Can Barça v. 39
Den här veckan behandlas bland annat säsongsinledningen, Puyols framtid och Laportas politiska utspel.
14 mål och fyra raka segrar summerar den bästa säsongsinledningen på över 50 år. Samtidigt har en ovanligt bister Guardiola vädrat ett visst missnöje med spelarna och bland annat kritiserat deras oförmåga att kontrollera matcherna. Har Pep rätt och vad tycker ni om spelet så här långt?
Jonathan
Stundtals har spelet varit bländade. Det finns fart, fläkt och finess. Det finns stor rörlighet, precisa passningar och vackra avslut. Stundtals är spelet precis varför vi älskar Barcelona. Men att dra alltför stora växlar ännu vill jag inte göra. Pep gör rätt i att hålla sina mannar på marken. Det är ingen idé att sväva iväg ännu. Pep har inte råd med det. Truppen har inte råd med det för det är en lång säsong och de två vunna titlarna är inte värda något alls om man inte tar ännu en – en av de tunga. Jag som inte har samma inverkar på laget kan kosta på mig att sväva iväg om det finns anledning till det. Och hade man slagit Inter med ett par mål och visat prov på varför man är regerande CL-mästare i matchen i Milano, då hade jag också svävat iväg en bit. Men jag stannar på jorden, åtminstone fram till Klassikern.
Mattias
Att Pep är småbitter trort jag snarare är ett spel för galleriet än någonting annat. Visst, allt är inte guld och gröna skogar efter en seger, men efter att ha gjort fem mål mot ett lag som Atlético tycker jag att man kan fokusera på det som varit bra. Åtminstone utåt. Internt kan Pep framföra kritik mot försvarsarbetet. För i ärlighetens namn så har de tre mål vi släppt in förorsakats av individuellt slarv.
Spelet har successivt blivit bättre för varje match och senast mot Racing stängde laget matchen efter 26 minuter och rullade sedan ut motståndaren. Fortsätter man på denna väg finns det gott hopp om att även denna säsong blir framgångsrik.
El Flaco
När man är tränare ser på saker och ting annorlunda än hur en vanlig anhängare skulle göra. Som supporter är man nöjd så länge man får se underhållande fotboll, mål och att laget tar sina trepoängare. Det är Guardiolas jobb att däremot fundera på hur laget ska minska antalet misstag per match och göra finjusteringar där det behövs. När det gäller Peps kritik mot laget och spelet så tror jag inte det handlar om missnöje, utan snarare om att han vill att spelarna ska hålla sig på tåarna och inte slappna av, samt att han är en sann perfektionist som alltid vill hitta en lösning till ett problem. Så var han som spelare också.
Personligen är jag nöjd med vad laget är presterat hittills under säsongen, trots att det är uppenbart att de fortfarande inte har nått sin högstanivå, något som bara är positivt. Vad gällande misstagen som skedde hemma mot Atlético så var det ganska tydligt att laget slappnade av efter de första 45 minuterna (då man spelade en otrolig fotboll) och bara körde en mini-träningsmatch i andra halvleken. Det är väl det här som Pep måste arbeta med, att se till att spelarna inte tappar kontrollen, behåller fokuseringen och inte bjuder in motståndarna.
Henke
Guardiola är inte dum. Att gå ut och kritisera sitt lag efter en magisk insats mot Atlético är ett utmärkt sätt att inte få spelarna att slappna av. Många tror säkert att han kritiserar sitt lag eftersom han inte är nöjd, men nej, det är en medveten mediataktik. När det gäller kontroll av matcherna så tycker jag att man hade full kontroll på matchen mot Atlético. Visst i andra halvlek när Barca gick ner i tempo tilläts bortalaget skapa en del lägen men känslan var att Barca bara hade kunnat lägga in en högre växel om det krävts. Man höll i bollen och anföll när man hade lust. Det tycker jag är att ha koll på läget.
När det gäller spelet så var jag lite orolig efter matcherna mot Sporting och Getafe. Känslan var att Messi och Xavi fick ta alldeles för stort ansvar. Att spelet inte fungerade berodde givetvis på att Iniesta saknades samtidigt som både Zlatan och Henry inte var helt hundraprocentiga. Därför var det så skönt att se matchen mot Atlético när man visade vilken fantastisk fotboll man kan spela. I matchen efter mot Racing var det också helt formidabelt spel på en nivå som inget annat lag i världen är kapabel till. Där kan man snacka om att kontrollera en match iallafall.
