Lagets nya anda
”...värvningar är som de är, man kan bygga ihop ett vinnande lag med sämre spelare bara taktiken och tänket på planen är god.” Parrallerna mellan denna mening, som jag skrev i min krönika under EM, och dagens Barcelona är relativt stora. Vi har gjort oss av med de kreativa genierna, betraktade under sin storhetstid som de bästa offensiva pjäserna inom fotbollen (Deco och Ronaldinho) och ersatt de med spelare utan en ändlig törst av att villja bevisa sig och kämpa. Ideén har varit lyckad hitills, vi verkar få en föraning om vad ”Brazilona” kommer att transformeras till...
FC Barcelona har spelat fyra matcher denna försäsong, det är fyra vinster, det är fyra utklassningar, det är matcher som gett en målskillnad på 19-4. Ett imponerande resultat skapat av en man som endast lett laget i några enstaka veckor, under dessa har han dock skapat ett lag med en enastående villja och kämparglöd som inte skådats på Camp Nou’s gröna matta sedan Xavier i Sala Martin haft på sig en vanlig kavaj. Laget Pep Guradiola har format ihop är ett lag med lite mindre kreativitet än sin föregångare, men med ett agressivare spel i både deffensiven och offensiven som föregångaren, enligt mig, inte ens kunde drömma om under de senaste åren. Idag så springer alla runt på planen och pressar motståndaren som om de vore galna björnar som inte ätit på flera år och som jagade en man inkletad i honung. Man ser inte längre endast Eto’o jaga målvakten ensam på topp, nu kan man ibland även följa Xavi/Iniesta, Messi/Pedro, och i vissa förbluffande fall, även Dani Alves från högerbacks position göra det. Denna furiösa press leder till att man enkelt kan byta spelsystem lite hur man vill, likt det vi har sett hitills. 4-3-3, 3-4-3 och alla olika varianter där emellan kan fungera smidigt med ett aggressivt försvarsspel och en enastående disciplin, det är därför inte att förundras över hur Pep har fått allting att fungera trots stora skillnader i system och uppställning från match till match.
Allt är dock inte guld och gröna skogar med vår nya tränare, jag ifrågasätter starkt Peps tankar ganska ofta. Det finns många olika saker han säger som lämnar lite funderingar kvar i hjärnan. Faktumet att han tycker att denna trupp är tillräckligt stor och bra för att slåss på alla fronter är oroande, ni som har följt mina andra krönikor vet att jag alltid satt stor betydelse på en slagkraftig trupp, och jämför oss är ni snälla med Chelseas trupp så märker ni skillnaden. Faktumet att ingen värdig ersättare för Ronaldinho värvats. Faktumet att han desperat vill göra sig av med Eto’o. Faktumet att Pedro (och antagligen ett antal andra ungdommsspelare), hans fantastiska försäsong till trots, kommer antagligen att fortsätta i Barca B och kommer att göra vår trupp än mindre....är oroande. Alla dessa faktum kan till slut leda till en medioker säsong om man inte håller tungan rätt i mun, vi får hoppas på att tiki-taka mästarnas konung gör just det.
Många hoppades på att några intressanta namn skulle värvas under sommaren för att förstärka de offensiva positionerna och främst få oss supportrar att drömma, media kastade omkring alla olika namn mellan himmel och jord som fick cules världen över att gå knäppa likt småbarn påverkade av sockerrus. Till mångas förvåning så värvades till mestadels mittbackar och Deco’s och främst Ronaldinho’s position fick gå obemärkt förbi. Under försäsongen så har ungdomsspelarna ersatt dessa spelare, och det finns ingen anledning att klaga, B-spelarna har fått oss att sluta oroa oss över Ronaldinho’s och Deco’s frånvaro, Pedro och Jeffrens magiska spel har satt deras namn på kartan och cules världen över talar nu om deras framtida spel i A-laget. Det enda frågetecknet som jag ställer mig är (skulle dessa spelare bli ett permanent inslag i vår trupp) hur de skulle prestera mot riktigt kvalificerat motstånd? Kommer då Deco och Ronaldinhos frånvaro att gå lika obemärkt förbi? Jag tvivlar, och därför påstår jag att en värdig ersättare till Ronaldinho ska inhandlas som kan ta en plats i startelvan. Vem, vet jag inte, det står mellan Arshavin och Silva nu, med en starkt lutande fördel åt Silva, men samtidigt så kan även Neves bli ”poppis” igen om han gör ett bra OS. Personligen lutar jag helt åt Arshavins håll, då han har mer känsla för mål i skon än Silva och samtidigt brinner starkt för Barca, det skulle bli mäkta intressant att se ett Sovjetiskt samspel mellan Hleb och Arshavin på vänsterkanten likt det Brasillianska som fanns mellan Deco och Ronnie.
