Oavgjort mot BoIS
ÖIS spelade på torsdagen 1-1 mot Landskrona i en ganska dålig match.
Landskrona BoIS - Örgryte IS 1-1 (0-0)
0-1 Patrik Elmander (83)
1-1 Henrik Nilsson (94, straff)
ÖIS:
Last
Bärkroth, Björkqvist, Tomaz Jr, Owusu
Ulander, Källander, Johannesson, Aubynn
Fredholm, Karlsson
Byten, ÖIS:
Karlsson -> Elmander (26)
Ulander -> Marek (41)
Bärkroth -> Drobac (76)
Fredholm -> Lohm (86)
I sista minuten bestämdes att Landskrona IP inte dög, varför matchen förlades till en liten arena med det klingande namnet Ulkavallen, några kilometer från Landskrona centrum. Belägen mitt i ett ödsligt bostadsområde utan tillstymmelse till affärer eller restauranger utgör denna anläggning tydligen hemmaplan för Borstahusens BK. Om det nu är någon merit. En jättestor gräsyta, som Grimbo fast kanske ännu större, var det hur som helst, och planen - en av många på detta stora fält - var ganska mjuk och gropig men dock spelbar. Det finns många allsvenska klubbar som gärna skulle haft något liknande.
Matchen var inte bra. Jag kan lika gärna slå fast det med en gång för att undvika missförstånd. ÖIS saknade linjer i spelet och tempot var klart bristfälligt. Målchanserna var få och dåligt förvaltade. En förklaring som Hamrén anförde efteråt var att ÖIS är vana vid fina spanska och cypriotiska planer och hade svårt med omställningen.
Första sisådär 25 minuterna dominerade ÖIS matchen, med ganska stort bollinnehav. Man skapade dock få målchanser. En av dessa kom till genom att Jeff bröt fram mitt på planen och slog en stickare till en fint löpande Jocke. Han kom nästan fri men blev nedgjord bakifrån strax utanför straffområdet. BoIS-varning, ett farligt frisparksläge och dessvärre också en skada på otursförföljde Karlsson blev resultatet. Frisparken slog Johannesson en bit till höger om målet, såg ut som om han fick fel skruv på bollen. Jocke kom tillbaka på planen efter en stunds omplåstring, men insåg snabbt att det inte höll utan gick ut igen. Han ersattes av Patrik Elmander.
ÖIS spel kom ingen riktig vart, man passade runt på mittfältet men hittade inga öppningar. Bäst gick det när man spelade ut på vänsterkanten till Jeff, som var ganska bra och kom fram till inlägg vid ett flertal tillfällen. Ulander på högerkanten sökte sig bitvis mer inåt i banan istället, vilket var synd eftersom det inte fanns några ytor där.
Sista dryga kvarten tog BoIS över spelet. Deras spelidé verkade vara att gå en bit in på ÖIS planhalva och sedan slå en djupledsboll bakom backarna till huggande anfallare. Detta fungerade bättre och bättre allt eftersom halvleken led, och det skapades en del farligheter bakom en alltför stillastående ÖIS-backlinje. Bland annat fick Big Dick göra en riktigt kvalificerad räddning på ett friläge ur halvtaskig vinkel från höger. Strax innan paus byttes Ulander ut mot David Marek, efter att ha fått ett par dobbar på vristen. Det uppges dock inte vara någon större fara med honom.
I paus förmanade Hamrén backlinjen att vara mer rörlig och pusha upp högre, för att få bukt med de besvärliga djupledsbollarna mot lurpassande BoIS-anfallare. Detta tycktes också ge resultat, för i andra halvlek var ÖIS-försvaret betydligt stabilare och släppte inte till särskilt mycket. En orsak kan dock också ha varit att BoIS nu hade motvind, så att deras stickare bromsades och blev för korta.
