Can Barça v.49
Redaktionen är fortfarande segerrusig efter vinsten i El Clásico, men den kommande veckan och Yaya Tourés roll i laget hinner vi också med att diskutera i veckans Can Barça.
Vi börjar med den mest klassiska frågan av de alla inom sportens värld. Hur känns det efter El Clásico?
Mattias: Som alltid känns det lika bra efter en seger mot marängerna. Man går spänd som in i under hela dagen och när matchen väl börjar är man mer nervös än ett barn inför julafton. När väl målet kom placerades jag i en annan värld. Seger mot Real Madrid på Camp Nou är bland det absolut bästa som finns här i livet.
Armin: Det känns skönt. En oerhörd lättnad att slå dem, även om de spelade bättre än förväntat. Men vi är ett nummer större i dagsläget och vi ska helt enkelt vara bättre än Real Madrid. Bara att face'a det, Madridistas.
David: Jag känner mig lättad och resultatet känns rättvist. Barcelona hade inte de bästa förutsättningarna trots hemmaplan men man hade marginalerna på sin sida samt skärpan både defensivt och offensivt när det gällde och då vinner man också den här typen av matcher. Precis som Zlatan sa efter matchen; i och med vinsten är Barça återigen ligaledare och allt är som det ska. Det summerar känslan jag har som supporter för stunden väldigt bra.
Jonathan: Alltid skönt med en vinst givetvis och att dominera Real Madrid är inget som händer varje gång lagen möts. Efter 6-2 segern så hoppas man ju givetvis att det skulle upprepas men det viktigaste var tre poäng. Det plockade vi och därför är jag nöjd.
Alexander: Glädje och lättnad. Glädje över att vi vann över antagonisten, lättnad över att den viktigaste veckan för kanske hela säsongen är över och vi tog full pott. Trots ett gråmulet Uppsala går man runt och ler på dagarna, Barca är en del i det!
Eftersom matcherna mot Real Madrid är en av säsongens absoluta höjdpunkter fortsätter vi på ämnet. Vad var det som fick bägaren att tippa över i Barças favör?
Mattias: Tre saker. Ett - Carles Puyol som gör en fullkomligt briljant insats och reder ensam upp tre farligheter för motståndaren. Jag kan inte erinra mig en bättre insats av vår lagkapten på bra länge. Två - Zlatan Ibrahimovic som kommer in och ger laget en helt annan tyngd i anfallsspelet. Vid trånga lägen kan man skicka upp bollen på Zlatan som håller ifrån motståndaren oavsett om han heter Pepe eller Raul Albiol. Tre – Busquets utvisning. En möjlig myt. men ofta säger man att det drabbade laget höjer sig efter ett rött kort. Barça höjde sig kanske inte men spelade med en annan trygghet, hur det nu är möjligt, och det tvingade Madrid till chansartade anfall.
Armin: Real kom till Camp Nou för att ta poäng. Andra lag parkerar spelarbussen framför sitt mål och hoppas att Barça har en dålig dag. Taktiken var uppenbar, dubbelmarkering på Xavi och låta försvaret trycka ihop det och när Ibra var på bänken fick Henry vara target-player, vilket han inte har varit på många år och det är känns inte så lyckat för fransmannen. Madrid hade ett par chanser men de kunde inte sätta dem och tydligen var detta anledningen hos många vita att vi vann men egentligen var det tack vare Puyol och Valdés som vi klarade det - framförallt i första halvlek. I andra kommer Ibrahimović in och spelet förändras. Inte nog med det gör han mål efter ca fem minuter på plan. Madrid blir otåliga, jagar boll överdrivet mycket och pressar högt men Barça spelar sig stundtals ur pressen utan problem. Men när Sergio B drar på sig sitt andra gula kort och åker ut blir Madrid segervilliga. Men det är här Los Blancos tappar matchen. Hur? De släpper dubbelmarkeringen på Xavi och jagar mål. Chanserna kommer inte och de blir oerhört stressiga och Barça får då omställningsmöjligheter även om de inte lyckas skapa några chanser på dem. Madrid kan inte göra någonting framför Barças resoluta försvarsspel och Blaugrana vinner med 1-0. Tillåt mig att säga det: Välförtjänt!
David: Matchen var en mycket jämnare historia än det senaste mötet, helt klart. Konstigt vore det annars när Real kan stoltsera med två av de tre senaste guldbollen-vinnarna på plan. I söndags kom inte Barcelona upp i den nivå som laget kan spela på men man arbetade sig framåt och åtgärdade de taktiska misstag som Real lyckades utnyttja i första halvlek. Flertalet ingripande från Puyol innebar att nollan förblev intakt och redskapet som saknades i första halvlek framåt, Zlatan, innebar ett mål framåt. Busquets utvisning var ytterligare en faktor för att spelet aldrig riktigt kom igång trots en del tendenser till att så var fallet dessförinnan. Allt som allt var det kanske en trygghet i det egna spelet eller avsaknaden av detsamma hos Real som gjorde skillnaden denna gång i slutändan.
