Gästkrönika: Atlético Madrid har klar chans att vinna ligan!
Säsongen 1995/96 har för alltid etsat sig fast som en av de oförglömliga högtidsstunderna och glädjerusen i livet. Det måste bara få upplevas igen... Den smärtsamma degraderingen som kostade två säsonger på bakgården i Segunda är ett minne blott - låt det aldrig få bli så igen.
Hade vi inte tagit oss upp den andra säsongen hade förmodligen Fernando Torres lämnat laget - vare sig han själv velat eller inte. Nu befinner vi oss till sist i den situationen. Efter åtta år har El Nino lämnat oss. Känslan när han skrev på för Liverpool och verkligheten gjorde sig påmind var som när ett sjuårigt förhållande med någon man levt med varje dag helt abrupt var till ända.
Men snabbt tog de positiva tankarna över. Tror någon att den födde målskytten Diego Forlan kommer att göra mindre mål än Torres? Personligen tror jag att Forlan kommer att straffa Torres i antal mål och framför allt att ingen kommer att sakna Torres - verkligheten är ofta bister. Och Torres roll i Atlético de Madrid kan nu förtjänstfullt tas över av Sergio Agüero. Med en säsong bakom sig är nu El Kun mogen att ta steget till att bli en av de dominerande offensiva krafterna i ligan. U20-VM var bara en försmak om vad som ska komma. På något sätt känns Agüero och Forlan som det ultimata anfallsparet sett till respektive förtjänster.
Till skillnad mot tidigare ser nyförvärven enormt starka ut. En liknande spänning och förväntan under försäsongen har åtminstone inte undertecknad varit med om tillsammans med Atleti. Nu handlar det inte bara om kvantitet utan den bästa mixen av kvalitet kombinerat med kvantitet.
På målvaktssidan ser det minst sagt stabilt ut. Jämfört med övriga topplag, dit vi nu ska räkna Atlético från och med nu och under en oöverskådlig framtid, lämnas inte mycket att önska. Det är endast Sevillas burväktare Palop som jag kulle kunna tänka mig att byta mot Franco. Med Christian Abbiati tillkommer stor rutin och denne är ett potentiellt förhandsval. Franco kan bevisligen dra på sig skavanker och om det inträffar vid fel tillfälle kommer Abbiati att gripa chansen omgående. Ett scenario där Franco står vid sidan, rehabiliterad efter en sträckt lårmuskel eller krånglande ljumske, samtidigt som Abbiati håller nollan för fjärde matchen i följd finns åtminstone i min sinnevärld. I klartext. målvaktssidan är tillräckligt bra för att Los Rojiblancos ska vinna ligan.
Försvarslinjen är intakt. Inför säsongen var Seitaridis-Perea-Pablo-Lopez det självklara valet. Tanken var samtidigt, varför har inte Pernia presterat bättre? Var det inte hans offensivlusta som gjorde att man trodde sig se en blivande hörnsten i ligans bästa och mest svårforcerade backlinje? Nu ser det ut att ha lossnat så smått för Pernia och då ska han ta Lopez plats. Låt oss bara slippa skador och avstängningar så att Pablo och Perea kan agera mittlås i varje match. De ska helt enkelt inte splittras något mer och bara spela i mitten. Eller och Ze Castro kan aldrig bli något annat än högst kompetenta ersättare som kommer att visa sig ytterst användbara och nödvändiga. Seitaridis petar ingen. Han kan bara peta sig själv genom bristande disciplin... I klartext, defensiven är tillräckligt bra för är tillräckligt bra för att Atletico de Madrid ska vinna ligan.
Mittfältet är fullbesatt - även sett till kvalitet. Jag har svårt att förstå den hausse som uppstått kring den irrationelle Quaresma. Porto stred med näbbar och klor för att inte sälja honom till Atlético. Tack och lov får man nästan säga. Simao Sabrosa är en mindre komplicerad individ som samtidigt innehar den skyhöga kapacitet Quaresma bevisligen besitter. Dessutom har Sabrosa en betydligt högre lägsta nivå. Quaresma påminner inte så lite om Martin Petrov i det avseendet. Sabrosa påminner om Maxi Rodriguez... Med Sabrosa på ena kanten och Maxi på den andra är önskelistan på yttermittfältare tillgodosedd. Raul Garcia är en personlig favorit som i månader innan namnteckningen präntades ingick i min drömelva. Nu är han här och kommer inte göra någon, allra minst Aguirre, besviken.
