2012 – en summering av världsmästaråret
FC Barcelona klev in i 2012 som nykorade världsmästare för klubblag. Dessvärre hade David Villa skadat sig i semifinalen och el Guaje kom att bli borta från fotbollsplanen i åtta månader. Då, precis som nu, hängde även tunga orosmoln över Tito Vilanova. Andretränaren kämpade med att återhämta sig från en tumöroperation och missade därför inledningen på året med laget.
Det började dock bra. I januari fick Lionel Messi för andra året i rad åter priset som världens bäste. Som grädden på moset rodde Pep hem priset som årets tränare. I Copa del Rey besegrades Osasuna vilket ledde till kvartsfinal mot Real Madrid. Efter seger med 2-1 på Bernabéu, efter mål av Puyol & Abidal räckte 2-2 på hemmaplan för att vidare avancemang skulle säkras. I ligan skulle det gå lite trögare. Messi gjorde visserligen hattrick i bortasegern mot Malaga, men oavgjort mot både Villarreal (ligadebut för Tello) och Espanyol gjorde att Real drog ifrån i toppen. En ligasger såg redan här väldigt avlägsen ut. Under transferfönstret lämnade Maxwell för nya utmaningar i PSG, och Hlebs kontrakt revs (äntligen) på mitten.
Februari startade omgående med semifinal mot Valencia i CdR. Oavgjort och 1-1 på bortaplan innebar ett bra utgångsläge inför returen. Väl där säkrades finalplatsen via varsitt mål av Xavi och Cesc. I ligan kom säsongens bottennapp då laget föll mot Osasuna i Pamplona. 3-2 blev det, och försvarsspelet var under all kritik. Segrar mot Valencia och Atlético Madrid vägde till viss del upp fadäsen. Mot los Che gjorde Messi fyra nya mål och stormade fram i skytteligan. I Champions League klev Alexis Sanchez fram och gjorde två mål i första åttondelsfinalen mot Bayer Leverkusen. Klubben meddelade under månaden att Muniesa, dos Santos, Bartra och Montoya skulle flyttas upp till A-truppen efter säsongen.
Mars handlade väldigt mycket om Guardiola skulle förnya sitt kontrakt eller inte. Det gick många rykten om Pep under den perioden. Månaden började i alla fall med ytterligare en magisk uppvisning från Messi. I returmötet i CL stänkte la Pulga in hela fem mål bakom en förtvivlad Leno i bortalaget. Ett par veckor senare gjorde Messi åter ett hattrick, nu mot Granada. Därmed blev han klubbens bäste målskytt. Tyvärr hamnade allt positivt i skuggan av det faktum att Eric Abidal tvingades till en levertransplantation. Innan månaden var slut hann det första mötet i CL-kvartsfinalen gå av stapeln. En mållös tillställning borta mot Milan tog udden av allt snack om Messi vs. Zlatan som förekommit matchen.
Årets fjärde månad började med en käftsmäll. Messi hade åkt på en skada under träning och först befarade man att han skulle vara borta resten av april. Desto bättre visade testerna att det inte var någon större fara med honom och redan i returen mot Milan några dagar senare var han på planen igen. Och med den äran. Messi gjorde två av målen i 3-1 segern och Barcelona var klart för semifinal.
I ligan fanns det nu åter lite hopp om att nå förstaplatsen. Real hade tappat poäng medan Barcelona fortsatte segertåget mot Bilbao, Zaragoza och Getafe. Hur som helst, april började med en käftsmäll och skulle sluta med ytterligare tre. Laget slogs ut av Chelsea i CL, förlust på Stamford Bridge med 1-0 betydde att 2-2 på Camp Nou inte räckte till final. Messi missade straff och alla marginaler var emot de blåröda. När till och med Torres gjorde mål visste man vart det lutade. Emellan dubbelmötet mot ”bussen” hann vi även med en tung förlust på hemmaplan mot Real i ligan. Ett magiskt mål och en divig målgest signerat Ronaldo bidrog till en jobbig känsla. När det var som tyngst kom så det tyngsta, men ändå väntade, beskedet från Pep. Efter fyra år var det dags att gå skilja vägar med klubben i hans hjärta. I hans ställe skulle den assisterande tränaren, Tito Vilanova, ta befälet säsongen
.