Ett par minuter in i andra blev det ett aningen komiskt spelavbrott då ett hål, stort som efter ett nedslag av ett bowlingklot, uppenbarat sig utanför Dicks straffområde. Vaktmästare med spade tillkallades, och denne genomförde en transplantation av jord från ett oanvänt ställe utanför planen och fyllde igen hålet.
ÖIS dominerade halvleken ganska markant och skapade också några fler farligheter än i första. Landskrona stack upp i enstaka kontringar. Det började dock se ut som om det skulle bli 0-0. Men inte då! Källander kastade inkast från höger mitt på offensiv planhalva, kort till Savo Drobac. (Som nyligen bytts in mot Bärkroth. Marek gick då ner på backen och Savo in på höger mittfält.) Savo tog emot inkastet, passade kort bakåt till Marek och rusade sedan iväg längs sidlinjen. Marek lyfte fram bollen till den rusande Savo, som drev inåt en bit nerifrån hörnflaggan och slog ett lågt inlägg. Vid första stolpen mötte Elmander upp och styrde bollen i mål över BoIS-målvakten. 1-0, äntligen!
Nu var det bara att "sitta av" resten av tiden så var segern i hamn. Så tänkte vi, och så tänkte dessvärre ÖIS-spelarna också. För de blev alldeles för passiva, passade runt lite lojt och lät Landskrona få utrymme. Det var i fjärde övertidsminuten, när ÖIS inte rensade undan ett redan avvärjt anfall distinkt nog, som Landskrona kunde ta tillbaka bollen och snabbt friställa en anfallare. Som en räddande ängel dök dock lille snabbe Marek upp, sprang ifatt och gjorde en perfekt brytning strax innanför straffområdesgränsen. Döm om vår förvåning och irritation när domarblindstyret dömer straff! I ärlighetens namn var ÖIS kanske förtjänta av ett baklängesmål i det här läget, det är pedagogiskt att sådan lojhet straffar sig, men Mareks vackra brytning förtjänade ett bättre öde. Hur som helst, Henrik Nilsson i BoIS satte straffen säkert upp i nättaket ovanför en chanslös Last och det oavgjorda resultatet var ett faktum. Nästan direkt efter avsparken blåste domaren av matchen.
Kort spelarkritik:
Dick i målet gjorde en gedigen insats kryddad med ett par fina parader, men hade inte så värst mycket att göra.
Backlinjen hade, framför allt i första halvlek, problem med djupledsbollar bakom sig då de var för orörliga. Mike på sin vänsterback hade också en del problem med positionsspelet. Valter såg dock riktigt bra ut hela matchen, så när som på en grov tavla i andra halvlek. Han slog en för lös bakåtpassning som friställde två motståndare. Dessbättre passade den ene till den andre så att det blev offside.
Mittfältet dominerades av ÖIS, men det gick lite för långsamt och det konstruktiva spelet var inte särskilt konstruktivt. Stabilast var Källander, men rappast var Aubynn på sin vänsterkant, som kom fram fint ett antal gånger och har mycket fin känsla i inläggen. Han får min röst som matchens lirare. Marek och framför allt Savo svarade för pigga inhopp, först som mittfältare och sedan som back respektive anfallare.
Anfallet var uddlöst. Jocke såg OK ut den lilla stund han spelade, men Fredholm var från början ganska blek. Dock spelade han upp sig gradvis under matchen och gjorde ett par bra insatser i andra halvlek. Elmander var rent dålig stora delar av matchen, och uppvisade dessutom vissa tendenser till filmningar och gnäll på domaren. Men sista tio-femton minuterna piggnade han plötsligt till och gjorde riktigt hyggligt ifrån sig.
Sammanfattningsvis en ganska tråkig match och en blek insats av Sällskapet. Landskrona uppvisade inte heller något direkt skönspel men såg giftiga ut framåt och kan nog bli farliga i årets superetta. Omständigheterna var inte gynnsamma för fin fotboll men ÖIS blev bättre allt eftersom spelarna började vänja sig vid försäsongssvenska förhållanden igen. Det blir bättre mot Sundsvall på tisdag!
