42 år i Osasunas tjänst
De finns många personer bakom en förening, personer som inte syns och som i det tysta gör sitt jobb som sällan uppmärksammas. Personer vars arbete är viktigt men som de flesta ser som att det mer eller mindre sköter sig självt. Efter 42 år som vaktmästare på El Sadar går nu Javier Primo i pension och lämnar det jobb han så hängivet skött under alla dessa år.
Det var i början av sjuttiotalet, säsong 72-73, som den då 25-årige Javier började hos Osasuna. Till en början som administratör och trädgårdsmästare. Men med tiden blev det mer och mer arbete kring arenan El Sadar och slutligen blev det full tid kring denna.
Det har blivit veckor av outtröttligt arbete, långa dagar, sömnlösa nätter, oro inför matchdagar, lidelse med skador på arenan och tillfredställelse när berömmande ord kommit för den gröna mattan. Under alla dessa år har det funnits tillfällen för allt. Och så alla anekdoter och framförallt kärleken till spelarna, tränare och presidenter, där Javier Primo varit mycket mer än bara en vaktmästare på El Sadar.
Det finns inget hörn av arenan som han inte känner till. Han har målat linjerna på gräsmattan, klippt och gödslat mattan, städat på läktaren, serverat domarna is i halvtid, sprungit med handdukar åt tränare… allt man kan tänka sig. Enda gången någon visat intresse och uppskattat hans arbete var när en president från Athletic erbjöd honom jobbet att sköta om mattan på San Mames.
Under årens lopp har Javier lärt känna 23 tränare och sex presidenter, han har sett Osasuna spela i första, andra och tredje divisionen. Han har mött spelare som Maradona, Luis Aragonés, Messi och Ronaldo och har fått spelartröjor från många spelare genom åren.
”Han kände alla materialförvaltare i alla lag och hjälpte dem alltid med allt de behövde, han skall ha ett stort tack.” säger en röst med insyn i klubben.
Åren har gått och laget har vunnit och förlorat men tiderna har förändrats, mycket. I många år fick Javier, och andra anställda bonus, precis som spelarna. Och han kommer ihåg hur tacksam han var då han fick sin bonus så att han kunde köpa sin första bil, en Simca 1000.
Bror, vän och Javier Primo under besöket 2009.
Möte med Javier Primo och El Sadar
Själv träffade jag Javier i maj 2009 då jag min bror och en god vän besökte arenan. Vi frågade försiktigt ifall vi kunde gå in och titta runt och vips kallades det på Javier som fick bli vår ciceron. Han ledde oss in i arenan och visade oss pokalrummet där hylla efter hylla fylldes med pokaler. Han visade oss också omklädningsrummen där lagen byter om men även dörren till domarnas omklädningsrum.
Det fanns ett märke på dörren som efter många år och ett antal ommålningar fortfarande syns. Det visade sig att det var en viss Bernd Schuster som inte varit speciellt nöjd med ett domslut och skickat in en spark på dörren. Dobbmärket finns alltså kvar och om jag inte missminner mig var det ett rött kort som var anledningen till ilskan.
Javier är full av anekdoter och samtidigt som vi tar oss ut på gräsmattan berättar han om den gången då Johan Cruyff, då tränare för Barcelona, bjöd in honom på en promenad över gräset. Samtidigt som lagen värmde upp ville Cruyff lära sig mer om hur Javier kunde få mattan så grön.
Det var en upplevelse att vara på plats inne på arenan och få se den nerifrån gräset. En dag som man kommer minnas för all framtid mycket tack vare vår ciceron Javier. Vaktmästaren som nu får mer tid för sin familj och för sin stora hobby, jakt. Han kommer saknas, först på plats och sist att lämna arenan under många år kommer nog för många i klubben att kännas konstigt.
Tack Javier, för 42 år i Osasunas tjänst!
Källa: somosrojillos.com