Kim
Självklart har han en poäng i det han säger, en väldigt stor sådan till och med. Under de spelade matcherna har jag fått se ett lag som fullständigt rullar ut sina motståndare, förnedrar dessa. Men sen dyker ögonblick upp då de andra får tag på bollen, och likt i en myrstack börjar Barcelonas försvar att irra runt utan att riktigt få kontroll över motståndarnas rörelser. Att detta naturligtvis är ett problem för Guardiola råder det väl ingen tvekan om. Det är skillnad om målen kommer till genom enormt skickliga prestationer, som i fallet med Racings Oscar Serrano, men när det uppstår ett virrvarr på grund av felaktiga positioner, då är det något som måste utredas.
David
Ur ett visst perspektiv ser spelet oförskämt bra och lekfullt ut som under förra säsongen. Som vanligt kan Barca spela ut ordentligt först efter att man gjort sitt första mål. Dock så måste man konstatera att de mål som laget släppt in är resultat av brist på koncentration och fokus. Det spelar måhända ingen roll att laget exempelvis släpper in ett mål mot Racing Santander i ligan när man själva gör fyra stycken. Men den här typen av avslappning får inte ske mot bättre motstånd i Champions League eller för delen i andra cuper där utslagningsmatcher och vikten av borta/hemmamål är ett faktum. Därför är det bara positivt att Guardiola ryter till, Pep vet vad han gör.
Sedan Carles Puyol slog igenom vid millennieskiftet har hans plats i backlinjen varit ohotad. Men sedan petningen i förra årets CL-semi och köpet av Chygrynskiy, är kaptenen osäker på sin plats i laget och tvekar med att förlänga det kontrakt som går ut nästa sommar. Hur ser ni på Puyols framtid i klubben?
Jonathan
Det finns en position i Barcelona som inte har speciellt bra täckning. Även om Puyol kan spela ytterback är Dani Alves den enda riktigt kompetenta högerbacken Barcelona har i truppen. Jag hoppas att klubben och deras lagkapten kan komma överrens men om inte Carles höjer sig ett snäpp från den nivån han för tillfället spelar på, så är hans position som startman hotad. Piqué är för mig självklar i nuläget. Bredvid honom? Ja, Chyg har lite att bevisa innan han tar kapten Puyols plats men uteslutet, det är det inte.
Mattias
Puyol är en ikon i Barcelona och bör behandlas som en sådan. Samtidigt konkurrerar han om en plats på samma villkor som alla andra och det är där ett potentiellt problem ligger. I min bok är Puyol given som mittback bredvid Piqué - för tillfället. Den hårfagre är på nedgång medan 250 miljonersmannen Chygrynskiy är på väg åt andra hållet. Detta märker vår kapten och det är fullt förståeligt om han vill prova något annat om han skulle vara tredjevalet på positionen. Min vision hade snarare varit att Puyol fick vara kvar tills han beslöt sig för att lägga skorna på hyllan och att han själv accepterade detta. Tyvärr tror jag inte att så blir fallet.
El Flaco
Som truppspelare tycker jag att Carles Puyol fortfarande håller ett par år till. Men detta är också huvudfrågan i det här fallet; är Puyi nöjd med att förvandlas till en ny Alexanco, en ledare i omklädningsrummet men med sporadisk speltid? Som det ser ut just nu och att döma av vad man har läst är svaret nej. Han nöjer sig inte med att tjäna miljoner genom att sitta på bänken, han vill fortsätta spela och har så pass mycket självinsikt att han vet att han fortfarande kan prestera på plan.
Personligen tycker jag, med tanke på vad kaptenen har presterat under de senaste 10 åren, att Puyol befinner sig på en nivå där han får göra precis vad fan han vill. Skriver han på sin kontraktsförnyelse blir jag glad, om inte så packar han väskorna och satsar på ett äventyr bortom de spanska gränserna. Men vad han än beslutar sig för att göra, anser jag att han har förtjänat rätten att själv fatta sitt eget beslut och bli respekterad för det. Spelare med hans ledaregenskaper växer inte på träd och oavsett vad han till slut bestämmer sig för att göra är hans legendstatus cementerad i Barcelona.
Henke
Kan börja med att nämna att Puyol är min absoluta favoritspelare genom alla tider. Baserat på hans hjärta för klubben och kompromisslösa inställning. Min personliga åsikt är att Pyuol, trots att han tappat en aning, fortfarande håller för spel på högsta nivån. Han kanske inte är lika ovärdelig på planen längre som han var för några år sedan men det här typen av spelare finns det inte många av i fotbollsvärlden och hans blotta närvaro inspirerar de andra spelarna. Jag tror han hade kunnat offra ett ben för en seger i "El Classico". Det säger allt. Puyol ska vara kvar så länge han håller och med hans inställning kommer man långt.
