Förlust trots vinst för Barça
Det var aldrig någon match i Tarragona. Barcelona spelade fullständigt ut Gimnàstic och vann med 5-1. Tyvärr hjälpte det inte i racet om ligatiteln eftersom Mallorca inte orkade hålla Madrid stången
Barça gjorde sitt jobb mot Gimnàstic och ökade på siffrorna sedan förra mötet. Det var det enda de kunde göra – se till att vinna sin match och sedan hoppas på Mallorcas mirakel i Madrid. Det sprack. Visserligen var det nog innerst inne väntat, även om hoppet är det sista som överger en, men just det att det fanns en strimma hopp gjorde att ligaavslutningen inte kunde ha blivit mycket mer välregisserad, dramatisk och djävulsk. Det är vid sådana här tillfällen man funderar över varför man har detta intresse överhuvudtaget. Det är härligt att vinna och kanske är det värt allt lidande, men ibland vete tusan...
Första halvlek
Barcelona dominerade från start, men det tog hela 20 minuter innan Barça fick in ett regelrätt mål bakom Násticmålvakten. Messi spelade in bollen i straffområdet och vem kom glidande där om inte Puyol. 0-1 var ett faktum och mål nummer 2 i ligan den här säsongen för Puyol. Barcelona fortsatte sin dominans och några minuter senare hade Deco chansen att göra 2-0, men skottet gick utanför. I minut 34 var det dags igen Messi satte tvåan med ett kraftfullt distansskott och bara tre minuter senare kunde Ronaldinho sätta en av sina berömda frisparkar i nät bakom Rubén Pérez i Nàsticmålet. 3-0 var ställningen när lagen gick till halvtidsvila. I den stunden ledde också Mallorca över Real Madrid, så än levde hoppet. Dessutom hade turmåltjuven van Nistelrooy blivit utbytt p g a skada, så kanske….
Gimnàstic hade inte mycket att komma med under första halvan av matchen. Ett skott från Portillo på vänsterkanten kunde Valdés ta hand om utan större problem. Ytterligare en chans lyckades de skapa under de första 45 när Cuéllar tog sig in i straffområdet. Täckande Barçaspelare störde honom dock tillräckligt för att skottet skulle gå över.
Andra halvlek
Efter paus såg spelet ut ungefär som det gjort i första, dvs ett stort bollinnehav och spelövertag för Barça. Fem minuter in i halvleken kunde Messi snuva Deco på chansen att göra 4:an och själv sätta den i öppet mål efter att Pèrez släppt retur på skott från Eto’o.
Nàstic var aningen giftigare i andra och sex minuter in i halvleken gick ett skott strax utanför och några minuter efter det hade de ett som strök ribban. Ungefär 20 minuter in i halvleken hade Nàstic en bra period när de tog sig närmare Barças målområde, men riktigt svettigt blev det aldrig vare sig för Valdés eller för övriga försvarare.
Från Madrid rapporterades det att Beckham hade blivit utbytt mot Reyes och frågan var om det var bra eller dåligt. Han hade ju stått för en del frisparkar och framspelningar som varit avgörande på sista tiden så kanske var det bra…Men nej, det var det visst inte. Knappt han han in på plan innan han fixade en kvittering på huvudstadslaget. Ren och skär tortyr är vad det handlar om. Efter 70 spelade minuter bytte Nástic in Tobias Grahn och det var, för att använda en ganska sliten klyscha, en vitamininjektion för Tarragonalaget. Knappt hade han klivit in på Nou Estadis gräsmatta förrän han avfyrade skott, visseligen rakt på täckande Barçaförsvarare den här gången, men det skulle komma mer från svensken. När 77 minuter spelats i Tarragona kom beskedet att Moya i Mallorcas mål just gjort en kanonräddning och fått undan bollen till hörna. Yess! Men.. Hörnan resulterade i att Madrid tog ledningen 2-1 och ligaguldet begav sig på en flygtur till Madrid. Skulle Mallorca mäkta med en kvittering? Hoppet dör definitivt fyra minuter senare när beskedet kommer att den inbytte Reyes har gjort 3-1. Det var helt klart inte bra att han kom in. Varför kunde inte Beckham ha fått spela vidare, han hade ju skjutit både i ribban och över? I matchens 83:e minut fanns Grahn på rätt ställe för att ta emot ett inspel från från Nàstics högerkant – ett inspel som för övrigt retfullt enkelt fick rulla förbi hela Barças backlinje – och kunde placera in ett reduceringsmål. Till Barçaspelarnas försvar kan man kanske säga att i det läget visste de att matchen var vunnen och ligan förlorad eftersom ställningen på Chamartín var 3-1. Det är förståeligt om inte taggningen är hundra procent i den situationen. Nástic hade några chanser till, bland annat ett skott i ribban, innan Zambrotta fastställde slutresultatet till 1-5.
