Gästkrönika: Presspelet och Puyol
Nu har säsongen 09/10 kommit en bit på vägen, och det är dags att ta en paus och fundera kring hur det egentligen ligger till. Vad har gått bra, vad kan göras bättre, vem är fågel och vem är fisk? Utan en tanke på risken att köra huvudet i väggen följer nedan en plus- och minuslista.
De dåliga nyheterna först. På minussidans topp 5 hamnar, så här långt, följande:
Presspelet – eller kanske snarare avsaknaden av densamma.
Messis formsvacka – leendet försvann någonstans i Sydamerika.
Transferfönstret – tåget gick, utan Txiki och Barça ombord, eller?
Missräkningen i CL – Rubin Kazan har satt Blaugrana i en svårare sits än någon kanske kunde ana.
Iniestas återkomst – jag väntar fortfarande på hjältens form från i våras.
Jag har inte för avsikt att närmare gå in på alla punkter, men vill avhandla en mer ingående då jag anser att dessa är av vital del för att laget ska fortsätta erövra titlar och utvecklas.
Ni som följer FCB i media och forum håller säkert med mig i mitt påstående att presspelet denna säsong inte är i närheten av det som infann sig under föregående säsong. Min teori är att det stavas Eto´o. Jag vill omgående poängtera att jag aldrig förväntat mig, eller för den delen kommer kräva, att Zlatan blir en ny Eto´o. Däremot konstaterar jag att laget med Zlatan som nummer nio aldrig kommer få så mycket gratis som när lejonet spelade. Varför? Jo, det krävs att någon tar initiativ till att starta en tidig press efter förlorat bollinnehav – allt för att resten av laget ska ”hänga på”. Jag förutsätter att Pep vill fortsätta vinna tillbaka boll snabbt precis som förra säsongen. Problemet är att det saknas ledarskap och symbolik hos anfallarna för att få det att hända på plan.
Både Zlatan och Messi har potentialen i ledarskapet, men saknar den kraft det behövs för att löpa konstant. Mycket beror säkert på att de är mycket mer bollförande och mer med i spelet än Eto´o var, (och har en annan fysik), vilket självklart tär på krafterna.
Nåväl, avsaknaden av tidig press gör att mittfältet i sin tur får långt fram till motståndaren som har boll. Och vad händer med backlinjen då motståndarna inte är pressade? Jo, de tvingas falla bakåt.
De får inte längre möjlighet att göra laget kompakt och skapar därmed större ytor för motståndarna.
Barca har inte världens snabbaste mittbackar (och kommer nog aldrig heller prioritera detta), och det sista de vill är att få djupledslöpande backar emot sig.
Det jag märkt en del denna säsong är att Barca får starta många fler anfall ända nere hos Valdés än tidigare. Och det är just för att motståndarna i allt större utsträckning får chansen till djupledsspel och tvingar ner försvaret till egen målvakt. Det gör att motståndarna får chansen att lyfta laget och sätta en tidigare press än om Barca vunnit boll på mittfältet i större utsträckning. Lägg därtill att mittbackarna haft stora problem med passningar och dilemmat med avsaknaden av presspel får konsekvenser över hela plan – och därmed för den totala matchinsatsen.
I matchen mot Mallorca såg jag dock ett hopp tändas. Henry visade ett par gånger sin vilja att jaga boll i ett högt tempo, och jag tror minsann att ett par andra spelare hängde på.
För de som nu känner att de får ”vatten på sin kvarn” gällande att Barcas backar ser bättre ut än vad de är på grund av den höga press resten av laget sätter, så har ni tyvärr fel. Barca släpper fortfarande in väldigt få mål trots att laget spelar en väldigt öppen fotboll. Så nog besitter herrar Puyol, Márques, Piqué och Chryg goda egenskaper som är av toppklass när formen väl är okej. För inte beror det väl på den i mångas ögon medelmåttige Victor?
Frågan är om Zlatans egenskaper och utvecklingen hos resten av laget är tillräckligt för att balansera det försvunna presspelet?
Håller ni med mig eller är jag helt ute och cyklar? Vidare diskussion förs i så fall på forum eller i PM.
Och så de positiva faktorerna..! På plussidans topp 5 hamnar, så här långt, följande:
Pedros utveckling – han har verkligen tagit vara på chansen som Pep gett honom.
Keitas målexplosion – från ifrågasatt tvåvägs spelare till hyllad avslutare och matchvinnare.
Valdés fortsatta stabilitet – visar fortsatt härlig fokus och står för en hel del viktiga räddningar.
Zlatans start – han har levererat, både spel- och målmässigt i nästan varje match.
Puyols nya kontrakt – el Capitan stannar på Camp Nou till 2013!
Här vill jag belysa den sista punkten. Jag skrev ovan om saknaden av ledarskap och symbolik i anfallet när det gällde presspelet. Den finns så det räcker och blir över i försvaret då Carles Puyol spelar.
Jag vill framhålla det nya kontraktet som en oerhört viktig del i Barcelonas närmaste framtid. Om några år ser jag Piqué ta över rollen allt mer, men just nu behövs det hjärta och en stor ledare. För denna säsong kommer inte bli lika spikrak som föregående. Det nya kontraktet innebär ju också att Puyol kommer få fortsatt speltid vilket garanterar ett tydligt krävande ledarskap med stort symbolvärde i viktiga matcher. När Xavi, Iniesta och Messi har personligheter som snarare får dem att titta ner i marken vid motgång lyfter Puyol på huvudet, ruskar lejonmanen, spänner ögonen och kräver skärpning från sina medspelare. Vem, förutom Pep vid sidan av planen, har den pondusen och inställningen? Ingen. Behövs den? You bet.
Återigen visas värdet av att ha hitta något/någon att följa och få energi ifrån.
Jag avslutar med några rader hämtade från (den eminente) el ”epic fail” Flacos krönika om Puyol för att ytterligare ge krydda åt och poängtera vikten av Puyol som fortsatt ledare och ikon i FC Barcelona,
”Han går in med huvudet i situationer där resten av oss inte ens skulle gå in med foten, konstaterade fransmannen Ludovic Giuly under sin sejour i Barcelona.”
Vem blir inte taggad av att se någon utföra sådana bedrifter?
Och vem blev inte taggad av att se Eto´o löpa som en furie?
Symbolik är viktig, och en del i framgångssagan FC Barcelona. Tvivla aldrig på det.
