SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 6. Winnipeg Jets
Vi har väntat på Winnipegs unga stomme i några säsonger – är det dags nu?
Winnipeg har draftat framgångsrikt de senaste åren och har byggt upp en av ligans främsta talangbanker. Men än har man inte fått någon egentlig effekt av det. Sedan flytten från Atlanta till Winnipeg sommaren 2011 har Jets bara tagit sig till slutspel en gång och då blev man svepta av Anaheim.
Den gångna säsongen kom man precis utanför wild card-platserna och den unga stommen tog några viktiga kliv. Men trots att vi har väntat på flera av de unga spelarna har man inte tagit det där gemensamma slutliga klivet. Är det helt enkelt dags den här säsongen?
Central Division är en hård utmaning med flera mer eller mindre slagkraftiga lag, men det kan vara värt att nämna Winnipeg som någon form av dark horse.
I mål har man uppgraderat från Ondrej Pavelec till Steve Mason och tillsammans med unge Connor Hellebuyck har Jets ett intressant målvaktspar att tillgå. I mixen finns även Michael Hutchinson som mycket väl kan sätta press på den duon.
De senaste åren har Winnipeg haft tillgång till en handfull bra försvarare, men djupet har inte alltid varit så sexigt. Den här säsongen kan man däremot stoltsera med tre jämna par, vilket borde stabilisera laget avsevärt mycket mer än tidigare säsonger.
Forwardsbesättningen kombinerar extremt intressanta ungdomar med mycket kompetenta veteraner. Mark Scheifele har etablerat sig som något utöver det vanliga och när han flankeras av Nikolaj Ehlers och Patrik Laine har Winnipeg tillgång till en av ligans mest underhållande – och effektiva – kedjor.
I skymundan av den trion hittar vi dessutom Kyle Connor, Nic Petan och Marko Dano vars fulla potential vi ännu inte har sett. Veteranerna Blake Wheeler, Bryan Little och Mathieu Perreault skänker lugn och trygghet. Spetsen håller hög klass, men djupet kan det vara värt att oroa sig lite över – beroende på hur de unga spelarna utvecklas.
Winnipeg är inte i ett läge där man desperat måste utmana, även om livslängden på Dustin Byfuglien, Blake Wheeler och Bryan Little kanske inte räcker allt för många år till. Det är trots allt den unga stommen som ska lyfta Jets och den kan vara värd att vänta på ytterligare någon säsong.
Men ska Paul Maurice bli kvar i Winnipeg kan det nog krävas ett tydligt steg i rätt riktning den här säsongen – och det innebär förmodligen en slutspelsplats. Maurice tog över Jets i januari 2014 och även om det under den gångna säsongen ryktades om en förlängning har det framför allt börjat gnällas lite på honom.
Om Winnipeg än en gång missar slutspel bör man nog ställa sig frågan vad det kan bero på och hur man åtgärdar problemet. Rimligtvis kanske man då kommer fram till att en ny coach behövs. En kontraktsförlängning innan man vet var säsongen tar vägen skulle förvåna något, då Jets med rätta bör ha krav på sig att förbättras den här säsongen.
Målvakter:
Connor Hellebuyck kan sorteras in i kategorin med unga spelare som vi fortfarande väntar på. Nu kan ju målvakter ta lite tid på sig och med tanke på vad Hellebuyck visade upp säsongen 15/16 är han väl värd att vänta på. 24-åringen blev däremot inte lika lyckosam den gångna säsongen och får kanske stå på tillväxt i ytterligare någon säsong.
I somras plockade nämligen Jets in Steve Mason. 29-åringen fick ordning på sin karriär i Philadelphia och spelade ofta på en hög nivå. Han kan dock vara aningen ojämn – även om det kan vara svårt att utvärdera en målvakt i en otydlig roll bakom ett svagt försvarsspel – och den gångna säsongen var hans klart sämsta i Flyers.