Kim
Helt naturligt så har Puyol inte samma möjligheter att konkurrera om startplatser längre, han är trots allt 31 år gammal. Att hans kropp börjar säga ifrån är helt naturligt, alla är inte som Larsson eller Maldini. Men Carles kommer alltid att vara välkommen i klubben, men det gäller att han kan assimilera sig till de nya roller han kommer få ta. Om Chygrynskiy är rätt man förr laget återstår väl att se, men självklart blir det tuffare och tuffare att behålla sin ordinarie plats. Sin egen framtid är Carles den enda som kan avgöra helt och hållet. Med sin status i klubben så kommer ingen att hindra honom från att lämna om det är vad han önskar.
David
Om Carles Puyol är den kapten och person jag tror att han är så väljer han att förnya sitt kontrakt under säsongen. Han är en viktig del i klubbens identitet och tillför också mycket spelmässigt, på fasta situationer är han fundamental. Stannar Puyol är det ännu en bekräftelse för hans känslor för Barca, lämnar han däremot så är det förståeligt men väldigt tråkigt.
Det har stormat ordentligt runt Joan Laporta den senaste tiden. Anledningen är att han firade den katalanska nationaldagen, med att gå längst fram i ett demonstrationståg som krävde Kataloniens självständighet från Spanien. Kritiker både inom politiken och fotbollen anser att Laporta gör fel då han i egenskap av FC Barcelonas president borde avstå ifrån utspel i så pass kontroversiella frågor. Vad anser ni om Laportas upptädande och rent generellt, hör politik och idrott ihop?
Jonathan
Har man Laportas position så får man tycka vad man vill hemma runt sitt eget köksbord. Men har man Laportas position måste man också inse att man nästan alltid är offentlig och vissa saker måste man göra avkall på. Till exempel så bör man inte ingå i ett demonstrationståg, varken först eller sist. Sport och politik kanske inte bör höra ihop, men offentliga personer måste inse att allt, precis allt, är eller blir politik. I ett land där ETA alldeles nyligen har upptagit sprängdåd och i ett land som helt klart har fått sin beskärda del av terrorism bör en man i Laportas ställning inte uttala sig i sådana frågor.
Mattias
Först och främst. Laporta utan katalonismen hade inte varit den Laporta vid vant oss vid. Som icke-boende i regionen är det dock svårt att, på djupet, kunna förstå de "nationalistiska" känslorna som finns. Det var det och här kommer svaret på frågan. Personen Joan Laporta förknippas enbart med FC Barcelona och vad personen Laporta gör blir gärna synonymt med vad FC Barcelona står för. Så är inte fallet och det borde vår president vara varse om. En president ska i min bok hålla en så låg profil som möjligt privat, just för att inte hans privata agerande ska kopplas ihop med klubben. Gällande frågan om idrott och politik hör ihop väljer jag att passa då min utläggning hade blivit alldeles för utdragen för detta forum.
El Flaco
Även om Laporta är Barcelonas president och måste/borde tänka sig för hur hans handlingar kan tolkas av andra människor, så är han även en civilperson som har all rätt att delta i demonstrationståg under Kataloniens nationaldag.
Men det är klart att handlingar som dessa kommer locka till sig kritiker som menar att han blandar fotboll med politik och utnyttjar sin roll som president för att hacka sig in i politiken. Och visst, det stämmer att klubben har, under Laportas ledning, haft en klar och medveten strategi att (ytterligare) ”katalanisera” FC Barcelona, inte bara på planen, utan även inom det sociala och politiska sfären. Med tanke på att detta är hans absolut sista år som president skulle jag uppskatta om han kunde koncentrera sig på klubbens bästa i första hand och lägga politiken åt sidan.
Om fotboll och politik här ihop? I Barças fall har det blivit så på grund av otaliga anledningar och det måste man förstå och respektera.
Henke
Helt ärligt bryr jag mig inte speciellt mycket men då jag är intresserad av fotboll till absolut max och inte alltför mycket av politik så borde man nog inte blanda ihop dessa båda. Laportas agerande låter bara onödigt. Fokusera på det sportsliga istället, det har du ju lyckats bra med.
