Lagbanner
Estació Blaugrana v. 11
Barcelona dansar vidare i Champions League.

Estació Blaugrana v. 11

Veckans diskussioner kretsar kring en eventuell revolution av laget, avancemanget till kvartsfinal i Champions League, Messis (medvetna?) formsvacka och Tatas vara eller icke vara i Barcelona nästa säsong.

Medverkande:
 
Michael Cedqvist: skribent Barcelona
Markus Inanoglu: skribent Barcelona
Emily Ottosson: skribent Barcelona
Marcus Rossheim: skribent Barcelona


Barcelona förlorade mot bottenlaget Valladolid i en match där Barçaspelarnas inställning och kämpaglöd var under all kritik. Spelet börjar allt mer likna det vi fick bevittna under Frank Rijkaards sista säsong som tränare för Barcelona – slött, stillastående och fantasilöst. Behövs en revolution á la Pep inför nästa säsong för att Barcelona ska kunna fortsätta konkurrera på toppnivå?
 
Michael
– Nej, visst att vi har svagheter i laget men det är ingenting som skiljer sig nämnvärt från hur det faktiskt har sett ut tidigare. Ibland lurar vi oss själva att tro att allting var perfekt under Peps tid i klubben, men egentligen var ju Peps storhet att han tidigt såg de egna svagheterna i laget och gjorde förändring som gav positiva resultat. Men en viss Zlatan är ju ett tydligt exemplar på det faktiskt var en utvecklingstid för laget, inte en utrensning med perfekt resultat direkt.
 
Däremot ser jag fram emot nästa säsong, inte för att jag räknar med resultat utan för att få se hur laget hanterar en eventuell övergång mot en yngre generation. Även om bara Puyol och Valdés lämnar ännu så går ju Xavi, Mascherano och flera andra på de sista säsongerna känns det som, i alla fall på högsta nivå. Men är det värt att "rensa ut" laget för att påskynda processen? Nej hellre i Puyol-anda att låta de stora spelarna själva fundera över slutet på sina karriärer.
 
Markus I
– Samtidigt som man kan konstatera att Barcelona i några matcher varit tämligen omotiverat och orörligt, har man faktiskt mellan varven stått för strålande insatser. Som jag ser det är högsta nivån hos dagens Barcelona i princip i paritet med det magnifika Barcelona under Pep Guardiolas glansdagar. Problemet är att man numera inte regelbundet har presterat utifrån den kapacitet man egentligen besitter och att de slätstrukna och sömniga matcherna har kommit oacceptabelt frekvent. Dagens Barcelona är definitivt bland de fem bästa klubbarna i världen. Men det gäller att man demonstrerar sin storhet oftare och även mot lag som på pappret förefaller vara lätt som en plätt att besegra. Följaktligen gäller det att man är rejält motiverat till varje match, för att undslippa ett svagt spel och i värsta fall dåligt resultat.
 
Med tanke på att det är klart att tungviktare som Viktor Váldes och Carles Puyol slutar att spela för klubben efter pågående säsong kommer det med största säkerhet värvas minst en målvakt och en försvarare till kommande säsong. Det skulle inte skada med ytterligare en eller möjligen två värvningar i det mer offensiva ledet i sommar. Om cirka tre klasspelare ansluter till Barcelona, så är jag nöjd och belåten. En revolution i form av att man säljer fem-sex viktiga spelare och plockar in lika många under en transfersommar ser jag inte som påkallad i dagens läge. Det är berättigat med nytt blod i truppen, men spelaromsättningen är en sak som bör hanteras sansat och varsamt. Sådant som generationsväxling bör ske stegvis och ingalunda i all hast över en sommar.
 
 
Emily
– Nej, nej och åter nej. Det är lätt att ryckas med i stundens hetta efter en förlust när både besvikelse och ilska bubblar inom en och man gärna vill ha en eller flera syndabockar att skylla på. Då är det lätt att säga att det är den och dens fel, sälj dem och köp nya spelare. Att värva sig ur en svår situation som den Barcelona befinner sig i just nu är inte lösningen. När Pep tog över laget 2008 var situationen annorlunda och då kändes det som att Barcelona stod inför ett stup där minsta lilla vindpust i fel riktning hade störtat laget ner i avgrunden och det krävdes starka vindar för att få laget på rätt bana igen. Att Pep gjorde en mindre utrensning bland spelarna bidrog naturligtvis till en uppryckning, men det var framförallt ledarskapet, reglerna, rutinerna, strävan efter perfektion och förmågan att slipa de små men ack så viktiga detaljerna som kom med Pep som var den huvudsakliga orsaken till Barcelonas 180-gradiga vändning och framgångarna kom därför som ett brev på posten.
 
