Glädjelös seger på Anfield
Skulle Rijkaards taktiska drag med en 3-4-3 uppställning lyckas? Skulle omöjliga Fort Anfield än en gång kunna intas? Skulle Barça lyckas vända sitt hopplösa underläge? Svaret blev; nja!
Det var ett revanschsuget Barcelona som i dagarna flög till Liverpool. Det som från en början såg ut som en gynnsam lottning, förvandlades på Camp Nou till lite av en mardröm då man tappade en ledning till en 1-2 förlust. Hur skulle man lyckas göra två mål, på det Liverpool som på hemmaplan, fått Berlinmuren att se ut som ett trädgårdsstaket?
Frank Rijkaard valde att kopiera formationen från den lyckosamma vändningen mot Zaragoza och frångick sitt vanliga 4-3-3 till förmån för en än mer offensiv 3-4-3 uppställning. Framför Valdés huserade från höger Oleguer, Thuram och Puyol även om det under matchen roterades friskt i positionerna. Márquez flyttades återigen upp till sin nygamla plats som pivote där han skulle täcka upp bakom det dynamiska mittfältet bestående av Xavi, Iniesta och Deco. Anfallsuppställningen fick nog de flesta culés munnar att vattnas, då laget för första gången sedan 24:e september kunde ställa upp med den magiska trion bestånde av Messi, Eto’o och Ronaldinho.
Rafael Benítez valde att fortsätta med sitt vinnande koncept och gav återigen den lyckosamma elvan från första mötet chansen.
Första halvlek
Matchen startade likt det första mötet. Ett taggat Liverpool låter Barça rulla boll i backlinjen samtidigt som man pressar hårt och slår om snabbt när man erövrat boll. Att backlinjen till en början, har svårt med positionerna och samspelet, ter sig inte som en överdrift. LFC skapar visserligen tillstymmelser till chanser men det dröjer till den elfte minuten innan det bränner till ordentligt. Det är Thuram som springer bredvid och tittar på när norrmannen Riise både får ta emot boll och låta den studsa innan han sätter en av sina patenterade projektiler i ribban.
Matchen fortgår som tidigare och Barcelona kommer ingenstans mot det röda mittfält, som snarare borde benämnas minfält. Arbeloa ger sig på Messi bakifrån och inkasserar ett kort i samma ”vackra” färg som Barças tröjor och minuten senare får Sissoko samma straff när han manglar ner Deco bakifrån. Den följande frisparken leder till Barças första målchans då Deco lyfter in en bra slagen frispark som Marquez nickskarvar tätt utanför.
Den 26:e minuten blir minst sagt svettig för Valdés och försvar, när Bellamy rinner igenom och skjuter ett tungt skott som bollmotaren tvingas styra ut till en retur där Kuijt hugger och förra säsongens Zamora återigen gör en räddning som leder till en retur. Den här gången lyckas han inte rädda Riises följande språngnick, men från ingenstans dyker kapten Puyol upp och lyckas rädda bollen på mållinjen!
Sex minuter senare är det återigen dags för en het Liverpool-chans. Valdés försöker att rensa bollen, men lyckas inte bättre än att den hamnar rakt på Mohammed Sissokos fötter. Maliern har ett helt öppet mål från 40 meter och ett uppgivet försvar tittar på när hans skott seglar mot mål, bara för att träffa ribban och studsa ut till inspark. I övrigt händer inget av värde och när domaren blåser till halvtid står det 0-0.
Nu ska det sägas att skottstatistik brukar mest intressera de som anser att idrott är bäst med klubba och puck, men att Liverpool har tio skott med Barcelonas enda, måste anses anmärkningsvärt. Med tanke på att det var Rijkaards mannar som jagade mål, kan inte första halvlek ses som annat än ett stort misslyckande. En magisk trio som vägrade ta löpningar annat än när bollen var i deras absoluta närhet, uppbackade av en helt misslyckad Deco gjorde att laget borde varit nöjt med att gå till halvtidsvila med 0-0 i behåll.
Andra halvlek
Båda lagen startade med respektive startelva intakt och inte heller spelet verkade bjuda på några förändringar. Det tog inte mer än två minuter innan Craig Bellamy lyckades komma fri, turligt nog för Barcelona fick han ingen träff och möjligheten rann ut i sanden.
