Club Atlético de Madrid S.A.D 100 år
Andra delen om 100 års jubilaren från Madrid
Berättelsen fortsätter efter att Athletic vunnit ligan för första gången säsongen 1939-40!
Åren 1940-1959:
Säsongen efter följer man upp bedriften med återigen ta hem det spanska mästerskapet. Klubben är nu på allvar en maktfaktor inom spansk fotboll. Som grädde på moset tar anfallaren Pruden även hem titeln som ”pichchi” (skyttekung) med 33 fullträffar på 22 matcher, denna magiska säsong 1940-41. Men hans lycka i klubben blir kortvarig, då han inte kommer överens med ledningen om ett förnyat kontrakt. Den duktige anfallaren lämnar klubben för Salamanca och i avsaknaden från målskytten Pruden slutar laget på en tredjeplats säsongen 1941-42. Tränare och mannen bakom denna framgångsrika period är D. Ricardo Zamora, som är ansvarig för laget mellan åren 1939-44.
1941 byter man återigen namn på föreningen till Club Atlético de Aviación. Förutom att man byter namn på föreningen, så lägger man till vingar till klubbmärket, dessa symboliserade flygvapnet divisionen vid Aviación.
Lagets arena genomgår en renovering under säsongen 1942-43, då man bland annat lägger dit löparbanor runt den nylagda gräsmattan. Spelet på nämnda matta går däremot hackigt och laget slutar säsongen på åttonde plats. Styrelsen är inte nöjd med resultatet och öppnar plånboken och införskaffar några nyförvärv till nästa säsong. Atlético spelar framgångsrik fotboll och slutar på en hedrande andra plats efter Valencia.
Den 14 januari 1947 ändrar man namn på klubben än en gång till det numera välkända Club Atlético de Madrid. Även vingarna på klubbmärket har gjort sitt och klubbemblemet från 1947 har samma utseende än i dag. Om spelarna blir inspirerade av namnbytet är oklart, men laget slutar i vilket fall som helst på tredje plats i ligan.
Förväntningarna på laget inför säsongen 1947-48 stiger när klubben slår spanskt transfer rekord och värvar Antonio Vidal för 450 000 pesetas. Trots den spektakulära värvningen lyckas inte laget vinna mästerskapet utan hamnar återigen på tredje plats. Under det kommande sommaruppehållet förstärker man laget ytterligare och Marcel Domingo, en av Frankrikes bästa målvakter skriver på för Los Colchoneros. Även mittfältaren Ben ”svarta pärlan” Barek, från Marocko skriver kontrakt med Madridlaget. Laget spelar bra och är med och slåss om titeln, men några nyckelmatcher förloras. En olycka kommer sällan ensam, lyder det klassiska ordspråket och det stämmer sannerligen när nyligen värvade Antonio Vidal tvingas sluta spela elitfotboll för all framtid. Trots motgångarna slutar laget på en fjärde plats.
Helenio Herrara tar över rodret som ny tränare för laget inför den minnesvärda säsongen 1949-50. Bland nyförvärven i truppen återfinns svenske Henry ”Garvis” Carlsson som var en sommarens nyblivna ”rojiblancos”. Vänsterinnern Carlsson som kallades Carrson i Spanien, spelade 80 matcher för Atlético och nätade hela 28 gånger! Tillsammans med Ben Barek ledde han Atletis offensiv så framgångsrikt att klubben kunde ta sin tredje liga titel. Men marginalen till andra placerade Deportivo la Coruña var bara en poäng, i en liga som numera innehöll 14 lag.
Klubbmärket 1947 - 80-talet
Våren 1950 köper dåvarande presidenten Cesáreo Galindez Sanchez klubbens stadion Estadio del Metropolitano för 11,8 miljoner pesetas.
Som var fallet för tio år tidigare, så lyckas laget försvara mästerskapet än en gång och blir spanska mästare för fjärde gången! I en liga som har utökats till 16 lag, toppar Atlético närmast före Sevilla. Man erövrar även Martini-Rossi Trofén som tilldelas det lag som har bäst målskillnad när ligan har slutspelats.
Med dubbelt mästerskap i bagaget och en styrelse som ser några spelare lämna klubben utan att ersätta dem, var inte förutsättningarna för tredje raka titeln de bästa. När lagets målvakter tillbringar mer tid hos doktorn än i mål, minskade chanserna än mer att toppa ligan vid säsongens slut. Sålunda slutar Atlético säsongen 1951-52 på en fjärde plats.
Efter den framgångsrika inledningen på 50-talet har klubben några magra år i ligan med placeringar i mittenskiktet. Fansen kunde dock glädja sig åt att man investerade lite i Estadio Metropolitano, så de kunde njuta lite mer bekvämt av dåtidens spanska ligafotboll. I den Spanska Cupen når man ända fram till final säsongen 1955-56. För motståndet stod Athletic Bilbao och baskerna avgick även med segern via 2-1.
I sina försök att åter ta Atlético tillbaka till toppen igen, så värvar man ungerske stjärnspelaren Peter inför säsongen 1957-58. Rojiblanco spelar återigen framgångsrik fotboll och slutar på andra plats efter ärkerivalen Real Madrid. Arbetet med att skapa ett spanskt topplag fortsätter och bland annat värvar man den brasilianske VM-spelaren Edval Izidio Neto, kanske mer känd under sitt artistnamn Vava. Brasilianaren som var med och tog hem VM-guldet i Sverige sommaren 1958. Han förstärker anfallet hos Rojiblanco. Tack vare sin andra plats och att Real Madrid vann Europacupen, får Atleti chansen till spel i Europacupen hösten -58. Succédebuten sker på hemmaplan mot irländska mästarna Drumcondra, som blir förnedrade med 8-0! I ligan går det inte lika bra och man slutar på fjärde plats detta sista år på femtiotalet.
Läs del III här!
Källor; Atleticozone.com och clubatleticodemadrid.com:
