Sjuka, sjuka silly season
Frustrationen och oron stiger för varje dag.
Jag är inte lugn. För ungefär en månad sen skrev jag krönikan om jakten efter en playmaker. I krönikan berördes även de enligt pressen snart klara övergångarna av holländarna Drenthe och Robben. Sedan dess har följande hänt; ingenting. Utöver komplementvärvningarna Dudek, Saviola, Metzelder så är det bara Pepe som det finns riktigt stora förväntningar på. Under hela fjolårssäsongen diskuterades behoven av att värva mittfältare, och för de allra flesta står det klart att Real Madrid behöver värva minst två, helst fler mittfältare innan transferfönstret stänger. Calderon har på sedvanligt manér gått ut och lovat att spelare är på ingång, imorgon är det en vecka sedan senaste uttalandet om att ”det inom kort” skulle presenteras två eller tre nyförvärv. Det försprånget som övriga europeiska storklubbar hade för en månad sen men som vi hoppades att Madrid skulle täppa till genom ett par tunga köp har tro det eller ej utökats. De flesta klubbar är nu inne på sin tredje försäsongsvecka och de flesta har sina trupper mer eller mindre spikade.
En ganska talande bild av hela den förförliga sommarn återges på dagens förstasida av Marca. Kaka, Fabregas, Chivu, Ronaldo, Pato och nu senast Ballack är samtliga spelare som Madrid jagat men som samtliga stannat eller lämnat för andra klubbar. Man ska inte dra för stora växlar på detta men i ärlighetens namn kanske det är dags att diskutera hur Real Madrids dragningskraft och förmåga att knyta stora spelare till sig har förändrats de senaste åren. Vi får gå tillbaka till 2004 då Samuel värvades från Roma för att hitta ett köp av en världsspelare som fortfarande befann sig någonstans i mitten av karriären. Min känsla är att Madrids ideliga försök att värva Patrick Vieira under flera år skadade klubben både direkt och indirekt. Dels fick man aldrig tag på den defensiva mittfältaren som vi så tydligt saknade under en lång tid, dels ägnades all kraft åt att värva Vieira och all kontinuerlig förstärkning/föryngring av truppen uteblev vilket i slutändan ledde till att pusslet som inledningsvis hade ett stort hål i mitten nu förvandlats till ett nät med mängder av hål i olika storlekar att täppa till. Real Madrid har genomgått en mycket svår generationsväxling och ligatiteln vi vann var på flera sätt ologisk. Men trots den återvunna hedern så har vi fortfarande en bit kvar innan den där riktiga glansen och auran kring klubben kan återfinna sig.
Trots att Real Madrid halkat ner en aning bland Europas storheter när man tittar på framgångar de senaste åren så är det fortfarande Madrid klubben som alla vill sätta på plats. Detta syns otroligt tydligt i alla affärer Real Madrid är inblandad, majoriteten av Europas klubbar vill ogärna släppa sina spelare till just Real Madrid, och skulle de trots allt få för sig att sälja så ska det till ordentliga överpriser. Titeltorkan de senaste åren har gjort att Real Madrid inte är ett lika glasklart förstaval för världens bästa spelare som det var tidigare. Dessa två faktorer gör att Real Madrid arbetar i ständig motvind och hittills har inte herrar Calderon/Mijatovic visat sig mäktiga att ta oss ur situationen utan de har snarare förvärrat den med sina klumpiga uttalanden i media.
Calderon har visserligen en poäng när han talar om hur media förstör Madrids värvningsarbete genom att hela tiden skriva om Madrids nya objekt. Det kan mycket väl vara så. Men om han ska skylla de uteblivna värvningarna på media så är El Presidente ute på tunn is. Att skriva om klubbarnas aktioner på transfermarknaden är och förblir tidningarnas jobb och just den här typen av nyheter säljer ju alltid, trots att flertalet av artiklarna från framförallt As knappast skulle ha passerat lögndetektorn utan kan klassas som ren skit. Nej Calderon borde nog tänka längre än så. För med snart två veckor till ligapremiär står vi fortfarande utan något bra alternativ på vänsterbacken, vi har bara en enda (Balboá) renodlad yttermittfältare i truppen även om Robinho ses som en given kantspelare och den där förbannade kreatören lyser ännu med sin frånvaro. Det är med andra ord på tiden att börja komma med lite konkret nu, de tomma orden från Calderons sida är jag så vansinnigt trött på och under tiden Barca tränar in positioner och promotar sin produkt i Asien så är Madrids lagbygge långt ifrån klart och sanden fortsätter att rinna i timglaset.
När det gäller yttermittfältsplatserna är jag dock inte orolig ännu, jag tror att Robben och förmodligen även Drenthe till slut hamnar i Madrid. Dock är jag dock fortfarande frågande till om yttern Drenthe värvas som vänsterback eller vad man nu ser honom som. Därmed kan inte vänsterbacksproblematiken helt avfärdas och ”treor” som är kvalificerade för spel i Real Madrid dräller det inte direkt av på marknaden och det ska bli mycket intressant att se vilken som till slut efterträder legenden Carlos. Men detta är dock inte i närheten av den oro eller snarare frustration som jag känner inför det centrala mittfältet. Till att börja med kan sägas att jag är en aning mindre förvirrad än vid senaste krönikan då det mer och mer verkar som om det är en tvåvägsspelare vi letar efter och inte någon nummer tio vilket i praktiken kan utesluta spelare som Riquelme, Diego och Nasri för den här gången. Den ende spelare av den typen som skulle få Madrid att tänka om är han i Milan. Ni vet han med nummer 22.
Men utöver honom och alla på Marcas framsida nämnda honom så har det även spekulerats i van der Vaart, Lucho Gonzales, Iniesta och Sneijder. Fråga mig inte vilken som skulle vara bäst men som den här sommaren har utvecklat sig så skulle jag bli nöjd bara vi får någon. För jag tillhör inte den skaran som slår kullerbyttor över att Guti briljerar i några träningsmatcher, briljera kommer han att göra även under säsongen men han kommer inte att dominera och även om han kan upprätthålla någon form av jämnhet så kommer han ändå inte ensam klara av att bära upp Real Madrids mittfält hela säsongen. Det går inte att hymla om att vi behöver minst en central mittfältare till om vi ska kunna konkurrera seriöst på alla fronter. Fernando Gago agerar fortfarande som en rädd en pojklagsspelare, Rubén de la Red ska vara glad om han får delta i Copa del rey och Diarras ende rättmätiga ersättare Emerson ryktas ständigt vara på väg bort från den spanska huvudstaden. Nej jag är verkligen inte lugn.