Maj kom som en smekande sommarbris. Förlusterna månaden innan lades till handlingarn och i lagets blickfång låg nu chansen att spela hem en sista titel till Pep. Som uppvärmning vann man derbyt mot Espanyol med 4-0 och spelade 2-2 mot Betis i sista ligamatchen. Messi vann skytteligan på ofattbara 50 mål och skulle under säsongen totalt stå för 73 strutar.
Skadorna fortsatte emellertid att förfölja laget inför den avslutande cupfinalen mot Athletic Bilbao. Både Puyol (knä)och Alves (nyckelben) kom att missa matchen. Finalen spelades i Madrid på Vicente Calderon och var över efter en halvtimme. Då ledde Barça med 3-0 efter två mål av Pedro och ett av Messi. Resultatet stod sig tiden ut och Xavi kunde som vicekapten lyfta pokalen, den 26:e i klubbens historia.
EM-spelet i Polen/Ukraina gick av stapeln i juni. I Spaniens EM-trupp fanns tyvärr varken Puyol eller Villa med pga skador. Däremot fanns Valdés, Piqué, Sergio, Xavi, Iniesta, Cesc och Pedro med i la seleccion. Spanien tig sig som bekant till final där man besegrade Italien med 4-0. Det andra målet gjordes av Jordi Alba som några dagar tidigare skrivit på för Barcelona och därmed blev den första sommarvärvningen. Äntligen blev klubben också kvitt en viss brasse. Keirrison, om någon nu kommer ihåg honom, släpptes fri från sitt kontrakt.
Sommaren fortsatte och Keita slutade. I juli tackade maliern för sig efter 4 år i klubben. Tito Vilanova spelade nu förstafiol och hade val Jordi Roura som assisterande tränare. Den första träningsmatchen spelades mot Hamburg och slutade med seger. Marc Bartra visade goda takter bredvid Mascherano (som dagarna senare förlängde sitt kontrakt till 2016), medan den andre Marc, Muniesa, drog på sig en allvarlig knäskada som han i skrivande stund ännu inte är återställd från. Innan månaden var slut han laget med att tvåla dit Raja från Marocko med 8-0. Av spelet hittills sågs inga stora skillnader mellan Tito och Pep i sättet att coacha laget.
Augusti kom och i samband med detta också de anslutande EM-spelarna som hade haft semester. Bråda dagar, för snart väntade ligapremiär samt supercupfinalen mot Real Madrid. Innan dess skulle Barcelona ta sig till Sverige och Göteborg för träningsmatch mot Manchester United. Tyvärr för de svenska fansen blev matchen en total flopp och 0-0 är ett väl sammanfattat ord för detta. Okej, Barça vann sedan på straffar och United fick en tröstpokal…
Säsongens andra nyförvärv presenterades. Song blev den sjunde afrikanen att representera Barcelona när han kom från Arsenal. Så var äntligen säsongen igång på riktigt. I första ligamatchen bjöd laget på en riktig femetta mot Sociedad. Messi visade att målformen var intakt och gjorde två, medan en åter, och äntligen, spelklar Villa fixade slutresultatet.
Sen var det sedan dags för första mötet i supercupen. En bländande fotboll till trots blev det endast en uddamålsseger mot marängerna. Victor Valdés i målet fick ta på sig det sista målet då han för ett ögonblick trodde sig vara begåvad att dribbla i straffområdet. I returmötet är rollerna ombytta. Real spelar en betydligt bättre fotboll och det är Valdés som ser till att hålla liv i matchen. Tyvärr går de vita segrande ur striden och även totalt sett. Hade Vilanovas smekmånad redan tagit slut?
Innan september tog vid hann Champions League lottas och Afellay lånas ut till Schalke 04. Celtic, Spartak Moskva och Benfica skulle komma att komplettera Barcelona i grupp G.