Ska det till en revolution inför nästa säsong tycker jag att det är Tata som ska stå för den och att Barcelonas ledning ska vara i skottlinjen. Hur mycket har han egentligen att säga till om? Om han kräver och får den frihet han vill ha och behöver för att träna laget och får uppbackning i sina idéer och förändringar finns det bara en väg laget kan gå och det är uppåt. Spelarmaterialet är det knappast något fel på. En annan sak som behöver ”revolutioneras” tror jag är just de hårda reglerna Pep införde. Sedan Pep lämnade tror jag att reglerna och den stenhårda disciplinen har blivit allt slappare och därmed blir spelarna också slappare.
 
En personlig anekdot (om någon nu skulle vara intresserad, annars kan ni sluta läsa här, men jag lovar att det finns en poäng som är kopplad till Barcelona) är när jag gick i högstadiet för sisådär 15 år sedan och blev satt i en helt nyuppstartad friskola med totalt två klasser, typ 60 elever totalt. Precis alla visste vem man var och lärarna hade stenkoll på alla elever. Den första gången jag försökte skolka, eller rättare sagt drog en vit lögn om att jag behövde gå hem tidigt på grund av något jag hittade på, ringde läraren senare mina föräldrar som självklart visste att jag ljugit och konfronterade mig om detta. Jag försökte aldrig skolka igen. Vi var hårt hållna och kontrollerade av lärarna, vilket ju var bra för då skötte man skolan rätt bra. Problemet var bara när jag sedan började gymnasiet i en skola med runt 1000 elever och jag plötsligt blev en i mängden. Lärarna hade ingen koll på vem man var och brydde sig inte om att elever inte kom till lektionerna. Plötsligt var jag tvungen att ta eget ansvar och det var jag ju inte alls van vid efter att ha gått i en skola full av lärare som höll efter en som mammor. En skolkning ledde till flera och innan jag visste ordet av hade jag hoppat av gymnasiet – ett beslut jag har senare placerat i kategorin ”största-misstagen-jag-någonsin-gjort”. Att kämpa sig igenom flera år av komvuxstudier för att sedan ta ”studenten” nio år senare och kunna söka in till universitetsstudier var tungt, minst sagt.
 
Så vad jag vill jag då ha sagt med det här och på vilket sätt berör det Barcelona? Jo, jag tror att människan av naturen är lat och är man då som Barcelonaspelarna vana vid hårda och kontrollerande regler och de plötsligt upphör är det lätt att bli bekväm. Pep vårdade spelarna och tog ansvar för dem likt lärarna på min högstadieskola gjorde med mig. När Pep försvann tog han med sig ansvaret och reglerna ut genom dörren och lämnade spelarna att själva behöva ta ansvar, precis som jag i gymnasiet. Eftersom människan är lat och bekväm av sig – och det spelar ingen roll om man är elitidrottare eller bara en random människa – tycker man att man själv inte behöver ta något ansvar eftersom man är van vid att någon annan gör det och så slutar allt i en mer eller mindre djup avgrund. Just detta tror jag är en bidragande faktor till att spelet ser lojt och fantasilöst ut, något det faktiskt har gjort allt mer efter att Pep lämnade.
 
Marcus R
– Både ja och nej. Det behövs nya spelare som tar över de platser som lämnas tomma. Det finns ett stort tomrum i kvalité och framförallt defensivt spelsinne att fylla så det behövs nya och bra spelare. Det finns inte riktigt utrymme att köpa potential för att den spelaren ska bli bra i framtiden utan man behöver köpa egentligen 2 spelare som går in i startelvan och fylla på bakifrån. Samtidigt som man ser över alla spelares kontrakt. Det måste finnas en hunger hos alla att verkligen vilja vinna mer på alla träningar, matcher och titlar. Samtidigt behöver man behålla en viss stomme och inte kasta ut allt för att starta om. Vi behöver inte bygga ett nytt lag, men det behövs en renovering på flera bitar att bygga vidare på.
 
 
Efter helgens förlust tog sig Barcelona an Manchester City i den andra och avgörande matchen i CL-åttondelen. Trots ett 2-0-övertag från det första mötet kändes avancemanget inte alls säkert när domaren blåste igång matchen. Barça visade dock att man fortfarande är att räkna med i Europa när man besegrade City med 2-1. Dina tankar kring matchen?
 
