Ikväll spelar vi för någon annan, Pep
Copa del Rey-final. Pep Guardiolas sista match på FC Barcelonas tränarbänk. Men ikväll spelar vi för någon annan.
I veckan slog det mig. Jag kommer aldrig mer få se Eric Abidal på en fotbollsplan - åtminstone inte på professionell nivå. En bit av mitt blåröda hjärta har tagits ifrån mig. Förvarningen kom redan förra våren, men först nu kom det definitiva. Det går fortfarande hoppas på ett mirakel, men det är lika bra att redan nu inse att Abidal sett sina dagar som professionell fotbollsspelare.
Abidal kommer vara mer än saknad i Barcelona, i hela fotbollsvärlden. En av världens främsta försvarare har nått slutet på sin fotbollskarriär flera år för tidigt. Fransmannen som blommade ut ordentligt först för ett par år sedan, skrev dessutom mitt under säsongen på ett nytt kontrakt med Barcelona, till 2015. Att han tvingades till en akut levertransplantation bara några veckor efter påskrivningen av det nya kontraktet kände dock klubben till, vilket gör det än mer hjärtgripande och fantastiskt.
Fram tills i måndags har jag endast tänkt på Abidals välmående. Det är fortfarande det enda som spelar roll, men tanken på att aldrig mer få se honom springa ut på Camp Nous vackra gräsmatta känns obeskrivligt sorgsen. Alltid så kylig, så säker, så elegant i sin spelstil.
Jag kommer minnas Abidal som den tveklöst säkraste försvararen genom klubbens historia, i alla fall den historian som jag har varit med och upplevt.
I kväll spelar vi inte för Pep - vi spelar för Abidal.
Siempre con nosotros!
