Tick Tack
Om den ständiga ovissheten kring Madrid och dess framtid
Silly season har rullat runt i Europa under en månads tid och går nu in i sin andra och mest intensiva månad. Många klubbar har sedan länge gjort klart med nya spelare och har man inte det så har man i alla fall en ganska klar översikt över vad man vill värva och hur truppen kommer se ut kommande säsong. De flesta större klubbarna står också med en tränare som sedan länge kunnat planera för sina aktioner på transfermarknaden. Många av de större klubbarna ståtar också med välutvecklade organisationer som oftast agerar professionellt. Man kan säga att de flesta klubbarna strävar efter en kontinuitet inom klubben och kan vara beredda på något sämre år ibland utan att försöka få till stånd någon revolution. Men i Real Madrid är det annorlunda.
Trots ligasegern så är läget allt annat än stabilt i världens största klubb. Efter flera år av instabilitet och misslyckade värvningar såg alla Madridista ett slut på detta i och med presidentvalet förra sommaren. Men oroligheterna kring klubben har inte upphört, snarare tvärtom. Det började med snack om oräknade röster, verbalt krig med tidigare vännen Milan och sedan har det fortsatt, oftast med klumpiga uttalanden från högsta hönset Calderon eller från hans vapendragare, pajasen Mijatovic. Bristen på professionalism hos våra ledande personer kan driva en till vansinne och deras bristfälliga förmåga när det gäller hanteringen av media har ytterligare förstärkt bilden av Real Madrid som en klubb där inte allt står rätt till. När man anställt en trygg och meriterad tränare, påbörjat något nytt där man dels värvat erfarna spelare för att tillgodose en del grundläggande behov samt värvat unga utvecklingsbara spelare hade man lagt grunden för ett nytt storlag.
Som supporter hade man förhoppningar om sportsliga framgångar men insåg ändå lagets begränsningar vilket gav en ökad förståelse för det stundtals haltande spelet. Samtidigt genomgick man någon form av invänjningsperiod när det gällde att förstå och acceptera Capellos fotboll. En missuppfattning bland många är att Capello spelar defensivt, Capellos främsta mål är att spela effektivt. Eftersom han ofta väljer ett lågt försvarsspel innebär det att Real Madrid vinner bollen längre ner i banan, att bollinnehavet blir mindre men också att man oftare får anfalla mot oorganiserade försvar vilket tillsammans med fasta situationer där laget också blivit starkare leder till flest mål i dagens fotboll. Men då Capello inte riktigt fick de spelare han hade önskat sig så kunde han inte genomföra sin spelidé till fullo. Med så defensivt lagda spelare som Diarra och Emerson behöver man väldigt kreativa yttrar vilket laget mestadels saknade. Men ju längre säsongen led började Capello hitta en lämplig balans i laget och med undantag för det ibland lite ofokuserade försvarsspelet så tror jag Real Madrid under ett par matcher på våren spelade precis som Capello önskade och det var också då Real Madrid spelade som bäst. Något man inte heller får glömma är att merparten av spelarna underpresterade rejält under hösten och vintern vilket hade betydligt större del i det dåliga spelet än Capellos taktikval. Men när spelet var som allra sämst så var vi många (jag inkluderad) som krävde Capellos avgång då det kändes som om hans filosofi varken ledde till poäng eller bra spel samtidigt som han inte bara var i kollisionskurs med alla fans utan också med spelare och ledare. Calderon & co stod på sig i drygt ett halvår men började sedan överge sin tränare alltmer och historien var på väg att upprepa sig ännu en gång. Schuster, Mourinho, Wenger, Del Bosque, ”Svennis” och Benítez placerades alla i Madrid och frågan om Capello skulle avgå blev den mest givna på varje presskonferens. Men Capello fick fortsätta även om det redan då sades att Schuster skrivit på ett förhandskontrakt som lovade honom tränarposten. Några officiella kommentarer har egentligen aldrig kommit men ledningen hade antingen inte räknat med en ligaseger vilket borde vara garanti för en fortsättning när kontrakt redan finns eller har det skurit sig så totalt mellan Calderon och Capello att en fortsättning är omöjlig. Men denna ständiga turbulens kring tränarfrågan försvårar flera moment för klubben, både på planen och utanför. Ständiga tränarbyten leder till svårigheter att bibehålla en långsiktig plan och framförallt förskjuts hela tiden saker och ting. Klubbar som Arsenal, Liverpool, Manchester United, Chelsea, Milan, Inter och Barcelona har haft sina respektive tränare i minst tre år och alla klubbarna har i någorlunda lugn och ro kunnat förbereda sig inför kommande uppgifter. Men i Madrid är det elva(!) dagar efter ligaguldet fortfarande oklart vilken som tränar laget nästa säsong. Detta i sin tur leder till att inga spelare kommer värvas. Situationen är alltså inte ny utan flera somrar i rad har vi fått vänta ut att presidenter, sportchefer och tränare ska tillsättas innan spelartruppen hamnar i centrum. Alla dessa processer tar tid vilket gör att Madrid hela tiden halkar efter på transfermarkanden och senaste exemplet på en spelare som Real Madrid klantat bort är Frank Riberý som hade passat perfekt som kreativ högermittfältare i Los Blancos men som hamnade i Bayern då Madrid inte kom med något bud.
Naturligtvis skulle Calderon redan dagen efter ligasegern talat om vilket som tränar laget nästa säsong så att all viktig planering och arbete med att värva spelare kunnat starta så fort som möjligt. I regel tar en värvning ganska lång tid att genomföra och det brukar vara mycket turer fram och tillbaka innan något är klart. Därför är det lite oroväckande att inte ens tränarfrågan är löst och att någon tydlig idé för förstärkningar av truppen lyser med sin frånvaro. Däremot saknas det inte rykten. Men det blir svårare och svårare att sålla i informationen och veta vilka rykten som kan ha någon form av substans i sig. Det är också häpnadsväckande att se vilka typer av spelare som dominerar spekulationerna, bara den senaste veckan har inte mindre än fem mittbackar kopplats samman med Real Madrid samtidigt som positionen är den bäst befolkade i hela truppen. Men som sagt får man ta allt detta med en nypa salt och det kommer förmodligen vara många ”puja por”, semana clave” och ofensiva total” innan några nya spelare klär på sig den vita tröjan. Därför är det viktigt att Calderon, Mijatovic och de andra nissarna börjar agera, tiden går och det gäller att arbeta för att inte historien ska upprepa sig åter en gång så som den gjort med Vieira och Kaká där allt fokus lagts på en spelare och reservplaner saknats. Det har varit mycket snack och liten verkstad och nu är det verkligen upp till bevis för president Calderon. För som beskrivits tidigare finns det stora behov av förstärkningar på flera olika områden och även om Calderon sagt att tre spelare ska vara i princip klara så är ingenting officiellt ännu. Under tiden av väntan på besked får alla madridistas fortsätta att sväva i denna sedvanliga ovisshet.
På morgonen rapporteras det i spanska medier om att det som alla förmodat kommer att ske vid lunchtid idag, nämligen att Capello frigörs från sitt kontrakt och lämnar Real Madrid. Rätt eller fel går givetvis att spekulera massor om men vi får hoppas att den nye tränaren om det nu blir Schuster, klarar av att kombinera profileringen av sig själv och samtidigt att bygga vidare på det som fungerat bra hittills. För nu får det vara slut på kaos och drastiska förändringar. Det Real Madrid behöver nu är arbetsro och framförallt en lyckad värvningssommar, hur det blir med det sistnämnda står skrivet i stjärnorna men förväntningarna är alltjämnt väldigt höga.