Michael
– 4-1 blev ju säkra än vad man trott från början även om det borde/kunde blivit en sex-sju mål skillnad. City är inte ett lag i absoluta toppen av Europa, hurvida det beror på att man har svårt för omställningen till den internationella scenen eller att den engelska fotbollen är i en svacka låter jag vara osagt. Men Arsenal, City, United, Swansea och Tottenham... jag det säger ju en hel del.
 
Jag tror dock att vi fortsatt får räkna med att inte vara en av favoriterna, även om det är skönt vi fick ett styrkeprov direkt precis som jag önskat. Oavsett vad vi möter i kvarten så känns det som att ångan är uppe på laget och man vet hur bra man kan spela när man är som bäst.
 
Markus I
– Det var en i allra högsta grad gedigen och stabil match av Barcelona i alla möjliga avseenden. Taktiken var oklanderlig. Man spelade mestadels offensivt, men var hela tiden på alerten och disciplinerat i det defensiva spelet. Inställningen var underbar hos spelarna. De var hungriga som vargar och modiga som lejon, vilket banade vägen för en lyckad afton mot Manchester City. Laget kryllar ju av tekniskt begåvade spelare och lirare som Andrés Iniesta och Lionel Messi briljerade. Inte minst Messi var på sitt bästa spelhumör. När han är uppenbart spelsugen så är han i det närmaste ostoppbar. Sedan vill jag även lyfta fram Jordi Alba som var en fröjd att skåda med sin kampvilja och fart. Egentligen kan jag hylla var och en av Barcelona-spelarna efter avancemanget. Även om City gjorde en tapper match och visade stundtals prov på hög kvalité, så var känslan att Barcelona hade en god kontroll på matchen. 2-1-segern var rättvis.
 
Emily
– Det kändes som en match som kunde avgöra hela Barcelonas säsong. En förlust och ett uttåg ur CL, särskilt med tanke på att Barcelona hade med sig 2-0 in i matchen, hade troligtvis inneburit att Barças självförtroende sjunkit till botten, att fansen blivit mer än lovligt förbannade och att det skulle vara svårt för Tata och spelarna att vända den sjunkande skutan och lyckas vinna cupfinalen och knappa in på Madrid i ligan. En vinst och ett avancemang däremot och allt skulle vara guld och gröna skogar och the weight of the world skulle lyftas från Tatas och lagets axlar. Nu blev det inte bara en vinst, utan även en riktigt bra match spelmässigt från Barcelona. Varje spelare från Valdés till Messi förtjänar beröm och onsdagens prestation är så klart en självförtroendeboost för laget.
 
City kom till matchen med en mer offensiv inställning än senast och även om de hade ett par riktigt vassa lägen att göra mål var Barcelona några nummer för stora och detta utan att ens spela på sin absoluta toppnivå – det är imponerande. Både offensivt och defensivt var Barcelona väldigt stabila och det kändes som om man hade full kontroll på händelserna. Joe Hart och domaren hjälptes åt att hålla siffrorna nere för Citys del och det var skönt att se Barcelona i gammalt gott slag efter den smått pinsamma prestationen mot Valladolid förra helgen. Nu gäller det bara att hålla den här nivån resten av säsongen så borde det trilla in åtminstone en pokal som Puyi kan få lyfta innan han lämnar.
 
Marcus R
– Bra match som Barcelona kontrollerade. Tyvärr en dålig domarinsats och det borde ha varit 2 mål till för Barcelona snarare än vad slutresultatet blev. Messi hade vaknat till liv och visade gammal form och Iniesta. Ja, vad går att säga mer om den mannen som inte redan är sagt? Så länge man inte får Bayern i kvartsfinalen så ser det ljust ut för vidare äventyr i Europa.

 
Att Lionel Messi knappt går att känna igen går inte längre att blunda för. Bortsett från matchen mot City lunkar argentinaren mest omkring på plan och verkar även ha problem med kräkningar. Är Messi orolig för att drabbas av fler skador och riskera att missa VM och därmed medvetet håller igen, eller vad har hänt med världens bäste?
 
Michael
– Det finns ju alltid en risk att någonting mörkas, kolla bara på Ronaldos viktuppgång under sista delen av hans karriär. Sen kan vi inte gå in och gräva i skallen på Messi och se hur mycket han själv faktiskt påverkas av allt snacka, eller om han faktiskt är så kylig som han verkar. Däremot hade jag mer än gärna sett att han fått mer vila, visst att alla matcher är viktiga men att spelare är friska är ännu viktigare.
 
