Måndag hela veckan – ”Fotboll är inte logisk” – 25 Aug
Knappt 70 000 hade tagit sig till Camp Nou den sena söndagskvällen för att bevittna säsongens första ligamatch. Hemmalaget FC Barcelona svek inte och visade att man är definitivt att räkna med denna säsong. Mästarna Atleti debuterar ikväll tillsammans med Ancelottis mannar. Det känns rätt att även Måndag hela veckan gör sin premiär för säsongen. Välkommen!
Det har hänt mycket under den här sommaren, både på och utanför planen. Fotbollsmässigt tog VM hand om hela huvudrollen och tyvärr utanför plan har det hänt en hel del tragiska händelser runt om i världen. Även om vi lever i en underbar värld så är det ofta det händer grymma saker som berör oss alla. Vare sig det är i Gaza, Irak, Syrien och andra delar i världen så är det svårt ibland och fokusera sig endast på fotbollen. Nu senast skedde en tragedi på fotbollsplanen där en spelare fick sätta livet till när en sten träffade hans huvud i den Algeriska ligan. Men det som gläder en lite är att i alla fall på planen, med undantag från ovan, verkar det mesta handla om positiva saker. Den spanska ligan är ett av dessa.
Debutanten som stal premiären
Det var dags för hemmalaget och göra debut igår i ligan och det var stora förväntningar. Trots att man från de katalanska medierna försöker ta bort all press från laget och mena att Barça är ett lag som håller på att bygga upp sig igen, så är det oundvikligt. Det här är FC Barcelona och med så många nyförvärv som har anlänt till klubben så är förväntningarna höga. Men det är framförallt Luis Enriques ankomst som väcker hopp om laget. Undertecknad var en stor anhängare till Tata förra säsongen men Luis Enriques sätt och träna gör att det känns modernare, det känns seriösare.
Även en annan viktig orsak är självklart de nya spelarna som laget inte värvade förra säsongen och som klubbledningen valde att investera inför denna. Men det viktigaste för mig är att de unga spelarna i laget känns otroligt spännande och det har inte varit samma känsla på flera år. En av dessa hade huvudrollen igår och hann även med att bli målskytt med endast 18 år. Det var ingen mindre än Munir.
Eftersom undertecknad går just nu på en kurs för att bli fotbollstränare så försöker jag följa det som händer inom ungdomslagen och speciellt juniorerna av de stora katalanska lagen. Just därför var jag på en match förra året där Barças Juvenil A mötte Cornella. I den matchen som för övrigt slutade 3-3, blev jag speciellt överraskad av en vänsterytter som Barça hade samt en blond offensiv mittfältare i hemmalaget. Men på plan fanns även en annan kille med rötter ifrån Marocko vid namn Munir som spelade som nia i den matchen. Knappt ett år senare har hela världen sett honom debutera för FC Barcelona där han gjorde ett mycket vackert mål.
Hans sätt och spela, hans naturliga samspel med sina medpelare är något som överraskar mig och som gjorde att jag senare på presskonferensen frågade Barçatränaren: Hur det kommer sig att vissa spelare som exempelsvis Munir verkar ha så enkelt och komma in i A-laget på ett naturligt sätt medan det verkar vara så himla svårt för andra talanger (Delofeu etc) att göra det?
Han svar var att ”Fotbollen är inte alltid logisk, det är ingen exakt vetenskap. Medan de flesta tar små steg från juniorerna till B-laget för att senare slå sig in i A-laget så finns det alltid undantag där en spelare kan ta ett så stort kliv så snabbt”. Han fortsatte och sa ”För vissa kan det ta två år, två månader eller två dagar för att anpassa sig. Samtidigt måste man komma ihåg att Munir är väldigt ung och att han fortfarande har mycket och lära samt att det finns många bra spelare som konkurrerar med honom”.
Ett bra svar tyckte jag och kan inte hålla med mer samtidigt som det ändå verkar lite underligt varför vissa lyckas och andra inte. Jag tycker inte att Munir är bättre än Delofeu och av det lilla jag har sett så tycker jag att Sandro är en spelare med kanske ännu större potential, men Munir har det där lilla extra, det där lilla som gör att han kan slå sig igenom inte endast i A-laget, utan även komma igenom motståndarbackarna och göra mål. Han får det svåra och se enkelt ut.
