Örebro - HV713 - 0
Valencia CF – FC Barcelona 2-2
Barcelona visade prov på lagmoral när laget, trots underläge vid två tillfällen, lyckades få med sig 2-2 från Mestalla...
Första halvlek
Precis som väntat inledde Valencia matchen med att pressa Barcelona högt upp. Barcelona inledde de första minuterna med att känna på bollen utan att anstränga sig speciellt mycket för att gå framåt. Fem minuter in i matchen kom dock första anfallsförsöket när Messi hittade fram till Pedro på djupet med en väl avvägd genomskärare. Pedros vinkel var däremot inte tillräcklig bra för att oroa Guaita i målet.
Trots att Valencia stod för motståndet och att matchen spelades på Mestalla valde Guardiola att formera laget med en 3-4-3-formation med en backlinje bestående av Mascherano, Puyol och Abidal. På mittfältet huserade Xavi, Busquets, Keita och Fábregas medan Dani Alves fick bilda anfallstrio med Messi och Pedro. I försvarsspelet växlade dock Fábregas position så Alves tog ett litet kliv neråt, men inte ett tillräckligt långt kliv skulle det visa sig.
Matchen var endast 12 minuter gammal när Valencia iscensatte sitt första anfall i matchen längs vänsterkanten. Inspelet kom från Mathieu och olyckligt nog råkade Abidal få bollen i eget mål. En tung start för Barcelona som hade inlett matchen på ett sätt där det var tydligt att man i första hand ville hålla nollan intakt och inte göra några onödiga misstag.
Hemmapubliken på Mestalla skulle dock inte få glädjas i många minuter innan repliken kom från Barcelona. Pedro släppte in bollen centralt till Fábregas som direkt klackade bollen vidare till Messi som fick bollen i sin favoritposition. Insticket till Pedro som fortsatt sin löpning var perfekt och Pedro avslutade intill första stolpen. Ett fotbollsmål som man kan visa för ungdomar och säga: ”Såhär spelar man fotboll!”. 1-1 i matchen som inte ens hade pågått en kvart.
Minuterna efter kvitteringen kapade Rami, som redan hade ett gult kort, Messi i straffområdet, dock utan åtgärd från domaren som pekade på inspark. Messi såg ut som att han trodde att han var med i ett avsnitt av ”Blåsningen”, och på repriserna kunde man se att domaren mycket väl kunde ha blåst straff i det läget.
Den uteblivna straffen kändes ännu värre när Mathieu på samma sätt som vid 1-0-målet tog sig förbi på vänsterkanten och serverade ett nästan identiskt inspel. Abidal som var olycklig vid 1-0-målet hade inget större lycka nu heller när han missade undanrensningen vilket bäddade för Pablo Hernández på bortre ytan som enkelt kunde ge Valencia ledningen på nytt. 2-1 till hemmalaget.
Vi var nog många Barcelonafans som anade det värsta när Mathieu återigen kom längs vänsterkanten och serverade skytteligaledaren Soldado ett helt öppet mål. Men lyckligtvis för Barcelona fick vi istället se en miss i parentet med den som Fernando Torres lyckades med på Old Trafford i söndags. Helt ofattbart att det inte blir mål där!
Andra halvlek
Till den andra halvleken gick Guardiola tillbaka till den traditionella 4-3-3-uppställningen vilket innebar att Alves fick flytta ner till sin högerbacksposition. Ett drag som mycket väl kan ha varit matchavgörande.
Det var dock Valencia som fick den andra halvlekens första målchans. Pablo tog sig förbi längs högerkanten och hittade in med ett perfekt inspel, men varken Canales eller Soldado kom rätt till bollen och en resultatlös hörna blev kontentan av det hela.
Till skillnad från den första halvleken fick vi se ett mer försiktigt Valencia som flyttade tillbaka laget till egna planhalvan och inledde pressen först där. På så vis handlade resten av matchen mest om bollinnehav för Barcelona och omställningar från Valencia.
Med cirka en halvtimme kvar av matchen började Guardiola att agera från bänken. Pedro och Keita fick lämna planen till förman för Villa, som tog plats ute till vänster i anfallet, och Adriano, som tog motsvarande plats till höger. Det var underbart att se hur David Villa fick applåder när han byttes in. Stort av Valencia-fansen! Respekt!
Matchen var inne i ett läge där det inte hände speciellt mycket vilket fick Guardiola att fortsätta agera. Puyol klev av till förmån för Thiago och i den 68:e matchminuten fick Mascherano på en kalasträff från distans, men dessvärre träffade skottet, som kunde ha blivit ett riktigt drömmål, kryssribban.
Att Messi skulle få åtminstone en chans att kvittera var väl inte direkt oväntat. Men trots det såg Messi snudd på förvånad ut när Valencia gick bort sig rejält i defensiven och argentinaren frispelades av Thiago. Messi var fri med målvakten, men lyckades inte skaka av sig Rami som hann tillbaka i sista stund för att reda ut situationen. Var detta Barcelonas chans att nå kvittering?
