Historian bakom Las Palmas
U.D. Las Palmas har en anrik och stolt historia men även kantad av mörka tider.
Under början av 1900-talet var Canarias (för oss svenskar mer kända som Kanarieöarna eller Kanarieholmarna) ett område som producerade en hel del talangfulla spelare, som de olika kanariska lagen inte kunde behålla utan försvann direkt till fastlandet då inga var med i dem professionella serierna. Kanariska spelare är än idag kända för sin tekniska fina fotboll, (exempel på detta har vi i Valerón, Silva, Àngel m.m.) men även för sin kämpaglöd. För att just förhindra flytten till andra lag så bildades U.D. Las Palmas 1949. Det fanns fem lag som spelade en egen serie på Gran Canaria nämligen Marino, Victoria, Gran Canaria, Atlético och Arenas som gick ihop och bildade U.D. Las Palmas. Vid denna tid så fanns det endast tre nationella serier i Spanien. Las Palmas start kunde inte ha blivit bättre och på två år så var man uppe i Primera División. Det blev en kort sejour där man året därpå åkte ur Primera División.
Året 1953 – 54 vad man åter i den högsta serien, där de var kvar fram till säsongen 59-60 då man ännu en gång åkte ur. U.D Las Palmas blev redan på denna tid känd för den spelstilen som präglar all kanarisk fotboll nämligen, glad och teknisk lir. Detta uppskattades och väckte många applåder även under Las Palmas bortamatcher.
U.D. Las Palmas är faktiskt ett mycket klassisk lag i Spanien som en gång i tiden var en uppstickare och till och med kunde utmana F.C. Barcelona och Real Madrid. Dessa gyllene år varade från 1960 till 1983. Första åren i Segunda gjorde att det blev en liten identitetskris i klubben och man började för första gången i klubbens historia att kontraktera utländska spelare. Men under denna tid så kom det en ny generation kanariska spelare från j – och b- lagen, spelare som har fått legendstatus i klubben. Spelarnas namn kanske är lite obekanta för en del i Sverige men på Gran Canaria vet nog alla vilka dessa herrar är, herrarna i fråga är Paco Castellano (hård mittback som även tränat Las Palmas på senare år), Tonono (även han mittback, men totalt olik Castellano han var en spelande mittback), Guedes (en kreativ innermittfältare) och sist men inte minst Germán Dévora (en offensiv innermittfältare som i sin debut gjorde två mål när Las Palmas slog Barcelona med 2-1!). Alla dessa 4 legender var med i EM-68 för spanska landslaget (för övrig så spelades EM faktiskt här i Sverige). Dessa spelare gjorde så att klubben kunde hålla sig kvar i högsta serien under 19 år. Så året 1963-64 vann man Segunda División och därmed var man tillbaka i högsta serien.
1967-68 lyckades Las Palmas knipa en tredje plats i Primera División efter en hård fajt mellan Las Palmas, Real Madrid och Barcelona för att vinna titeln. Året därpå blev inte sämre då man kunde uppnå deras bästa placering någonsin, nämligen en andra plats. 1969 blev första gången som ”los amarillos” (=dom gule som vi kallas!) spelade europeisk cuppfotboll.
Början av 70-talet blev lite märklig för vår Las Palmas, Juan Guedes dog när han fortfarande var aktiv och endast 28 år gammal. Som om inte detta räckte så dog även Tonono 1973 i också en mystisk död (mer om detta kommer senare på sidan!). 70-talet präglades även av att Las Palmas började köpa spelare från en annan kontinent och land, nämligen Argentina. Det började 1972 då man köpte Argentinas landslagsmålvakt på den tiden, Daniel Carnevali (för övrigt den förste målvakten att använda målvaktshandskar!) och senare följde även Quique Wolff (som var Argentinas lagkapten under VM-74, och gick till Real Madrid efter tre år i klubben), Carlos Morete (anfallare, facit i Las Palmas 174 matcher/98 mål) och Miguel Ángel Brindisi (som ihop med Morete bildade det bästa anfallet enligt många i den gula tröjan).
Dessa argentinska spelare ihop med egna talanger gjorde så att Las Palmas nådde finalen i Copa del Rey 1978 som det dock förlorade mot F.C. Barcelona med 3-1. Detta blev på något sätt klubbens storhetstid för att de nästföljande år börja vandra i några mörkare år…
Historik om U.D. Las Palmas Del 2
Jag avslutade del 1 med cupförlusten mot Barcelona 1978. Tyvärr börjar del 2 också lite sorgligt då året 1982-83, efter en knackig säsong åkte ur Primera División. Dock kunde man samla krafter för att efter två år vara åter tillbaka i högsta serien. Tränaren för laget var Roque Olsen, en tränare som har fått legendstatus i klubben. Något positivt som man minns under denna period är säsongen 85-86 då Las Palmas kunde slå både F.C. Barcelona med hela 3-0 och Real Madrid med 4-3 efter att ha vänt på en 0-3 underläge på 10 minuter(!!).
Detta kunde dock inte hålla kvar laget i högsta serien och ännu en gång trillade Las Palmas ner till Segunda División, säsongen var 87-88. Ett känt ansikte som spelade under denna period i klubben är dagens nuvarande sportchef och tränare Juanito Rodriguez.