Under de första säsongerna i Philadelphia hade Mason en räddningsprocent i nivå med Carey Price och Henrik Lundqvist, så är det den målvakten som dyker upp i Winnipeg har man det bra ställt. Oavsett vilket är Mason en klar uppgradering över Ondrej Pavelec.
I organisationen finns även Michael Hutchinson, som rimligtvis borde vara tredjealternativet. Han är en duglig backup men då det sällan är en gynnsam situation med tre målvakter på rostern borde han också vara den som faller bort. Eric Comries namn har försvunnit lite, men 22-åringen är alltjämt en respekterad målvaktstalang som på sikt kanske kan utmana i Jets.
Backar:
Winnipegs försvarsbesättning är en intressant sådan. Förhoppningsvis slipper man numera säsonger där spelare som Paul Postma, Mark Stuart och Adam Pardy tvingas spela en majoritet av matcherna. Håller sig alla friska kan Jets sätta ut tre jämna par på isen, men Dustin Byfuglien står givetvis ut i försvaret.
Byfuglien är en poängmaskin från blålinjen och är en av de bäst producerande backarna i ligan över de senaste åren. Han är ingen Chris Pronger i defensiven, men kan å andra sidan sätta avtryck på en match som få andra. Det är knappt någon i ligan som kan mäta sig med hans kombination av kraft och skicklighet, med ”Big Buff” på blålinjen måste man vara smått galen om man är villig att täcka skott.
Många förhandsspekulationer har nyförvärvet Dmitry Kulikov vid Byfugliens sida. Kulikov kommer från en svag säsong i Buffalo, men var innan dess en förhållandevis pålitlig försvarare i Florida. Han har en duglig skridskoåkning och kan hantera pucken, men det skulle inte heller förvåna om han återfinns en bit ner i hierarkin en bit in på säsongen.
Jacob Trouba har tagit lite tid på sig, men efter några säsonger i ligan har han tagit fart. Hans framtid i Winnipeg har varit ett hett ämne och han signade sitt nuvarande tvåårskontrakt först en månad in på den gångna säsongen. 23-åringens kontrakt går alltså ut nästa sommar och en fin säsong kan mycket väl göra honom till en välbetald försvarare – men räkna med nya spekulationer om hans framtid.
Tillsammans med Trouba är det Josh Morrissey som är framtiden i försvarsbesättningen. Han har bland annat imponerat för Kanada i JVM och kommer nu från sin första NHL-säsong. Det finns alltid en risk för en sophomore slump, men Morrissey var en av Jets främsta possession-backar förra säsongen och bör kunna växa ytterligare relativt kvickt.
I tredjeparet lär vi hitta två veteraner, Tyler Myers och Tobias Enström. Myers är en klart kompetent försvarare och är kanske till och med aningen underskattad då han slog igenom så kraftfullt men aldrig har nått de nivåerna igen. Den gångna säsongen blev det bara elva matcher på grund av skada och hans återkomst den här säsongen stabiliserar paren – Byfuglien, Trouba och Myers är trots allt en bra trio att ha till sitt förfogande på högersidan.
Enström var duktig en gång i tiden, men har fallit av rejält framåt slutet. Han går nu in på det sista året på sitt kontrakt och inför expansionsdraften nämndes han som ett namn som Vegas kunde plocka upp. Enström var dock väldigt tydlig med att han vägrade representera Golden Knights och blev helt enkelt kvar i Jets. Det har även ryktats om en återkomst till Sverige, vilket nog kan vara ett hett alternativ efter säsongen.
Ben Chiarot är ett vettigt alternativ som sjundeback, men det är trots allt att föredra om 26-åringen inte tvingas spela de 70 och 59 matcher han har gjort de två senaste säsongerna. Kanske kan även Nelson Nogier och Julian Melchiori få några matcher vid behov.
