Gästkrönika: Culés i med- och i motgång
Vi är culés i både medgång och motgång, kom ihåg det!
Jaha, då var redan januari och snart också februari förbi och passé. FC Barcelona har fortsatt sitt segertåg även om det inte är med samma självklara och friktionsfria hamrande som i december. Det täta matchandet i både liga och cup har så smått börjat tära på materialet. Inte helt oväntat(?) kom så den första förlusten, dessutom mot lokalkonkurrenten och bittra fienden Espanyol. Bolltempot, aggressiviteten och fokus var som bortblåst, kvar fanns bara ett lag som redan var halvvägs till Lyon. Inte ens Pep verkade ha något motmedel för att få spelarna tillbaka på rätt nivå. Han som alltid innan lyckats banka in den där 100-procentiga inställningen i hela truppen.
Så, vem ska sågas för denna förlust? Enstaka spelare som gjorde fatala misstag (Henry, Valdés), domaren som aldrig hittade en vettig nivå, Pep som gjorde byten vi aldrig sett maken till eller är det en blandning av allt? Självklart vill man som supporter hitta en syndabock, någon som kan lastas, någon som kan ge den förklaring till varför magin så plötsligt försvann. Utifrån de egna fördomarna och de värderingar som styr oss hittar vi supportrar vår egen väg att handskas med förlusten.
För egen del vägrar jag ta förlusten som ett dåligt tecken. Är det någon gång under säsongen vi ska spela dåligt och tappa poäng så är det faktiskt just nu. Låt oss inse en sak, uppförsbacken började redan i höstas då avancemanget i den inhemska cupen säkrades. Detta innebar två matcher i veckan i en och en halv månad efter nyår, samtidigt som laget totalurladdat mot toppkonkurrenterna precis innan. Tyvärr har inte alla rotationsspelare kommit upp till sin rätta nivå, vilket har gjort att våra stjärnor fått dra ett stort lass. De flesta håller nog med mig om att det inte är riktigt samma nivå på Xavi, Messi och Eto´o nu som innan, i alla fall är nivån mera böljande och inte lika stabil.
Men, för att återvända till krönikans rubrik. Trots att det är roligare att vara supporter i medgång, så anser jag att det är i motgång som det allra största engagemanget visas. Jag tycker till exempel inte det är fel att vädra sitt missnöje på ett forum, till och med en totalsågning minuterna efter en grym förlust kan jag tycka är okej. Varför? Jo, för att det visar på känslor och engagemang. Det är ju så skönt att skriva av sig sina känslor och få vädra sina tankar, just bara för att hantera den där hemska känslan som det är att förlora. Däremot är jag ingen stor fan av att fortsätta såga flera dagar efteråt, det ger inget mervärde. Och tro mig, det kommer djupare svackor än bara en enstaka förlust med stjärnor underpresterar, och där spelet hackar. Det är då du som culé bäst behövs. Det är då vi tillsammans ska slicka såren och samla kraft, allt för att komma ur krisen ännu starkare än innan densamma. Det är då vi ska visa att vi är mer än en klubb.
Visst är det otroligt kul när det bara flyter på som innan nyår, men det är också otroligt kul, och än mer skönare, att kunna känna euforin över ”återkomsten”. Känslan av att ”vi är vinnare igen” är otroligt viktigt även för laget och klubben, det bygger nya band, starkare relationer, precis som Barça och Katalonien gjort sedan starten.
Jag var oerhört stolt över att se 80 personer inloggade på forumet strax efter matchen i lördags. Det känns fantastiskt kul att få tillhöra en samling supportrar med ett så stort engagemang. Så, till dig som börjar tvivla på Barca, kom ihåg att vi är cules i både med- och motgång. Känslan vid nästa vinst kommer att vara helt underbar, och den ligger och väntar runt hörnet!