De flesta spelare som missar en sådan jättechans i slutet av en match börjar ofta hänga med huvudet. Men Messi är, som vi alla vet, inte vilken spelare som helst och med mindre än kvarten kvar lyfte argentinaren bollen över backlinjen till en djupledslöpande Fábregas som tog med sig bollen på ett föredömligt sätt och avslutade med vänsterfoten, på ett liknande sätt som Pedro gjorde vid 1-1-målet, intill första stolpen. Samarbetet som var så lyckat mot Osasuna i lördags innebar nu 2-2 på Mestalla och Barcelona hade återigen hämtat in ett underläge!
Med cirka tio minuter kvar att spela fick lagen ett omställningsläge vardera. Fábregas hade möjlighet att nå Villa i djupled med slarvade med passningen och målchansen uteblev. Valencias omställning gick undan när den inbytte Piatti satte fart längs vänsterkanten. Soldado var i det läget helt ren inne i straffområdet och hade bollen spelats in hade förmodligen 3-2 varit ett faktum. Svaret på frågan varför bollen aldrig spelades in heter Dani Alves som med en absolut maxlöpning precis hann täcka inlägget till en resultatlös hörna. Alves som i övrigt inte hade någon speciellt lyckad kväll stod nu för ett helt matchavgörande agerande. Vilken vinnarinställningen denna galna brasse har!
När klockan tickade upp mot 90 minuter skulle Barcelona få tre chanser att få med sig alla tre poängen. Först spelade Messi fram David Villa till ett friläge med en passning av den högre skolan, men Guaita gjorde en briljant räddning och Villa fick inte näta mot sina gamla lagkamrater.
Adriano, som stod för ett mycket imponerande och initiativrikt inhopp, tog sig kort därpå förbi på högerkanten och kom hela vägen in i straffområdet. Inspelet längs marken rensades undan i sista stund av en Valenciaförsvarare. 3-2 för Barcelona hängde i luften och Messi hade ett avslutningsläge från en liknande position som Adriano, men avslutet gick en bra bit utanför bortre stolpen.
Barcelona med en man mer på planen, efter att Alba blivit utvisad (jag såg aldrig varför), fortsatte att gå för ett segermål och i den näst sista tilläggsminuten lyfte Alves in bollen till Messi i straffområdet, som uppvaktades hårt av Valencia-försvaret, och ville ha en straffspark. Men domaren, som inte använde sin pipa i onödan den här kvällen, dömde inspark istället och matchen mellan Valencia och Barcelona på Mestalla slutade 2-2.
Tankar efter matchen
Det var minst sagt förvånansvärt och modigt gjort av Guardiola att spela med en trebackslinje mot Valencia på bortaplan. Vid seger hade Pep hyllats som ett obestritt geni medan han vid en förlust hade fått känna på stora motorsågen. Nu hamnar vi istället någonstans mittemellan. Detta eftersom Guardiola insåg sitt misstag och rättade till det i andra halvlek där han även coachade sitt lag på ett imponerande sätt och till slut fick med sig en poäng. Precis som när en spelare kommer in fel i en match är det starkt som tränare att kunna komma tillbaka.
Men varför flyttades inte Alves ner direkt i första halvlek när det var övertydligt hur lätt Valencia tilläts komma förbi på sin vänsterkant? Båda målen är enligt mitt sätt att se det en direkt konsekvens av den taktiska uppställningen och det får Guardiola ta på sig. Visst, Abidal gör två rejäla misstag, men osäkerheten i backlinjen berodde på taktiken. Där har Guardiola lite att lära av en tränare som Sir Alex, som hade korrigerat sitt misstag direkt efter Valencias ledningsmål. Å andra sidan ändrar Ferguson sitt lag varje match, medan Guardiola i stort sett aldrig ändrar på något förrän nu då, så han må vara ovan. Det kan såklart tyckas som ren idioti att laborera med en uppställning på bortaplan mot Valencia, vilket jag till viss del instämmer i. Men samtidigt beundrar jag Guardiolas vilja att vidareutveckla ett lag som redan anses som ett av historiens allra bästa.
Med tanke på att Guardiola valde fel taktik från början känns matchen som ett ganska onödigt poängtapp. Men om man istället ser till att Barcelona var i underläge vid två tillfällen på Mestalla är det ett riktigt bra resultat, speciellt med tanke på att baklängesmålen kom till genom rena bjudningar. Hur många lag i fotbollsvärlden klarar av att komma tillbaka efter det på Mestalla? Det är inte många i alla fall.
Många lag hade säkert också varit nöjda med 2-2 i en sådan här match. Messis reaktioner efter slutsignalen på den uteblivna straffen i slutsekunderna säger dock en hel del om såväl argentinarens som hela lagets drivkraft – att aldrig vara nöjda.
Visca el Barca!