Forwards:
Winnipeg har som sagt ett gäng högintressanta unga spelare, men de är förhållandevis få i defensiven. Offensiven svämmar däremot över av spännande namn och den som står ut mest är gissningsvis Patrik Laine.
Som rookie smällde Laine in 36 mål och stod för 64 poäng, vilket bara Auston Matthews överträffade bland ligans rookies. Finländaren blev också ligans femte bästa målskytt och är redan nu en av de mest utpräglade målskyttarna. Skottet håller högsta klass och i takt med att helheten utvecklas ytterligare kommer Laine bli oerhört svårkontrollerad för motståndarna.
I den unga stommen är det däremot Mark Scheifele som har kommit längst i sin utveckling. 24-åringen har gått och blivit en förstacenter av klass och kommer från karriärens första point per game-säsong. Det räckte till en topp-10-placering i poängligan och han var en av sju spelare i ligan som gjorde minst en poäng per match över minst 70 matcher.
Scheifele står utan några egentliga svagheter och har nog dessutom ytterligare en nivå att nå, i synnerhet om kedjekamraterna blir så bra som man förväntar sig.
Tillsammans med Scheifele och Laine lär vi hitta Nikolaj Ehlers. Dansken är en finurlig spelartyp och kan luckra upp försvar med såväl snabbhet som skicklighet. Det definitiva genombrottet kom den gångna säsongen, med 64 poäng, och tillsammans är den här trion inte bara väldigt sevärda utan dessutom väldigt effektiva.
Bakom den giftiga förstakedjan kommer en fin andrakedja – och vid behov kan givetvis kategoriseringen variera. Under många år har Blake Wheeler varit en underskattad spelare. Under de två senaste säsongerna har han varit några enstaka poäng från point per game – faktum är att det bara är fem spelare som har gjort mer poäng än honom över de två senaste säsongerna.
Wheeler har varit en pålitlig målskytt och når strax under 30 mål. Han kombinerar kraft med skicklighet och även om han har passerat 30-årsstrecket bör han ha några bra säsonger kvar.
Bakom Scheifele och jämte Wheeler hittar vi Bryan Little, en annan något underskattad spelare. 29-åringen är en kompetent tvåvägscenter som tyvärr har dragits med skadeproblem. Förra säsongen missade han 20-talet matcher, men 47 poäng på 59 matcher är respektingivande siffror.
Vem som petas in jämte Wheeler och Little verkar vara lite oklart i förhandsspekulationerna. Kyle Connor vore dock ett roligt alternativ. 20-åringen fick testa på NHL redan förra säsongen, men med fem poäng på 20 matcher kan man inte kalla det någon dundersuccé – potentialen är dock enorm. Han gick i mitten av förstarundan 2015 och med härlig kreativitet och skridskoåkningen borde det bara vara en tidsfråga innan han slår igenom i NHL. Vad passar då bättre än att ge honom chansen jämte två pålitliga veteraner?
Bottom-6 är, av naturliga skäl, inte lika fin som toppkedjorna, men det finns en del intressanta namn. Mathieu Perreault kan mycket väl återfinnas högre upp i hierarkin och man vet vad man får av honom. Han brukar ha fina possession-siffror och ligger kring 40-talet poäng. Kort och gott är Perreault en trygg och pålitlig spelare att ha i sin middle-6.
Hur man formerar bottom-6 lär inte avgöras förrän under training camp, men Nic Petan bör inte behöva oroa sig allt för mycket över sin plats. 22-åringen, som såg så bra ut i JVM för några år sedan, kom in i Winnipeg på allvar förra säsongen och bör kunna utvecklas i takt med att Jets övriga ungtuppar gör det.
Det är lite svårt att veta var man har Marko Dano. Slovaken hade en mäktig period i Columbus för några år sedan, men skickades till Chicago och blev inte lika lyckosam. Han försvann vidare till Winnipeg och har inte riktigt fått det att stämma i Jets. Vid 22 års ålder går det så klart inte att skriva av honom, men händer det ingenting den här säsongen kanske han snart återfinns i en fjärde organisation.