Eto’o och Ronaldinho
Vän av ordning kanske saknar alla Eto’os möjligheter i rapporten av det som hände i de båda halvlekarna. De förtjänar ett helt eget kapitel tillsammans med Ronaldinhos insatser. Till slut tappade jag räkningen på alla målchanser som lejonet missade. I den här matchen spelade det ju ingen roll alls, men han har missat det mesta ända sedan han kom tillbaka. Jag vet mycket väl vad han kan, och jag vet att han har ett hjärta för Barça och jag vet vad han har gjort för klubben tidigare, men är det inte dags att han börjar hitta in med bollen i mål. Han har timingen och han är på rätt plats, men det har faktiskt gått ett antal månader sedan han kom tillbaka efter skadan och siktet borde ha blivit rätt inställt vid det här laget. Det är väl helt okay att missa ibland och kanske rent av ofta, men inte varje gång man får chansen. Om Eidur hade missat lika många chanser som Samu gjorde hade han blivit totalsågad. Missförstå mig nu inte, jag är en stor fan av Samu, men det här oroar mig. Nu vet vi inte vad som händer inför nästa säsong, kanske är han kvar, kanske inte, men att ständigt missa sina chanser är problematiskt i vilket fall. Personligen hoppas jag att han stannar, och att han hittar målformen.
Ronaldinho kan jag inte klaga på idag. Han stod för ett antal suveräna framspelningar till just Eto’o, han försökte sig på en bicycleta igen, tyvärr lyckades den inte, och han satte den frispark han skulle sätta. Det var kanske ingen totalblomstrande insats, men den var helt okay. Vi vet inte om han finns i laget till hösten. Liksom när det gäller Eto’o hoppas jag att vi får ha honom kvar och att han är i gammal god form efter semestern.
Slutord
Det var nära men det gick inte hela vägen. Vi ska dock komma ihåg att vi landar på samma poäng som segraren – så något ”Barça är sämst” är det inte fråga om, vi har gjort fler mål och släppt in färre än de. Sedan är det nu en gång så att regelverket i Spanien säger att det är inbördes möten som avgör och det är bara att acceptera. Man kan gilla det eller ej, men så är det. Det är bara att ta nya tag och inse att nästa år tar vi dem, vi behöver bara spela som i år men vinna över Real Madrid, och det ska väl inte vara omöjligt. (Kanske finns det ett par saker till som kan förbättras.) Många skulle kanske säga att ödmjukhet inte är min starka sida och kanske är det så, annars är jag bara en sällsynt dålig förlorare. Men vad jag absolut inte klarar är hyckleri. Jag tänker därför inte framföra någon gratulation till Real Madrid helt enkelt av den anledningen att jag inte kan säga/skriva det och ärligen mena det. Sorgligt, men sant. Så ärade maränger – ni får vänta ett tag på ett grattis från mig – det kanske kommer så småningom, men inte just idag.
Matchfakta:
Nàstic: Rubén Pérez; Calvo, Navas, Matellán, Marco; Generelo (Pinilla, 56), Chabaud, Morales (Merino, 71); Irurzun, Cuéllar (Grahn, 63), Portillo
FC Barcelona: Valdés; Zambrotta, Puyol, Thuram (Oleguer, 72), Gio; Iniesta, Deco (Motta, 71), Xavi; Messi (Ezquerro, 81), Eto'o, Ronaldinho
Domare: Undiano Mallenco.
Varning: Navas (41)
Mål:
0-1, Puyol (20)
0-2, Messi (34)
0-3, Ronaldinho (37)
0-4, Messi (50)
1-4, Grahn (82)
1-5, Zambrotta (90)
Matchen spelades på Nou Estadí, Tarragona