Därefter ändrades dock spelet en del. Liverpools tidigare så betongsäkra försvar började krackelera och även om Blaugranas spel inte nådde några större höjder började man jobba sig in i matchen. Åtta minuter in på halvleken rycker Ronaldinho ifrån sin bevakare, fintar bort Arbeloa och sätter ett stenhårt skott i Reinas vänstra stolpe. Barcelona trycker därefter på alltmer även om inga hetare chanser skapas.
I 61:a minuten byts en inte helt lyckad Samuel Eto’o ut mot den flinke kantspringaren Guily och Messi flyttar till vänsterkanten. Spelet fortsätter i stort som tidigare och ytterligare tio minuter senare är det Thuram som får ge plats för Gudjohnsen. Bytet innebär större förändringar och Rafa flyttas ner i backlinjen medan Dinho fungerar som en släpande anfallare för att ge plats åt islänningen.
Det dröjer inte länge förrän bytet ska visa sig lyckat. En genialisk yttersida från Xavi hittar Guddy mitt i hans djupledslöpning. En iskall dragning av målvakten Reina följt av en enkel bredsida i öppet mål innebär 0-1 till Barça och en kvartsfinal är snubblande nära. Direkt efter målet ordnar Guily snabbt fram ännu en chans när han passar in till Ronaldinho som från yttre delen av straffområdet får iväg en ganska välplacerad men lös innersida. Det för dagen, citronfärgade laget, agerar alltmer självsäkert med en hel del uppvisningar i bollbehandling av den högra skolan. Samtidigt känns motståndaren mest som en trött boxare som ger allt för att undvika det sista knockoutslaget.
Tyvärr blir det bara några jabbar och det mesta av pressen dör när lagets hjärta, Puyol, gör ett av sina få misstag vilket leder till att Liverpool får en frispark följt av en hörna där tiden tickar iväg och Liverpoolspelarna hinner hämta andan. Resten av matchtiden ägnas mest åt svåra djupledsbollar utan egentligt mål och sanningen att säga är Barcelona aldrig riktigt nära det förlösande målet. Den eminente Herbert Fandel blåser av matchen och de regerande Champions League-mästarna är snöpligt utslagna i åttondelsfinalen.
Summering
Inte var det så här det skulle sluta? Fjolårets mästare, förstärkta med två världsbackar och i övrigt en närmast intakt trupp utslagna på ett så här tidigt stadie! Efter första mötet på Camp Nou kan ingen vara förvånad, men besvikelsen kommer inte förrän det verkligen är slut. Man kan skylla på skadeproblem, man kan skylla på små marginaler, man kan till och med förbanna den moderna fotbollen där anfallande och bollförande lag får det allt svårare mot lag vars filosofi handlar om att samla så många spelare som möjligt på rätt sida bollen. I detta fall är det dock bara en dålig ursäkt! Barcelona förlorade mot en motståndare som sett över två matcher var det bättre laget. Precis som tidigare, denna säsong, så fungerar bara spelet stundtals. Väldigt stor del av anfallsspelet verkar gå ut på att fem tittar på när en ensam spelare försöker göra något konstruktivt. Jämför det med förra säsongens spel där alla var i rörelse och motståndarna blev trötta bara av att se de blåröda springa och det är inte svårt att förstå varför det tog stopp redan i åttondelen.
Spelare som ska ha all heder av dagens insats är Valdés, Puyol, samt Gudjohnsen som överraskade stort. Annars anser jag att det var ganska slarvigt och initiativlöst hos de flesta. Jag vet att laget förmår bättre och hoppas få se det i El Clàsico på lördag!
Laguppställningar:
Liverpool: Reina; Finnan, Carragher, Agger, Arbeloa; Riise (Aurelio, min. 76), Sissoko, Xabi Alonso, Gerrard; Bellamy (Pennant, min.66) Kuyt (Crouch, min. 89).
FC Barcelona: Valdés; Oleguer, Thuram (Gudjohnsen, min.70), Puyol; Márquez, Iniesta, Xavi, Deco; Ronaldinho, Messi Eto'o (Giuly, min.60).
Mål:
0-1, min.74: Gudjohnsen.
Domare:
Herbert Fandel
Varningar:
Liverpool: Arbeloa, Sissoko, Pennant och Reina
Barcelona:Thuram
Publik:
42 579