Annars var det framför allt två saker som kom att känneteckna den nionde månaden. Skador på försvarare och segrar. Såväl Valencia, Getafe som Spartak och Sevilla betvingades. Tydligt var att Tito infört en riktig vinnarmentalitet, för även om inte spelet stämde hela vägen fanns det en fighting spirit hos spelarna som kunde kännas igen från trippelsäsongen 08/09. Men så var det skadorna. Puyol, Piqué, Alba och Alves hamnade i rehab. Det betydde att Mascherano och Song fick bilda mittlås flera gånger, och att Adriano kom att bli något av en nyckelspelare då han kastades in på olika positioner från match till match. Det som däremot var konsekvent var att Messi fortsatte ösa in mål.
I oktober var det åter dags för el clásico. Skadebekymren fortsatte då Pique inte hunnit återhämta sig och Puyol gått sönder i CL-mötet mot Benfica. Tito valde att ställa upp med el Jefecito och Adriano som mittbackar samt den unge Montoya som högerback i Alves frånvaro. Ingen optimal lösning, men detta till trots gjorde laget en godkänd insats i matchen som slutade2-2. Resultatet innebar ett fortsatt 8-poängsförsprång för de los blaugranas i tabellen.
Resten av månaden kom att handla mycket om guldbollen. Eftersom Real hade tappat mark i ligan behövde tränaren, tolken och tillika trollet Mourinho beslutat ändra fokus. Han menade att det var olagligt att ge guldbollen till Messi i stället för Ronaldo. Problemet var bara att argumenten inte levde upp till några som helst lagliga bevis utan snarare fick portugiserna att framstå som förlorare redan då och där.
I övrigt kunde vi under oktober konstatera att Tito hittat en bättre roll för Fabregas än vad Pep mäktat med under föregående säsong. Assisten och deltagandet i spelet skvallrade om att den för ett tag förlorade sonen äntligen hittat hem.
Under november var det emellertid två andra lirare som skulle få rubrikerna. Andrés Iniesta firade tio år i A-laget och gjorde det med den äran. Tito valde nu att spela vampyren som ytteranfallare med Cesc som mittfältare. Det började borta mot Spartak och följdes upp mot Levante. Magi på hög nivå, och Andrés skapade stora rubriker. Och så var det så klart Messi. Argentinaren passade den 2:a november på att bli pappa för första gången. Målformen kom i samband med detta av sig något i hemmamatchen mot Vigo. Men sen följde sex mål på tre matcher, och Gerd Müllers rekord på 85 mål under ett kalenderår började alltmer komma i gungning.
Året gick mot sitt slut. I december säkrades avancemanget i CL. Ytterligare mål av Messi i matcherna mot Bilbao och Betis betydde att Müllers rekord var till ända. Trots idoga försök från Madridbaserade tidningar att avstyra rekordet, hade nu den kortväxte magikern åter skrivit historia. Det kom att bli sammanlagt 91 mål under 2012. Osannolikt och svårt att relatera till.
Med avslutande segrar mot ligatvåan Altético Madrid och nykomlingen Valladolid, samt det faktum att Abidal nu åter börjat träna tillsammans med resten av truppen var humöret på topp när spelarna gick på välförtjänt julledighet. Den enda smolken i glädjebägaren var att Tito råkat ut för en ny tumör och tvingades till ny operation med efterföljande cellgiftsbehandling. Det ser dock bra ut och den smale taktikern väntas tillbaka redan om ett par tre veckor.
Det är med tillförsikt och stor iver som 2013 nu nalkas. Förhoppningsvis fortsätter segertåget med samma eminenta spel och kanske kan vi åter stoltsera med nya titlar när vi summerar säsongen om si sådär fem månader. Avslutningsvis skänker vi en extra tanke till de som står ute i kylan, i kaos och i 16 minusgrader.
Tack för ett underbart år på SF, må lyckan lysa mot er 2013. Visca el Barça!