Värvningarna som gjorts hitills iår har ändå varit tillräckligt genomtänkta om man ser till det stora hela. Man har värvat spelare som kanske saknar det där ”mega-stjärna” namnet (Alves exkluderat) och samtidigt fått gamla rävar som Marquez och (Gud hjälpe) Eto’o att stanna kvar och få ut det mesta ur de. Det jag finner mest fascinerande är jobbet Pep gjort med backlinjen, pressen från mittfält/anfall och till sist Xavi’s nya position.
Försvarets anfallsspel
Han har skapat en otroligt dynamisk backlinje som verkligen spelar i totalfotbollens sanna anda. Jobbet han har gjort med Marquez har fått honom att finna sig själv och än en gång kunna vara nästan vår allra främsta spelfördelare. Pique, som jag starkt tvivlade på när han värvades, har imponerat stort på mig, hans passningar är lika utsökta som Mexikanens och där kan vi mycket väl ha ersättaren då Marquez lämnar oss. Caceres är en oslipad diamant, han måste förbättra sitt passningsspel upp i banan och främst under stress, i en mot en är han dock ett geni á la Puyol, tyvärr verkar han dock många gånger vara allt för ivrig i att möta motståndaren upp i banan då en spelare kommer med fart mot vårt mål, han måste lära sig att falla tillbaka, ha tålamod och inte bryta bort från backlinjen så högt upp i planen. Backlinjen har verkligen blivit vår första anfallare, eller ja, näst-första om vi räknar med målvakten.
Anfallets försvarsspel
Pressen och det hårda jobbet från mittfältet och anfallet har verkligen betalat av sig hitills. Keitas löpningar och arbetsyta är ovärdeligt, han har blivit något utav vår nya Van Bommel med en bättre touch. Hans löpningar från deffensivt mittfält till offensivt straffområde är otroligt giftiga, han öppnar upp ytor samtidigt som han även kan kombinera sig igenom försvar på trånga ytor med medspelare, likt det han några gånger gjorde mot Fiorentina med Messi och Xavi. Hleb var en anann spelare jag tvivlade på när han kom, men hans mångsidiga spelstil har vunnit mig över, Guardiola använde honom som en nr 9:a mot Chivas och belönades direkt, Hleb spelade otroligt bra och gjorde även ett mål från den positionen. Hans kombinationsspel med Iniesta, Alves och Xavi får en att tro att de spelat ihop i flera år, en otroligt förståelse. Pressen alla spelare sätter på motståndaren startar med motståndar-målvakten och är så furiös som den bara kan bli, man ser redan nu klara skillnader mellan spelarnas fysik detta år jämfört med det föregående, de dubbla träningspassen per dag verkar ge frukt. Anfallet har verkligen blivit vår första försvare.
Xavi’s nya position
Och till sist så har vi Xavi’s nya position, vilket inte är mer komplicerat än att sätta honom 20 meter högre upp i banan än vad Rijkaard gjorde, men ack vilken skillnad det gör. Xavi under försäsongen jämfört med förra säsongen är som skillnaden mellan natt och dag. Att sätta denna kreativa ”momma’s boy” så nära anfallarna och motståndarens målområde ger honom mer yta samtidigt som det tvingar honom att använda sina offensiva kvaliteer mer, förra året så kändes det som om han höll tillbaka på det. Han kommer fram till mycket mer avslut, han kan nu kanske bli den mittfältaren som snittar 15 mål per säsong och är så viktig för alla lag.
Till sist så måste man även ge Alves cred, för han har en STOR del att göra i att alla dessa tre ingredienser fungerar så bra. Hans ättrighet blandat med sitt smått fula spel hjälper försvaret otroligt mycket, detta gör honom till den otroligt grymma försvararen han är, både offensivt och deffensivt. Hans kombinationsspel tvingar medspelarna att ta bättre positioner och tvingar hela tiden spelet och passningarna uppåt i banan istället för i sidled, detta är även en annan anledning, som jag ser det, till varför Xavi spelar så mycket bättre. Sidleds-spelet som fanns förra året är nästan som bortblåst, när Alves själv inte dikterar spelet vertikalt från sin högerbacksposition så tvingar Alves hela tiden hela laget att slå passningarna uppåt i banan med sina löpningar, han gör spelet snabbare och mer direkt. Sanningen är den att skillnaden mellan Zambrotta och Alves även här är likt skillnaden mellan natt och dag, Dani får sin föregångare att verka som en amatör. Och jag finner det passande att avsluta krönikan som jag började den, med ett citat av mig själv (Och nej, jag är inte alls så självgod som jag nu verkar :D): ”Enligt mig så är dock Daniel Alves mycket mer än bara en högerback och kan för Barcelona bli den nya Ronaldinho.”
Källa: fcbarcelona.com
--------------------------------------------------------------------------
Länk till artikeln där Pep säger att han räknar med Pedro som en B-lagsspelare kan finnas under rubriken mera läsning. Just där Guardiola kommenterar Pedro finns i den gråa spalten till vänster, under rubriken "key figures".