Jonathan: Real Madrid är bra men Barcelona är ett lite bättre fotbollslag. Bland de allra bästa är det marginalerna som avgör och därför är det ingen slump att Barcelona vann. Men det var en kämpamatch och den avgörande faktorn tror jag var den att i Barcelona spelar fler spelare som i blodet vet hur viktigt just el Clásico är. Det är ingen slump att Victor Valdés och Carles Puyol var två av de bästa spelarna i matchen.
Alexander: Detta var en extremt tät och jämn match, som i ärlighetens namn kunnat gå lite hur som helst. Kapten Puyol gjorde en jättematch återigen mot marängerna och räddade oss, Zlatans distinkta avslut, Alves extremt dåliga inlägg enda tills han fick en drömträff... Jag tänker gå djupare än detta och säga att den spelade filosofin segrade. Barcelonas tretande tröttar ut alla lag och även Real Madrid, även om Busquets utvisning gav nytt liv i den döende marängen. Vill dock tillägga att detta spel inte kommer räcka i Madrid. Hemmaplanens makt är stor, och det är en faktor till att Barcelona vann på Camp Nou, med samma spel i Madrid tippar nog bägaren åt andra hållet.
Under hösten har Busquets tenderat att vara Peps förstaval på pivotepositionen vilket har frambringat en smågrinig Yaya Touré. Hur ser ni på ivorianens situation i klubben?
Mattias: Den ser faktiskt ganska problematisk ut. I Busquets har vi en spelare som vår tränare tycks gilla väldigt mycket och det är säkert också så att Sergio är framtidsmannen på positionen. I Yaya har vi en defensiv mittfältare av hög rang och är i mina ögon före Busquets just nu. Men när Yaya går ut i det offentliga och vädrar sitt missnöje blir man smått upprörd. Om du är besviken, ta det då med tränaren och inte med media. Vad nu än tycker går laget först och det är ett axiom i Peps ledarfilosofi. Hur man nu väljer att gå vidare med saken är givetvis jag inte rätt man för att svara på. Hur bra nu än jag tycker Yaya Touré är spelar ingen roll om han inte trivs och ska vara allmänt gnällig. Alternativen är två. Acceptera tränarens beslut eller dra. Svårare än så är det inte.
Armin: Jag älskar Yaya och tycker att det är jämnt mellan honom och Essien om att vara den bästa defensiva mittfältaren i världen just nu. Inför i år har Pep tydligen flyttat ner Xavi ett steg som defensiv mittfältare där han styr uppspelen därifrån. Jag tycker att han helst ska ha Yaya bakom sig då man får ett bättre uppspel från backar till mittfältare där Xavi kan vända upp efter en boll av Yaya och styra anfallsspelet högre upp i banan. Yaya ska spela som defensiv mittfältare i Barça för det går för snabbt för honom som innermittfältare och offensiv mittfältare, Busquets kan spela på båda positionerna och därför har han blivit placerad på bänken. Sergio har det senaste halvåret spelat gudomligt bra och blivit belönad med spel i A-landslaget och har även tagit en plats i startelvan. Nu drog han på sig en jäkligt onödig varning som fick mig att gå i taket (även Pep). Yaya bör nog fortsätta kämpa på och inte ge upp för i slutändan vet jag att han är bättre än Sergio på mittfältet, men frågan övergår till Pep och jag vet inte om han älskar att höra den. Ska han satsa värvningsmässigt eller lyfta upp talangerna från La Masía?
David: Yaya Touré är en urkraft på mittfältet begåvad med en bollkänsla och en förmåga att läsa spelet som är få förunnat. Han bidrar med egenskaper som saknas när han inte befinner sig på planen. Denna säsong har han missat en del matcher, detta pga. sjukdom och småskador snarare än att Busquets varit bättre enligt mig. Man ska komma ihåg att det var likadant förra säsongen, Busquets lyftes fram och spelade mycket till en början och Yaya tog plats på bänken men innan årsskiftet och säsongen ut var det Yaya som spelade mest och också bäst. Tills det att han tvingades ta plats i backlinjen i en tid av skadekris. Liksom då gnällde hans agent över brist på speltid och att klubben inte uppskattade Yaya, precis som han gör denna säsong. Jag är dock övertygad om att Pep vet hur han ska disponera truppen bäst, Yaya kommer få sin speltid i sinom tid och alla kommer vara nöjda när säsongen summeras. Mycket av detta är förmodligen skriverier av tidningar som enbart vill ha rubriker. Men skulle det vara så att herr Touré vill lämna så är det bara för honom att göra det. Ingen är större än klubben och inser han inte hur bra han har det så önskar jag honom lycka till någon annanstans.