Markus I
– Först och främst vill jag framhålla att jag verkligen anser att Lionel Messi är såväl den bäste fotbollsspelaren för närvarande som den främste fotbollsspelaren genom tiderna!
 
Det är en gudabenådad spelare som inte behöver bevisa ett dyft mer för mig. Redan för ett par år sedan hade han definitivt övertygat mig om att han är den störste fotbollsspelaren i historien. Han är geniernas geni! I många års tid nu har han hållit en makalös standard och uträttat stordåd som ingen annan spelare har mäktat med. Jag tycker att han spelmässigt överlag har gjort en suverän säsong hittills. Den här säsongen har han ju emellertid haft skadebekymmer och främst därför är inte hans nuvarande utmärkta målskörd i samma extraordinära nivå som från de senaste säsongerna. Jag är säker på att många av de som ifrågasatt honom på senare tid har stirrat sig blinda på hans målstatistik. Enligt mig behöver han inte ösa in mål för att betraktas som den störste. Det faktum att han är en sensationell stor målgörare är en av många ingredienser i hans digra repertoar.   
 
Vidare ska jag vidgå att det finns matcher han långa stunder inte har löpt särskilt mycket. Dessutom har jag sedan länge fått intrycket av att han till och från går på sparlågor. Ändå, vi talar om en idrottsman som onekligen inte växer på träd. Att han ibland inte tar defensivt ansvar och väljer att inte ivrigt delta i presspelet kan handla om han tycker att han gör bäst i att spara på krutet för att bidra med mer spetskvalité i anfallsspelet. När han anstränger sig en aning extra som han gjorde mot Manchester City, så intygar han också för vissa tvivlare att han inte har någon överman i denna sport!  
 
Emily
– Jättesvårt att svara på, men jag tror absolut att han har både VM och sina tidigare skadebekymmer i bakhuvudet. I grund och botten tycker jag att det är mediernas fel som ständigt sätter en ohälsosam press på Messi att han absolut måste leda Argentina till VM-guld för att kunna räknas som världshistoriens bästa fotbollsspelare. Seriöst, vem är det som har bestämt det här? Blir Leo automatiskt världens bästa någonsin om han vinner VM? Självklart inte. Det finns ingen objektiv beskrivning av världens bästa spelare, det handlar om tycke och smak – subjektiva åsikter – och jordens befolkning kommer aldrig att enas om vem som är bäst. Hela diskussionen är så uttjatad och tröttsam, men det är så det är i dag. Ordet mästare ska plötsligt finnas med i allting och överallt är det tävlingar om vem som är bäst i ditten och datten. Usch.
 
Nu kom jag kanske ifrån ämnet lite, men vad jag vill få fram är att jag tror att Messi sparar lite på sig själv till VM och att det är därför vi inte ser honom lysa av briljans och excellens vecka in och vecka ut längre. Han vill undvika ännu en skada samtidigt som han inte vill vara helt slutkörd i kroppen inför VM. Han är varken ur form eller omotiverad. Vi vet alla vad Messi kan och han visade det så sent som i onsdags mot City, utan att ens anstränga sig särskilt mycket. Så ja, jag tror att vi just nu ser en Messi som medvetet håller igen och som kommer att explodera i VM och komma tillbaka i gammalt gott slag till nästa säsong.
 
Marcus R
– Svårt att förklara varför han är så ojämn. Statistiken talar sitt tydliga språk. Han är dubbelt så bra i Champions League än i ligan och ska man utveckla det så handlar det i sådant fall om motivation. Jag tror inte det är hela sanningen utan andra aspekter som är viktigt exempelvis, "skynda långsamt", är något man jobbar medvetet med Messi för att ha honom i toppform när det gäller som mest. Alltså att han tar det mer lugnt i vissa matcher för att lägga in en extra växel i "viktigare" matcher. VM spelar nog en roll i varför man väljer att göra så men Messi har också kämpat en hel del med skador det senaste året jämfört med tidigare år, därav den planen.
 
 
Tata Martino ryktas lämna Barcelona efter säsongen trots att ledningen gått ut och sagt att klubben vill förlänga hans kontrakt. Tycker du att Tata borde lämna och vem ska i så fall ta över tränarrollen i Barcelona?
 
Michael

– Enkelt svar: Nej. Stabilitet och en ödmjuk tränare är allt jag begär. Förlänga kontraktet? Nej inte i nuläget.
 
