I ett led att fortsätta på klubbens nysatsning väljer Atlético-red på SvenskaFans att byta design. Likt fjolåret är det Henrik Blomqvist som har stått för arbetet och vi på redaktionen vill tacka honom för ytterligare ett gott jobb, det är onekligen ett sant nöje att arbeta med Henke som inte bara är ett stort fan utan även otroligt duktig på det han gör. Nedan beskriver han sina tankar med den nya designen. AUPA ATLÉTI!
När mitt kära Atlético lyfte sina två bucklor under fjolåret kände jag mig såklart stolt som supporter. Och jag kände en obeveklig glädje att jag fick uppleva dessa magiska ögonblick. Men så fort kapten Lopez släppte taget om bucklorna och de åter stod på sina fötter påbörjades en ny säsong, som skulle komma att vara en av våra sämsta. Guldgossen Forlán såg döende ut på plan. Försvaret, som förstärkts av såväl Filipe Luis som Diego Godín och som verkade så lovande var ej heller denna säsongen något man kunde lita på. Så det var svajigt och nervigt och stundom undrade jag om jag verkligen skulle slå på Canal+ Sport HD, en kanal jag abonnerade på enbart för att se mina madrassmakare. Men jag gjorde det, såklart. Och jag led. Jag vet inte hur många matcher de visade, men jag såg dem alla och jag led allt som oftast.
Så öppnades vinterfönstret. Vi miste Simão och Jurado och offensiven såg ännu svagare ut. Man började som vanligt rycka i Agüero - en övergång jag inte trodde skulle bli av. Något som verkade ännu mer otroligt var att Manchester United skulle rycka De Gea ur våra nävar. De Gea, en liten gosse på blott 20 år skulle enligt tidningarna efterträda världens bästa målvakt i en av världens absoluta toppklubbar. De skulle i mina ögon sikta på Stekelenburg, eller kanske Akinfeev eller Neuer - inte en liten pojkspoling från en av Spaniens tippade top-5-klubbar. Men så började säsongen nå sitt slut och spekulationerna intensifierades. Å det grövsta. I över två månader var det "klart" att vi skulle mista vår pågablära* De Gea. Att Agüero sedan uttalade sig officiellt att han ämnade att lämna oss var ytterliggare en dolk i hjärtat, om än inte lika oväntad.
Så nu var det bara till att vänta. Hoppet tappades.
Men så hände det som var så efterlängtat. Vi blev äntligen kvitt sportchefen Jesus Garcia Pitarch som trots värvningar som Reyes och Forlán inte har varit uppskattad av särskilt många supportrar - inte av mig i alla fall.
Tillträdde gjorde istället José Luís Caminero, en Altéticoikon och tillika gammal landslagsspelare som vann den minnesvärde dubbeln med våra Colchoneros säsongen 95/96. Redan i tidigt stadie uttalade han sig om att det nu skulle satsas på att återvinna klubbandan genom att lägga mycket kraft på Canteran. Enklare sätt att vinna en supporters hjärta finns inte, men jag vill tro att detta är en ärlig målsättning. Jag tror att Caminero vill bygga upp ett nytt Atlético där man tar vara på anor, stolthet och spelglädje. Något vi kanske inte riktigt blivit bortskämda med på sistone.
Samtidigt som man presenterade Caminero presenterade man även den nya ledaren för vår Cantera. Vår älskade Milinko Pantic. Pantic spelade i Atlético under samma era som Caminero och fick även han lyfta två bucklor 95/96. Pantic är en förebild för varje ungdomsspelare, men främst av allt våra egna ungdomsspelare. Så en bättre ungdomscoach kunde vi nog inte få.
Kort efter Camineros och Pantics tillträde presenterades Gregorio Manzano som ersättare till Quique Sanchez Flores. Manzano som är en erfaren tränare med historia i klubben var en av många som det spekulerades kring, men han kändes som ett bra val och nu ligger bollen bokstavligt talat i hans händer.
Sedan dess har ett par intressanta värvningar gjorts och vi väntar oss åtminstone en till. Spännande.
Det var med detta i tankarna jag gjorde om designen av Atléticos sida på Svenskafans. Dessa förändringar gjorde jag:
Sidhuvud:
Istället för lagbilden som togs när vi vann Europa League har vi nu en röd-vit-randig flagga som flaxar med texten "El comienzo de un nuevo capitulo" - Början på ett nytt kapitel. Detta är ett tecken för oss passionerade Colchoneros som kämpar för vårt lag, som inte ger upp. Som trots en urusel säsong förnyar vårt abonnemang på Canal+ i väntan på att få besöka Calderón på riktigt.
Till flaggan har jag gjort ett skrivbordsunderlägg. Ett blått. Med vårt klubbemblem på. Det är inte bara en blå läderbit. Det är ett skrivbordsunderlägg som symboliserar vad som just nu händer i Atlétios administration. Man bygger om, planerar och finslipar laget. Man analyserar och arbetet på planen börjar redan inne på kontoret.
Menyn:
Fjolårets design bested av en röd-vit-randig banderoll med ett urval av våra nyckelspelare genom tiden i egna skölder. Som en utställning av vad Atlético var för oss. Nu, när vi sett spelare som Jurado, Simão, Agüro och De Gea lämna på en och samma säsong känns det plötsligt lite ödesmättat att skylta med våra ikoner. Agüero och De Gea är i mina ögon självskrivna i ett sådant sammanhang och då känns det, precis som Henke Larsson-statyn vi får dras med i Helsingborg, för tidigt. För tidigt för att återigen låta dem hänga på vår Wall of Fame. De har just lämnat och de kommande åren kommer de kännas som Manchester-spelare, båda två. Så är det. Och anledningen till att jag då uteslöt vår Wall of Fame helt och hållet är för att jag inte anser att vi kan hänga ut Forlán om vi inte hänger ut Agüero, till exempel. Det blir liksom ett slags moment 22. Så jag valde att istället hålla designen stilistisk, enhetlig och enkel.
Jag hoppas att ni tycker om den nya designen, att ni känner vad jag känner om säsongen 2011-2012 och att vi kan enas om att denna hösten är en början på ett nytt kapitel.
Tack.
Henke Blomqvist
Lidelsefull
* Översätts till pojkspoling från skånska.
Henke Blomqvist är en passionerad fotbollsälskare och han njuter när han får se sitt Atlético Madrid spela. Till vardags arbetar han som grafiker på produktionsbolaget Gertrud (www.gertrud.se) som han driver med sina kollegor och vänner. Han spelar gitarr i death metal-bandet Fifty Grand Suicide (www.fiftygrandsuicide.com eller www.facebook.com/fiftygrandsuicide) och gifte sig i somras med sin fru Emelie Brehmer Blomqvist.