Jonathan: Det borde inte vara speciellt allvarligt. Det är klart att han vill spela men han vet att han kommer att få chansen. Det är inte så att han har hamnat i frysboxen direkt. Yaya är bra men han behöver visa det också. Att spela som han gjorde mot Xerez nu senast kommer inte att göra honom till Peps förstaval.
Alexander: Här håller jag verkligen inte med. Skador och rotation gör att Busquets "tenderar" att spela en del från start. Jag själv är stor Tourébeundrare, även om matchen mot Xerez inte visade hans största sida. Om han lämnar tappar Barcelona tyngden och positionsspelet till stor del. Jag har aldrig förstått Busquets storhet, ser honom som ett komplement till just Yaya Touré. La Masiá i all ära men Pep får inte välja spelare därifrån före kvalitet. Tycker att Busquets slarvar mycket och är lättare i defensiven, samt en sämre positionsspelare. Han kanske kommer utvecklas och bli bättre än den gode Yaya, men innan de rör vi inte honom från den positionen. Rannsakade mig även när jag såg denna fråga om jag skulle vilja ha någon annan spelare på denna position? Mascherano kanske? Essien? Nej varför Touré är och förblir kung!
Föregående vecka var en viktig sådan och nu väntar en minst lika viktig vecka med matcher mot Deportivo, Dinamo Kiev och Espanyol. Om vi tillåter oss att kategorisera in matcher i mer eller mindre viktiga, vilken match av de tre bör Pep prioritera mest?
Mattias: Kiev-matchen helt klart. Hela klubbens verksamhet bygger på slutspel i Champions League och det hade varit en rejäl smäll på käften om man misslyckades att gå vidare. Om man nu måste prioritera väljer jag denna match och därefter bortamatchen mot Deportivo då denna ser ut att bli en tuff historia. Visst är det alltid härligt med seger mot lillebrodern i staden, men en seger bör laget kunna mäkta med även om några av storstjärnorna vilas. Motivation inför den matchen ska inte heller behövas då det är ett derby vilket man senast förlorade på Camp Nou. Det är nog inte många fans som är speciellt nöjda med två hemmaförluster mot Los Pericos
Armin: Kiev-matchen och de-blåvita-fanskapen hemma. Vi MÅSTE klara det i Kiev och att möta Espanyol på hemmaplan? Ja, det är inget snack om att det är viktigt. De kunde ha åkt ur förra året och det hade inte blivit några mer Barça-derbyn men de klarade sig till slut och nu är det dags att möta dem igen. Låt mig tillägga att Deportivo inte är lätta att möta borta på Riazor.
David: Matchen mot Dinamo Kiev har störst innebörd eftersom den kommer avgöra utgången i gruppspelet i CL, helt klart. En match mot Deportivo på Riazor är aldrig lätt, samtidigt har Barça redan kryssat borta i en del bortamatcher av dignitet och behovet av en vinst är nu stor för att bryta trenden. Derby mot Espanyol är en helt oförutsägbar historia, en match av prestige och som är viktig för fansen. Förhoppningsvis kan Barcelona dra nytta av att Espanyol för tillfället är ett lag i mindre kalabalik vars säsong hittills varit ganska omtumlande. Peps motto förra säsongen var en match i taget, steg för steg. Jag hoppas att han fortfarande kör på det och att vi får se ett fokuserat och taggat lag i samtliga av de tre matcherna.
Jonathan: Alla matcher är viktiga om man ska vinna titlar men måste jag rangordna så säger jag att matchen mot Dinamo Kiev är den viktigaste. Att vinna tabellen och få en bra lottning är extremt viktigt inför fortsättning i CL. Derbyt mot Espanyol säger som två. Derbyn är alltid viktiga matcher och att behålla sin förstaplats i tabellen är psykologiskt viktigt. Men en förlust i ligan går att ta igen under säsongen, därför kommer också matchen mot Deportivo sist på min lista över "viktighet".
Alexander: Jag skulle inte påstå att denna vecka är i paritet med förra veckan. Men att den är viktig är det inget snack om då vi möter ett Deportivo med bra form som även suktar efter Europa platserna inför nästa säsong. Efter den holmgången ska vårt öde i CL avgöras med en tuff bortamatch mot Dinamo Kiev, då en poäng säkrar fortsatt spel. Helgen efter det har vi Barcelonaderbyt, en match som alltid blir sprudlande och tuff. Ni minns väl förra årets straff i matchminut 97, eller vad det nu var. Alla dessa matcher är tunga, men det är förståeligt om vi tappar poäng borta mot Deportivo som är ett bra lag. Mot Kiev vill jag bara se seger, vi spelade ut de så pass mycket hemma att inget annat ska vara acceptabelt, och jag vill ha första platsen i gruppen. Espanyolderbyt ska vi också vinna enligt mig då vi har hemmaplan, och helt enkelt är bättre på alla positioner. Alla matcher är viktiga, men fullt fokus på att säkra CL-förstaplatsen.