Dem nästkommande åren blir en mardröm för Las Palmas, efter tre ojämna år i Segunda División så trillar laget ner till Segunda División B (division 2 här i Sverige) året är 1992. Det råder även ekonomisk kris i klubben och den måste gå igenom processen som många andra klubbar drabbades av (förutom Real Madrid och F.C Barcelona), nämligen att gå från klubbens medlemmars ägo till att varje klubb blir mer likt ett aktiebolag (i Spanien kallar man detta för Sociedad anónima deportiva). Las Palmas drabbades av detta men klubben kontrolleras av olika kanariska företagare (även idag), som även fick i slutet på 80-talet betala en del skulder klubben hade.
Nu tillbaka till det sportsliga, det blev tre hårda år i Segunda B där man inte kunde nå uppflyttning. Segunda B (som är 4 grupper * 20 lag!) var ganska svår att ta sig ut ur, på den tiden hade man först ett helt vanlig seriesystem där det första 4 lagen i slutet på säsongen i varje grupp gick vidare till playoffs. Playoffsen gick ut på 4 lag i ett vanligt gruppspel spelade om uppflyttning. U.D. Las Palmas lyckades med detta på tredje försöket året var 1995-96, laget leddes av kanariske Pacuco Rosales (som även lyckades med detta med U.D. Vecindario förra året). Det var detta året (och fram till 1997) man kunde njuta av spelet av Juan Carlos Valerón ännu en legend i vår kära gula tröja.
Las Palmas hade återuppstått från de döda och började nu satsningen för att nå en uppflyttning till Primera División. Las Palmas hade även tillsatt en ny styrelse, denne nye styrelse köpte in den fortfarande idag dyraste värvningen i Las Palmas historia, José Óscar ”Turu” Flores för 600 miljoner gamla pesetas. Men det tar tre år (säsongen 1999-2000) för Los Amarillos innan det äntligen uppnår Primera División igen, tränaren är under denna tid den serbiske Sergio Kresic. Det blev en rejäl fest på hela ön Gran Canaria, där även undertecknad var.
Det blir också Kresic som får leda laget nästkommande säsong i Primera, där han lyckas synnerligen bra och placerar laget i mitten av tabellen. Under denna säsong kommer det fram nya spännande spelare ur de egna leden som till exempel Ángel (idag i Celta och även med i landslaget), Guayre (spelar i Villareal har också debuterat för landslaget för något år sen) och Jorge Larena (som gick till Atlético och idag är utlånad till Celta). Till andra året hade Las Palmas fått en ny tränare vid namn Fernando Vásquez, första halvan av säsongen går lysande och laget är med och fightas om en UEFA-cup plats och spelar fin fotboll. Minns fortfarande att San Mamés ställde sig upp och applåderade Las Palmas spel efter en förkrossande seger med 4-0 (om jag inte minns helt fel!). Dock gick den andra halvan av säsongen sämre och efter två år var drömmen ännu en gång över…
Baksmällan efter Primera División spel (hög avlönade spelare m.m.) och ett bedrövligt styre av Sabino López som vd för klubben gör att Las Palmas är inne i en ännu djupare ekonomisk kris än sist (skulden var uppe i 12.000 miljoner pesetas!!). Detta ledde även till att året 2005-2006 blev en sportslig katastrof och ännu en nedflyttning blev ett faktum. På två år hade man gått från att slåss med Barça och Madrid till att nu börja om från Segunda B. Laget höll på att dö och försvinna från fotbollen. Räddaren i detta blev faktiskt en rättsprocess som klubben fick gå igenom p.g.a. skulderna, domaren Cobos Plana började styra Las Palmas (detta är egentligen processen olika bolag går igenom innan bolagen försvinner). Plana som nu också fått legendstatus i klubben började förhandla med alla företag, spelare, tränare som man var skyldiga pengar. Han la upp det på ett sätt att, antingen försvinner och dör klubben som är Gran Canarias stolthet och du får inga pengar från klubben eller så förlåter du skulden och låter U.D. Las Palmas leva vidare. Många köpte detta och nu är klubbens ekonomi betydligt bättre, skulden ligger idag på ca. 600 miljoner pesetas. Plana styrde klubben i två år (2004-2006) innan han lämnade vidare till Miguel Ángel Ramirez en ung företagare som styr klubben än idag.
Rent sportsligt så gick det också bra och efter en seg inledning av Segunda B så kunde man i slutet av juni förra året inför en fullsatt Estadio de Gran Canaria (32 000 åskådare!!) fira att man vara tillbaka i Segunda A. Tränaren är Juanito Rodriguez och profiler i laget är Nauzét Alemán, Marcos Marquez m.m.
Detta år har laget kämpat hela året med målet att hänga kvar vilket man tillslut lyckades med förra helgen då det blir omöjligt för Castilla och Alavés att komma ifatt los amarillos. Profiler, förutom dem ovannämnda är även David Garcia (undertecknad gick i samma skola och spelade ihop med han), Aythami, Trashorras m.m. Las Palmas har förhoppningsvis en ljus framtid framför sig, b-laget spelar i dagarna playoff match för att bli uppflyttade till Segunda B. Så talang är något los amarillos har tillsammans med fin, teknisk och välspelad fotboll. Så följ med oss här i Las Palmas redaktion i resan upp till stjärnorna och Primera División ännu en gång...
Välkomna!
Källa: www.udlaspalmas.es