Kim
Som svensk säger jag nej, politik och idrott hör inte ihop. Med en någorlunda tydlig inblick i katalansk kultur så är det omöjligt att inte föra dessa båda samman. Det finns en dimension bland katalaner som vi nordbor inte kan förstå. Fråga bara skottar, romare och nordirländare så dyker en något nyanserad bild upp. Som president i världens största klubb så kommer man synas i såväl media som i sömmarna, det är ofrånkomligt. Vad Joan väljer att göra är hans eget val, men man ska komma ihåg att allt som man som offentlig gör också kommer att ligga en till last senare. Med tanke på den nationalistiska ådra som många av klubbens medlemmar har djupt inpräntad, så är jag inte alls osäker på att detta kommer att innebära problem.
David
Att Laporta värnar om Katalonien som region borde inte vara en nyhet för någon. Nu för tiden är det svårt att hålla isär idrott och politik, nästan oundvikligt. När Joan Laporta demonstrerar och står för det han tycker så är det något positivt enligt mig. Sedan kan man ifrågasätta om det han står för är bra eller dåligt, men att Laporta använder demokratins rättigheter och uttrycker sig är inte något dåligt, snarare viktigt.
Den 24 september invigdes en staty utanför Camp Nou till minne av en av klubbens största, Ladislao Kubala. Vem skulle ni välja att föreviga om ni fick chansen?
Jonathan
Jag hade väntat några år med att slänga upp en sådan och se efter hur Lionel Messi mår om säg, fem år. Håller han sig borta från Colombian White så får vi äntligen veta hur det hade gått för Maradona om han hade hållit sig ren. Måste jag välja en nu så väljer jag Johann Cruyff. Han har gjort otroligt mycket för klubben. Även idag har han mycket med lagets utveckling att göra och man ska inte glömma att han var direkt inblandad i det då, något kontroversiella valet av Pep som tränare.
Mattias
Utan tvekan Josep Guardiola. Var en stor spelare i klubben och var sedan som tränare med och vann Barcelonas första trippel. Någon vidare motivering behövs knappast.
El Flaco
Kubala har minst sagt förtjänat att få en staty i sin ära, det var ju tack vare honom som Camp Nou byggdes från första början. Hade det inte varit för honom hade Barcelona fortfarande lirat på Les Corts, med kapacitet för 20 000 åskådare. Att han även röstades fram till klubbens bästa spelare genom tiderna i 1999 bara bekräftar hans enorma popularitet i Barcelona.
Jag tycker att även Johan Cruyff förtjänar en staty utanför Camp Nou. Om Kubala är klubbens bästa spelare någonsin, borde holländaren anses vara klubbens viktigaste person genom tiderna. Han vann visserligen bara två titlar under sin tid som spelare, men han deltog och orkestrerade den episka 0-5 segern på Santiago Bernabéu. Att el Flaco som tränare satte upp ramarna och reglerna över hur laget ska spela fotboll, som gäller än idag, bevisar att få (om en ens någon) har haft en lika stor påverkan och influens i klubben som Cruyff har haft.
Även Pep Guardiola borde få en staty tillägnad till sig. Han har under nästan hela sin levnadstid, på ett eller annat sätt, varit sammankopplad till Barça. Oavsett om det var som La Masia lirare, bollkalle på Camp Nou, A-lagsspelare, B-lagstränare eller tränare för att historiskt trippelvinnande lag, Pep har gjort och varit med om det mesta. Legend.
Henke
Utan att tveka Carles Puyol! Motivering i form av en berättelse: För ett par år sedan så spelade Barca första omgången i Copa del Rey mot Badalona som spelade ett par divisioner ner i seriesystemet. Alla Barcelonaspelare gick runt på planen, försökte undvika skador och såg ut att vilja åka hem. Alla utom en, och det var Carles Puyol. Han sprang på djupledsbollar efter att domaren blåst för offside, glidtacklades så han skadade sig och fick bäras ut. Men efter behandling var det in igen och ge 1000%. Det spelar alltså ingen roll om det är Champions-League-final eller Copa del Rey, han gör alltid sitt bästa för laget och klubben Barcelona. I en fotbollsvärld där pengar styr mer och mer är Carles Puyol praktexempel på en spelare som värderar klubben och laget högst. En förebild för alla.
Kim
Moder Teresa. Att leva sitt liv för att andra ska få leva är definitivt més qué un club. Med sin livssyn hade hon definitivt passat in i klubbens färger.
David
Det är svårt att rangordna och jämföra olika personers insatser. Men Johan Cruyff har onekligen varit enormt viktig för klubben, över flera decennier dessutom. Han är en kandidat enligt mig.