Winnipeg har några veteraner att tillgå lite längre ner i hierarkin, bland annat nyförvärvet Matt Hendricks. 36-åringen var en uppskattad och nyttig spelare till för några år sedan, men i takt med att han har blivit äldre har effektiviteten droppat av. Han jobbar hårt, är en duktig tekare och är uppskattad i omklädningsrummet – det brukar kunna förlänga karriärer, och så även i det här fallet.
Shawn Matthias är en annan veteran som kan ta lite olika roller. Vill det sig väl gör han omkring 25 poäng, men han riskerar också få kliva åt sidan om någon yngre spelare är framträdande under pre-season.
De sista platserna på Winnipegs roster lär stå mellan Joel Armia, Andrew Copp, Adam Lowry, Brandon Tanev, Jack Roslovic och Brendan Lemieux, där de tre förstnämnda nog har störst chans.
---
Nyckelspelare:
Dustin Byfuglien, Mark Scheifele, Blake Wheeler
Nyförvärv:
Steve Mason – från Philadelphia Flyers – free agent
Dmitry Kulikov – från Buffalo Sabres – free agent
Matt Hendricks – från Edmonton Oilers – free agent
Förluster:
Chris Thorburn – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Mark Stuart – ny klubb ej klar – free agent
Ondrej Pavelec – till New York Rangers – free agent
Paul Postma – till Boston Bruins – free agent
Anthony Peluso – till Washington Capitals – free agent
Svenskar:
Tobias Enström
Coach:
Paul Maurice
Preliminär laguppställning:
Nikolaj Ehlers – Mark Scheifele – Patrik Laine
Kyle Connor – Bryan Little – Blake Wheeler
Mathieu Perreault – Nic Petan – Marko Dano
Shawn Matthias – Matt Hendricks – Joel Armia
Dmitry Kulikov – Dustin Byfuglien
Josh Morrissey – Jacob Trouba
Tobias Enström – Tyler Myers
Steve Mason (Connor Hellebuyck)
Andra notabla spelare: Michael Hutchinson, Ben Chiarot, Julian Melchiori, Nelson Nogier, Andrew Copp, Adam Lowry, Brandon Tanev, Jack Roslovic, Brendan Lemieux
---
Bästa nyförvärvet: Steve Mason
Det råder lite osäkerhet kring Steve Masons status. Var den gångna säsongen en engångshändelse på grund av en jobbig situation eller tog han helt enkelt ett steg tillbaka efter några fina säsonger? Oavsett vilket är han däremot en uppgradering över Ondrej Pavelec och i Steve Mason/Connor Hellebuyck har Winnipeg ett par som Paul Maurice ska vara nöjd med.
Värsta förlusten: Paul Postma
Winnipeg har inte tappat något av intresse och Paul Postma kommer inte att saknas, i synnerhet inte som Dmitry Kulikov har kommit in. Men någon måste nämnas…
Säsongens poängkung: Mark Scheifele
Att vara point per game över en hel säsong är en tuff utmaning i dagens NHL, så Mark Scheifele förtjänar en fjäder i hatten för det. Patrik Laine och Blake Wheeler kan mycket väl utmana honom i toppen av den interna poängligan, men i dagsläget får Scheifele ses som favoriten.
Säsongens nykomling: Kyle Connor
Det blev 20 matcher redan förra säsongen, men i det stora sammanhanget är det ingenting. Det är nu som Kyle Connor förhoppningsvis ska kunna visa vad han går för. I rätt omgivning kan han bli en fröjd att skåda.
Säsongens genombrott: Nic Petan
Är Nic Petan nästa spelare i raden av alla som ska slå igenom? Han skolades in förra säsongen och det är nu som han ska etablera sig.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6. Winnipeg Jets
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
