Månadens Spelare - Februari
Den sista vintermånaden för säsongen har passerat, och vårens friska fläktar har uppenbarligen givit Barcelona vind i seglen. Av sex spelade matcher har katalanerna vunnit fyra och kryssat två, där de gjort totalt 19 (!) mål. Detta var anfallarnas månad, och då är det på sin plats att de hyllas lite extra!
Månadens Spelare: Pierre-Emerick Aubameyang
Jag kan inte vara den enda som på förhand tyckte att värvningen av Aubameyang var något märklig. Visst, han har utan tvekan visat sin klass i både Dortmund och Arsenal genom åren, men det går inte att komma ifrån att hans sista tid i London-laget inte var något att hänga i granen. Svag målform, och till råga på allt blev han av med kaptensbindeln då Arteta ifrågasatte hans ”engagemang och passion”. Att han dessutom närmar sig 33 år stärker inte hans aktier direkt. Men oj så fel jag och dessa andra hade. Fem mål på sex matcher och man får lite déjà vu tillbaka till hans mest fruktsamma tid i Dortmund. Han är kanske inte den anfallaren som är mest delaktig i spelet, men när en chans öppnar sig så tar han den, nio gånger av tio. Fortsätter hans målform på inslagen väg tycker jag faktiskt inte man kan bortse från Barcelona som en outsider till ligatiteln i år. 15 poäng på 13 matcher. Det är osannolikt, men osannolikare saker har hänt.
Månadens U-23: Pedri
Vad ska man säga om den unga kanariern som inte redan är sagt? Han är inte den som gör flest poäng i laget, men mer eller mindre vartenda anfall utgår från hans spelförståelse och diktering av tempot. Det märks också att han börjar anamma rollen som centralfigur på mittfältet, att han tar större ansvar för hur matchen utspelar sig. Xavi menar att Pedri är en av de bästa i världen på sin position, och för varje match han spelar blir jag mer och mer övertygad om samma sak.
Månadens Formsvacka: Gavi
Det känns smått otroligt att man befinner sig i en situation där man ens har möjligheten att kritisera en startspelare som inte ens har hunnit bli myndig. Gavi är lika självklar som vilken annan spelare som helst i truppen, blott 17 år gammal. Inte ens Leo Messi hade kommit lika långt i den åldern. Med ett avigt kroppsspråk och oknutna skor tar han plats på Camp Nous gräs som om han aldrig har gjort något annat. Med det i ryggen ska det ändå konstateras att hans senaste matcher inte har motsvarat hans normala nivå. Att han är utflyttad på en kant i stället för att spela på mitten är säkerligen en orsak, och med konkurrensen på hans ordinarie position är det inte omöjligt att han kommer få fortsätta spela till vänster en hel del. Faktum kvarstår hursomhelst att han har haft det lite kämpigare på sistone, och kanske skulle han må bra av att roteras lite mer i framtiden.
Månadens Mål: Jordi Alba 1-1 Atlético Madrid
Folk kanske tycker det är flyt, men även om han inte menade att göra exakt det han åstadkom så är jag övertygad om att målbilden åtminstone var något liknande. Dani Alves har bollen i sin nya, inverterade ytterbacks-position och prickar Jordi Alba som står vid straffområdeslinjen med ett svepande inlägg. Katalanen bestämmer sig att dra i väg bollen på volley, och herregud vilken volley det var. En hybrid mellan ett skott och en chip med skruv (likt Pavards mål i VM 2018) lyckas leta sig in vid det bortre krysset bakom en fastklistrad Jan Oblak. Utan tvekan ett av de snyggaste målen i Albas karriär. Se målet här!