Tack Barca, för DET beskedet!
Vi har väntat länge. Vi har sett träningsmatcher med tio byten i halvtid, ett Barca B mot ett uttråkat City, flertalet spelare som letat efter formen och Messi och Xavi som fått lösa det mesta på egen hand. Efter en bra insats i Milano där enbart målen saknades lossnade det äntligen för Barca som visade upp spelet de skämde bort oss med under förra säsongen...
Ja jag vet, Atlético har inte haft en säsongsinledning att skryta med och deras försvarsspel höll ingen högre klass förra säsongen men laget besitter ändå kvalitéer som gör att man kan störa offensivt skickliga lag när man får ytor för sina snabba omställningar.
Att möta Atlético är som att få ett samtal från en försäljare. Om man ger dem tid så är de farliga. Det här är en av de hemmamatcher under en La Liga-säsong som oroar mig då Atlético har flera spelare som kan göra skillnaden i en match. Men vad gjorde Barca? Jo efter att Zlatan svarat i matchminut ett, lade man på luren efter trettio minuters spel via Dani Alvés vackra frisparksmål. Då hjälpte det föga att Agüero försökte ringa upp igen strax före halvtid. Matchen var ju redan klar.
Insatsen i Milano i veckan visade att Barca var på rätt spår. Att dominera en matchbild mot Inter på bortaplan på det viset är det inte många lag som klarar av, om ens något, men effektiviteten framför mål saknades. Även fast det ser vackert ut med bollinnehav så är det rätt så meningslöst om det inte resulterar i någonting. Därför tycker jag det kändes fel att använda ordet förnedring trots den stora speldominansen mot Inter.
Vad vi ska kalla matchen mot Atleticó vet jag inte och jag bryr mig inte heller. Jag bara satt och njöt därhemma i TV-soffan. Spelet Barca visade upp var helt underbart att skåda och även om jag hade fått önska mig innan hur matchen skulle se ut hade jag knappt kunnat fantisera ihop något så vackert. Efter all väntan med sega träningsmatcher, VM-kval etc fick vi till slut se det vi Barcafans har längtat efter: en riktig ”Barcamatch”! Man vann och spelade fotboll på ett vackert sätt som var på gränsen till nonchalant och förnedrande, även fast jag inte tycker om det ordvalet.
Xavi och Messi styrde som vanligt men i gårdagens match visade både ”Ibra” och Henry att man också vill vara med och leka. Alvés var samma lokomotiv på kanten som vanligt och Iniesta satt på bänken och väntade på sin tur, liksom Márquez. Barca är på väg att ta form och ”Ibra” är på väg att hitta sin roll efter sitt letande.
I säsongens första hemmamatch i ligan mötte Barca ett Sporting Gijón som trots att man skapade ett par lägen var för svaga för att Barca skulle behöva gå för full maskin. Nu mötte man en motståndare man ska ha respekt för och då får man också ut det bästa av sitt spel som var ännu vackrare än i tidigare matcher men framförallt var det både rakare och mer effektivt.
Publiken på Camp Nou ville ha mer under den andra halvleken, men Barca kunde kosta på sig lyxen att hålla i bollen och inte ta ut sig mer än nödvändigt då nästa match spelas redan i veckan borta mot Racing Santander. Trots att de flesta säkert är medvetna om detta så hördes det ett sus genom publiken så fort bollen spelades bakåt eller hem till Valdés. Förståeligt, men jag tror ändå de fick mer än tillräcklig valuta för besöket. Det är kvällar som den här man lär sig att älska FC Barcelona!
Vi ska nu inte skena iväg och dra allt för stora växlar av den här matchen. Atlético kan knappast vara nöjd med sin insats. Trots att man skapade en del lägen var den ganska så svag. Men det här är på pappret en lurig hemmamatch och att vinna den såhär enkelt är ett bevis på att Barca kommer kunna nå upp till samma nivå som under förra säsongen, och det vill inte säga lite.
Tack för underhållningen Barca!
Visca el Barca!