Markus I
– Ärligt talat så vet jag inte om jag vill att Tata Martino ska lämna Barcelona eller inte. Jag gillar honom som både människa och tränare. Han tycks inte vara någon oäven tränare och verkar ha spelarnas förtroende och stöd. Som taktiker har han försökt införa ett mer improviserat spelsätt. Bland annat ibland, beroende på matchbild och resultat, försökt att satsa på snabba omställningar och så vidare. Ett frågetecken är hur skicklig han är som inspiratör. Har han förmågan att inspirera sina spelare att prestera på topp även i gråa La Liga-matcher där allt annat en vinst betecknas som ett fiasko? Med anledning av att spelarna i vissa matcher har visat sig vara ljummet intresserade och inte tillräckligt fokuserade så är just den frågan befogad att ställa. Tata och spelarna vet bäst hur det ligger till med den saken. Sammanfattningsvis: om Tata har entusiasmen och passionen att fortsätta träna laget även nästa säsong och spelarna inte har någon invändning mot det, så är det lämpligt att han stannar i klubben.
 
Att jag inte är bestämd i frågan om Tata bör gå eller stanna i Barcelona beror i viss utsträckning också på att jag inte ser någon självklar ersättare eller någon kvalificerad som är realistisk att knuta till sig. Det har spekulerats i ett eller annat namn i media, men jag kan varken säga bu eller bä om kandidaterna. Ett namn som jag inte har florerat i detta ämne är Juventus’ tränare Antonio Conte. Han har varit lyckosam hos ”Den gamla damen” och är en vinnarskalle. Känslan är att han är väldigt krävande mot sina spelare och tenderar att få ut maximalt av dem match efter match. En tränare med hans profil, som för övrigt påminner om Pep Guardiola, är alltid ett intressant alternativ. Annars skulle jag inte ha något emot att den kommande tränaren är en relativt ung och anonym tränare med stort Barcelona-hjärta och höga ambitioner. Implicit så efterlyser jag en tränare som på ett eller annat sätt har likheter med en viss Guardiola. 
 
Emily
– Om Tata verkligen vill lämna tycker jag att han ska lämna. Det gynnar varken laget eller honom själv att stanna mot sin vilja. Jag hoppas dock att han vill stanna. Han har gjort det bra så här långt och jag tror att det bara kan bli bättre. Men som jag var inne på i en tidigare fråga måste Tata få friheten att själv bestämma hur laget ska spela, vilka spelare som ska värvas och känna att ledningen backar upp och har förtroende för honom. Det är omöjligt att veta exakt vad som försiggår bakom kulisserna och hur mycket av ledningens marionettdocka Tata egentligen är. Ge mannen frihet, arbetsro och förtroende så tror jag att han kommer kunna utveckla laget något enormt. Det är dags att inse att Pep inte är kvar i klubben och att ingen tränare bemästrar tiki-takan som han. Som det är nu tycks Barcelona sträva bakåt, tillbaka till tiden med Pep och man försöker desperat hålla sig kvar i det förflutna. Den tiden är dock förbi och nu måste man börja tänka framåt och utveckla laget och spelidén. Jag menar inte att man ska överge tiki-takan, det är grundstenen som Barcelonas spel ska utgå från, men det är dags att införa nya dimensioner i spelet och enligt mig är Tata rätt man för lyckas med detta, det har han visat vid flera tillfällen den här säsongen.
 
Det enda jag ser som ett litet frågetecken är hur bra argentinaren är på att motivera och hantera spelarna. Det ryktades ju att han inte alls pratade med spelarna efter förlusterna mot Real Sociedad och Valladolid. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men det är i alla fall en dålig egenskap hos en ledare och jag hoppas att de ryktena är påhittade.
 
Marcus R
– 3a i ligan, final i cupen och vidare till kvartsfinal efter att ha kört över Manchester City i Champions League. Lägg till att man har hittills vunnit den enda titel som funnits att vinna och fortfarande som sagt har möjlighet att ta full pott. Självklart har spelet inte varit i nivå med vad man kan men det finns ingen anledning att dra förhastade slutsatser. Jag tycker att Tata ska stanna till säsongen är slut och så får vi summera då. Jag ser gärna att han stannar men samtidigt måste säsongen avslutas på ett bra sätt. Det spelar ingen roll om man börjar bra om säsongen ändå slutar dåligt. Det är nu det avgörs, på flera sätt. 
 


Vad tycker du? Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan.

 

Barcelonaredaktionen2014-03-14 15:10:00

Fler artiklar om Barcelona