El derbi madrileño
Så var det dags igen, ett av Europas mest prestigefyllda derbyn, ett stadsderby mellan Real och Atlético de Madrid.
Det är dags igen, dags att slå lillebror på fingrarna ännu en gång. Real Madrid mot Atlético, ett möte som engagerar, berör och för det rödvita supportrarna är detta årets match, matchen man skulle hugga av sin egen hand för att få vinna. Real Madrids största antagonister finner vi självfallet i det frihetsskrikande Katalonien, FC Barcelona, tätt bakom denna klubb finner vi Madrids andra lag, Atlético Madrid som 1903 grundades av tre baskiska studenter. Till en början var man en gren till Athletic Bilbao men på mitten av fyrtiotalet blev man Club Atlético de Madrid efter att diktatorn Franco förbjudit utländska namn på spanska fotbollsklubbar. Det är en klubb som under hundra års tid alltid försökt hävda sig under Real Madrid, men man är inte för den sakens skull utan titlar, man har nio ligatitlar och lika många cuptitlar. Det var fyra år sedan man gick upp från rikets andra serie, dom senaste åtta mötena har slutat med sex Real Madrid segrar och två oavgjorda, storebror visar alltid vart skåpet ska stå.
Bitterheten och hatet är stort mot Los Blancos, precis som Barcelonas fans tar man varje tillfälle i akt för att beskylla Real Madrid för att vara regimens lag. Mötena mellan lagen målas upp som folkets lag mot regimens, sen att Real Madrid gjorde väldigt mycket för att slippa vara regimens lag lämnar man gärna utanför historian för att sätta lite extra krydda på sin egen berättelse. Faktum är att Real Madrid till och med ansökte om medlemskap i den katalanska ligan för att slippa regimen i Madrid. General Franco krigade till sig makten och tog över ett oerhört sargat Spanien med ett dåligt ryckte ut i världen, han behövde något som kunde visa Spanien hur bra dom var, han fann Real Madrid och det blev en relation där en var nöjd, generalen. Efter diktatorns död har Real Madrids stämpel som maktens lag luckrats en aning men det är fortfarande vanligt att motståndarsupporters skanderAR; Así, así, gana el Madrid! – vilket lite tamt översatt betyder ”så här går det till när Madrid vinner”. Ramsan var relativt tyst förra året då Madrid fick en rad märkliga domslut emot sig förra året. Att det fifflats en och annan gång med Real Madrid må vara hänt, men att trettio år efter Francos död fortfarande köra samma gamla visa om och om igen är egentligen bara tragiskt. Barcelona är inte direkt moralens högborg medan Atlético kanske haft den största skojaren en spansk klubb någonsin haft som president, den kriminelle Jesus Gíl y Gíl, numera avliden. Det ges och det tas i debatten, Real Madrid har och kommer alltid få utstå mycket kritik och hat, varför? För att man är världens genom tiderna bästa fotbollsklubb, framgång skapar alltid avundsjuka,
Det är arbetarklassens lag mot medelklassens, även fastän dom linjerna suddas ut allt mer allteftersom tiden går. Atlético var på 60, 70 och 80 – talen det enda lag som erbjöd bra motstånd till Real Madrid och 1965 slog man Real Madrid på Bernabéu och bröt därmed Los Blancos åttaåriga svit utan förlust! Rivaliteten har funnits sen dag ett och den blev inte sämre när El Madrid 1959 slog ut lillebror i Eurpacupen efter omspel.
1999 dundrade holländaren Jimmy Floyd Hasselbaink in två mål och ett fullsatt Bernabéu tystades, det är alltså nästan sju år sedan Atlético besegrade Real Madrid. Allt efter den segern så har det bara gått utför för Atlético när det gäller att segra i ett derby. Atléticos ångest och förmågan att aldrig prestera mot Real Madrid personifieras av lagets stora fixstjärna, Fernando Torres. Med mängder av missade målchanser fick han se sitt lag falla med klara 3-0 på Vicente Calderon, ”El Niño” kunde bara inte göra mål och vem minns inte Iker Casillas helt makalösa räddning då Torres hade öppet mål. Faktum är att Torres aldrig gjort mål mot Real Madrid, något han säkerligen vill ändra på till denna säsong.
Efter bra många turbulenta år har Atlético tillslut fått tag på en kompetent tränare, mexikanen Javier Aguire som gjorde stor succé i Pamplona med Osasuna. Man har inlett ligan bra med en sen seger mot Sevilla senast. Atléticos problem har sedan länge vart ojämnheten, helt utan förvarning kan laget hamna i svackor, svackor som kan sträcka sig i månader, därav inga titlar på tio år. Årets upplaga ser riktigt spännande ut med unga talanger som Aguero och Jurado spetsat med Torres, Maxi och Perea. Det kommer att smälla på Bernabéu på söndag, inget av lagen kommer att vika en tum. Ett passionerat hatmöte, storebror mot lillebror, hur det går? Traditionens makt är större en vad folk tror och kom ihåg att storebror är både smartare och definitivt starkare än lillebror!
Hala Madrid!