Världens bästa spelare
Det är ett uttjatat ämne vem som egentligen är bäst i världen. Cristiano har guldbollen från förra året men det lär bli svårt för honom och återta det priset denna säsong. Men oavsett vem som får den, eller vem som förtjänar att få den, finns det många och välja emellan det här året. James Rodriguez charmade en hel värld med sin insats under VM och det lär bli roligt och följa honom trots att han bär den vita tröjan. Di Maria var helt klart en av de viktigaste spelarna för sitt Argentina och en av de absolut bästa spelarna och en stor anledning till att marängerna lyckades vinna både den spanska cupen samt La Decima ute i Europa.
Men i Barcelona finns det två alternativ som gör att man känner sig bekväm. Både Iniesta och Messi gör att man glömmer ibland att det kanske viktigaste i fotbollen är att vinna, utan man kommer istället ihåg det väsentliga, nämligen det konstnärliga inom sporten. Iniestas sätt och behandla bollen igår var helt magiskt och se. Messis vilja att dribbla, passa, vända och skjuta som han gjorde i det första målet påminner om den förlorade Messi som hela världen har letat efter.
Igår var inte Neymar med för att ansluta sig till festen men i ärlighetens namn blir jag hypnotiserad när Iniesta och Messi spelar tillsammans på det sätt som de gjorde igår. Fortsätter argentinaren på samma sätt kan man lika gärna ta bort hela omröstningen om guldbollen senare under året.
FC Barcelona har värvat rätt ordentligt denna säsong men trots det är det roligt och se hur många canteraspelare som laget presenterade igår. När jag läste namnen på spelarna på bänken samt de som spelade är det ändå helt otroligt hur många spelare från La Masia som laget har inom truppen och trots det är man med och slåss om titlarna varje säsong. Helt klart hjälper budgeten som man har precis som Atleticos tränare Simeone gång på gång repeterar, men det finns även andra orsaker till det.
Canteran, spelstilen och de ekonomiska möjligheterna gör att FC Barcelona kan prestera år efter år på den höga nivån.
Supercampeon Atleti
Trots att Simeone på sistone kanske går lite för långt ibland. Även om Atletis sätt och spela inte är det mest attraktiva, så är det ändå någonting med detta lag som gör de så himla legendariska att följa. Jag började denna artikelserie ”Måndag hela veckan” för nästan två år sedan exakt och i den första avsnittet skrev jag om Simeones lag som tränade tre pass per dag under julimånad det året. Simeone hade då varit ansvarig för det stolta laget från Madrid under 6 månader och man hade inte riktigt sett resultatet än. Men nu efter 2,5 år som ansvarig för Atletico de Madrid är han inte endast den tränare som har varit mest tid i sin klubb av alla andra tränare i La Liga, utan han har helt enkelt ändrat historien för Madridklubben.
Under denna tid har laget vunnit Europa League, Supercupen i Europa, La Liga, spelat final i Champions League samt nu senast vunnit den Spanska Supercupen mot självaste Real Madrid. Det är helt otroligt vad han har åstadkommit med ett lag som har nästan fem gånger mindre budget än både Real och Barça och där man säljer sina bästa spelare varje säsong av ekonomiska skäl. Trots det verkar det som om laget blir starkare och starkare. För mig kom den största överraskningen när de faktiskt vann ligan till slut förra säsongen med tanke på att det är väldigt svårt och kunna tävla mot de två stora under 38 omgångar.
I år har det dessutom inte varit annorlunda och bl. a har Diego Costa, Courtois och Felipe Luis lämnat för spel i Chelsea. Laget har värvat smart och efter två matcher mot Real var man det bättre laget och förtjänade att vinna Supercupen. Det verkar som om laget inte känner sina gränser och försöker nå högre varje säsong. Det kommer bli otroligt spännande och följa Atletico under året och kanske har Luis Enrigue helt rätt, fotbollen är inte alltid logisk.
Visca!