I likhet med Pernia verkar en fokuserad Maniche inte vilja kliva åt sidan. Visar den i mitt tycke högst överskattade portugisen (jag tar gärna tillbaka det till sist och erkänner att jag hade fel efter några säsonger i olika lag...) upp samma inspirerade spel och offervilja finns det helt plötsligt ingen plats för andra starka namn som var för sig hade setts som en given förstärkning. Jag tänker först och främst på spelgeniet Jose Antonio Reyes. I rätt omgivning och med rätt uppbackning är han just ett geni som är ett friskt tillskott i alla lag i Spanien och därmed överallt annars också. Reyes kommer att få sina chanser och då har vi en matchvinnare av stora mått. Till de som ens tvekat, och ännu värre spytt galla, över Reyes: hur tänker ni egentligen? Reyes verkar trivas och då är Sevillatakterna tillbaka adderat med att han samtidigt lär ha snappat upp ett och annat i de två klubbar han representerat efteråt. Men det är klart, en eventuell lång period på bänken kommer att sätta Reyes psyke på prov.
Luis Garcia har visat sin klass, framför allt i Champions League, under sin sejour i Liverpool. Denne spelare är egentligen för bra för att inte ingå i en startelva. Men det är lite som i fallet med Reyes; dörren är nog för närvarande stängd. Men denna duo kommer att få sina chanser och jag kan åtminstone se en av dessa ta tillfället i akt när chansen dyker upp och spela in sig i startelvan. På mitten finns också Celeber Santana som i dagsläget ser ut att vara närmare både bänken - och kanske även Vicente Calderons underbara läktare. Peter Luccin? Ja, han kommer inte ens att få chansen att vinna röda-gulakortligan... Det finns ytterligare namn men dessa lär inte vara frekventa och sidsteppas i denna spalt. I min värld spelar Reyes en framträdande roll och Luis Garcia svarar för flera viktiga mål. De måste på något sätt finnas plats för dessa för att pusslet ska bli fulländat. En sista tanke om mittfältet: behövs Javi Garcia - för att inte tala om Riquelme? Vem svarar ja och vad svarar i så fall denna person? I klartext, mittfältet är tillräckligt bra för att Atlético de Madrid ska vinna ligan.
Anfallsduon är redan berörd. Forlan och Agüero kan tillsammans tillverka lågt räknat 30 mål i ett lag som strider om ligatiteln och mittfältet kommer också att göra sin beskärda del. Det hänger ändå ett gigantiskt orosmoln över anfallsspelet. Tänk om, och i praktiken är det en realitet, någon av Forlan och Kun skadas? I värsta fall båda samtidigt? Mitt under säsongens viktigaste skede när Atlético slåss om en topplacering och samtidigt avancerar I UEFA-cupen? Det pratas om ytterligare nyförvärv på mittfältet - tänker ingen ännu längre framåt? Låt oss bara slippa få höra: Om inte Forlan skadat sig eller tänk om Kun fått spela mer än tio matcher? Samtidigt sitter det dyra mittfältare på bänk och läktare som varit skadefria hela säsongen men knappt spelat en enda minut. Det är möjligt att det går att använda naturliga mittfältare, som inte spelat anfallare i sina tidigare klubbar, längst fram också. Men det var väl knappast meningen från början? Det låter mera som en tänkbar bortförklaring ingen vill höra framöver.
Mista skulle behöva vakna till liv. Han har faktiskt potential att utmana om en plats i startelvan utan att någon ska behöva göra sig illa. Vi har inte sett det i Atlético men hans målsnitt i Valencia sett till spelade minuter är inget att spotta på. Jag anser Mista fortfarande vara en forward av klass och hoppas innerligt att han bestämt sig för att fokusera på att göra mål och inte ta notis om alla belackare. Men ännu mera finns det förstås anledning att hoppas att Mista inte ska få så många chanser att visa sin storhet... Ynglingen Da Silva Costa ser intressant och lovande ut, något han visade redan förra säsongen på portugisisk mark att han är mogen att spela på en hög nivå. Men kommer att lånas ut till en spansk klubb för att få erfarenhet och matchträning då han inte har ett EU-pass och Atlético redan fyllt sin kvot med trion Agüero, Eller och Santana. Braulio ska inte heller glömmas men får han mycket speltid är det illavarslande sett ur skadesynpunkt. Det är klart att det inte ska gnällas för mycket på något som inte inträffat ännu men är det något som kan stoppa Atletico Madrid denna säsong är det skadebekymmer i anfallet. I klartext, anfallsduon (om den medverkar i samtliga ligamatcher) är tillräckligt bra för att Atletico Madrid ska vinna ligan.
Till sist: det är en ynnest att vara en stolt supporter till Atletico Madrid. Jag har väntat i tolv år på något liknande men inte velat brista ut: Atlético de Madrid har klar chans att vinna ligan! Nu har jag gjort det och jag står för det också. Från och med denna säsong tillhör vi de fem stora. Den här säsongen ska vi visa vilket lag som är bäst i Madrid. Från och med nu och under en lång tid framöver.
Högaktningsfullt
Norrin Radd
