär laguppställning:

Andrew Ladd – Bryan Little – Drew Stafford
Mathieu Perreault – Mark Scheifele – Blake Wheeler
Alexander Burmistrov – Adam Lowry – Nikolaj Ehlers
Matt Halischuk – Andrew Copp – Chris Thorburn

Tobias Enström – Tyler Myers
Mark Stuart – Jacob Trouba
Ben Chiarot – Dustin Byfuglien

Ondrej Pavelec (Michael Hutchinson)

Andra notabla spelare: Eric Comrie, Connor Hellebuyck, Jay Harrison, Adam Pardy, Paul Postma, Grant Clitsome, Josh Morrissey, Andrew MacWilliam, Anthony Peluso, Matt Fraser, Patrice Cormier, Joel Armia, Nicolas Petan

---

Bästa nyförvärvet: Alexander Burmistrov

Nyförvärven är få i Winnipeg – och Alexander Burmistrov står onekligen ut. Det är lite osäkert vilken status han håller efter två år i KHL som inte var mer än hyggliga – men likväl är Burmistrov en intressant spelare att följa.

Värsta förlusten: Michael Frolik

Michael Frolik är en väldigt duktig tvåvägsforward som hade en viktig roll i alla spelformer. 27-åringen är ingen stjärna, men förlusten kan bli kännbar.

Årets poängkung: Blake Wheeler

Blake Wheeler är alltid i toppen av Winnipegs interna poängliga och oddsen för att han skulle ta hem den nu bör knappt vara värt att spela på.

Årets nykomling: Nikolaj Ehlers

Spelar Nikolaj Ehlers till sig en ordinarie plats kan han bli en fröjd att följa. Dansken har alla förutsättningar för att bli en framträdande spelare.

Årets genombrott: Jacob Trouba

Nu kan man ju så klart leverera tunga argument för att Jacob Troubas genombrott redan har kommit – men vi väntar fortfarande på det där sista steget. Fortsätter Winnipeg att spela bra lär Troubas utveckling fortsätta.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

Central Division:

1.
2.
3.
4.
5.
6. Winnipeg Jets
7. Colorado Avalanche

---

Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.